Vad var det vi sa?

I Andra modeller ger fler jobb än jobbskatteavdraget, lyfter två av landets främst skatteforskare fram att jobbskatteavdraget och en utökning av den inte ger fler jobb eller ger mer drivkraft för att välja att jobba istället för att gå på bidrag. Något alla till vänster i politiken redan förstått...

Men deras analys visar att det inte längre är säkert att avdraget leder till ett ökat arbetsutbud, då den ökande nettoinkomsten riskerar leda till att individer i högre grad prioriterar att vara lediga. Båda anser också att jobbskatteavdraget har en konstruktion som gör det komplicerat för många löntagare att förstå hur det fungerar och som därför gör att de inte ändrar sitt beteende.

...

Hansson menar att avdraget i dag inte skapar tillräckligt tydliga incitament för dem med högre inkomster att jobba mer. För att undvika höjda marginalskatter skulle jobbskatteavdraget kunna riktas till grupper som är överrepresenterade i utanförskap och där tillhörigheten till den gruppen inte går att påverka genom förändrat beteende.

Exempelvis skulle avdraget kunna ges till ensamstående föräldrar med hemmavarande barn, eller till långtidsarbetslösa och invandrare. Vidare anser Hansson att ett riktat jobbskatteavdrag borde kombineras med avskaffande av värnskatten samt sänkt kapitalinkomstskatt. Det sistnämnda skulle stärka det direkta familjeägandet i svenska företag – den typ av ansvarstagande folkhemskapitalism som varit en bärande del i svensk ekonomisk historia.

 

I GP lyfter Lars Ohly och Jesper Odelberg fram att Låta ROT-avdraget gå till ökad tillgänglighet för de med funktionsnedsättningar.

Två bra artiklar som båda två ger något vettigt av skatteförändringar: En prioritering på utsatta grupper som behöver stöd framför att gynna dem som redan har det så bra ställt att de mer än väl klarar sig.


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Illavarslande över demokratins framtid

Jag tycker verkligen det är illavarslande att demokrati inte är så viktigt för dagens unga och att de kan tänka sig inte bara att sälja sin röst, utan även att låta Sverige styras av en stark diktator.

Hur kan detta komma sig? En möjlighet är den hypotes som min 16-åriga dotter lade fram:

– Alla pratar så mycket om hur bra det går ekonomiskt för Kina och hur bra de har det, och ingen talar om fattigdomen och förtrycket på landsbygden, så de kanske får intrycket att diktatur inte är så farligt.

Kanske det. Det är viktigt att notera att denna grupp unga inte är extremister utan kommer från alla politiska partiers sympatisörer. De har jobb och grundläggande utbildning i ungefär samma utsträckning som andra och samma grad av förtroende för institutioner som kyrka, universitet och försvar och olika typer av organisationer. De är varken mer eller mindre villiga att vara aktiva i olika former av protester och demonstrationer.

Exakt vad orsakerna är vet vi inte. Men låt mig spekulera i några möjligheter. 
Man kan till en början undra vilken demokratilära den yngre generationen fått sig till livs i grundskola och gymnasium? En historielös, mekanisk syn på demokratin (och marknadsekonomin) som inte tar upp dess normativa grundvalar, antagligen. Man måste då fråga sig vem som har utbildat dagens lärare i samhällskunskap och historia att servera en sådan demokratisyn. Det är bara att konstatera att vi på universitet, speciellt inom statsvetenskap, som utbildar de blivande lärarna i historia och samhällsvetenskap i så fall bär ett tungt ansvar.

Vi kan också notera att den här gruppen unga har betydligt lägre förtroende för politiska partier och politiker och att de läser dagstidningar och ser nyheter på tv i betydligt mindre utsträckning än andra. I stället får de sin information främst från twitter och facebook.

De politiska partierna från vänster till höger verkar alltså också ha misslyckats. Avsaknaden av politisk debatt baserad på tydliga ideologiska skillnader, där socialdemokratin talat om skattelättnader och högern fått utrymme att bli arbetarparti, kanske sänt budskapet att valet mellan partier inte spelar någon roll. 
Också tv och dagspressen, som ska informera medborgarna för att demokratin ska fungera, verkar ha misslyckats att nå dessa unga medborgare. Hur ser journalisterna och redaktörerna på sitt ansvar?

