Glasögon höjer skolresultaten

Glasögon höjer skolresultaten

Alla barn har rätt till en likvärdig vård och en likvärdig skola. Vänsterpartiet delar Majblommans Riksförbunds åsikt - att alla barn och ungdomar i åldern 0 – 18 år ska få kostnadsfria glasögon eller linser vid synfel. Att landstinget helt enkelt betraktar glasögon till barn som hjälpmedel och medicinsk behandling.

I Kronobergs län ger landstinget barn mellan 0-7 år full ersättning för glas inklusive arbetskostnad samt 100 kronor i bidrag till båge inklusive arbetskostnad. Vårt landsting har ett bra stöd för barn i dessa åldersgrupper.

Från 8 år till och med det kalenderår barnet fyllt 12 år minskar stödet och barnet får ett bidrag på 500 kr.  Från och med det kalenderår barnet fyller 13 år får barnet hoppas på att föräldrarna har råd att betala helt ur egen ficka. En mätning som Majblomman genomförde 2012 visar dessvärre på att 6,1 procent av skolbarn med synfel helt får avstå från glasögon eftersom familjen inte har råd.

Föräldrarnas ekonomi ska inte styra barnens läsförmåga.  För 1 000 kr per år och barn med synfel, kan landstinget ge barn i åldern 0 – 18 år kostnadsfria glasögon en gång om året. Det är en liten investering räknat i kronor, men en väldigt stor investering i allas vår framtid.

Vänsterpartiet vill ha ett landsting att vara riktigt stolt över. En region där alla barn med synfel ges möjlighet att läsa utan huvudvärk.  Det är inte svårt att räkna ut att det ger ett bättre resultat i skolan än tidiga betyg. Men framför allt ger det barnen bättre livskvalitet!

Helena Lagstrand (V)

Jerker Nilsson (V) 

Kandidater till landstingsfullmäktige 2014

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Empati - för omodernt för kristdemokraterna

Igår skrev jag om bland annat Valfrihet och att den kan tyckas finnas, även om det kräver massor av kunskaper för att veta vilket val som är bäst.

Men det gäller naturligtvis också att man har vissa förutsättningar för att alls ha några val, eller i vart fall ha mer val än ett fåtal.

sd och Kd är på många sätt varandras likar, eftersom de är konservativa och små partier som tappar stöd. Kd må utåt sett ha lite trevligare åsikter än sd:s mer eller mindre fördolt rasistiska åsikter.

Kd förde i Almedalen bland annat fram att föräldranärvaro i rätten var viktig för en politik i uppväxt.

Men allvarligt talat så är det som behövs en politik som så tidigt påverkar uppväxten att man inte alls behöver löpa en högre risk att hamna i rätten. Och till det behövs det förutsättningar till vettiga liv för barnens föräldrar och sen barnen själva, för om inte föräldrarna har goda möjligheter till ett bra liv så blir det per automatik svårare för barnen. Det är naturligtvis mycket viktigare än Hägglunds förslag igår eller lagförslaget mot nedskräpning...

I konservatismen i sig ligger en motsägelse i sig att få det bättre eftersom den är förändringsobenägen. Naturligtvis ska man alltid ha ett samhälle i förändring, mot det man tror är en förbättring. Men att slåss för att alla ska agera som svenskar, trots att alla inte vill eller kan. Själv tycker jag inte ens om sill och potatis till midsommar, och något mer svenskt kan jag knappt komma på, trots att jag är sen gud vet hur många generationer helsvensk.

Att sill och potatis var den enda kosta som fattiga hade råd med förr är inte det samma som att den traditionen måste bevaras för evigt.

Både Kd och sd har det gemensamt att de uttalat sig tvivlande om barnfattigdom och ibland kommer med grumligheter om invandrare. Det i sig är ett fattigdomsbevis för partier som påstår sig värna den lilla svaga människan och om svenskheten. För vad är mer svenskt än att just värna om de svaga grupperna? Kommer man en liten bit ifrån norra Europa så är bland det första man hör tala om från andra som berör Sverige hur socialt välordnat och omhändertagande samhället är.

Men det klarar inte de två konservativa partierna av att ta till vara. Däremot så klarar en i mina punklyssnande öron medioker listtoppsmusiker av det så mycket bättre att hon genast borde värvas till något parti. Gärna Vänsterpartiet för min del, eftersom det är där man i högst grad hittar omtanken om medmänniskorna, som med deras satning på Vårdplatsgaranti för alla.

