Berguv
Fjälluggla
Matsedel eller schema över hur djuren ska matas
Przewalkis vildhäst
Skruvhornsget
Vitryggig hackspett
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Visar inlägg med etikett bröllop. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bröllop. Visa alla inlägg
tisdag 3 januari 2012
Nordens Ark November 2011 - Övriga djur (Berguv, Europeisk vildkatt, Fjälluggla, Pilgrimsfalk, Przewalskis vildhäst, Skogsren, Skruvhornsget, Vitryggig hackspett)
Det allra sista inlägget över djuren blir ett "samlingsinlägg" med de djur som vi mer eller mindre passerade förbi och inte fick mycket "specialvisning" av och som vi var kortare stunder hos.
Berguv
Fjälluggla
Matsedel eller schema över hur djuren ska matas
Przewalkis vildhäst
Skogsren
Skruvhornsget
Vitryggig hackspett
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Berguv
Fjälluggla
Matsedel eller schema över hur djuren ska matas
Przewalkis vildhäst
Skruvhornsget
Vitryggig hackspett
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Nordens Ark November 2011 - Manvarg
Det sista djuret vi såg på Nordens Ark var Manvargen, som min fru blev fodervärd åt, via en julklapp från mig. (Läs mer om att vara fodervärd här).
Det finns få djur i den svenska naturen, eller ens i gemene mans medvetande, som påminner om Manvargen, som trots namnet inte är släkt med vargen, utan bildar ett helt eget släkte. Den ser ut som en stor räv på styltor eller möjligen en korsning mellan ett hjortdjur och en räv.
Den lever i sydamerika och lever till skillnad från övriga hunddjur inte i flock normalt sett. Även den är utsatt, som så många andra djur, för att deras normala territorie minskar och för att de används som mediciner.
Själva manen, som den fått namnet ifrån, är svart hår över ryggen som kan resas som raggen på en hund.
Trots att djuret räknas som rovdjur, så behöver den mer än 50% av sin kost från växtriket. Tidigare missade man det är i djurparkerna, vilket gjorde att de dog omgående. På Nordens Ark får de i dag en variant på grönsakspuré med de ämnen de behöver. Märkligt nog äter de rätt få grönsaker i det vilda, varav de flesta växer lokalt, men av någon anledning så är det lättare att få i dem en puréblandning med andra här mer lättåtkomliga frukt- och grönsaker.
Vi matade dem för övrigt med ägg, stora vita råttor, päron och äpplen när vi var inne hos dem, vilket syns på filmerna sist i inlägget.
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Det finns få djur i den svenska naturen, eller ens i gemene mans medvetande, som påminner om Manvargen, som trots namnet inte är släkt med vargen, utan bildar ett helt eget släkte. Den ser ut som en stor räv på styltor eller möjligen en korsning mellan ett hjortdjur och en räv.
Den lever i sydamerika och lever till skillnad från övriga hunddjur inte i flock normalt sett. Även den är utsatt, som så många andra djur, för att deras normala territorie minskar och för att de används som mediciner.
Själva manen, som den fått namnet ifrån, är svart hår över ryggen som kan resas som raggen på en hund.
Trots att djuret räknas som rovdjur, så behöver den mer än 50% av sin kost från växtriket. Tidigare missade man det är i djurparkerna, vilket gjorde att de dog omgående. På Nordens Ark får de i dag en variant på grönsakspuré med de ämnen de behöver. Märkligt nog äter de rätt få grönsaker i det vilda, varav de flesta växer lokalt, men av någon anledning så är det lättare att få i dem en puréblandning med andra här mer lättåtkomliga frukt- och grönsaker.
Vi matade dem för övrigt med ägg, stora vita råttor, päron och äpplen när vi var inne hos dem, vilket syns på filmerna sist i inlägget.
Den som vill se mer få gärna bli facebookvän med mig och hänvisa till att ni vill se fler bilder, eftersom jag lägger upp mer där än här: https://www.facebook.com/jerker.nilsson eller titta på övriga inlägg som är taggade med Nordens Ark.