Jag kan inte säga mer säkert än vad forskningsledaren med dotter i citatet ovan säger, men jag hoppas på ett uppvaknande, inte minst av den allt mer världsfrånvände skolministern.

Vad jag däremot tror om det hela är att ett samhälle där demokratins grunder sällan diskuteras och där man, som hans dotter är inne på, hela tiden prioriterar ekonomisk vinst och personlig vinning framför rättvisa, jämställdhet, demokrati och jämlikhet aldrig kommer att ha demokrati som något uttalat viktigt.

Varför skulle man inte sälja sin röst där pengar är viktigare och där det är svårt att få fasta jobb till löner som går att leva på, samtidigt som man mer och mer definieras som individ utifrån vad man äger?

Att det inte heller finns tydliga ideologiska skillnader mellan partierna tror jag också spelar roll. Det ser jag däremot som mer svårlösligt, för de partier som försöker bryta av mot den normen får helt enkelt för få röster för att kunna spela roll.

Det är alltså ingen som helst slump att ett parti som sd, som i tiden ligger så nära nazismen ideologiskt får så många röster som de får bland unga.

Det absolut enda goda jag kan se av allt det här är att det bör komma en vänsterideologisk sväng, främst bland unga, inom ett antal år, för att man tröttnar på orättvisorna om man inte tillhör de grupper som är prioriterade.

media svd ab hd gp gp gp gp hd hd exp exp exp dag dag dag dn dn dn skd smp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Äntligen någon som förstått!

Vad skönt att få läsa att någon kommit fram med ett betydligt bättre förslag än Fas3 och något som är bättre än tidigare socialdemokratiska förslag, i det stockholmska oppositionsborgarrådet Karin Wanngårds förslag till lösning för långtidsarbetslösa, som hon beskriver i Praktik bör kunna likna ett vanligt arbete.

Utöver de sedvanliga och vettiga utbildningarna så föreslår hon även följande:

Även i framtiden kommer det att behövas praktik och företag som tar emot arbetslösa för att de ska kunna visa vad de går för. Men vi kan ställa högre krav på de företag som får skattemedel, så att de går till seriösa aktörer, inte till dem som vill få fördelar gentemot sina konkurrenter genom att lura systemet. Genom att höja kraven kan vi omfördela resurserna så att de seriösa aktörerna får en högre ersättning för sin insats.

I dag finns det en paradox i arbetsmarknadspolitiken. Å ena sidan får inte arbetslösa göra arbetsuppgifter som allt för mycket liknar ett vanligt jobb. Det tränger bort reguljära jobb, det snedvrider konkurrensen med andra företag och det gör att människor inte får betalt trots att de arbetar. Å andra sidan ökar chansen att få anställning – på samma företag eller på något annat – ju mer upplägget och innehållet i praktiken liknar ett vanligt jobb.

Jag vill att Stockholm ska gå före även här med en försöksverksamhet. Mildra eller ta bort bestämmelserna om att praktik inte får likna ett vanligt arbete. Men skärp bestämmelserna så att enskilda arbetsgivare inte kan utnyttja detta och sätta det i system; till exempel genom att begränsa eller helt ta bort möjligheten att ta in en ny praktikant efter att den tidigare har slutat. Det skulle minska möjligheten att missbruka olika offentliga jobbsatsningar och istället ge incitament att erbjuda vanlig anställning efter att praktiken avslutats.

Det skulle gynna de företag som verkligen vill expandera eller som bara vill ge ett ärligt bidrag till att någon medmänniska får bättre fotfäste på arbetsmarknaden. Det är dags att ge tillbaka människor värdighet och att sluta dela ut Stockholmarnas pengar till dem som skor sig på de arbetslösa.

Jag vet att många inom vänstern, både sossar och vänsterpartister, är allergiska mot att ge företag bidrag eller lättnader i arbetsgivaravgifterna och dylikt. Men jag tycker man kan göra det också, exempelvis under ett halvår, för att få lära upp en ny person.

Men att, i paritet med vad som föreslås ovan, man är stenhård med att den som inte anställer någon som gjort praktik som helt eller delvis bekostats med skattemedel på minsta lilla sätt, ska ha oerhört svårt att få någon i praktik på samma sätt igen.

Märkligt nog så har det här landet, i synnerhet under alliansregeringen, utvecklats till ett land där privatpersoner har oerhört svårt att få de pengar de behöver för att klara sig vid sjukdom eller arbetslöshet, samtidigt som företag kan bygga stora vinster på samma skattepengar och samtidigt välja att inte beskatta dem alls i landet de verkar...

