tisdag 7 juni 2011

Långsiktigt tänkande efterlyses!

  Tack ni rödgröna partier för att ni ser till att oppositionspolitiken fungerar i den viktiga frågan om utförsäkringarna! Få grupper har blivit så felaktigt behandlade och argumenterade mot som den grupp med sjukskrivna som påståtts varit så orimligt många och plötsligt ansågs kunna bli friska inom en specifik tidsram. (Läs även om det på Vänsterpartiets hemsida)















För den på allvar är intresserad av sanningen bakom den här frågan så rekommenderas boken "Kampen om sjukfrånvaron" av forskaren Björn Johnson, som visar att den påstådda höjningen av sjukskrivna i princip enbart bestod av fler långtidssjukskrivna som inte fick rehabilitering i tid jämfört med tidigare.

Den som inte orkar det kan läsa DN-debattartikeln "Missvisande mediebilder om den höga sjukfrånvaron" från 30 januari 2010.

Det är fascinerande hur flera regeringar kan så totalt ignorera fakta kring varför sjukskrivningarna tycktes öka. Det är inte bara ovärdigt utan skapar en helt felaktig politik kring hur man ska lösa de problem som uppstår, när man inte ens vet var orsaken beror på.

Den ökade ojämlikheten mellan fattig och rik är en mycket starkt bidragande orsak till att barnfattigdomen alls behöver existera i dagens Sverige, och den har verkligen drivits på under alliansregeringarna. 

Kristdemokraterna, som påstår sig vara det partiet inom alliansen som tar hänsyn till svaga grupper, väljer att istället strida internt mot andra utsatta grupper, istället för att engagera sig där de bäst hade behövts, vilket också påverkar deras opinionssiffror nedåt och ut ur riksdagen på sikt.

Centern, som jag inte uppfattat som något annat än ett oerhört borgerligt parti, sen det senaste partiledarbytet för tio år sen, fortsätter att driva påstått liberala tankar kring alkohol, utan en tanke på alla de som istället får ett större tvång påtvingat sig direkt, eller indirekt. Något som även det kommer att öka utslagningen och fattigdomen, eftersom alkohol onekligen är en bidragande orsak till att många har dålig ekonomi och hälsa.

Viktigare har hela tiden varit att öka tveksamma affärsidéer, som att för skattepengar tillåta oseriös sjukvårdsverksamhet, kring antingen det som antingen kan göra dig sjuk eller som ska göra dig frisk, när du väl är sjuk, för att tjäna pengar är viktigare än att människor får en chans att vara, bli eller förbli friskare på sikt.

Det enda som förvånar mig här är att även en centerpartistisk ledarsida insett problemen till viss del:















 I dag finns det till exempel två apotek på köpcentret Kronprinsen i Malmö, med kanske 60 meter emellan. Bägge har nästan exakt samma öppettider. På lördagar har det ena har öppet en halvtimme längre. Söndagar har de stängt. Allt annat lika – men om man ska plocka ut dyra läkemedel gäller det att hålla reda på vilket av apoteken man går till. Kedjorna har olika avbetalningssystem och möjligheten att slinka in på vilket apotek som helst för att hämta ut astmamedicinen tycks vara avskaffad för alltid. 

Det privata sjukhusapoteket i Malmö säljer numera choklad och stänger klockan 14 på söndagar. Därefter hänvisas patienterna till det statliga jourapoteket, som ligger där det alltid har legat. När jag var där för några dagar sedan möttes jag av totalt kaos och av vänlig, kompetent men utarbetad personal. "Det skulle ju bli så bra", sade damen som expedierade mig. Uppenbarligen hade personalen på jourapoteket hoppats på avlastning i och med att alternativen blev fler. Men i stället blev det tvärtom, en stor anstormning och förvirring.
Mataffärerna säljer receptfria läkemedel. Men det finns så många försäljningsställen att läkemedlen inte alltid räcker, utan ofta är slut, vilket gör kunderna irriterade. Hur många försäljningsställena är vet ingen riktigt, eftersom företagen själva ska anmäla till Läkemedelsverket att de tänker sälja läkemedel och många struntar i det. Andra larm talar om att affärerna inte rapporterar hur mycket läkemedel de säljer, att de inte sköter sin egenkontroll och att kommunerna inte heller sköter tillsynen.
Det ligger i farans riktning att alldeles för mycket läkemedel tillverkas, hanteras och slängs. Det minskar inte kostnaderna och inte priserna heller. Däremot ökar det påfrestningen på miljön, risken för felanvändning och antagligen läkemedelskonsumtionen. 

Med 60 meter mellan
 apoteken måste entreprenörerna fokusera på att få sin ekonomi att gå ihop. Det är säkert inte lätt och det är därför sjukhusapoteket säljer choklad, inte för att chokladen är en nyttigare sort. Ingen kedja har däremot specialiserat sig på särskilda sjukdomar eller krävande målgrupper.
Vi ser mycket reklam om hygienprodukter (som till skillnad från läkemedel har bra vinstmarginal) men ingen reklam om bättre servicenivå i form av nischad farmaceutisk kompetens.
Vilket apotek är särskilt bra på att ta hand om sjuka och gnälliga barn? Diabetes? Eksem? Antagligen det statliga, tänker jag som så många andra och så går vi i flock till jourapoteket.















Nästa gamla trygga bastion som riskerar att få stryka på foten är Public Service-tv, som till sist riskerar att sluta i samma fåra som allt annat som sålts ut, där det som inte prioriteras är kvalitén...

Även om det kan tyckas som långsökt, så finns det en koppling till den så omtalade EHEC-smittan. Det som diskuteras främst är hur de felaktigt utpekade odlarna ska kompenseras av EU. Men istället borde man välja att diskutera antibiotikan av idag inte verkar bita på den smittan som det handlar om, och som har dödat ett antal människor och smittat flera tusen till.

Det finns en tydlig risk med mer fri sjukvård och medicinförsäljning, och det är att de företag de gäller ger människor det som de efterfrågar, istället för det som är bäst både för individen och samhället. På sikt kan det innebära betydligt värre saker, eftersom de flesta av oss inte är specialister på medicin eller sjukdomar, samtidigt som samhället kräver att vi ska vara friska helst igår, istället för att som med många sjukdomar där pencillin kan snabba upp läkningsprocessen. 

Samma typ av ökad produktionshets som också påverkar förväntningarna på byggarbetare, vilket gör att de löper stor risk att dö på sina arbetsplatser, något Vänsterpartiet vill ha en nollvision kring.

Det finns all anledning att på många plan ändra om tankesättet till att bli något som först och främst sätter människors väl och ve i första rummet och kortsiktiga vinster i andra eller till och med tredje hand.

När kommer det tänkandet få det främsta utrymmet, istället för kortsiktig ekonomisk vinst?

media hd smp smp smp smp smp 
 skd skd skd nsk nsk nsk gp gp gp gp gp gp gp gp gp hd hd hd hd hd hd hd hd hd ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd 

















svd svd svd 








dag dag dag dn dn dn dn dn exp exp exp kvp








Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar