Inte förvånande, men inkonsekvent

Jag tycker det är mycket skönt att Jonas Sjöstedt och övriga i ledningen för Vänsterpartiet var tydliga redan för några veckor sen: Vi vill sitta i regeringen med ministersposter, men inte till vilket pris som helst.

Eller som han sa själv på Vänsterdagarna för några veckor sen:

Om regeringsfrågan sa Jonas Sjöstedt att ”Vi går till val på vår egen politik, men vi siktar på makten. Vi har varit tydliga hela vägen: den bästa regering som Sverige kan få är en rödgrön regering med ett starkare vänsterparti. Det är vårt besked. Vi vill delta i en regering, vi vill ha vänsterpartister som ministrar. Men vi regerar inte till varje pris. Vänsterpartiet kommer inte att sitta i en regering som fortsätter dagens privatiseringspolitik. Det ska göra skillnad att rösta på Vänsterpartiet”.

Och han sa vidare att om partiet inte når sitt mål om en röd-grön regering så är alternativet opposition: ”Vi är inte intresserade av att vara ett stödparti och vi vill inte tillbaka till situationen som rådde före 2006. Men självklart regerar vi hellre än är i opposition.”

Sjöstedt avslutade med att säga att partiet kommer att ha två tydliga löften till väljarna inför 2014.
-Med Vänsterpartiet slipper du borgare i regeringen och du slipper vinster i välfärden.

Det ser lite märkligt ut att som Stefan Löfven gör idag, att gå ut att säga att vi kan regera med vilket parti som helst, utom Sverigedemokraterna.

Skolresultaten har blivit konstant sämre sen Jan Björklund från Folkpartiet och alliansen kom till makten 2006. Han skyller efter 7 år fortfarande på socialdemokraterna och det uppmärksammas även internationellt.

Antalet arbetstillfällen på landsbygden har minskat konstant sen alliansen kom till makten 2006. Trots en centerpartistisk landsbygdsminister i Eskil Erlandsson.

Och som vi alla vet så har arbetslösheten ökat sen Moderaterna och alliansen kom till makten 2006.

Själv är jag förvånad över att det finns ett enda borgerligt parti som man vill samarbeta med, eftersom deras politik, vilket S många gånger fört fram, är ett stort misslyckande på alla viktiga punkter.

Man behöver inte ens nämna alla bortglömda skandaler eller arbetsförmedlingen som går under i kaos och sparkade chefer...

Det värsta av allt tycker jag ändå är att det är ett svek mot de socialdemokratiska väljarna, för de har alltid föredragit ett mer tydligt samarbete med Vänsterpartiet.

Det gör att anser man att alliansregeringen är ett stort misslyckande så är det numera endast Vänsterpartiet som är ett trovärdigt vänsteralternativ till borgerligt inflytande på rikspolitiken och det enda säkra alternativet för oss som inser att vinstdrivande verksamhet inte fungerar inom vård, skola och omsorg. Det behöver man inte ens sett på Uppdrag Granskning för att inse.

media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn smp smp smp smp smp smp nsk nsk skd skd

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Vänsterpartiet - Ett alternativ för vanliga människor

Jag har ondgjort mig en del över de borgerliga allianspartierna i Alliansens väg utför med Sverige och dess befolkning och Sverigedemokraterna - Ett parti för de rika.


Det finns däremot ett mycket bra alternativ i Vänsterpartiet. Befinner du i Almedalen på Gotland så finns det mycket de bjuder på av framtida politiska lösningar för de många människorna.


Vänsterpartiet har ett antal frågor som går helt i paritet med vad en majoritet av den svenska befolkningen tycker. En av dem är ett totalstopp för vapenexport till diktaturer, som jag upplever att få känner till.


En annan är den att Vänsterpartiet är det enda partiet som är emot vinstdrivande verksamhet inom skola, vård och omsorg och emot att pengarna inte beskattas i Sverige, utan tas ut till länder utan skatt alls.


Bara de frågorna tycker jag gör att Göran Greider, med flera en gång för alla borde bli Vänsterpartister.


