Det är precis samma tankebana som i det nyss publicerade inlägget Dags att tänka om enbart kortsiktigt tänkande med få olika sätt att tänka på hur man ska förändra och resonera, ett enkelspårigt sätt som bara lyfter fram en eller mycket få sätt att hitta någon att skylla på eller lösa problem på.
Terrorjakt är inte islamofobi hävdar Gudmundson. I den rubriken har han rätt. Men det är inte det samma som att alla kommentarer till hans artiklar, ett antal blogglänkar och sättet polis, säpo och myndigheter resonerar på inte handlar om islamofobi.
Oväntat nog så hittar jag viss tröst och hopp hos Göran Skytte, av alla människor, i sin text Den gemensamma sången ger hopp:
Skytte kommer aldrig bli någon favorit hos mig, men han, som en av få, visar att det existerar motbilder till det media och hatgrupper spyr ut.
Denna månad har jag sett muslimska män och kvinnor i Tanzania sjunga den världsbekanta svenska psalmen ”O store Gud” tillsammans med Lena Maria Klingvall från Habo utanför Jönköping, utan armar och med bara ett normalt fungerande ben, men med en enastående röst.Det är ingen idealistisk och naiv dröm. Jag har det på bild, inspelad på film, i verkligheten. Högt utbildade muslimska män och kvinnor sitter tillsammans med högt utbildade kristna män och kvinnor och sjunger, på swahili, den svenska psalmbokens psalm nr 11.Jag kan fortfarande, flera veckor senare, känna hur huden knottrar sig. Jag står där mitt i Afrika med en filmkamera och dokumenterar när muslimska och kristna intellektuella söder om ekvatorn tillsammans sjunger C Bobergs psalm från 1885:”O store Gud, när jag den värld beskådar, som du har skapat med ditt allmaktsord. Då brister själen ut i lovsångsljud. O store Gud, o store Gud!”Samma sak när vi besökte ett kristet daghem för gravt handikappade och funktionshindrade barn och ungdomar. Sådana som annars ofta ses som en skam, som man gömmer, håller i fårkätten.Vi var där på Parents Day. Föräldrarna – bara kvinnor kom – var alla fattiga, med låg eller ingen utbildning. Flera av dem muslimer. Men de satt kvar när vi kristna sjöng och bad på kristet vis. Och de sjöng med när Lena Maria sjöng ”O store Gud”.Vid ett tillfälle läser en blind pojke i tonåren ur den 3000-åriga Psaltaren psalm 119 vers 105: ”Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig.”Han läser texten i blindskrift, med fingrarna. Och han är muslim.
En annan bra text är ledarsidans text i Expressen som konstaterar följande:
Man skulle kunna tro att muslimska ledare som deltar i det offentliga samtalet, ofta tenderade att underdriva, av ren självbevarelsedrift. Men i själva verket är många av dem realister. Imam Abd al Haqq Kielan, exempelvis, har länge sett sanningen i vitögat. När Säpo nyligen rapporterade att det finns runt 200 våldsbejakande islamister i Sverige sade han att "det är ingen hemlighet och vi har försökt uppmärksamma det här länge, men ingen har lyssnat."
Imamen Awad Olwan har talat öppenhjärtigt om sina problem med "unga och enkelspåriga" män som "kommer till moskén med ett knippe idéer och får motstånd och då slutar de att komma." (AB 16/12)
Själv har jag sett liknande saker när jag har jobbat med muslimer eller träffat dem i fackliga sammanhang. De är som vi: Väldigt olika varandra.
Precis som med oss ska givetvis de som begår brott fördömas och dömas, för inte är det många av oss som dömer hela kristendomen efter Knutby eller konflikten på Nordirland, som hade många terrorsprängningar och döda människor på sitt samvete.
Mer media svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd hd hd hd hd dag dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn gp gp gp gp dag dag dag dag dag dag skd nsk ab
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!