lördag 28 januari 2012

Dags att prata politik igen - Så att Kd åker ur

Januari månad har verkligen inneburit mycket politik i medierna, på gott och ont. Förhoppningvis är det mer till gott, så att gemene man mer får upp intresset för politiken i stort, oavsett vilka man sympatiserar med, eftersom det ändå är där grunden till ett demokratiskt land läggs: I de politiska partiernas arbete. Det är till och med så att jag hellre ser att folk röstar på ett annat parti än Vänsterpartiet, om de väljer att tänka igenom och intressera sig för varför de väljer att väja ett annat parti.


Först ut var ju Vänsterpartiet och deras partiordförandebyte till Jonas Sjöstedt, sen blev det ett väldigt debacle kring Juholts avgång och Löfvens ingång. Ordförande bytet för oss i Vänsterpartiet tycks ha gett oss ett rejält lyft.





Nu i helgen så handlar det om konstant krisande Kristdemokraterna och om man ska välja att behålla Hägglund eller inte.


Ska man börja med Löfven som kommer från fackförbundssidan så finns det både för och nackdelar med den kopplingen. Att någon som beskriver sig som gammelmoderat från Vasastan bara vill se nackdelarna är som sig bör, men man kan hålla i bakhuvudet att facken är på frammarsch, så även om det i viss mån kan ses som nackdel idag, så kan det mycket väl vara en fördel i morgon. Inte minst eftersom fackförbunden får fler medlemmar.


Fortsätter den fackföreningsfientliga politiken, och därigenom människofientliga, så tror jag på sikt det kommer att öka medvetenheten hos fler, om hur dagens moderata politik mer tillåter utnyttjande av anställda, inte minst unga människor desperata efter jobb.


Även om det har gått några år sen Löfven jobbade som en "vanlig människa", i hans fall som svetsare, så är det ingen nackdel att ha en partiledare som vet vad det är att jobba med ett vanligt jobb, precis som med den f d volvoarbetaren Jonas Sjöstedt, framför att ha människor som inte har haft ett vanligt jobb förut. Annie Lööf, centerpartiets ledare, har visserligen jobbat med ett vanligt jobb, på krog, i ett halvår. 


Men det går knappast att se som en större merit om du ska vara den som bestämmer över näringspolitiken i ett helt land. Vilket gör mig mindre förvånad över att regeringens satsning på sänkt krogmoms är ett fiasko, som bara snabbmatsrestaurangerna anammat, vilket på sikt riskerar att öka sjukvårdskostnaderna...


Jag tror, för att kunna profilera sig tillräckligt mot högeralliansen, så behöver S gå lite mer tillbaka till sina grunder och vara mer kritiska än tidigare mot t ex utförsäljningar och upphandlingar, som t ex den katastrofala upphandlingen för borgerligt styrda Region Skånes tågtrafik, vilket kostar skattebetalarna flera miljoner extra, när DSB gör ett fiasko av sitt övertagande.


Ett annat och på många sätt värre exempel, är hur privata vårdboende tjänar pengar på mindre antal anställda, vilket går ut över de boende och de anställda. Även i det här fallet är det i en högerstyrd skånsk kommun.


Och då menar jag inte bara uttala sig mot det, utan faktiskt, till skillnad från de som styrde sossarna de sista perioderna de hade makten, se till att agera tydligt.


Vad det gäller Kd så är det nog det partiet med störst problem, betydligt större eftersom deras kris riskerar att ta partiet ur riksdagen. Inget mig emot eftersom det utan att tveka är partiet med minst existensberättigande i riksdagen.

Ett konservativt parti som påstår att de värna om de människorna som behöver stöd. Men som ett litet maskformigt bihang till alliansen så har de knappast fått igenom något annat än vårdnadsbidraget, ett bidrag som går emot arbetslinjen och cementerar utanförskapet för kvinnor som inte kommer ut på arbetsmarknaden. Konsveratismen har ingen som helst framtid i ett modernt samhälle.