Nanne Grönvall, som jag syftar på, skriver en lysande text hos Aftonbladet idag, om hur barnfattigdom inte handlar om prylar, utan om utanförskap:

Inget kan vara mer fel än att säga att det handlar om det materiella. Att som familj leva i fattigdom handlar inte i huvudsak om det, att inte ha det som ”alla andra” har. Det handlar om att vilken fruktansvärd stressfaktor det är när man inte får ekonomin att gå ihop: att inte kunna betala sina räkningar, rädslan att bli vräkt om man inte klarar av hyran och om hur varje extrautgift blir en ekonomisk katastrof för hela familjen.

Fattigdom innebär ofta att ens förälder eller föräldrar har väldigt lågt betalda jobb eller är arbetslösa. Det medför många gånger dåligt självförtroende, oro, depressioner och en kamp för att våga tro på en bättre framtid. När vuxna i ens familj mår dåligt, gör man det även som barn.

Skolor i fattiga områden får ofta mycket sämre förutsättningar. Lärarna i dessa skolor förväntas inte bara undervisa, de måste också räcka till för alla barns olika situationer. Det är ingen lätt uppgift. Många lärare gör heroiska insatser.

På samma sätt förväntas socialtjänsten få en stram budget att räcka till för allt fler behövande, och samtidigt ska de vara lyhörda för barnens hemsituation. En tuffare uppgift än vad många förstår.

Och hela tiden signalerar samhället, hysteriskt och överallt, att det är pengar och framgång som gäller.

På tv visar man olika dokusåpor där rika människor visar ett tydligt förakt för de som inte är stenrika, och de framställs ofta som coola. Om barn ser att man behandlar mindre ekonomiskt gynnade personer sämre så tror de ju att det är så det ska vara.

På en tv-kanal för tonåringar visar man ”My supersweet 16” där bortskämda barn får sätta ihop sina svindyra födelsedagsfester utan begränsning på budget och de har inte minsta tillstymmelse till ödmjukhet. De gör inbjudningslistor med orden ”inga ocoola, fula eller tjocka människor får komma på min glamourösa fest”. Jo, de säger faktiskt så och föräldrarna fnittrar stolta ”hon är så bestämd, vår dotter”.

Jag förfasas över att det är sånt här som barn och ungdomar ska få som förebilder.

Ungtuppar som vaskar champagne och ingen i sällskapet som säger ”är du helt dum i huvudet?”.

Klädmärkeshetsen är värre än någonsin och går allt lägre ner i åldrarna. De som inte har råd att hänga med i svängarna, blir många gånger retade i skolan. Alla vill känna sig accepterade och omtyckta.

Hur ska barn i fattigdom kunna känna att de är fantastiska, oavsett ekonomi eller yrkesval, när omvärlden signalerar annat?

Kraven på att lyckas och tjäna pengar är större än någonsin. Hetsen ökar och de som inte uppnår kriterierna känner sig utanför. De som försöker ifrågasätta det anses ofta töntiga och tråkiga.

Då står jag gärna först i ledet med ordet ”pisstrist” stämplat i pannan, för jag kommer aldrig att ge upp hoppet på goda värderingar i samhället. Det är människor som är intressanta, inte deras status, och vi måste slåss för att alla ska känna så. Vi får inte tro att bara för att ingen svälter ihjäl här så finns ingen anledning till oro. Man kan även svälta själsligt. Alla ska få en bra förutsättning i livet, det får vi aldrig ge upp!

Tyvärr späder regeringens politik på det här trycket på unga, inte minst via högre krav i skolan och betyg tidigare och många får ta ett större ansvar än vad de är mogna till.

Den dagen några partier utöver Vänsterpartiet, och i viss mån de andra rödgröna partierna, tar det här faktumet på större allvar så har vi kommit någonstans på vägen.

Men när allianspartierna pratar om saker som ska hända först i tredje-fjärde led, så har redan mycket negativt hänt som inte går att göra ogjort och som riskerar påverka många långt fram i livet.

Tillbaka med mer resurser och vuxna människor i utsatta människors liv, från de är barn, och inte mer resurser den dagen det är försent, vilket det knappast blir av fortsatta privatiseringar...

Empati, har det blivit omodernt helt för kristdemokraterna eller vill de att folk ska ta jobb som ingen annan vill ha?

media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn exp exp exp exp exp exp exp exp dag dag dag dag dag dag dag dag dag hd hd hd hd gp gp gp gp kvp smp smp smp skd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Konstiga prioritereringar

I En viss tröst så nämner jag bristerna på mer resurser till skolorna.

Vanligtvis så diskuterar man kvalitén på lärarna eller lärartätheten. Men jag har hela tiden hävdat att det också behövs fler vuxna överhuvudtaget i skolan, som inte nödvändigtvis har en direkt och mycket tydlig pedagogisk uppgift.

