Visar inlägg med etikett medier. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett medier. Visa alla inlägg

lördag 21 januari 2012

Avgång Juholt

Som jag skrev tidigare idag så blev det verkligen en Ny Dag för socialdemokratin när Juholt meddelade sin avgång.


Det var ärligt talat skönt, oavsett vem eller vilka man anser bär skulden för att det var omöjligt för honom att sitta kvar.


Personligen tycker jag det sällan är "en persons fel när två träter" och inte i det här fallet heller. Den som förklarar det bäst, och mycket bättre än mig, är Paul Ronge i Mediedrevet som fällde Håkan Juholt: 



Håkan Juholts avgång är i hög grad självförvållad. Efter mindre än ett år som partiledare – en bedrövlig parantes i Socialdemokratins historia –som kantats av dåligt omdömepolitiskt schabbel, lustiga oneliners och en kritiserad brist på värdighet och stringens.
Men också av ensamhet, av att inte få stöttning i partiledningen, av långa knivar från hämndlystna fiender och anonyma källor där alla interna hemligheter läckt som hos ett såll.
Jag har i min långa verksamhet som medierådgivare och krishanterare ofta använt mig av mina kunskaper inifrån av journalistiska ”drev” för att hjälpa mina kunder. Jag var själv med och ”fällde” Hans Ericson, Mona Sahlin och Stig Malm. Liknelsen med en älgjakt där allt går ut på att fälla tolvtaggaren är slående och jag har använt den i min bok ”NärJanne Josefsson ringer”. Men ingen vill skadeskjuta eller plåga en älg, det är tabu.
Men det mediedrev som varit mot Håkan Juholt går utanför allt jag tidigare upplevt. Jag vill snarast likna det vid en tjurfäktning, av det slag som nu förbjudits i delar av Spanien. Ett blodigt, njutbart djurplågande. Banderilleros med sina hullingförsedda spjut.Picadorerna som utmattar tjuren med ett antal välriktade stick. Utgången är given och irritationen har stegrats allteftersom tjuren har gjort motstånd och vägrat lägga sig ner.


Nu hoppas jag på en bättre och starkare opposition så att vi kan fälla Reinfeldt! Och tydligen finns det starka S-krafter som vill välja partiledare som Vänsterpartiet har gjort, med en öppen process.


Och på bättre media som driver drev mot de som gjort värre saker än Juholt, som Bildt som misstänks för folkmord och så vidare..



media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab  svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd hd hd hd hd hd hd smp smp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag kvp nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk skd skd skd skd skd  


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

En ny dag för socialdemokratin

Det förvånar mig lite, men uppenbarligen verkar läckornas källor vara så säkra att det inte råder någon tvekan om att Juholt avgår idag.


Som jag skrev igår så finns det ingen annan väg än att lyssna på folket, och välja att byta partiledare långt i förväg, om man vill behålla sina möjligheter inför valet 2014.


Många, främst på den vänstra sidan politiskt sett, är benägna att skylla på media. Jag instämmer i att det varit ett drev som på många sätt saknat motstycke och i viss mån kan det ses som att nästa drev redan påbörjats, att döma av DN:s ledarsida idag om att det "kan bli värre". Det har jag svårt att tänka mig att det kan bli...

Men man är rätt blind om man väljer att helt bortse från alla de tillkortakommanden och dumheter Juholt har visat, sagt och gjort själv också. Hade inte de funnits så hade det funnits en möjlighet att rädda kvar honom.

Problemet är inte att Juholt jagats, utan att allianspartierna tycks granskas mindre och eventuella nyheter för deras del glöms bort mycket snabbare, så att något faktiskt drev inte uppstår.

Det gör ju någonstans att det blir problem för S att hitta en felfri partiledare, eftersom felfria människor knappast finns.

Personligen delar jag samma favorit som så många andra gör, Margot Wallström, som lär sluta sitt FN-uppdrag i mars 2012, som har handlat om att förhindra sexuellt våld mot kvinnor i samband med konflikter.

Tidigare så har hon alltid tackat nej till den posten, men med tanke på krisen för S, som med rätta beskrivs som den största i det partiet någonsin och hennes eget arbetsliv så är vägen öppen för henne.

