lördag 13 augusti 2011

Vänsterpartiets framtid och liberalismen

Jag skrev för några dagar sen om Vänsterpartiets framtid i och med att Ohly bestämde sig för att sluta på sin post som partiordförande, men inte särskilt mycket om hur man skulle gå tillväga för att hitta en ny.

Normalt sett så tycker jag inte att allt mer liberala centerpartiet har så mycket att ta efter, men deras process vad det gäller att gå vidare med interndemorkatin tycker jag har en del fördelar.

Jag tror att Annie Lööf har flera goda poänger i det hon säger i Vi måste bli kaxigare internt från SvD idag där hon poängterar att det är viktigt att synas och höras. Och det gäller naturligtvis alla partier.

Wivi-Anne Johansson från Vänsterpartiet för fram liknande saker i Expressen för någon dag sen, i Låt V:s medlemmar rösta om partiledare:

Vi säger att vi är ett öppet parti och inget motsäger detta. Men nu har vi en ypperlig chans att verkligen visa vad vi menar med öppna och demokratiska processer. Jag hoppas vi i partistyrelsen nu ser till att alla som vill åta sig uppdraget att leda vårt parti ges möjlighet att resa runt i landet på disktriktskonferenser, distrikts- och partiföreningsmöten för att möta så många medlemmar som möjligt. Och för att låta medlemmarna ställa de frågor de anser intressanta och relevanta. Vilken slags ledarskap står de för, vilken politisk strategi tror de är bäst för Vänsterpartiet och vilka politiska sakfrågor som är de viktigaste i framtiden, på kort, medellång och lång sikt.
Tyvärr får jag höra att det finns ett antal partikamrater som inte delar den här uppfattningen utan tycker det ska vara som det alltid har varit, att det hanteras internt.

En av de frågor jag upplevde att många såg som viktiga på de två möten med Framtidskommissionen jag var med på var just den möjligheten att så många som möjligt så direkt som möjligt skulle få möjligheten att påverka valet av nästa partiordförande, just för att många upplevde att det var svårt att göra sin röst gällande mot partitoppen och just för att många upplevde den nu avgående ordföranden som en belastning för den egna lokala politiken.

Till skillnad från just centern så borde vi ha ett bättre ursprungsläge, där de erkänner att de är dåliga på välfärd. Det anses inte Vänsterpartiet vara och välfärd är så grundläggande att vi har alla möjligheter i världen, med rätt ledning och politik, få ett bra grepp om välfärdspolitiken och bli ett betydligt större parti än idag. (Läs gärna en debattartikel till av Wivi-Anne Johansson i Vi har en rad förslag mot barnfattigdom, som understryker det faktumet).

En öppen debatt och val av partiordföranden- och partistyrelsen, kommer också att ge betydligt mer media än om det hela sköts bak lyckta dörrar.

Det hela förordas också av statsvetare i gårdagens SvD och jag har inget att säga emot honom. Lika lite som man kan göra annat än som DN:s ledarsida konstatera att sättet som Juholt valdes på knappast har gynnat sossarna. Varför ska vi göra om deras misstag?

Under tiden finns det många kamper att fortsätta med i form av att argumentera för konstformer som vissa vill förbjudaenögda ryggdunkare till regeringen och högerpolitiker som hanteras som absoluta sanningssägare, istället för åsiktsmaskiner.

Något måste helt klart göras mot den nyliberala politiken, där jag tror att Vänsterpartiet har och bör ha en stor roll att spela och att den inte ska fortsätta att driva landet och landets unga mot samma ruinbrant som många drivits mot i England, vilket ligger bakom de så onödiga kravallerna. Att den typen av politik inte funkar vet vi inom V, men för andra krävs det mer tydlig händelser, som de med lurade bärplockare...

