Det finns istället alla möjligheter att i den lagliga jakten gömma fler skjutna vargar, när man ändå har denlagliga möjligheten att få röra sig fritt ute.
Att jaga en så liten stam får konsekvenser, som jag skrev innan, om man inte väljer att importera djur som inte alls är släkt med den lilla närbesläktade stam som finns i Sverige och Norge.
Hur man nu ska kunna få en varaktig och genetisk frisk stam på så få individer? Det enda sättet att göra det på är att importera flera andra vargar som inte alls är släkt på nära håll med de vargar som finns i Sverige idag, som alla utom en härstammar från ett par vargar från, om jag inte minns fel, tidigt 80-tal.
Vår miljöminister är mer intresserad av att tillfredsställa gruppen jägare och deras åsikter om den konkurrens som vargen ger. De behöver definitivt få vara i fred, precis som den större, men fortfarande lilla, lodjursstammen. Han borde lyssna på Tom Arnbom på Världsnaturfondensom anser att naturvårdsaspekterna helt kommit bort.
"– En stam på 200 vargar är en mycket liten stam. Vargens ekologiska roll har tyvärr kommit bort. För att arten ska få chansen att spela den rollen krävs det långt fler vargar i landet, säger han."
Lustigast är och förblir när folk argumenterar för att vargen är så farlig. Det är betydligt vanligare att folk dör på grund av älgar och björnar, men få vill utrota dem. Undrar varför?
Svaret kan mycket väl finnas hos DN idag som skriver om blandade känslor för vargjakt.
Under vårt samtal kommer grannen Göran Lindberg förbi. Han är också jägare och hundägare. Förra året tog vargen två av hans hundar, en drever och en jämthund.
– Hundarna är familjemedlemmar och det är inte trevligt att behöva ta hand om deras kvarlevor ute i skogen, säger han med tydlig underdrift.
Vargskräcken har många bottnar och en lång historia i Sverige. Sagor som ”Rödluvan och vargen” eller Selma Lagerlöfs berättelse om hur Gösta Berling och Anna Stjärnhök jagas av en vargflock i vinternatten har säkert gjort sitt till.
Men den moderna oviljan mot Gråben har nog mer pragmatiska orsaker. Vargen tar jägarnas hundar och den river böndernas får. Och inte att förglömma: den är också ett hot mot jägarnas villebråd. Vargens huvudföda är älg och en varg beräknas i snitt riva cirka tio älgar per år.
Eller som Kenneth Holmström i Brattfors bistert konstaterar.
– Vargen får jaga älg hela året och vi bara några veckor på hösten.
Om hundarna hade räknats som familjemedlemmar som man inte vill ska dö eller råka i olyckor, som de lätt gör annars, så hade man haft dem kopplade. För det är fortfarande så att betydligt fler hundar råkar ut för olyckor, inte minst efter påkörning av bilar, vilket hade undvikts om man inte släppt dem lösa.
En jägare som tycker synd om sig själv för att han bara får jaga några veckor på hösten, när vargen får jaga året om har helt tappat begreppen. Jägaren överlever utan jakten. Det gör inte vargen. Om jägaren inte vet hur man får vargen att bli vegetarian.
Eftersom jag alltid brukar få påhopp om att jag är stadsbo som bor långt från skog och varg så kan jag direkt säga att jag bor på landet, har skogen runt husknuten och vistas mycket i skog och mark själv, samt har haft en mycket omskriven varg mindre än kilometer från bostaden.
Så på frågan vilka som är bäst i regeringen, så kommer inte svaret vara de ministrar som ligger bakom denna eftergift till den minoritet i landet som inte vill ha vargar alls.
svd svd dn dn sds dag dag kb kb kb hd vf gp ab
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar