Skyddsjakt är ingen lösning

(Publicerad i bl a Smålänningen 16/5 -12 och Smp den 18/5 -12. Bilderna nedan är mina egna och får användas i icke-kommersiella sammanhang, så länge man anger var man har hittat bilden och vem som är fotografen. De får ej heller användas i sammanhang där vargen eller andra rovdjur framställs som negativ. Är du osäker, låt hellre bli att använda den eller fråga om lov först.)

Skyddsjakt är ingen lösning

Nyligen fick vi läsa att ytterligare får har slagits av varg i Småland. Tyvärr hos en tidigare drabbad fårägare.

Förra året, då vargen Kynna angrep flera fårbesättningar, kunde vi läsa liknande nyheter. Det slutade med att Naturvårdsverket gav tillstånd till skyddsjakt på vargtiken.

Skyddsjakt är däremot ingen lösning på sikt. Ska den svenska vargpopulationen ges en möjlighet att överleva på sikt måste vargar tillåtas att etablera sig även här.

Nu gäller det en varghane som stannat i länet, i trakterna av Lessebo. Den har funnits i området sedan februari.

Tyvärr har det inte klart framgått att fåren som angreps i Korsanäs i helgen är frigående skogsbetande får. De kan gå ut och in i “hagen” som de vill, vilket en varg tyvärr drar nytta av snabbt.

Även om vi vill ha en vargstam med gynnsam bevarandestatus kan vi inte tillåta att vargen ger sig på våra tamdjur. När vargen sprider sig från vargtäta mellansverige måste det finnas beredskap att stängsla där vargen väljer att etablera sig.

Det finns många argument för att varg ska få möjlighet att sprida sig över större delar av landet än idag.

Det främsta är att ekosystemet mår bättre av att ha en stor biologisk mångfald, av de arter som tillhör den småländska faunan historiskt sett.

Tidigare har man resonerat kring att ekosystem formades nerifrån och uppåt, där mängden växter var det som avgjorde mängden och antalet arter uppåt i näringskedjan.

Forskningen av idag visar att det påverkas från flera håll än så.

Man har sett att mindre rovdjur, som ofta ökar när topprovdjuren försvinner, kan slå ut andra arter när de själva inte riskerar att bli ett byte. Det är ingen slump att vi har en tät stam med räv i Sverige.

Även om vi bor långt från järven och fjällrävens område, så påverkas även de av en livskraftig vargstam som tillåts sprida sig, eftersom vargen kan vandra långt. Järv och fjällräv är till stor del asätare vars överlevnad påverkas mer av de rester vargen lämnar efter sig, än av det hotet varg utgör mot dem.

I höstas i samband med skyddsjakten på Kynna inledde Naturskyddsföreningen tillsammans med Rovdjursföreningen en stängsling av en fårbesättning norr om Älmhult. Nu i april slutfördes arbetet lagom till betessäsongen.

Undertecknad är sedan en tid regionansvarig för Svenska Rovdjursföreningen i Småland och tar gärna emot förfrågningar och bokar tid för stängsling.

Vill du vara med i stängslingsgruppen och göra en insats för vargen är du välkommen att anmäla ditt intresse.

Till hjälp har jag rutinerade medlemmar från andra län som lovat åka ner för att få igång arbetet. Föreningens arbete kostar inget, däremot måste stängslet vara godkänt av Länsstyrelsen och materialet bekostas av boskapsägaren.

Föreningens medlemmar har satt upp cirka 150 stängsel. Rätt skötta är dessa stängsel näst intill helt “vargsäkra”.

Det kan vara värt att påpeka att man inte alls behöver vara medlem i Rovdjursföreningen, för att vara med stängselgruppen. Huvudsaken är att man vill försöka lösa de problem, som uppstår när en varg bosätter sig nära boskap, på ett långsiktigt sätt.

Jerker Nilsson, Regionsansvarig Småland, Svenska Rovdjursföreningen

E-mail: jerker.nilsson@rovdjur.se

Tel 073 - 698 90 72

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!