Läs gärna den utmärkta debattartikel i dagens DN, "Så skapar vi en välfärd fri från kommersiella intressen":

Ofta slår vinstintresset mot personaltäthet och utbildningsnivå. Till exempel har kommunala äldreboenden mer än 10 procent fler anställda per äldre jämfört med privata och lärartätheten är 20 procent högre i kommunala gymnasieskolor än i de fristående. När det gäller förskolan pekar statistiken på att de privata väljer en annan metod – de anställer personal utan utbildning i mer än dubbelt så hög grad som de kommunala.

En välfärd fri från vinstintressen gör det möjligt att istället fokusera på kvaliteten. De pengar som i dag försvinner som vinst till bolagens ägare innebär ett enormt slöseri med skattemedel. Om de istället användes till att anställa mer personal i välfärden skulle de räcka till cirka 20.000 nya anställda. Det är lika många som enligt Arbetsförmedlingens prognos skapas totalt i Sverige i år och nästa år.

Vänsterpartiet är det enda partiet i svensk politik som tydligt står för att välfärdens resurser ska gå till just välfärd. I dag presenterar vi en modell för hur detta kan göras.

Vi föreslår lagstiftning om att skattemedel för kärnverksamheterna inom vård, skola, förskola och äldreomsorg inte ska kunna gå till vinstsyftande eller vinstutdelande företag. Överskott ska där i allt väsentligt stanna i verksamheten och antingen sparas eller direkt återinvesteras. Ett liknande regelverk gäller i dag för till exempel fristående skolor i Norge.

...

Vinst kan inte plockas ut genom att omvandla sådant bolag till annan form av bolag och det finns även bestämmelser som reglerar fusion, likvidation och interna överföringar inom koncernen. Det innebär ett slut för riskkapitalbolagens metoder att utan vanligt vinstuttag ändå slussa ut skattemedel från verksamheten. Om så behövs för att säkra att överskottet verkligen stannar i verksamheten kan aktiebolagslagens krav också skärpas för de aktuella verksamheterna.

Ändringarna kombineras med ny lagstiftning om att huvudmannen för välfärdsverksamheterna, det vill säga kommunen, landstinget eller staten, ska besluta när och var icke-offentliga aktörer får etableras. När det finns ett behov av alternativ pedagogik, behandling eller motsvarande kan icke-offentliga aktörer ges tillstånd att driva detta. Men de ska inte själva kunna bestämma var de startar en skattefinansierad verksamhet. Vid till exempel överetablering eller bristande pedagogisk mångfald ska befintliga tillstånd kunna omprövas.

...

I dag anser mer än 8 av 10 svenskar att den som driver skattefinansierad välfärd inte ska plocka ut vinst därifrån. Men de borgerliga partierna står fast vid sina privatiseringar och andra partier famlar efter lösningar. De som är för splittrade för att ta ställning har hanterat det genom svårtolkade förslag med oklara konsekvenser. Men för att lösa välfärdens problem krävs det glasklara och konkreta förslag. Väns­terpartiets svar är tydligt: kvalitet och jämlikhet före vinstintresse.

Vänsterpartiets förslag påverkar alltså på många olika sätt till det bättre, även genom att få fler personer i arbete.


Mer går att läsa av Sjöstedt och Vänsterpartiet i den dagsaktuella chatten med Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets ordförande.


Det är inte undra på att subventioner för läkemedel tas bort och drabbar fattiga och riskerar att vi får fler aborter, när det viktigaste är låga skatter för rika och vinster för företag som inte skattar här. Det gör att det är märkligt att Kd väljer att vara kvar i alliansen...


Och det är märkligt att så många vill rösta på en allians som inte ens bryr sig om att arbetsförmedlingen inte hjälp människor att få jobb...


Sen spelar det ingen roll om alliansen är ett parti eller flera, som nu....


media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd hd hd hd smp smp smp smp smp smp smp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag skd skd skd skd skd sr sr sr sr sr sr sr sr dag nsk 


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Bananrepubliken Alliansen

Det är egentligen rätt märkligt att det alltid är Vänsterpartiet som får stå till svars för bristande demokratisyn, oftast långt tillbaka i tiden.