Det är något som generalsekreteraren för Mentor Sverige (som är en ideell organisation som kämpar mot våld och droganvändning bland unga) lyfter fram i Unga saknar vuxna att prata med:

Organisationen Mentor, som arbetar med att förebygga våld och droganvändning hos ungdomar, har låtit göra en Sifo-undersökning bland 1000 tillfrågade yngre tonåringar (13–17 år). Den visar att:

• 30 procent av ungdomarna är rädda för att bli hotade eller bli utsatta för våld i skolan.

• 35 procent av dem känner sig stressade i skolan.

• Varannan säger att de inte har någon vuxen att tala med.

• Var femte tycker att föräldrarna inte har tid för dem.

Vi vet sedan tidigare att ungdomars psykiska ohälsa ökar. Närmare hälften av alla flickor i övre tonåren besväras av ångest eller oro, jämfört med en fjärdedel av pojkarna. Problemen har ökat kraftigt sedan 1980-talet. Konsumtionen av alkohol stiger bland vissa grupper av skolungdomar, mer än var fjärde flicka och nästan var tredje pojke dricker alkohol på ett sätt som kan ge ohälsa eller sociala problem.

Vidare har antalet anmälningar om våld i skolan ökat. 27 procent av pojkarna och 21 procent av flickorna i årskurs nio har utsatts för våld. Antalet skolbränder i Sverige har fördubblats på tio år. Vi ser frustrerade ungdomar som slutar gå till skolan och gör uppror mot vuxenvärlden.

Hur har vi kunnat hamna här? Det beror i alla fall inte på lärartätheten, den ligger på samma nivå som för 25 år sedan. Enligt Mentors mening får vi söka svaret drygt tjugo år tillbaka då politikerna beslutade om en rad nedskärningar som barn och ungdomar får lida för i dag.

Fritidsgårdarna lades ner och de fritidsledare som fanns ute i skolorna plockades bort. Skolorna runt om i landet hade varit väl försörjda med kuratorer som kunde ge barnen professionellt stöd när de behövde en vuxen att tala med. Med ett penndrag ströks en del av kuratorerna från skolornas lönelistor. Även antalet timmar med skolsköterska drogs ner. Skolvärdar som hade rört sig bland skolungdomarnas och fanns till hands när något hände i skolan försvann också.

...

Börja med att:

• Rusta upp elevhälsan i skolorna. Både skolsjuksköterskor och kuratorer i skolan kan hjälpa till att se om något börjar gå fel. De är också en vuxenkontakt som kan lyssna och slussa vidare en ungdom i behov av stöd.

• Satsa på fritidsaktiviteter för ungdomar. De har ingenstans att ta vägen.

• Ge alla ungdomar en vuxen att tala med. Även rapporter från Bris visar att unga saknar en vuxen att tala med. Förutom föräldrar behöver ungdomar fler positiva förebilder när de frigör sig. Det finns många goda exempel på kommuner och privata initiativ som jobbar aktivt med mentorskap för unga.

• Ge föräldrastöd till dem som behöver, särskilt tonårsföräldrar. Föräldrarna är de viktigaste förebilderna för unga och de som främst kan påverka sina barn till sunda värderingar och självkänsla. Tonårstiden är en osäker och vilsen tid för många. Då upplever många det extra svårt att vara en bra förälder.

Vi som dagligen arbetar med ungdomar vet att de insatser som behövs för att få ungdomar i riskzonen att få en positiv utveckling är långt mer kostnadseffektiva än de som behövs när det väl gått illa. Självförtroende, självkänsla, framtidstro, hopp, studiemotivation, att bli tagen på allvar, lyssnad på och respekterad. Självklarheter? Ja, om alla får tillgång till allt det som de idag saknar.

Ibland får jag känslan av att vuxenvärlden tror att unga lever i ett vakum och inte påverkas utanför lektionerna och att andra vuxna, som föräldrar, hela tiden finns där och har tid och möjlighet att ställa upp, trots att vi lever i en tid där det blir viktigare och viktigare att ställa upp för sin arbetsgivare i första hand, oavsett hur mycket tid det stjäl från det som är viktigast: barnen.

DN:s ledarsida skriver samtidigt om en otydlig skolplikt och om hur det kanske kan behövas en Lex Sarah för skola och barnomsorg. Det krävs naturligtvis att det finns människor som får en chans att se och agera för att det ska fungera och allra helst inte ens behövas användas om det införs. Hur går det med alla nedskärningar?

