lördag 19 juni 2010

Jag är glad att Vilhelm Moberg är död

Precis som jag skrev i morse så tittade jag till och från på bröllopet idag...

Jag trodde aldrig jag skulle skriva en rubrik som den till detta inlägget, att jag är Glad att Vilhelm Moberg är död. Jag trodde inte ens jag skulle ha en tanke på att tänka tanken.

Vilhelm Moberg är för mig en av de absolut bästa författare det här landet har skapat, och en av de bättre i övriga världen genom tiderna. I synnerhet vad det gäller att skapa realistiska berättelser om hur livet var för fattiga människor, som i Mobergs underbart skrivna Utvandrarepos på fyra böcker.

Jag har tyckt vid ett antal tillfällen, när jag nu tänkt på det, att det känts märkligt att de oerhört rika Björn och Benny gjort extremt stora pengar på en arbetarförfattares berättelser om människor som var så fattiga att de, likt många gjorde i verkligheten under många årtionden, av tvång för att överleva fick utvandra från släkt, vänner och hembygd, för att aldrig återse dem igen. 

Fast det jag var med om idag, under kronprinsessbrölloppet, var betydligt märkligare. Vid ett tillfälle så meddelade de två kommentatorerna att det spelades ett stycke, vars namn jag inte uppfattade, från musikalen Kristina från Dufvemåla, som bygger på just Utvandrarserien.

Det är till att vara ovanligt historiskt omedveten om man väljer något som alls har med Vilhelm Moberg att göra om man väljer någonting överhuvudtaget som är det minsta förknippat med honom i samband med något kungligt överhuvudtaget.

Visserligen är jag inte förvånad att Björn och Benny går med på att deras låtar används, eftersom jag utgår ifrån att de blir tillfrågade.

Och visserligen är det de som skrivit melodin i fråga till musikalen, och inte Moberg själv så vitt jag vet.

Men det är på gränsen till förolämpande att använda något som förknippas så tydligt med en av Sveriges genom tiderna mest tydliga republikaner, som till och med gav ut en bok med namnet Därför är jag republikan.




Från Wikipedia:
Moberg var uttalad republikan och ogillade monarkin. Han var också kritisk emot att svenska historiska kungar som Gustav II Adolf och Karl XIIbeskrevs som "hjältar", då Moberg menade att de i själva verket hade varit "tyranner", "krigsförbrytare" och "massmördare". Från 1960-talet var han en av Olof Palmes häftigaste kritiker. Han kritiserade till exempel Palme för att ha uppvaktat kung Gustaf VI Adolf på dennes 90-årsdag och sjungitKungssången. Detta var hyckleri menade Moberg, eftersom Palme påstod sig vara republikan.

Mobergs misstänksamhet mot makten gick hela vägen upp till samhällspyramidens topp. I den storsäljande boken Därför är jag republikan argumenterade Moberg för att monarkin borde avskaffas. Som alternativ önskade författaren en decentraliserad förbundsrepublik efter schweiziskt mönster, där folkomröstningar ersatte politikerrollen. Likheten inför lagen krävde enligt Moberg att rikets högsta ämbete tillsattes efter förtjänst och inte slump. Visserligen hade kungamakten blivit rent symbolisk, men även denna symbolik var olycklig. Dels spred kungens prestige attityden att medborgaren är underställd staten och är dess tjänare, i stället för tvärtom. Dessutom kunde den symboliken ge regenten stor makt i en krissituation, som t ex då Gustaf V påverkade samlingsregeringen att göra eftergifter för nazi-Tyskland. Bara på ett område ville han behålla kungadömet: det poetiska språkbrukets. Att "Mina drömmars drottning!" i ett kärleksbrev till en kvinna alltid lät långt bättre än "Mina drömmars presidentska!" var han villig att erkänna.
Efter dagens ceremoni och efterföljande spektakel är jag dock fullständigt övertygad om att den stackars Vilhelm Moberg inte bara vänder sig i sin grav, utan snarast snurrar som en propeller och önskar precis som jag önskade tidigare, i mitt långa inlägg om varför kungahuset bör läggas ner, att det blev ett sista historiskt bröllop...