Visserligen går det inte att förneka att Vänsterpartiet tidigare har haft demokratiska problem. Men hur vore det att tala om realpolitik av idag, istället för att som Hübinette igår kväll, tjata om koppling till kommunismen, som är ett sen länge passerat stadie? Tror ni att hon hade frågat en moderatpolitiker, som sin syster, om hur deras tankar är kring det faktum att moderaterna tidigare var det enda partiet emot sanktioner av apartheid Sydafrika? 





Betydligt värre är att moderaterna, med Ulf Kristersson som för tillfället främsta härförare, bedriver en antidemokratisk politik. Ingen ska inbilla mig annat än att han igen har moderatledningens godkännande eftersom det inte är första gången de försöker förhala beslut som går emot regeringspolitiken.


Sen tidigare har de fått kritik, som tyvärr tystnat, kring hur vapenexporten ser ut från Sverige, som per capita räknat är världens största vapenexportör. Men det pågår fortfarande en omfattade export till diktaturer, även till de som befinner sig i en väpnad konflikt. På vilket sätt gynnar det en stabil trygghet i världen? (Läs mer hos Svenska Freds)


Hur man än vänder och vrider på det, så är det ett totalt demokratiskt underskott när inget händer i sjukförsäkringsfrågan, trots två beslut om förändringar i sjukförsäkringen i riksdagen, som ska vara demokratin Sveriges högsta beslutande organ, när Sd valt att ta sitt ansvar för en gångs skull och röstat med de rödgröna partierna i en viktig fråga. Kristerssons pudel räcker inte. Han borde, efter sitt fusk med lägenheter som borde gått till behövande inte ens fått en ministerpost.


Tyvärr får jag säga att jag blir besviken på socialdemokraterna, som väljer att lägga sig platt och acceptera det hela, med hänvisning till att de ska vara ett statsbärande parti som inte okynnesanmäler. Det är skönt att se att Wiwi-Anne Johansson, Vänsterpartiet, inte tänker släppa det här, innan man får se vad förslag som kommer att komma från Kristersson.


Men frågan är hur det kan vara något annat än relevant att anmäla när det styrande partiet och alliansen struntar i demokratin och kör över av riksdagen demokratiskt fattade beslut?





Jag är inte förvånad när mörktblåa borgerliga ledarsidor resonerar och försöker få oss att fortsätta ett tjugotal år bakåt i tiden, som jag inte har något emot att göra, men som ser ut som blådunster i ögonen för att dölja den demokratiska bristen i alliansregeringen. Att fråga någon från en diktatur om vad de tycker om vad de tycker om hanteringen av stasiagenter är inte irrelevant, men mer relevant vore det att fråga om vad de tycker om att regeringen väljer att strunta i vad riksdagen har beslutat om i ett majoritetsbeslut?

Det gäller bara besluten angående sjukförsäkringen. Det återstår att se om Sd vågar stå upp för, som de påstår, att vara ett parti för den lilla vanliga människan. Två av tre arbetslösa är utan ersättning från A-kassan idag och en stor majoritet av de arbetslösa når inte upp till de 80% av lönen som A-kassan ska ersätta.

Allt för att ersätta för tappade intäkter som istället gått till att öka skattesänkningarna för välbetalda, sänkt restaurangmoms och rut-avdraget.

Varför inte ägna sig åt kärnverksamhet istället? Så att sjukvården blir relevant i synnerhet när nyfödda är inblandade, istället för att bara försöka medicinera en sjuk politik med konstgjord andning? Eller att ägna sig mer åt relevant forskning, som skapar oss en bättre sjukvård? Eller åt att konstatera att kanyler kan slängas i soporna, eftersom apoteksreformen gjort att apoteken inte längre behöver ta emot kanyler?

Sverige börjar bli för anfådd för att orka med mer av alliansens politik.