Själv hörde jag talas om henne i slutet på 80-talet första gången, och då som kyrkominister (och någon post till, ungdomsminister?) och kan inte komma ihåg att jag hört något negativt om henne eller att hon farit med osanning.

Skulle jag vara strikt egoistisk så kanske inte Wallström är den bästa för Vänsterpartiets del, eftersom jag tror att hon är den enda partiledarkandidaten jag kan komma på inom S som kan locka folk både från Vänsterpartiet och från borgerliga partier.

Men jag har svårt att se att Vänsterpartiet i dagsläget, ens med Jonas Sjöstedt, kan bli så starkt att ett maktskiften vid 2014 är möjligt. Därför är det naturligtvis viktigt med rätt S-partiledare även för vår del.

Samtidigt är det bara att konstatera att både Wallström och Sjöstedt, som frälsare, får oerhört mycket tyngd på sina axlar, att bära hela partier och förhoppningar om lyft i opinions- och röstsiffror. De måste självfallet få stöd underifrån av en bra politik, som de knappast själva bär ansvaret för.

Det är dags att vi börjar prata om politik och inte politiker. Oavsett vad media och motståndare försöker få ut för budskap. Låt dem inte få något budskap som ger negativa rubriker.

Ska jag rekommendera någon text idag så är det Vi bevittnar nu slutet på partiets hegemoniska makt, av professorn i statskunskap, Leif Lewin. Han går visserligen att se med viss skepticism på, eftersom han har, om än långt tillbaka i tiden, högerpolitiska anor. Men det ligger mycket i hans debattartikel hos DN, med åsikter som även ursossen Göran Greider i viss mån delar:


Det borgerliga kravet på en statlig, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring är själva spjutspetsen i denna förändring. Den en gång noga uttänkta socialdemokratiska strategin har varit att låta facket administrera arbetslöshetsförsäkringen, ett formidabelt instrument för medlemsrekrytering. Paradoxen att de borgerliga i denna fråga håller på statligt obligatorium och Socialdemokraterna på frivillighet ska ses i ljuset av denna intressepolitik.
Stora förväntningar knöts till den nye partiledaren. Juholt var en framstående retoriker, fick vi höra. De som säger så har emellertid inte förstått vad som är god retorik. Målande bildspråk och slagkraftiga formuleringar räcker inte. Det gäller dessutom att kunna övertyga genom att känslor, engagemang, ideologi knyts ihop med konkretion och handling. Det är just precis i detta avseende Juholt brister. Hans utspel är dåligt förankrade, både sakligt och opinionsmässigt, och åtföljs av pinsamma dementier. Juholt saknar med andra ord politiskt handlag. Ord och handling bör följas åt.
Ändå är det så att socialdemokratins svårigheter handlar om mycket mera än om partiledaren. De började långt före Håkan Juholt. Problemet är den vacklande socialdemokratiska hegemonin.
Det råder nästan något ödesdigert över den scenförändring som nu pågår i Sveriges politiska liv. Men är den alldeles oåterkallelig? Eller kan Socialdemokraterna förnya sig ideologiskt? I så fall räcker det inte med nya ”utspel”. I så fall duger ingen ”popcorn-maskin”. Socialdemokraterna måste ge sig tid att tänka efter och gå tillbaka till sina ideologiska rötter.
Ska det gå framåt för S så behövs det en verklig förändring, trots att man haft så svårt för det, när deras självinsikt saknats sen Göran Persson var partiledare. Men både då och nu så väntar man lite för länge för sitt eget bästa med förändringar av både partildare och politik, även när det går nedför.

Vänsterpartiet och S är och bör förbli de partier som står upp för de med minst makt, sämst ekonomi och som inte orkar jobbar upp till en ny höjd pensionsålder, även i fortsättningen

media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab dn dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd smp smp smp smp exp exp exp exp exp exp exp exp exp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag kvp nsk nsk nsk skd skd skd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

fredag 4 februari 2011

Desperationen ökar hos de med makt

Jag skrev ett långt inlägg igår om hur jag var rädd att det som började som en oblodig revolt skulle kunna spåra ut och att det uppenbarligen finns de som har mycket att tjäna på om man får behålla sin diktator och diktatur.

Med tanke på att man numera ger sig på även svenska journalister, vilket på både kort och lång sikt snarast gör sitt eget strävande en otjänst, eftersom mycket få känner någon sympati för den som förhindrar sanningen och nyheter att komma fram. Det visar dessutom på hur hårt pressad man är från diktaturens anhängare. (Och då behöver jag inte nämna något överhuvudtaget om att det är värre att vara en egyptisk representant för media och att det självfallet är värst för den som blir drabbad av våldet).

Personligen har jag oerhört svårt att tro att det här inte är sanktionerat av högsta ort, för innan revolten så fanns det inga tecken som tydde på att Mubarak och hans parti skulle vilja släppa makten ifrån sig inom en snar framtid, vilket han påstår nu.

Snarare tvärtom, för vem trodde att det skulle gå så snabbt och att man som ledare, med nästan hela västvärldens länder bakom sin rygg, inklusive Israel, skulle behöva avgå när man fanns i en så bekväm sits? Det kaos han påstår sig vara rädd för är här redan idag, så vad blir skillnaden?

Det återstå att se under dagen vad som kommer att hända under dagens stora demonstration. Men det är svårt att se, om inte västvärlden ytterligare en gång, väljer att stödja diktaturen. Men det ska de väl ändå inte våga nu?

Men vem vet, när USA väljer den f d säkerhetschefen som ledare, en säkerhetschef i en diktatur som är känd för att ligga bakom tortyr? Det känns i mina ögon som det sista och inte det första valet, utan snarare som en person som skulle vara en av de första att dömas när landet blir en demokrati. Hyckleriet fortsätter med andra ord...

Väst fortsätter i vanlig ordning att bli avslöjade med byxorna nere efter valen att stödja vissa diktaturer när de hårt kritiserar andra och det jag saknar är konsekvensen att kritisera alla diktaturer.

Mer media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn exp exp gp gp gp gp gp gp gp gp hd hd hd hd hd hd dag dag dag dag dag dag dag dag dag


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

söndag 7 november 2010

Märkligt att man glömmer bort vissa saker så lätt...

Märkligt att en kommentator som Gudmundson inte alls bekymrar sig över de politiska frågor som kungen är med om att få information om, inte minst utrikespolitiska, som utrikesnämnden där kungen är ordförande, som är utpressningsmaterial när han försätter sig i penibla situationer och blir utpressningsmaterial...

Sydsvenskans Henrik Bredberg får till det hela mycket bättre i Ingen vanlig sängkammarfars, jämfört med Gudmundson i Kungen borde stå över skvallret och Crispinson i Baksidan av att alla ska bekräftas, som försöker få det att enbart handla om att någon kanske varit otrogen...

Jag skrev mer tidigare om den här berättelsen i Medias snällhet hedrar inte, vilket naturligtvis även gäller skribenterna ovan... Men jag menar en kung som kastar pil med nazister, under VAM:s fana, kan man väl stå ut lite annat också, eller?




Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

fredag 5 november 2010

Medias snällhet hedrar inte...

Jag skrev om den så omtalade kungaboken igår i Kan den debatten komma nu och hoppades, lite naivt tror jag, på att kungen kanske agerat olämpligt kan resultera i att kungahuset mer ifrågasätts.

Det märks rätt tydligt att kungahuset inte är jättevana vid att hantera den här typen av kritik eftersom de agerar rätt märkligt, vilket bland annat en känd pr-expert kommenterar i flera tidningar.

Att det blir ett stort intresse kring boken ökar onekligen möjligheterna att det faktiskt får någon form av påverkan, låt gå att det kanske inte leder till vad jag vill, men att i vart fall granskningen av kungahuset ökar jämfört med det fjäskande som varit det vanliga tidigare.

Tvärtemot vad andra tycker, så tycker jag det märkligaste är medias agerande, där man tydligen vetat om en hel del om kungahusets medlemmars förehavande, men valt att vara tyst om det, på ett sätt man inte varit om det gällt politiker eller andra skattefinansierade verksamheters agerande.