Det priset ska vi inte betala, även om många verkar vilja ha en riktigt fattig underklass som jobbar för pengar som inte går att leva på...


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Olämpligt uppträdande är illa nog

Kungahuset och alla turer skrev jag om i Som sagt tidigare... och det är svårt att inte fortsätta tycka lite synd om honom som person, som verkar vara så i händerna på dåliga rådgivare och eget dåligt omdöme...

Däremot kan jag inte säga att jag håller med om Aftonbladets resonemang, att han borde kliva av för folkets skull. Inte ens kungen bör "dömas" till avgång om han inte går att bevisa om att ha gjort något olämpligt eller olagligt. (Trots att han då i princip inte kan göra något olagligt eftersom att han inte kan åtalas.)

Förhoppningsvis kommer de så omtalade bilderna fram snabbare än väntat och gör de inte det så lär kungen sitta till döddagar, bokstavligt talat.

Smålandspostens konservativa ledarsida försvarar kungen med att han inget olagligt gjort, även om det som sägs är sant. Men ärligt talat så kan man bli av med sitt jobb även om man "bara" gör olämpliga saker. Är man ordförande i utrikesnämnden, som behandlar utrikespolitiska uppgifter, ibland med innehåll som vanligt folk aldrig får reda på på grund av rikets säkerhet, så är det direkt olämpligt att utsätta sig för risken att bli utpressad av kriminella eller främmande makt.

Är man kung kan man däremot aldrig bli av med sitt jobb, eller dömd om det nu är något kriminellt, hur illa man än bär sig åt. Att andra länder också har åtalsimmunitet helt och håller eller i viss mån är knappast en ursäkt för något. Det är lika illa där som här att man inte behandlar alla medborgare likadant gentemot lagen.

Det är åtminstone skönt att se att inte politiker har åtalsimmunitet här, för då skulle man kunna skylla på korvköp istället för utnyttjande av prostituerad, som en moderat politiker försökte göra...

media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab dn dn dn dn dn dn dn gp gp lot exp gp skd nsk dn dn dn exp exp exp exp svd svd svd svd svd hd hd dag dag dag dag


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Som sagt tidigare...

Som sagt tidigare, så har allt konsekvenser, och det är nu den konsekvensen av sitt och andras agerande som får kungen att agera och Tala ut inför en TT-reporter.

Jag hoppas verkligen att det blir en riktig intervju och inte en mesig tillrättalagd snäll intervju, som det brukar bli när det gäller kungahuset.

Lite kritiskt granskande är på sin plats eftersom det ändå gäller skattepengar och en bidragstagare av stora mått...

Uppdaterat Kungen nekar all kännedom om det som läggs honom till last, vilket inte alla tror på... Det bästa som kan hända nu är om bilderna kommer fram och publiceras.

Det näst bästa verkar redan ha hänt, att man öppnat för diskussionen kring monarkins framtid. Det vore mycket märkligt men intressant om den här affären slutade med att monarkin störtas.

Fast märkligast av allt är kanske ändå att jag som är emot monarkin tycker synd om kungen. Han verkar ha väldigt lite att säga till om själv och jag vet inte om det är han själv eller att han har dåliga rådgivare som säger åt honom att först inte kommentera de här påståendena och sen säger, vilket är försent, att han ändå ska göra det...

media ab ab ab ab ab ab ab hd hd hd hd hd hd hd hd hd gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dag dag dag dag dag dag dag dag skd skd skd nsk nsk nsk exp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Och det missnöjet lär öka...

Jag noterar att svenskar är mer missnöjda med välfärden än sina nordiska grannar och är minst nöjda med sjukförsäkringar, barnomsorg, skola, pensionssystem, socialbidrag och arbetslöshetsersättningar.

Det är knappast förvånande att så är fallet, med tanke på hur mycket som skurits ner på de områdena till förmån för skattesänkningar, jobbskatteavdrag och rut- och rot-avdrag... Något som indirekt drabbar ungas psykiska hälsa. Men Kd vill ju satsa på den nu, så kommer de att försöka nå till roten av det onda eller vill de bara bota symptomen?