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Nordens Ark November 2011 - Lodjur
Ett av de roligare djuren att få se för första gången på nära håll var vårt svenska lodjur. Även om jag bor i trakter där det finns eller har funnits några olika lodjur, så har inte jag, och knappt någon annan heller, fått se ett viltlevande lodjur i Sverige, eftersom de är nattaktiva och direkt skygga djur.
Jag upplevde förra gången på Nordens Ark då vi inte alls såg lodjuren, och den första dagen nu när vi gick där själva utan djurskötare med mat, som om även de som levde i fångenskap var skygga. När vi följde med djurskötaren och maten så blev den ena, som bott i hägnet längst, mindre skyggt av sig, medan de andra, honan fortsatte väsa och fräsa och befann sig på mer behörigt avstånd än hanen.
Den lever på allt från hjortdjur som rådjur till mindre gnagare och har med andra ord normalt sett gott om föda att fånga i svenska skogar, så det är människan som är det största hotet mot den.
Det var ändå en härlig känsla att stå mindre än två meter från den svenska faunans, sen 9 000 år tillbaka, enda vilda kattdjur.
Den som vill se mer få gärna bli facebookvän med mig och hänvisa till att ni vill se fler bilder, eftersom jag lägger upp mer där än här: https://www.facebook.com/jerker.nilsson eller titta på övriga inlägg som är taggade med Nordens Ark.
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Jag upplevde förra gången på Nordens Ark då vi inte alls såg lodjuren, och den första dagen nu när vi gick där själva utan djurskötare med mat, som om även de som levde i fångenskap var skygga. När vi följde med djurskötaren och maten så blev den ena, som bott i hägnet längst, mindre skyggt av sig, medan de andra, honan fortsatte väsa och fräsa och befann sig på mer behörigt avstånd än hanen.
Den lever på allt från hjortdjur som rådjur till mindre gnagare och har med andra ord normalt sett gott om föda att fånga i svenska skogar, så det är människan som är det största hotet mot den.
Det var ändå en härlig känsla att stå mindre än två meter från den svenska faunans, sen 9 000 år tillbaka, enda vilda kattdjur.
Den som vill se mer få gärna bli facebookvän med mig och hänvisa till att ni vill se fler bilder, eftersom jag lägger upp mer där än här: https://www.facebook.com/jerker.nilsson eller titta på övriga inlägg som är taggade med Nordens Ark.
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
måndag 2 januari 2012
Nordens Ark November 2011 - Amurleopard
En av min nyblivna frus absoluta favoriter var Amurleoparden, som Nordens Ark har två av, en hanne och en hona som nyss släppts ihop för att få fler leoparder. Den hade absolut den mest fantastiska päls av alla djuren, och var det djuret som jag upplevde som mest vilt och mest otämjt och det som snabbast av alla hade dödat den som kommit innanför stängslet.
Den enda gången jag blev rädd under hela besöket var när jag satt mig ner på knä med mobilkameran för att ta ett foto på den. Då gjorde den ett utfall mot mig som jag inte kunde förutse alls och trots att jag hade en stängsel mellan mig och den så reagerade jag instinktivt och blev skiträdd, till de andras glädje :) Det tog mig minst en kvart att lugna ner mig...
Det blev bevarat på bild och är den sämsta bilden av alla, där man bara ser en vit mage.
Till nackdelen var att den var relativt lättstressad, eftersom den lätt får för mycket överskottsenergi som den inte har så lätt för att göra sig av med, oavsett hur stora hägn man bygger. Man försöker på Nordens Ark, som andra bra djurparker och liknande, bygga ut och tänka ut saker som får djuren att använda hjärnan också. Men just amurleoparden var en av de svåraste att "roa" intellektuellt.
Vi fick, precis som med amurtigern (Amur är en flod för övrigt i trakterna där amurtigern och leoparden lever), gå runt i hägnet, med leoparden utstängd, för att lägga ut mat på olika ställen så att den kunde få anstränga sig lite. Den hade betydligt lättare och snabbare än tigern för att hitta maten.