Det är illa nog att ha personer som kan begå vilka brott som helst, och aldrig bli fällda. Att dessutom välja att inte bevaka dem är inte värdigt en demokrati.

Läs gärna Åsa Linderborgs artikel Kung Byxlös.

Mer media dn dn dn dn gp gp gp gp gp ab ab hd hd hd hd hd hd svd svd svd svd svd svd dag skd skd skd skd nsk nsk nsk nsk


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

söndag 18 juli 2010

Så sant så...

Jag skrev för några dagar sen om outning av vanliga människor i media, i samband med Littorins uthängning och om hur det finns viss logik med den, eftersom han inte bara var utan, oavsett vad han själv anser om det, kommer att fortsätta vara en offentlig person, i synnerhet vad det gäller saker han gjort under sin ministertid.

Jag nämnde också att jag retar mig mycket mer på de som hängs ut, innan de dömts och ibland som i efterhand konstaterats vara sjuka.

I normala fall så skriver och länkar jag aldrig till sådana artiklar eftersom jag inte vill bidra till den typen av uthängning, även om jag naturligtvis knappast gör någon mer uthängd än de redan är om de figurerar i de stora medierna.

Men ett undantag gör jag idag, för en bra artikel från Aftonbladet, där man konstaterar att Pressen hänger ut asperbergssjuka, som handlar om en kille som visserligen mördade familjemedlemmar, vilket naturligtvis är något som medierna ska ta upp. (Och lika naturligtvis hänger även denna artikeln ut ytterligare).

Men vad är poängen med att på ett så tidigt stadie lyfta fram identiteten på den misstänkte förövaren? Det verkar inte ens som media lyckas få till en förklaring, av sensationslystnad utgår jag ifrån, att det är ovanligt med att, som i fallet här, asperbergersdrabbade dödar andra människor. Oddsen är däremot stora att det blir så som allmänheten uppfattar den typen av diagnos.

Själv jobbade jag för ett antal år sen med en schizofren kille i en av de församlingar jag varit vaktmästare i. Lugnare och snällare människa har jag inte träffat och jag kan omöjligt tänka mig att han skulle skada någon annan. Men skulle man tro rapporteringen kring vissa mord och schizofreni så skulle jag varit livrädd...


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

lördag 24 april 2010

Att sila mygg och svälja kameler

Jag läser om hur Heidi Avellan skriver om Samma gamla visa, att vänstern kritiserar att högern är de som äger tidningarna.

Ärligt talat så stöter jag betydligt oftare på påståendet om att journalister är vänstervridna, som undersökningar lär ha visat för ett antal år sen, och att det påverkar vad journalister skriver om.

Att det sen är så att ekonomiska och politiska journalister oftast inte är åt vänsterhållet är det däremot få som vill berätta...


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!


Kul att Göran Skytte gillar kultur

Det är kul att läsa att Göran Skytte gillar kultur, oavsett vad för typ av kultur det handlar om.

Det är däremot märkligt, som kommentatoren Kerstin säger, att den första gången den 19 aprill dokumentären om Ann-Sofie Mutter, som Skytte nämner, visas på tv-kanalen Axess enligt mätfirman MMS inte har mätbart antal tittare, det vill säga under 1000 tittare.

Undrar hur det går att göra tv-program, och bra sådana i synnerhet, när ingen tittar och med andra ord ingen vill betala för det? Det tog jag för givet var en av huvudpunkterna i den radikalt borgerliga Skyttes åsiktsregister...


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!



fredag 23 april 2010

Dags att förändra presstödet

Kulturministern vill se över presstödsreglerna och det som krävdes var en rasistisk tidskrift som ges ut av Nationaldemokraterna.

Frågan är om det är det som är anledningen till att se över presstödsreglerna och om det inte borde vara något annat som styr över vilka som ska få presstöd?