Trots att de har en minister inom deras kärnområde i form av Maria Larsson så är det för mycket skandaler och nedskärningar inom välfärdsektorn och inom det området upplever jag som Kd är mycket långt ifrån verklighetens folk och mycket närmare overklighetens folk, som moderaterna företräder i sin real politik. För när hörde ni sist Kd bråka något kring när ett utsålt äldreboende visar sig vara sämre och bry sig mindre om de gamla än de gjorde under kommunalt styre?

Förhoppningsvis så väljs Odell som ordförande, även om jag tvivlar på det efter han gjort ett uttalande som endast en sd-politiker kunnat göra annars, och går åt det mer konservativt Livets Ord-hållet, vilket garanterat kommer att skrämma bort en majoritet av väljarna, eftersom människor tenderar att glömma bort hur höga Kd-representanter anonymt på nätet försökte styra människors åsikter kring represenanterna för kd på ett mycket märkligt sätt..

Oavsett vad tycks inte varken Hägglund eller Odell kunna lyfta partiet på sikt. Men det kommer inte att hända eftersom de som styr i båten är moderaterna, och Moderat politik skapar otrygghet, vilket kd verkar bli bestraffade för.

Någonstans är det efter dagens kd-batalj dags att börja prata politik igen. Det är det sämsta som kan hända för kd, för då finns möjligheten att igen konstatera att vad de än gör så påverkar de inte regeringens politik till något mer mänskligt.


media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd hd hd smp smp smp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk skd skd skd skd skd skd skd skd skd 


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

fredag 27 januari 2012

Moderat politik skapar otrygghet


(Replik på debattartikel i Smålänningen av moderaterna Henrik von Sydow och Anton Abele, införd 26 januari 2012)

Moderat politik skapar otrygghet

Vi tror att oavsett politisk tillhörighet så håller vi alla med om att vi vill ha ökad trygghet i skolan. Det är tragiskt att det finns barn som inte känner sig säkra när de går till skolan. Ingen ska behöva känna utanförskap.

Men vi tror inte heller att den bästa lösningen skulle vara att ha lägre skåp eller fönster ut till korridoren. Den bästa lösningen på problem som dessa är personal som är på plats för att motverka just otryggheten.

Där kommer även den politiska delen in; Hur ska vi handskas med mobbing och skattesänkningar på en och samma gång? Vart går gränsen? Är det acceptabelt att Albin 9 år ska behöva vara rädd för att gå till skolan och bli knuffad av klasskompisar varje dag?
Eller är det värt att ta in lite extra skatt så att skolorna ska ha råd att anställa mer personal? Personligen så skulle jag gärna vilja betala lite extra skatt för barns trygghet i den svenska skolan-det är de värda.
Man vet också sen lång tid tillbaka att otrygghet och kriminalitet lätt får grogrund där det finns låg inkomst, arbetslöshet och högre bruk/missbruk av alkohol och att det anmäls mest våldsbrott där krogarna ligger täta. Ändå så går ofta moderater ut med att de vill ha längre öppettider på krogen.
Kommer man tillrätta med de sakerna så kommer man inte behöva skaffa fler poliser och sjukvården kommer att få betydligt mindre besök på akuten. Inte bara pengar, utan framförallt mänskligt lidande sparas.

Under moderaternas tid vid makten så har OECD visat statistik på att Sverige är ett av de länder där inkomstskillnaderna ökat mest. Den procent i Sverige som tjänar mest har fått 70 000 kronor var i ökade inkomster, samtidigt som den med lägst procent har blivit bestraffade via hårdare regler och lägre ersättningar.

LO-ekonomen Torbjörn Hållö gav tre exempel som skulle förbättra förutsättningarna på ett samhälle som ger mindre inkomstskillnader:

1. Förbättra A-kassan.
2. Trygga villkoren för skola, vård och omsorg
3. Satsa på aktiv arbetsmarknadspolitik.

Moderaterna har, sett över hela deras regeringstid, minskat på alla de områden som direkt- och indirekt påverkar hur trygga barn blir och hur bra barn får en möjlighet att må, eftersom deras mående styrs så mycket av hur deras föräldrar, skola och övriga vuxenvärlden mår.