Precis som jag så är jag övertygad om att han hellre lyssnat på vilken version som helst av God Save The Queen.


Mer media ab ab ab ab ab ab ab gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp svd svd svd svd svd skd skd skd skd skd skd skd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn sds sds sds sds sds sds dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag smp smp nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk exp exp kvp hd hd hd hd hd

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

11 kommentarer:

  1. Nå, hur ofta använder inte du dig av kapitalistiska skapelser för att nå ditt mål? Skall man hålla på oroa sig om sakers ursprung så blir det jobbigt att leva.

    Själv tycker jag bara det är skönt att det finns något ämbete i samhället som inte innehars av en pensionerad socialdemokrat.

    SvaraRadera
  2. Vem har sagt att jag är totalt emot en fri marknad? Däremot skulle jag protestera mot att jag användes för att sälja något personligen, om någon nu skulle komma på den tanken...

    Med tanke på att det är en borgerlig regering så vill jag med bestämdhet hävda att det är rätt många ämbeten som inte är socialdemokratiskt styrda på ngt sätt.

    SvaraRadera
  3. Om du är så högt upp på vänsterpartiets lokala listor säger det i princip en hel del om tillståndet i det partiet. Din vurm för WM verkar knappast ha att göra med hans författarkvaliter om du ens har läst honom. Utan enbart tagits till ett lämpligt(?) slagträ för din sak.

    SvaraRadera
  4. Varför skulle jag inte ha läst Vilhelm Moberg? Det är ju inte direkt så att det är ovanligt att ha läst honom som svensk, eller det att han är särskilt svårläst eller något liknande.

    I detta fallet är det dock inte hans författarskap i sig som är saken, utan att han är mot kungahuset och för republik som är det märkliga. Om hans sen varit konstnär eller skapat musik eller något liknande istället spelar inte så stor roll, just det att han används när han inte velat vara representerad där alls.

    SvaraRadera
  5. Jag pratar om alla politiska ämbeten som delas ut till politiker efter lång och trogen tjänst. Inte aktiva ministerposter. Typ landshövdingar.

    Hellre Kungen än Sosseadeln.

    SvaraRadera
  6. Ja just det, och det är knappast bara sossar som får den typen av utnämningar...

    Och som jag skrev i inlägget innan detta, länkat i första meningen, så finns det alternativ som bland annat Peter Althin fört fram.

    SvaraRadera
  7. trams.

    För det första är Moberg en litterärt tveksam författare, satte alltid innehåll före form och har inte särskilt högt anseende annat än i vänstern. Hans bestående värde för svensk kultur är att han beskrev en historia som varit viktig för svenskarna, on utvandringen till USA. Till syevende och sist handlar det om människors rätt att skapa sig ett bättre liv genom sina egna händers arbete eller sina talanger. Vilket är precis vad Ulvaeus och Andersson har gjort, de är grabbar från ganska enkla förhållanden båda två. Ska framgång inte få finnas? Och ska man inte få flytta bort från Sverige, ut i friheten?..

    Kristina från Duvemåla är baserad på Moberg. men den är inte skriven av Moberg. Ska varenda tanke som Moberg någonsin haft vara patentskyddad mot monarkins 'angrepp' eller användande? Det är ju helt absurt..

    Slutligen är ju Moberg själv antagligen glad att han är död. Han tog nämligen sannolikt livet av sig....så låt honom vila i frid.

    med vänlig hälsning från ett soligt med kallt Wimbledon, Storbritannien

    Bitte, utvandrare

    SvaraRadera
  8. Han hade ju en minst sagt stor produktion böcker som visade på vardagslivet och inte bara en enda om utvandringen, som många utöver du då anser vara av hög kvalité.

    Grundhistorien är onekligen Mobergs vad man anser i övrigt.

    SvaraRadera
  9. Patrik Carlson1 januari 2013 20:59

    Utvandrarsviten framröstades utav svenska folket som 1900-talets bästa litterära verk. Moberg tillhörde de självlärda författarna och han var under stora delar av sin författarperiod omodern enligt honom själv. Han skrev bonderomaner när det var inne med nationalromantisk litteratur. En banbrytande författare ur träskofolkets led. Utan tvekan den författare som betytt mest för mig som människa och individ. Jag är evigt tacksam för de litterära verk som Ville i Momåla lämnade efter sig. Jag tillhör inte vänsterfalangen...

    SvaraRadera
  10. Ombudsman Moberg
    Under sin tid som lokalredaktör i Alvesta var Moberg också engagerad i den liberala rörelsen. Diskussionen kring samhällsdebattören Vilhelm Mobergs politiska hemvist fick förnyad aktualitet genom Johan Norbergs bok Motståndsmannen Vilhelm Moberg (1997). Norberg hävdar i sin bok att Moberg, efter det att han i unga år varit medlem i en socialdemokratisk ungdomsklubb, aldrig mer var partipolitiskt ansluten. Genom en mer grundlig analys av Mobergs tid i Alvesta vet vi dock bättre.

    På ett möte med Växjö liberala valmansförening den 3 april 1924 diskuterades på uppmaning av Sveriges liberala partis sekreterare Arvid Grundel möjligheten att bilda ett liberalt länsförbund i Kronobergs län. Organisationstankarna omsattes omgående i praktisk handling och den 12 april bildades Kronobergs läns liberala valkretsförbund. En organisationskommitté tillsattes för att arbeta vidare med valkretsförbundets uppbyggnad.

    Sveriges liberala parti var den del av Frisinnade landsföreningen som efter partisprängningen 1923 härbärgerade personer som till skillnad från de frisinnade var motståndare till ett rusdrycksförbud och hade mycket svagare kopplingar till nykterhets- och frikyrkorörelsen. Partiets medlems- och väljarbas var snarare vad vi skulle kunna beteckna som stads- och kulturliberaler.

    Vilhelm Mobergs namn nämns inte i Nya Växjöbladets korta referat från mötet. Moberg skulle dock relativt omgående låta tala om sig som företrädare för valkretsförbundet i Kronobergs län. Den 28 maj 1924 skriver nämligen Moberg ”I egenskap av ombudsman för Kronobergs läns liberala valkretsförbund” till Liberala partiets huvudbyrå i Stockolm och rekvirerar kvittensblanketter, stadgar och partiprogram. Moberg hade alltså omgående iklätt sig rollen som ombudsman för länets liberala valkretsförbund. Omständigheterna kring valet av Moberg som ombudsman är dock höljda i dunkel. Ytterligare något brev av mer rapsodisk karaktär från Moberg till partiet i Stockholm finns bevarat.

    Att vara ombudsman för Sveriges liberala parti i Kronobergs län kan inte ha varit någon lätt uppgift. Valkretsen var en av partiets allra svagaste. Liberalerna kom överhuvudtaget inte att delta vid något av andrakammarvalen 1924, 1928 eller 1932.