Ofta hör man om att det är föräldrarnas ansvar att ta hand om sina barn och att felet ligger där, när det går fel för unga.

Självfallet kan det vara en orsak. Men minst lika stor är skulden på de, både föräldrar, politiker och politiska partier, som inte alls agerar när det blir nedskärningar på skolorna, istället för exempelvis skattehöjningar, vilket ofelbart drabbar barnen.

Givetvis har barnen också, i synnerhet när de blir lite äldre, ett eget ansvar. Men det är märkligt att det så sällan lyfts fram och diskuteras ansvar för vuxenvärlden. Hur ska barnen må bättre, när ni tänker på er själva först? Är det livskvalité? Blir det bättre med friskolor som drivs med snabb kortsiktig vinst som mål?

Men vem vet, kanske till och med moderaterna kan tänka om nu när de i något fall verkar inse vikten av kommunala bolag när det gäller bostäder?

media gp gp hd hd smp ab ab ab ab ab dn dag skd nsk svd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Låt unga slippa press även i skolan

Jag läser en utmärkt debattartikel om hur man bör Låt unga idrotta utan press, som visar att unga gärna stannar kvar i idrottsvärlden om de slipper pressen att vara bäst.

Frågan är, och den har jag ställt mer än en gång, varför det idrottsliga livet för barn och unga går mer och mer mot att man ska låta alla få vara med oavsett deras förmåga, och att de ska slippa slås ut tidigt på grund av elitisering och för hårda krav, samtidigt som man mot barn i samma åldrar går i motsatt håll i skolvärlden med fler test och tidigare betyg och kategorisering?

Det går inte ihop sig någonstans och med den skolministern vi har lär det aldrig förändras heller...


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Alliansen ignorerar svaga grupper

Jag kan konstatera att dementa behandlas felaktigt, för att inte säga illa i moderaternas Sverige. Trots påståenden om att de rödgröna riskera svika pensionärerna, så handlar sveket från moderaterna med om skatterna. Frågan är varför de inte tycker att demensvården är viktigare än att de med höga inkomster får lägre skatter?

Vänsterpartiet har reagerat på det här och skriver bland annat följande i sitt pressmeddelande:

- Kvällens uppdrag granskning visat på två tydliga behov. För det första det behövs mer personal inom äldreomsorgen. Det är helt oacceptabelt äldre demenssjuka människor blir inlåsta och lämnas ensamma på natten grund av för lite personal. Lika oacceptabelt är det med så lite personal kvällstid att de äldre inte får den omsorg och hjälp de har rätt till..Därför är mer pengar till kommuner och landsting Vänsterpartiets viktigaste fråga i det här valet, säger Eva Olofsson.

Men det räcker inte menar Eva Olofsson.

- Det är dags att fastställa tydliga riktlinjer för vilken bemanning som behövs för en god äldreomsorg. Socialstyrelsen har nyligen kommit med riktlinjer för demensvården, men där finns frågan om vilken bemanning som är lämplig inte med. Det går att fastställa riktlinjer för en god vård och omsorg om demenssjuka vilket en utredning från Äldrecentrum i Stockholm har visat, säger Olofsson.

I Älmhults kommun driver Vänsterpartiet att man ska separera på dementa och andra äldre på vårdinträttningarna där dementa finns, för att kunna ge dem relevant vård.

Vad det gäller föräldrarförsäkringen, som få utom Vänsterpartiet vågar driva något om, så skriver en krönikör i Aftonbladet intressant, om hur hon och pappan tänkte på pengarna, men att man kanske istället skulle tänka lite längre än näsan räcker. Istället borde man tänka på vad som är bäst för barnen. Utöver när barnen ammas, vilket normalt sett handlar om ett halvår, så borde det vara självklart att välja att dela på föräldraförsäkringen. Det handlar inte nödvändigtvis om vad föräldrarna tycker är bäst, utan vad som är bäst på sikt för barnen.

Jag är glad att se att mp vill blocka ut sd, om de blir vågmästare, men frågan är om det måste till samarbete med alliansen för mp:s del? En liknande diskussion försöker SvD:s ledarsida få igång med hur gärna S vill samarbeta med några av mittenpartierna om det blir ett jämnt val. Det gäller att vänta tills valet är över och se hur det hela ser ut när alla lagt sina röster.

Men framförallt så gäller det för partitopparna att tänka efter på att de flesta av deras gräsrötter, både inom Mp och S, föredrar den vänstra sidan framför den högra.