Edit: Stämmer det att Bildt varit spion/informatör etc åt USA så måste han avgå. Naturligtvis så dementerar han.

media ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd exp gp gp gp gp gp dag dag dag dag nsk skd skd sr sr sr sr svt svt svt exp 


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Dags att prata politik igen - Så att Kd åker ur

Januari månad har verkligen inneburit mycket politik i medierna, på gott och ont. Förhoppningvis är det mer till gott, så att gemene man mer får upp intresset för politiken i stort, oavsett vilka man sympatiserar med, eftersom det ändå är där grunden till ett demokratiskt land läggs: I de politiska partiernas arbete. Det är till och med så att jag hellre ser att folk röstar på ett annat parti än Vänsterpartiet, om de väljer att tänka igenom och intressera sig för varför de väljer att väja ett annat parti.


Först ut var ju Vänsterpartiet och deras partiordförandebyte till Jonas Sjöstedt, sen blev det ett väldigt debacle kring Juholts avgång och Löfvens ingång. Ordförande bytet för oss i Vänsterpartiet tycks ha gett oss ett rejält lyft.





Nu i helgen så handlar det om konstant krisande Kristdemokraterna och om man ska välja att behålla Hägglund eller inte.


Ska man börja med Löfven som kommer från fackförbundssidan så finns det både för och nackdelar med den kopplingen. Att någon som beskriver sig som gammelmoderat från Vasastan bara vill se nackdelarna är som sig bör, men man kan hålla i bakhuvudet att facken är på frammarsch, så även om det i viss mån kan ses som nackdel idag, så kan det mycket väl vara en fördel i morgon. Inte minst eftersom fackförbunden får fler medlemmar.


Fortsätter den fackföreningsfientliga politiken, och därigenom människofientliga, så tror jag på sikt det kommer att öka medvetenheten hos fler, om hur dagens moderata politik mer tillåter utnyttjande av anställda, inte minst unga människor desperata efter jobb.


Även om det har gått några år sen Löfven jobbade som en "vanlig människa", i hans fall som svetsare, så är det ingen nackdel att ha en partiledare som vet vad det är att jobba med ett vanligt jobb, precis som med den f d volvoarbetaren Jonas Sjöstedt, framför att ha människor som inte har haft ett vanligt jobb förut. Annie Lööf, centerpartiets ledare, har visserligen jobbat med ett vanligt jobb, på krog, i ett halvår. 


Men det går knappast att se som en större merit om du ska vara den som bestämmer över näringspolitiken i ett helt land. Vilket gör mig mindre förvånad över att regeringens satsning på sänkt krogmoms är ett fiasko, som bara snabbmatsrestaurangerna anammat, vilket på sikt riskerar att öka sjukvårdskostnaderna...


Jag tror, för att kunna profilera sig tillräckligt mot högeralliansen, så behöver S gå lite mer tillbaka till sina grunder och vara mer kritiska än tidigare mot t ex utförsäljningar och upphandlingar, som t ex den katastrofala upphandlingen för borgerligt styrda Region Skånes tågtrafik, vilket kostar skattebetalarna flera miljoner extra, när DSB gör ett fiasko av sitt övertagande.


Ett annat och på många sätt värre exempel, är hur privata vårdboende tjänar pengar på mindre antal anställda, vilket går ut över de boende och de anställda. Även i det här fallet är det i en högerstyrd skånsk kommun.


Och då menar jag inte bara uttala sig mot det, utan faktiskt, till skillnad från de som styrde sossarna de sista perioderna de hade makten, se till att agera tydligt.


Vad det gäller Kd så är det nog det partiet med störst problem, betydligt större eftersom deras kris riskerar att ta partiet ur riksdagen. Inget mig emot eftersom det utan att tveka är partiet med minst existensberättigande i riksdagen.

Ett konservativt parti som påstår att de värna om de människorna som behöver stöd. Men som ett litet maskformigt bihang till alliansen så har de knappast fått igenom något annat än vårdnadsbidraget, ett bidrag som går emot arbetslinjen och cementerar utanförskapet för kvinnor som inte kommer ut på arbetsmarknaden. Konsveratismen har ingen som helst framtid i ett modernt samhälle.