I vilt tillstånd äter amurleoparden allt från hovdjur till skalbaggar, men tyvärr så lever endast ca 30 vilda amurleoparder i det vilda, men 300 i djurparker, vilket gör att den inte bara hotas av jakt för päls och ben till asiatisk medicin, utan även av inavel.
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Den enda gången jag blev rädd under hela besöket var när jag satt mig ner på knä med mobilkameran för att ta ett foto på den. Då gjorde den ett utfall mot mig som jag inte kunde förutse alls och trots att jag hade en stängsel mellan mig och den så reagerade jag instinktivt och blev skiträdd, till de andras glädje :) Det tog mig minst en kvart att lugna ner mig...
Det blev bevarat på bild och är den sämsta bilden av alla, där man bara ser en vit mage.
Till nackdelen var att den var relativt lättstressad, eftersom den lätt får för mycket överskottsenergi som den inte har så lätt för att göra sig av med, oavsett hur stora hägn man bygger. Man försöker på Nordens Ark, som andra bra djurparker och liknande, bygga ut och tänka ut saker som får djuren att använda hjärnan också. Men just amurleoparden var en av de svåraste att "roa" intellektuellt.
Vi fick, precis som med amurtigern (Amur är en flod för övrigt i trakterna där amurtigern och leoparden lever), gå runt i hägnet, med leoparden utstängd, för att lägga ut mat på olika ställen så att den kunde få anstränga sig lite. Den hade betydligt lättare och snabbare än tigern för att hitta maten.
I vilt tillstånd äter amurleoparden allt från hovdjur till skalbaggar, men tyvärr så lever endast ca 30 vilda amurleoparder i det vilda, men 300 i djurparker, vilket gör att den inte bara hotas av jakt för päls och ben till asiatisk medicin, utan även av inavel.
Missade en film när jag la upp det här inlägget igår, så här kommer en till:
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Nordens Ark November 2011 - Pallaskatten
Förra gången vi var på Nordens Ark så fick vi träffa en art vi aldrig hört talas om innan, Pallaskatten eller Manul.
Pallaskatten är en av de äldsta nu levande kattsorter som existerar. Den är ungefär lika stor som en vanlig huskatt och lever i bergs- och öppna slättområden på upp till nästan 5 000 meters höjd. Den har varit och är fortfarande utrotningshotad på grund av att man har jagat den för pälsens skull och för att man har jagat kanin med gift, som är ett av dess huvudsakliga byten.
Det var i själva verket två stycken olika pallaskatter, men den ena var mer "blyg" och det var den mindre rädda vi fick gå in till.
Precis som med Den mindre pandan, så kommer den här katten ursprungligen från Chester Zoo i England och är ny för förra året som art på Nordens Ark.
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Pallaskatten är en av de äldsta nu levande kattsorter som existerar. Den är ungefär lika stor som en vanlig huskatt och lever i bergs- och öppna slättområden på upp till nästan 5 000 meters höjd. Den har varit och är fortfarande utrotningshotad på grund av att man har jagat den för pälsens skull och för att man har jagat kanin med gift, som är ett av dess huvudsakliga byten.
Det var i själva verket två stycken olika pallaskatter, men den ena var mer "blyg" och det var den mindre rädda vi fick gå in till.
Precis som med Den mindre pandan, så kommer den här katten ursprungligen från Chester Zoo i England och är ny för förra året som art på Nordens Ark.
Den som vill se mer få gärna bli facebookvän med mig och hänvisa till att ni vill se fler bilder, eftersom jag lägger upp mer där än här: https://www.facebook.com/jerker.nilsson eller titta på övriga inlägg som är taggade med Nordens Ark.
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
söndag 1 januari 2012
Nordens Ark November 2011 - Mindre Panda
Näst efter snöleoparderna så var den Mindre Pandan mitt favoritdjur på Nordens Ark med rätt bred marginal. Det är totalt omöjligt att inte charmas av ett så extremt sött litet djur, trots att det inte är riktigt så socialt och kelvänligt som det ser ut att vara, som art. Det är som frun sa, istället för att man gör kramdjur som försöker likna riktiga djur, så ser det ut som man här tagit ett kramdjur och försökt göra ett riktigt djur av det.