Sen är inte SEB, som ligger bakom debattartikeln i dagens DN någon neutral aktör som talar för allmänhetens bästa, utan snarare någon som ser en möjlighet att tjäna pengar på det här:

Det är uppenbart att svenskarna inte är nöjda med det som erbjuds dem. Skillnaden mellan vad skatteinkomsterna kan bära och vad folk önskar få ut är stor. Och den skillnaden kommer att växa framöver när försörjningsbördan blir tyngre och kraven höjs med en åldrande befolkning.

Svaren tyder på att många svenskar är redo för en fördjupad diskussion om glappet mellan kraven på välfärdens institutioner och vad de förmår att leverera. Välfärdsstudier från SEB och andra visar att det kan finnas en ny grogrund för ett sådant samtal. Undersökningar visar att svenskarna prioriterar välfärden så högt att de kan tänka sig att komplettera offentliga system med egna lösningar för att få större trygghet inför arbetslöshet, ålderdom och sjukdom. Inte för att svenskarna på ideologisk grund dömer ut offentlig finansiering av välfärden, utan för att önskemålen är större än vad det allmänna erbjuder.

(Fetningen på slutet är min egen).

Ett naturligt förslag för den som verkligen värnar om välfärden och tryggheten är att se till att den kommer alla till del, vilket det knappast gör när det gäller privatfinansierade lösningar. De som har råd att betala för dem är de som redan har tillgångar, bäst hälsa och högst lön och är i minst behov av extra försäkringar. En utslagning som nu kommer att börja redan från låg skolålder...

De som däremot  är någon av de som redan har de lägsta möjliga lönerna och som Timbro tycker ska ha ännu lägre löner, kommer naturligtvis aldrig ha råd med privata försäkringar. De lägsta lönerna enligt avtal som jag känner till är på ca 13 800, vilket knappt är möjligt att överleva på, om du bor själv och inte har turen att hitta ett boende som är väldigt billigt och ligger nära din arbetsplats.

Anders Svensson konstaterar att det finns många länder i form av Grekland och Portugal som har betydligt lägre lägstalöner än Sverige, men som ändå har betydligt högre arbetslöshet och att motsatsen råder i Tyskland, Sverige, Danmark och Norge som har högre löner.

Det är med andra ord inte så konstigt att många blir nostalgiska och blickar bakåt inom politiken, när det gäller att suga ut de med minst inkomster och möjligheter, trots att ekonomin går lysande i landet.

Dessutom så har jag svårt att se att man inte skulle kunna få samma effekt genom att sänka de högsta lönerna istället. Det kommer dessutom att drabba färre personer, om man ger dem samma procentuella sänkning som man tänkt ge de med lägst lön. Det finns ett större uppdämt behov av att spendera pengar hos de som haft lite pengar under längre tider och finns en sammantaget större köpkraft.

Till sist så kan jag notera, igen, att sd skiter i demokrati och mänskliga rättigheter, så fort det inte gynnar deras egna agenda, när de uttalar stöd för Rysslands övergrepp på sina grannländer.

media ab ab ab exp exp ab gp skd skd nsk nsk hd hd dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd svd svd svd svd svd svd svd svd dag


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Vems frihet är det som är viktig?

I SvD:s ledartext Glädjedödare mot glittriga lådviner kan man läsa följande argument:

I Glädjedödarna frilägger Svensson mekanismerna bakom paternalismen och skärskådar effekterna av den förmenta omsorgen. Resultatet är en mycket god argumentsamling mot förbudspolitik.

Men, undrar nu vän av ordning, är verkligen rosé i pappväska syftet med den liberala demokratin? Är det för detta vi slåss? Nej, men friheten att ha roligt är nog så viktig, och känslorna bland dem som utsätts för regleringarna (ofta lågutbildade, unga, kvinnor, underklass, förortsbor) ska sannerligen inte föraktas.

Själv undrar jag försynt om det inte är viktigt, ja ännu viktigare, att inte skapa en större ofrihet för alla de som direkt eller indirekt råkar illa ut för alkoholens verkningar? Där kan man tala om verkligt glädjedödande för alla de som är missbrukare, har en förälder eller partner som är missbrukare, blir misshandlad av någon som är berusad eller får sitt barn dödat av en rattfyllerist.

Vari ligger friheten för alla de drabbade och varför är inte den friheten att få slippa undan skadeverkningarna av alkoholen viktigare än den anses vara idag? Konstigt nog så verkar den friheten inte alls gå att kombinera med liberalism...

media exp svd dn hd svd svd svd svd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!