Trots att de har en minister inom deras kärnområde i form av Maria Larsson så är det för mycket skandaler och nedskärningar inom välfärdsektorn och inom det området upplever jag som Kd är mycket långt ifrån verklighetens folk och mycket närmare overklighetens folk, som moderaterna företräder i sin real politik. För när hörde ni sist Kd bråka något kring när ett utsålt äldreboende visar sig vara sämre och bry sig mindre om de gamla än de gjorde under kommunalt styre?

Förhoppningsvis så väljs Odell som ordförande, även om jag tvivlar på det efter han gjort ett uttalande som endast en sd-politiker kunnat göra annars, och går åt det mer konservativt Livets Ord-hållet, vilket garanterat kommer att skrämma bort en majoritet av väljarna, eftersom människor tenderar att glömma bort hur höga Kd-representanter anonymt på nätet försökte styra människors åsikter kring represenanterna för kd på ett mycket märkligt sätt..

Oavsett vad tycks inte varken Hägglund eller Odell kunna lyfta partiet på sikt. Men det kommer inte att hända eftersom de som styr i båten är moderaterna, och Moderat politik skapar otrygghet, vilket kd verkar bli bestraffade för.

Någonstans är det efter dagens kd-batalj dags att börja prata politik igen. Det är det sämsta som kan hända för kd, för då finns möjligheten att igen konstatera att vad de än gör så påverkar de inte regeringens politik till något mer mänskligt.


media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd hd hd smp smp smp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk skd skd skd skd skd skd skd skd skd 


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Bättre och bättre dag för dag!

Gårdagen var onekligen lite sorglig, med Juholts avgång och en ny dag för socialdemokratin!

Idag är det en oerhört mycket bättre dag, i synnerhet för Vänsterpartiet, som går starkt framåt i den senaste opinionsmätningen och klockar in på rekordstora 8,8% efter att ha tagit väljare från både sossarna och miljöpartiet, exakt som jag förutspått! Det förvånar mig inte alls att S-distrikten vill ha samma öppna valprocess som Vänsterpartiet hade.

Det ska visserligen sägas att det, naturligtvis, var innan Juholt avgått. Men det visar på vad jag alltid har sagt innan, att en bra och populär partiledare gör stor skillnad, vilket Jonas Sjöstedt redan visat.

Givetvis så måste man fylla partiet med bra politik dessutom, i synnerhet om man vill behålla väljarna över mer än några opinionsundersökningar. Men det är en bra början och jag ser ingen anledning till att mina partikamrater inte ska fortsätta föra ut en bra och mänsklig politik!

Det gäller, oavsett vilka gamla anor man nu tycker man vilar på, att gå i takt med tiden. Jag tror visserligen Vänsterpartiet kan vara något mer lättanpassade än vad sossarna är, tack vare att (V)i aldrig haft makten. Men även Vänsterpartiet har haft brister historiskt sett, som jag hoppas inte återupprepas.

En sak är säker. Aldrig har någon blivit så snabbt avväpnad när de kommit dragandes med det gamla kommunistspöket.

Själv undrar jag hur Reinfeldt kunde gå med ett parti som valde att inte stödja de krafter som verkade mot Apartheidregimen i Sydafrika?

Och inte katten kan väl en vuxen karl vara nöjd med vad han skrev för böcker som 28-åring? Läs texten nedan och fundera lite på hur mycket en människa bakom tankar som att "inget stöd över svältgränsen" ska skattefinansieras hatar sina medmänniskor eller hävdar att människorna är mentalt handikappade...

I kapitel 2 presenteras många av de citat som blivit återproducerade när boken nämnts. Reinfeldt menar att Socialdemokraterna förtrycker det civila samhället, och frågar sig hur det kan väckas från ”hjärntvätten”. Som fiender utmålas utöver vänsterpartierna även folkpartiet och ”stora delar av centerpartiet”. Motsägelserna är många i de snabba kasten – svenskarna är enligt Reinfeldt ”mentalt handikappade”, samtidigt som hans moderater ser människan som ”i det närmaste ofelbar”. Svenskarna söker sig till kollektiv, samtidigt som de strävar efter ensamhet.