Djuret kallas för Mindre Panda, Kattbjörn eller möjligen Röd Panda, men är inte särskilt nära släkt med den vanliga pandan, men lever däremot på samma typ av mat, bambuskott och är numera i en egen familj. Den lever nästan enbart på bambu och har låg reproduktionstakt, vilket gör den till en sårbar art.
De flesta bilder här är på en panda som är döpt till Lily, och född på Chester Zoo i England. Märkligt nog så fick jag, via facebook, kontakt med en kvinna som följt den här ungen väldigt väl sen den föddes för snart två år sen och blev glad när hon fick se fler bilder på hennes favoritdjur även efter flytten.
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Djuret kallas för Mindre Panda, Kattbjörn eller möjligen Röd Panda, men är inte särskilt nära släkt med den vanliga pandan, men lever däremot på samma typ av mat, bambuskott och är numera i en egen familj. Den lever nästan enbart på bambu och har låg reproduktionstakt, vilket gör den till en sårbar art.
De flesta bilder här är på en panda som är döpt till Lily, och född på Chester Zoo i England. Märkligt nog så fick jag, via facebook, kontakt med en kvinna som följt den här ungen väldigt väl sen den föddes för snart två år sen och blev glad när hon fick se fler bilder på hennes favoritdjur även efter flytten.
Den som vill se mer få gärna bli facebookvän med mig och hänvisa till att ni vill se fler bilder, eftersom jag lägger upp mer där än här: https://www.facebook.com/jerker.nilsson eller titta på övriga inlägg som är taggade med Nordens Ark.
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Nordens Ark November 2011 - Utter
Uttern här nedan skulle visa sig bli det mest svårfotograferade på Nordens Ark, och det blev inte mer än de bilderna nedan + filmen, som i och för sig är kul, som gick att använda. Och då är ändå en av bilderna på utterns mat.
Bilderna ser ni hur de blev... Anledningen var den sena stunden på dagen och att det börjat mörkna, samt att uttern verkligen är en hyperaktiv varelser. Att den är av släktet mårddjur och har samma charm som Järven vi såg precis innan märktes väldigt väl. Jag hade inte en aning om att uttern hade så mycket läten för sig som den visade sig ha.
Uttern lever naturligt rätt långt norrut i Sverige och det finns en för liten stam för att den ska vara bra, men de tidigare miljögifterna som skadar uttern verkar ha minskat eftersom utterstammen sakta ökar.
Det finns ett par bilder till, som är bättre än de nedan, på uttern från vårt förra besök, på Nordens Ark.
Den som vill se mer få gärna bli facebookvän med mig och hänvisa till att ni vill se fler bilder, eftersom jag lägger upp mer där än här: https://www.facebook.com/jerker.nilsson eller titta på övriga inlägg som är taggade med Nordens Ark.
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Bilderna ser ni hur de blev... Anledningen var den sena stunden på dagen och att det börjat mörkna, samt att uttern verkligen är en hyperaktiv varelser. Att den är av släktet mårddjur och har samma charm som Järven vi såg precis innan märktes väldigt väl. Jag hade inte en aning om att uttern hade så mycket läten för sig som den visade sig ha.
Uttern lever naturligt rätt långt norrut i Sverige och det finns en för liten stam för att den ska vara bra, men de tidigare miljögifterna som skadar uttern verkar ha minskat eftersom utterstammen sakta ökar.
Det finns ett par bilder till, som är bättre än de nedan, på uttern från vårt förra besök, på Nordens Ark.
Den som vill se mer få gärna bli facebookvän med mig och hänvisa till att ni vill se fler bilder, eftersom jag lägger upp mer där än här: https://www.facebook.com/jerker.nilsson eller titta på övriga inlägg som är taggade med Nordens Ark.
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