Jag läser även om hur lettiska arbetare jobbar för 16 kronor i timmen i Sverige! Ändå så handlar det om en skattefinansierad skola och ändå kommer inget tillbaka till skattebetalarna i form av jobb eller skatteinbetalningar för lönerna. Lägg till det hur man får jobba på ett icke människovänligt sätt. Inte undra på att det är svårt för unga att få riktiga anställningar...

Dagen skriver idag om hur Ungdomar i livskris sviks, folkpartiet överger barn som har det svårt, att alla barn inte får hjälp med läxorna av föräldrarna och ändå så är det betyg som alliansen hävdar är viktigast...

Det är fortfarande mycket jämnt mellan blocken och det finns all anledning att diskutera med alla i sin omgivning som inte redan är rödgröna och fråga om det är ett egoistiskare samhälle de vill ha?

Det är ingen slump att unga röstar rödgrönt, eftersom de har hjärtat kvar och inte enbart tänker på sig själva och sänkta skatter.

Till sist så noterar jag att mittenpartierna har svårt att hålla sams. Jag är inte förvånad, för de rödgröna känns stabilare än alliansen.

Mer media ab ab ab ab ab sds sds sds hd hd hd hd hd hd hd hd hd dn dn dag dag exp gp gp gp gp skd kb nsk nsk svd svd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Annonser från BloggPartner

En kul nyhet, tror jag...

Jag noterar att det sägs att unga super allt mindre, vilket naturligtvis är en kul och bra nyhet, till motvikt från nästan alla andra nyheter.

Men det är just det, att unga säger att de super allt mindre... Det är svårt att avgöra hur mycket allvar det går att ta den här undersökningen på, som dessutom visar att när de unga blir något äldre dricker betydligt mer ändå.

Visserligen är det naturligtvis bättre att skjuta upp alkoholdebuten så länge som möjligt. Men det är omöjligt att komma fram till något annat än att det fortfarande vore bättre om betydligt färre drack överhuvudtaget...

Mer media sds


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Annonser från BloggPartner

Egentligen tycker jag bra om kampanjen

Det är egentligen självklart att man med nästan alla medel ska komma åt langningen av alkohol till unga, även om den senaste kampanjen får kritik för att den moraliserar och befäster könsstereotyper, som Schyman uttrycker det.

Som andra skriver så är det naturligtvis en del av en moralisk syn på unga kvinnors sexliv också, men man ska också komma ihåg att det inte är ovanligt att unga, av båda könen, ångrar många saker, inklusive att de haft sex, på fyllan. (Vilket säkert gäller många äldre också...)

Märkligt är det onekligen att unga mäns sexliv sällan får så stor uppmärksamhet, trots att inte bara den utan mycket av allt våld, rattfyllor och andra olyckor är direkt knutet till attityden till alkohol och det faktum att föräldrar köper ut.

Men hela diskussionen kring moral är konstig. Ett nytt och tydligt exempel är hur Youtube stoppar svensk kampanjfilm för säker sex, enligt känd amerikansk moral där man gärna får visa riktigt våld, men inte något som ens påminner om sex...

Själv är jag av åsikten att tillgången styr hur mycket som dricks, och nu kommer drickandet att öka i Sverige när det blir lättare att få servera alkohol, som om det var vad som behövdes...

Men vi kan ju hoppas på att ungdomarna fortsätter sitta inne med internet och datorspel istället, som verkar funka bättre än både kampanjer och föräldrars oförmåga att inte köpa ut alkohol...

Sen kan vi fundera på vad som behövs för att få medelålders kvinnor att dricka mindre...

Mer media ab ab ab ab gp gp dn sds




Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Annonser från BloggPartner

Våld föder våld

Det verkar vara upp och nervända världen när så många tycks applådera möjligheten att inte bara för föräldrar att slå barn, utan även gemene man.

Så vitt jag vet är våld inte alls tillåtet i rättstater som bestraffning och i synnerhet inte av barn, oavsett vad för dumt de gör.

Hade de med åsikten att den äldre mannen hade rätt att misshandla ligisten ifråga haft samma åsikt om en kille i yngre tonåren med invandrarbakgrund valt att använda samma våld mot en äldre man som kallat honom för svartskalle och kriminell och bett honom dra åt helvete? Eller om han på annat sätt brytit mot någon lag eller regel?

Själv har jag stött på några snattande äldre människor och gud vet  hur många med okopplade hundar som de haft dålig koll på, för att inte tala om de på varuhusen som kör över mina hälsenor med kundvagnarna...

För att få någon konsekvens i resonemangen så utgår jag från att det vore okej att använda våld mot dem också som inte vill förstå att det de gör är fel? Eller?

Media ab svd dn sds hd