Tanken att ”bara allt politiskt beslutsfattande försvinner blir människan helt befriad och inga problem kvarstår” presenteras utan att förnekas – och visar en tydlig koppling till partikamraten Anders Borg som 1988 menade att han som statsminister ”inte skulle göra ett jota” i TV-programmet Diskutabelt med Robert Aschberg. Senare i boken läggs även grunden för varför politiker inte ska få besluta om välfärden: de skapar inga egna resurser.

”Utanförskap”, ”avknoppning” och ”generation av fuskare” är också uttryck som presenteras i detta kapitel som Reinfeldt tar med sig i sitt framtida politiska arbete.

I kapitel 3 blir ”boken” istället en dagbok för den helt vanliga tjejen Johanna, som dock under endast en dag lyckas göra (och notera) ett stort antal gärningar som gör henne till ett gott exempel i Reinfeldts ögon.

Johanna vaknar före väckarklockan, reflekterar över motion, umgås med sin farfar, äter fullkornsbröd, reflekterar över felet med ”ungdomsbostäder”, tänker på hur mycket spanjorer tycker om EG, hejar på Djurgården, källsorterar, skriver brev, åker kollektivt och reser sig där för gamla damer, umgås med sin mormor, skriver en insändare om hundbajs, visionerar över eldrivna bussar, kommer extra tidigt till jobbet (en moralisk plikt!), pratar mer med sin mormor, äter sallad, tänker på att det är viktigt att klä sig rätt, tänker på alkoholens dåliga inverkan, köper miljövänligt tvättmedel, avsäger sig all form av narkotika, planerar segling, läser om spansk historia, lär sig framkalla fotografier, umgås med sin syster, förbannar kollektiv samt ställer sig tveksam till ”lösa förbindelser”.

Allt på en enda dag. Johanna är en fantastisk kvinna.

I kapitel 4 skriver Reinfeldt tio nya budord. De finns att läsa på sida 106. Det är även i detta kapitel vi får stifta bekantskap med argumentet att inget stöd över svältgränsen ska skattefinansieras. Detta för att inte ge folk en ”falsk trygghet”.

media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd hd hd hd hd hd exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd kvp smp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

En ny dag för socialdemokratin

Det förvånar mig lite, men uppenbarligen verkar läckornas källor vara så säkra att det inte råder någon tvekan om att Juholt avgår idag.


Som jag skrev igår så finns det ingen annan väg än att lyssna på folket, och välja att byta partiledare långt i förväg, om man vill behålla sina möjligheter inför valet 2014.


Många, främst på den vänstra sidan politiskt sett, är benägna att skylla på media. Jag instämmer i att det varit ett drev som på många sätt saknat motstycke och i viss mån kan det ses som att nästa drev redan påbörjats, att döma av DN:s ledarsida idag om att det "kan bli värre". Det har jag svårt att tänka mig att det kan bli...

Men man är rätt blind om man väljer att helt bortse från alla de tillkortakommanden och dumheter Juholt har visat, sagt och gjort själv också. Hade inte de funnits så hade det funnits en möjlighet att rädda kvar honom.

Problemet är inte att Juholt jagats, utan att allianspartierna tycks granskas mindre och eventuella nyheter för deras del glöms bort mycket snabbare, så att något faktiskt drev inte uppstår.

Det gör ju någonstans att det blir problem för S att hitta en felfri partiledare, eftersom felfria människor knappast finns.

Personligen delar jag samma favorit som så många andra gör, Margot Wallström, som lär sluta sitt FN-uppdrag i mars 2012, som har handlat om att förhindra sexuellt våld mot kvinnor i samband med konflikter.