    Två intressanta belägg för Mobergs politiska intresse får vi från protokollen från Alvestaortens frisinnade förening. Varför Moberg var med på mötet den 9 december 1925 framgår inte av protokollet. Kanske var han där i egenskap av samhällspolitiskt intresserad journalist. I vilket fall som helst är det på sin plats att citera paragraf 1 i detta protokoll då föreningens sekreterare Olof Jönsson, som för övrigt var god vän med Moberg, skrev samtliga protokoll på vers. Att det i protokollet står ”Ville” visar på en kamratlig ton och att det knappast fanns några större politiska motsättningar mellan de frisinnade och liberalerna i Alvesta:



    Så öppna vi mötet, tog Gunnar till ords,

    go vänner, nu slå vi oss ned

    Med Ville vi blevo visst tretton till bords

    Allt eftersom kvällen den led



    SvaraRadera
  11. -> Moberg dök återigen upp på frisinnade föreningens nomineringsmöte den 6 september 1926. Moberg deltog med största sannolikhet i detta möte som representant för det liberala partiet då det framkommit förslag om ett eventuellt valsamarbete inför de stundande kommunalvalen. Olof Jönsson skaldade i protokollet med den omisskännliga glimten i ögat.



    Turen kommit nu till kaffetåren

    Som ju ger det hela lite glans

    Vanor skaffa folk sig lätt med åren

    ”Ville” han var med här på ”dispens”.

    Fastän han ju numer, som folk säger,

    Har sin hemvist i ett annat läger,

    Kan han med oss en kopp kaffe dricka

    Och ett referat till bladet skicka.



    Någon gemensam vallista för de frisinnade och liberalerna kom aldrig till stånd. Moberg återfinns istället på två valsedlar med partibeteckningen ”Samlingslistan” inför municipal- och kommunalfullmäktigevalen 1926 i dåvarande Alvesta kommun. Samlingslistan var partibeteckningen för liberalerna i Alvesta. På listan till kommunalfullmäktige stod redaktören Vilhelm Moberg på sjätte plats. Listan fick bara 52 röster. På valsedeln till municipalfullmäktige stod Moberg på tredje plats. Denna lista fick endast 17 röster så något politiskt förtroendeuppdrag blev det aldrig för liberalen Moberg.

    I en ironisk krönika i oktober 1926, som andas viss bitterhet över egna uteblivna valframgångar, kommenterade Moberg valet under rubriken ”Den segrande kommunismen”.

    ”Inte visste vi här i Alvesta, att vi hade 139 kommunister mantalsskrivna inom kommunen, förrän fullmäktiges valresultat låtit det för oss uppenbart varda? Vi läto oss lura av det faktum, att oxkommunisternas klubb på platsen räknade 8 medlemmar, kvinnor och barn medräknade. Men 139 fullväxta personer, 23 år fyllda förra året, det är en helt annan siffra. Vem kunde ana att Sovjet-Rysslands idéer angående proletariatets diktatur och ägodelarnas lika fördelning etc. bitit sig så fast inom Aringsås kommun av Allbo härad? Från och med nästa års ingång har ryska rådsregeringen i Moskva 4 representanter i kommunens fullmäktige, d.v.s. ungefär en sjättedel av hela antalet. Vi förmoda att herr K P Svensson omedelbart avsände ett segertelegram till Moskva, förmälande att Ryssland vunnit ytterligare två platser inom Aringsås kommunalfullmäktige. Enligt vad vi erfart lär man också ha firat segern i Moskva genom att avrätta ett större antal politiska motståndare”.

    Moberg fortsatte att raljera över vapendepåer och om kommunisttrupper som stormar Alvesta sparbank. Som sann liberal avslutar Moberg krönikan med att också ge en släng åt höger.

    ”Huruvida polisuppsyningsman Ohlsson i anledning av kommunisternas framgångar vid fullmäktigevalet kommer att följa kollega Hårlemans exempel och inköpa en kulsprutekarbin (pris kr 860 fritt banvagn Alvesta) är oss ännu inte bekant. Att hr Anders Rüden och andra enskilda medlemmar av platsens moderata förening skulle vara beredda att satsa de för köpet erforderliga medeln ta vi däremot för givet! Tills vidare får det väl bli lite förpostfäktningar i fullmäktige. Det börjar lida mot jul- och kronoskattemånaden, och vi ha annat att göra än att göra revolution.”

    av: Lennart Johansson

    SvaraRadera