Bakgrunden är att en av redaktörerna som bestämmer om vilka som ska få presstöd väljer att avgå för att han inte vill att Presstöd inte ska användas för att finansiera rasismen:





Det behövs inte många minuters läsning för att se att redaktörerna för den här tidningen hade trivts bra på Rasbiologiska institutet. Det är kort sagt en rasistisk tidning som skattebetalarna stöder.
Och så måste det vara säger systemets försvarare, eftersom nämnden inte får ha åsikter om innehållet. I Presstödsförordningens tredje paragraf kan man läsa: ”Presstödsnämnden får vid tillämpningen av denna förordning inte ta hänsyn till vare sig tidningens politiska inställning eller dess ställningstagande i enskilda frågor.” Inte ens om innehållet är direkt olagligt går det att neka presstöd.
I sändningstillståndet för Sveriges Television och Sveriges Radio vågar man däremot ta ställning till innehållet: ”Det är inte heller tillåtet med program eller inslag som är uppenbart kränkande för något av könen eller mot människor med viss hudfärg, nationalitet, religion eller sexuell läggning”, slås det fast.
Public servicebolagen är alltså förbjudna att driva rasistisk propaganda medan presstödssystemet betraktar den rasbiologiska tidningen Nationell idag som ett bidrag till mångfalden. I Presstödsnämnden finns många kompetenta personer med gott omdöme, som borde få vettiga regler att arbeta med.
Jag tycker han för fram en mycket relevant poäng i jämförelsen med sändningstillståndet för SvT, som säger att de inte får kränka utifrån kön eller hudfärg, sexuell läggning, nationalitet eller religion.

Samma regler borde naturligtvis vara mer än lämpliga för att förändra urvalskritieriet även för presstödet.

Sen borde man å andra sidan diskutera om vi alls ska ha presstöd när det gäller tidningar som inte bara går ihop utan även ger vinst? Att ha det till tidningar på orter där det finns en stor dominant tidning, där en av dem har det svårt att att få ekonomi i det hela tycker jag är en annan sak som gynnar demokratin.

Mer media svd svd dag dag ft sds smp skd hd dn dn dn dn dn dn nsk exp ab


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!








fredag 9 april 2010

En liten tröst

Det är en liten tröst att se att Sd inte ökar ens i Landskrona, trots all uppmärksamhet som de senaste veckornas händelser där har fått.

DN skriver bland annat om att internet gett ultrahögern ett uppsving och om hur det eventuellt påverkar Sd.

Jag har nog trott att det hela tiden påverkar Sd positivt, eftersom invandringen får oproportionerligt stor uppmärksamhet. Men frågan är om det verkligen fungerar så? Eller så påverkar det bara de grupper som befinner sig mycket på internet, de yngre, och är mer lättpåverkade?

Att de kör samma taktik som Sd och deras anhängare, att kommentera "en masse" i tidningar, bloggar och diskussionsforum, är ingen nyhet och det behövs egentligen inte så hög procent användare som skriver aktivt för att det ska se ut om om det är många som har en och samma åsikt.

Det går naturligtvis inte att stoppa det och inte heller tycker jag det är nödvändigt att stoppa kommenteringsmöjligheterna eller länkningen från bloggarna.

Men däremot så tycker jag att polisen borde ägna mer uppmärksamhet mot den här typen av kriminalitet, som det ofta blir när det bryts mot exempelvis lagen Hets mot folkgrupp.

Tidningarna borde tillåta sig ta kostnaden för eftermoderering i högre grad för att få bort inte bara de värsta rasistiska avarterna, utan även för att slippa inlägg av den typen som försöker förstöra på andra sätt, och inte är intresserade av att faktiskt diskutera.

DN.SE-bloggen kommenterar på följande sätt i Så hanterar dnse problemet med rasistiska kommentarer:



Oavsett vilket – vi agerar nu kraftfullt för att komma till rätta med problemet, just för att skydda den öppna debattmodell vi har på DN.se. Det betyder att vi stänger kommentarfunktionen helt på artiklar som vi erfarenhetsmässigt vet lockar fram rasistiska kommentarer. Till exempel artiklar om eller relaterade till invandring. Vi kommer också att vara hårda i bedömningen av vilka kommentarer som bryter mot vår policy. Tillsammans medInteraktiv säkerhet, företaget som hanterar vår moderering, ska vi jobba för att de snabbt plockas bort från sajten.
Vi kommer också att börja stänga av enskilda användare som gör särskilt grova övertramp i kommentarsfälten. De är då förhindrade att kommentera på DN.se tills vi häver spärren.
I känsliga artiklar där vi ändå vill ha kommentarfunktionen påslagen - det handlar om enstaka fall - kommer vi att tillämpa förmoderering. Det innebär att vi tittar på kommentarerna innan de publiceras.
Jag tycker att de väljer ett vettigt sätt att hantera problemet på, för det vore synd om den skränande rastisthopen tar bort möjligheten, även om det på något sätt minskar möjligheterna för dem själva. Det är det inte värt.