Det är lätt att leta enkla lösningar á la diktatur, om att stänga internet vilket inte funkade för Mubarak. Men lika lite som man kan bara skylla på föräldrarna, lika lite kan man skylla på internet enbart. Det finns självfallet flera olika saker som påverkar, och ingen är opåverkad i den kontext och verklighet man lever i, oavsett om du lever fattigt eller rikt.

Skattesänkarpolitik skapar knappast några förutsättningar för att samhällets del ska underlättas, inte minst för de föräldrar som inte har råd att betala sina ungdomar framtid. Eller den förebyggande "vård" som kan få äldre att leva friskare och längre.

Har vi lyckats riva berlinmuren och östblocket så är det konstigt att vi alltid ska behöva bygga upp nya murar.

media svd svd svd svd svd svd svd svd svd hd hd exp exp exp exp exp exp e24 e24 ab ab dn dn dn dn dn dn gp skd skd skd nsk gp dag dag


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

3 kommentarer:

  1. Man skulle kunna hävda att det snarare var staten och ett alltför stort fingrande av politiker som lett till att Storbritannien ser ut som det gör idag.

    Jag tycker många gör det enkelt för sig i vänstern för att de inte förstår problemen i England. Den största orsaken som anges till kravallerna är att politikerna inte lyssnar.

    Detta har inte med nyliberalism eller ideologi att göra utan hur landet fungerar som demokrati, och som land är det ett väldigt auktoritärt samhälle där makten är koncentrerat på toppen.

    Att detta skulle bero på nedskärningar kan väl delvis vara sant, men problemen är så komplicerade att få svenskar skulle förstå det.

    Bärplockarna som du talar om beror ju egentligen på att det arbetsskyddet inte är lagstadgat i Sverige. Alla rättigheter emanerar från kollektivavtalen, och det kan man ju snarare beskylla facken och Sossarna för.

    Att skylla på nyliberalism har blivit så vanligt i Sverige att man inte kan förstå att övervakningssamhällen har existerat i länder som inte kan ses som liberala alls, som till exempel Östtyskland.

    Skattesänkningar skedde mer under Labours tid, och är orsaken till att situationen ser ut som den gör. Hade staten inte haft en politik där man räddar banker och spenderar pengar utan att tänka på framtiden och gjort som svenska regeringen i stället hade denna åtstramning inte skett.

    Under åren med Con Dem har snarare skatterna ökat och man har utfört besparingar som jag ser som drakoniska, och är besviken att Lib dem inte har sagt ifrån. Men de sålde väl sig för folkomröstningen om rösträkningssystemet.

    För övrigt har många av upprorsmakarna mest varit ute efter gratisprylar och inte efter nödvändigheter och haft ett politiskt budskap.

    Har man dåligt med pengar måste man göra nedskärningar, man kan inte fortsätta som vanligt till staten i stort sett går i kunkurs (som DDR).

    Att bara skylla detta på nyliberalism är därför att inte ha förstått alls varför upproren inträffat. Vänsterpartiet måste släppa mantrat om nyliberalismen och ge mer exempel på hur än att använda termer som skällsord.

    Avslutningsvis vill jag påpeka att jag aldrig skulle rösta på Tories på grund av allt skit de gjort genom tiderna...

    SvaraRadera
  2. Nä att det inte varit politiska budskap som var meningen med upproret inser jag också. Men det blir de facto ett politiskt indirekt budskap också.

    SvaraRadera
  3. Ja, det kan man nog säga. Jag tror inte att de flesta hade deltagit om de inte varit fattiga eller trötta på nuvarande regering. De flesta vill ha ordning och reda, men de konservativa är redan impopulära, och det främst bland ungdomar.

    Förhoppningsvis tar Labour över vid nästa val. Gillar inte dem heller, men det var åtminstone bättre. Det enda partiet som skulle reformera det politiska systemet nog är Liberaldemokraterna. De andra stora partierna är alldeles för fega, men efter att ha varit i koalition med tories kommer det nog dröja hundra år innan de får chansen igen.

    SvaraRadera