Tidigare så har hon alltid tackat nej till den posten, men med tanke på krisen för S, som med rätta beskrivs som den största i det partiet någonsin och hennes eget arbetsliv så är vägen öppen för henne.

Själv hörde jag talas om henne i slutet på 80-talet första gången, och då som kyrkominister (och någon post till, ungdomsminister?) och kan inte komma ihåg att jag hört något negativt om henne eller att hon farit med osanning.

Skulle jag vara strikt egoistisk så kanske inte Wallström är den bästa för Vänsterpartiets del, eftersom jag tror att hon är den enda partiledarkandidaten jag kan komma på inom S som kan locka folk både från Vänsterpartiet och från borgerliga partier.

Men jag har svårt att se att Vänsterpartiet i dagsläget, ens med Jonas Sjöstedt, kan bli så starkt att ett maktskiften vid 2014 är möjligt. Därför är det naturligtvis viktigt med rätt S-partiledare även för vår del.

Samtidigt är det bara att konstatera att både Wallström och Sjöstedt, som frälsare, får oerhört mycket tyngd på sina axlar, att bära hela partier och förhoppningar om lyft i opinions- och röstsiffror. De måste självfallet få stöd underifrån av en bra politik, som de knappast själva bär ansvaret för.

Det är dags att vi börjar prata om politik och inte politiker. Oavsett vad media och motståndare försöker få ut för budskap. Låt dem inte få något budskap som ger negativa rubriker.

Ska jag rekommendera någon text idag så är det Vi bevittnar nu slutet på partiets hegemoniska makt, av professorn i statskunskap, Leif Lewin. Han går visserligen att se med viss skepticism på, eftersom han har, om än långt tillbaka i tiden, högerpolitiska anor. Men det ligger mycket i hans debattartikel hos DN, med åsikter som även ursossen Göran Greider i viss mån delar:

Det borgerliga kravet på en statlig, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring är själva spjutspetsen i denna förändring. Den en gång noga uttänkta socialdemokratiska strategin har varit att låta facket administrera arbetslöshetsförsäkringen, ett formidabelt instrument för medlemsrekrytering. Paradoxen att de borgerliga i denna fråga håller på statligt obligatorium och Socialdemokraterna på frivillighet ska ses i ljuset av denna intressepolitik.

Stora förväntningar knöts till den nye partiledaren. Juholt var en framstående retoriker, fick vi höra. De som säger så har emellertid inte förstått vad som är god retorik. Målande bildspråk och slagkraftiga formuleringar räcker inte. Det gäller dessutom att kunna övertyga genom att känslor, engagemang, ideologi knyts ihop med konkretion och handling. Det är just precis i detta avseende Juholt brister. Hans utspel är dåligt förankrade, både sakligt och opinionsmässigt, och åtföljs av pinsamma dementier. Juholt saknar med andra ord politiskt handlag. Ord och handling bör följas åt.

Ändå är det så att socialdemokratins svårigheter handlar om mycket mera än om partiledaren. De började långt före Håkan Juholt. Problemet är den vacklande socialdemokratiska hegemonin.

Det råder nästan något ödesdigert över den scenförändring som nu pågår i Sveriges politiska liv. Men är den alldeles oåterkallelig? Eller kan Socialdemokraterna förnya sig ideologiskt? I så fall räcker det inte med nya ”utspel”. I så fall duger ingen ”popcorn-maskin”. Socialdemokraterna måste ge sig tid att tänka efter och gå tillbaka till sina ideologiska rötter.

Ska det gå framåt för S så behövs det en verklig förändring, trots att man haft så svårt för det, när deras självinsikt saknats sen Göran Persson var partiledare. Men både då och nu så väntar man lite för länge för sitt eget bästa med förändringar av både partildare och politik, även när det går nedför.

Vänsterpartiet och S är och bör förbli de partier som står upp för de med minst makt, sämst ekonomi och som inte orkar jobbar upp till en ny höjd pensionsålder, även i fortsättningen

media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab dn dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd smp smp smp smp exp exp exp exp exp exp exp exp exp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag kvp nsk nsk nsk skd skd skd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!