Uppdaterat Ungdomsförbund tar debatten med Sd och då är vi tillbaka vid den eviga frågan om det är bra eller dåligt att ge ett marginaliserat parti än mer uppmärksamhet? Jag är tveksam till det, om man verkligen är emot deras existens.

Läs även Per T Ohlssons eminenta text Nätets marodörer, om för- och nackdelar med nätets snabba och relativt ocensurerade existens.

Mer media dn dn dn sds sds sds hd hd hd ab gp svd nsk

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!



lördag 9 januari 2010

Facebook och politiken

Jag skrev om sociala medier som reklampelare för politikerna för några dagar sen under rubriken Frågan är hur stor roll just Twitter spelar?

Det samma går att säga om Facebook, möjligen med det förbehållet att det är betydligt fler människor aktiva på Facebook, eftersom det går att använda även om man är relativt inaktiv själv. Det gäller dessutom att komma ihåg att Facebook främst används av sociala skäl och inte politiska, vilket gör gruppen människor som skiter i politiker på Facebook milt sagt stor.

SvD skriver om hur facebook växer som kampanjkanal och tar som exempel på Facebookgruppen Gör Birgitta Ohlsson till EU-minister, med 450 medlemmar (481 skrivande stund).

Visserligen kan det ligga något i att det är viktigare med engagemang än många medlemmar, men det går inte så totalt att bortse från att antalet medlemmar också visar på hur stort intresset är.

Intresset för Birgitta Ohlsson som EU-minister känns milt sagt väldigt svalt om man börjar jämföra med gruppen Bevara och beskydda vargen, som har drygt 22 000 medlemmar, Vi som protesterar mot regeringens nya sjukförsäkringssystem med snart 6 300 medlemmar, Stoppa utförsäkringarna med över 8 000 medlemmar, Avsätt den borgerliga regeringen med drygt 5 500 medlemmar och Sverigedemokraterna i riksdagen - Nej tack med hela 295 000 medlemmar.

Ja till och med mitt eget partis allt annat än populära partiledare har fler medlemmar i Lars Ohly for president än vad Birgitta Ohlsson har.

Med det kan man säga mycket, det går både att kommentar den ofta förekommande kommentaren att journalister oftast är så vänstervridna att det påverkar det som skrivs (trots att politiska och ekonomiska skribenter inte är det i så hög grad), vilket inte stämmer här.

Det går också att göra sig lustig över att Sd som säger att de säger vad "vanligt folk tycker", trots att deras egen grupp samlar ungefär 5 000 jämfört med de 295 000 som är emot dem.

Det viktiga är kanske att inte helt och håller varken överskatta, eller underskatta, Facebook och bloggar (även om jag själv som sagt tycker att de flesta överskattar just Twitter).

Men just nu med flera generationer som inte har tagit del av de sociala nätverken och bloggarna så finns det gott om människor, för att inte säga en tydlig majoritet, som inte alls tar del av politiken på annat sätt än de traditionella sätten.

Enfrågepartierna, som drar till sig många yngre människor, nämnde jag i Frågan är hur stor roll just Twitter spelar? och jag är helt övertygad om att varken PP eller Sd varit så stora som de är utan internets existens.

Sd hade fortsatt vara den Ortodoxa minoritetsgrupp de egentligen är, utan att inse det själva och Piratpartiet hade inte startat upp överhuvudtaget.

Någonstans är jag övertygad om att tiden kommer att komma för de sociala medierna, men det krävs minst ett årtionde till innan det är den viktigaste informationskällan för en majoritet av svenskarna.

Mer media sds svd  svd smp