Arbetslinjen når inte ända fram...

Det här inlägget hänger ihop med både Vill vi veta hur framtiden ser ut? och kanske framförallt med Prioriteringar ger alltid några förlorare.


Att Arbetslinjen kräver barnomsorg tycker jag borde vara självklart, när öppettider för exempelvis butiker och många andra arbeten i högre utsträckning än tidigare kräver jobb tidiga morgnar och sena kvällar, och i vissa fall till och med arbete dygnet runt.


Kan arbetsgivare ställa den typ av krav på de anställda, så måste samhället hänga med och kunna erbjuda den service som krävs för att vanliga människor som du och jag ska kunna jobba när det krävs.


Det går inte att begära att alla människor, som ensamstående föräldrar, ska ha föräldrar eller andra anhöriga som är pigga nog, har tid över och är intresserade och lämpliga att ha som barnpassare.


Vänsterpartiet krävde redan 2009 kommunerna skulle vara tvingade att anordna nattis. Tyvärr tycker jag att sossarna har varit lite otydliga på den här punkten... Att alliansen varit tvärtysta förvånar mig inte.

Har de samma inställning som en kvinnlig centerpartistisk företrädare sa på senaste landstingsfullmäktige, att man inte ska ta jobb som gör att man inte kan prioritera barnen, så förstår man ingenting av verkligheten för många och märkligt nog inte ens sin egen arbetslinje...

Egentligen tycker jag att det här är en viktigare fråga, eftersom det berör svaga grupper i högre utsträckning, än vad den mer kontroversiella kvoteringsfrågan är.


media svd svd svd svd svd svd svd 


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!