Vi rekommenderar er båda att läsa Richard Wilkinson och Kate Pickets bok "Jämlikhetsanden", som vetenskapligt prövat och med tydlig statistik visar att jämlika samhällen med ytterst få undantag är tryggare och bättre samhällen.

Med fortsatta moderat barn- och ungdomspolitik så kommer det att fortsätta mot otrygghet.

Lisa Sergeeva, Ordf Ung Vänster Kronoberg
Jerker Nilsson, Vice ordf Vänsterpartiet Älmhult




Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

tisdag 24 januari 2012

Bemanningsföretagen - En svår situation för de unga


(En text till min sektion inom Kommunal, som ska användas i deras medlemstidning Spadtaget.)

Bemanningsföretagen - En svår situation för de unga

Det blir svårare, i synnerhet som ung och med bristande arbetslivserfarenhet, att få arbete i dagens Sverige.

Den dagen du väl får svar blir du väldigt glad. Problemen för de unga på väg ut på arbetsmarknaden är större än för oss som är lite äldre och har arbetslivserfarenhet.

Det är inte så många år som bemanningsföretagen varit de som haft de flesta annonserna ute hos arbetsförmedlingen och det är på många sätt en ny situation att hantera både inom politiken och för fackföreningarna. Det uppkommer nya problem och nya fula sätt att försöka ta sig förbi vad som varit kutym och självklara avtalsregler tidigare.

Ett exempel är alla de bemanningsföretag som påstår sig rikta in sig på studenter, eller "extra anställning vid huvudsaklig annan anställning".

För att kunna anställas med den anställningsformen så måste du visa upp intyg på att du studerar eller har annat jobb. Det är viktigt att verkligen ha det också, eftersom du annars inte får någon garantilön, vilket innebär att bemanningsföretagen inte behöver betala jobb när de inte hittar jobb åt dig.

Garantilön finns för andra anställda hos bemanningsföretagen och finns i LO:s bemanningsavtal och är den minsta förtjänst en anställd är garanterad under en månad, oavsett hur mycket eller lite du får jobba.

Enligt Tomas Nordström hos systerförbundet Transport, så är det vanligt sätt att fuska sig till ekonomiska fördelar bemanningsföretagen, även hos de mer välkända.

I första hand riktar man in sig på unga som är desperata efter jobb, eftersom de helt enkelt kan och vet mindre om vilka krav man kan ställa.

Samma dag som jag skriver den här texten, 24 januari, så uppdagas det att Uniflex har gett anställda uppdrag som inte finns på ställen som ligger så långt ifrån den anställdes bostad att de räknat med att den anställde tackar nej och därför inte heller får någon lön från dem.

Än så länge finns inte de här företagen i hög grad inom Svenska Kyrkan och deras kyrkogårdar. Men risken finns att de kan komma här också.

Att bli av med de här företagen går bara på ett enda sätt och det är att välja att rösta så långt vänsterut som går, en möjlighet som ligger ytterligare några år framåt tyvärr.

Fram tills dess så gäller det att ni pratar med unga i er närhet om de här riskerna och att ni säsongsanställda ser till när ni går ut i arbetslöshet att stanna kvar i facket och söker hjälp om ni känner den minsta tvekan hos det förbund som har hand om kollektivavtalen hos er eventuellt nya arbetsgivare.

Jerker Nilsson, Fackligt politiskt ansvarig, Sektion 26



Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Går det att ta bostadsbyggandet vidare?

Blir lite glad över att läsa om hur det faktiskt finns någon som tänker lite innovativt vad det gäller bostäder. Det händer inte varje dag...


Det handlar om AF Bostäder i Lund som bygger Sveriges minsta studentbostad, vars pressmeddelande man kan läsa här


Jag tycker det borde vara självklart att man försöker göra något innovativt både inom studentbostadsbranschen och övriga.


Jag hade, i yngre dagar och med mindre skit att släpa runt på, utan att tveka kunnat tänka mig att kunna bo så här en begränsad period i livet, för att ta mig ut och vidare.


Det enda problemet jag ser är vad det gäller funktionshindrade, som inte lär kunna använda den här typen av bostad. Det borde gå att lösa, exempelvis genom att den som bygger eller äger den här typer av bostäder även tvingas att samtidigt bygga en lämplig andel boenden som exempelvis rullstolsbundna klarar av att bo i, så att vi i fortsättningen får ett samhälle för alla.

Se även video från huset hos Sydsvenskan eller GP, som visar något mer av insidan än Sydsvenskans filmning.

Själv gillar jag tänken kring att bygga mer på höjden, som man gör för katter. Även om man själv som människor i högre grad håller sig på golvet så finns det inget som hindrar att andra fasta saker finns högre upp, som t ex en loftsäng. Varför inte ha bokhyllor och förvaringsutrymme som går att nå via stege också, för att frigöra golvyta?

Klippet nedan från Sydsvenskan, via Youtube:




media gp kvp kvp skd sds 


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Blandekonomi är svaret igår så väl som idag

Det är fan i mig beklämmande att vi har ett samhälle som via skattemedel låter människor gå hemma med bidrag för sina friska barn, i form av vårdnadsbidrag, samtidigt som vårdbidraget, för de som vårdar sina sjuka barn, är så dåligt utformade att människor får gå från hus och hem!


Det behövs en tydlig uppryckning från media så att de bevakar samhället mer än idag, för att vi ska kunna behålla en riktig och öppen demokrati, där vi vanliga människor med lägre kunnande har svårt att hitta de fel som begås.

Naturligtvis så ska alla från vänster till höger kontrolleras. Men allvarligt talat, vilket är mest intressant att skriva om NU? En partiledare som avgått och fortfarande äter, eller en statsminister som fortsätter ljuga? Konstigt nog så väcker det sistnämnda mindre uppmärksamhet, trots att han har betydligt mer makt...

Nu ska man inte klaga för mycket, för det finns onekligen de som har det värre, och om liknar anställda vid djur...

Samtidigt så sägs det att det inte finns pengar nog till allt "vi" vill ha av samhället. Men men Nordeas vinst ökar och Investor höjer utdelningen, så det finns pengar. Bara inte till de som behöver det främst, utan istället får vi läsa rubriker som Räcker vården till fler?

Vettig vård ska räcka till de som behöver det. Nordeas och Investors vinster och utdelningar är det vi, du och jag, som har direkt och indirekt, har jobbat eller betalat ihop med våra hjärnor, kroppar, själar och familjliv som insats och verktyg.

Den vettigaste artikel jag har läst på länge har rubriken Blandekonomi är svaret på den ekonomiska krisen.

Det är något jag alltid försökt framföra, inte minst när jag blir anklagad för att vara "kommunist som tycker om Sovjet"... Men lika lite som diktatoriska femårsplaner fungerar bra fungerar en helt fri liberal och kapitalistisk marknad:


 En påtaglig stabilisering av världsekonomin kräver en radikal nedskärning av mängden spekulationskapital. Annars kommer nya regleringar att kringgås eller köras sönder så som skett redan, gång på gång. Vad som krävs är en vidareutveckling av blandekonomin som idé och reformagenda i ett globalt perspektiv.
Dagens kapitalism står närmare kommunismen än blandekonomin. Lägg märke till det intima samarbetet mellan det kinesiska kommunistpartiets politbyrå och den ekonomiska elit som behärskar dagens mäktiga koncerner i kapitalismens oligopolistiska, globala stadium. Blandekonomi utesluter kommunismens och kapitalismens auktoritära, totalitära, diktatoriska drag.
Den avgörande frågan är:
1). Kommer en ny global kommunistisk/kapitalistisk diktatur att leda till de nationella demokratiernas undergång via allt värre krisutbrott, massarbetslöshet, växande sociala konflikter och xenofobi (typ; Tage Erlanders berömda tes om ”de växande förväntningarnas missnöje” i global skala)?
eller
2). Kommer den demokratiseringsvåg som samtidigt går över världen att lyckas etablera en global blandekonomi och stabilitet?
I praktiken är blandekonomi, enklast uttryckt, en skattekvot på 50 procent av BNP. Hälften marknad, hälften demokrati! Hälften till de enskilda medborgarna att använda efter eget godtycke och hälften i skatt för gemensamma ändamål; vägar, järnvägar, skolor, sjukhus, äldreomsorg, sociala försäkringar, pensioner.
Tankarna ligger mycket nära vad Vänsterpartiet förespråkar och även vad fler och fler superkapitalister förespråkar, när de inser att det de tidigare trott på inte fungerar:


Med en skattekvot på 45–50 procent i de tongivande länderna kan dagens statsskulder, som pekas ut som en orsak till den ekonomiska krisen, gradvis avvecklas. Varför ska vi skattebetalare ta upp gigantiska lån till ockerräntor från den superrika ekonomiska eliten, när vi i stället kan ta pengarna räntefritt? Därmed skulle också mängden spekulationskapital – den ekonomiska krisens verkliga drivkraft – reduceras i stället för att ständigt öka i katastrofens riktning. 
Flertalet inom den ekonomiska eliten hatar fortfarande skatter, fortsätter vinstmaximera, spekulera och placera sina tillgångar i skatteparadis utan hänsyn till människor och miljö. Men en insikt växer bland världens rikaste i Frankrike, Tyskland, Schweiz och USA (Warren Buffet bland andra) om att skatterna måste höjas mest för de rikaste, för att dämpa den ekonomiska krisen och de sociala konflikterna. EU-kommissionen och Frankrikes president Nicolas Sarkozy agiterar för skatt på finansiella transaktioner. 
En rapport till ”världskapitalismens årsmöte”, World Economic Forum i Davos 2011 hette ”The Nordic Way”. Den bekänner sig reservationslöst till blandekonomin och är signerad Jacob Wallenberg, Investor och Kristina Persson, från den vänsterorienterade tankesmedjan Global Utmaning. Där skriver historikerna Henrik Berggren och Lars Trägårdh att den nordiska modellen fungerar så väl inte minst därför att de fackliga organisationerna tar ett makroekonomiskt ansvar. De slår fast att jämlikhet skapar social tillit, lycka och ekonomisk utveckling, vilket allt fler forskare internationellt inser.

Jag var inne lite på samma tankar i Återreglera marknader som inte fungerar.

Jag hoppas på stöd från sossarna och att de inte bara anammar Vänsterpartiets demokratiska öppenhet i valprocesser.

Tror ni fortfarande inte att gemensamt ägande fungerar? Sveriges mest besökta turistmål Liseberg är kommunägt, trots att det påstås att de tankarna aldrig fungerar... Frågan är bara varför svenska folket ska välja att alltid sälja bort alla sina inkomster, som inte är direkta skatter och avgifter?


media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd hd hd hd hd smp smp smp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag dag dag dag kvp nsk nsk nsk nsk nsk nsk skd skd skd skd skd skd skd skd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

söndag 22 januari 2012

Bättre och bättre dag för dag!

Gårdagen var onekligen lite sorglig, med Juholts avgång och en ny dag för socialdemokratin!

Idag är det en oerhört mycket bättre dag, i synnerhet för Vänsterpartiet, som går starkt framåt i den senaste opinionsmätningen och klockar in på rekordstora 8,8% efter att ha tagit väljare från både sossarna och miljöpartiet, exakt som jag förutspått! Det förvånar mig inte alls att S-distrikten vill ha samma öppna valprocess som Vänsterpartiet hade.

Det ska visserligen sägas att det, naturligtvis, var innan Juholt avgått. Men det visar på vad jag alltid har sagt innan, att en bra och populär partiledare gör stor skillnad, vilket Jonas Sjöstedt redan visat.

Givetvis så måste man fylla partiet med bra politik dessutom, i synnerhet om man vill behålla väljarna över mer än några opinionsundersökningar. Men det är en bra början och jag ser ingen anledning till att mina partikamrater inte ska fortsätta föra ut en bra och mänsklig politik!

Det gäller, oavsett vilka gamla anor man nu tycker man vilar på, att gå i takt med tiden. Jag tror visserligen Vänsterpartiet kan vara något mer lättanpassade än vad sossarna är, tack vare att (V)i aldrig haft makten. Men även Vänsterpartiet har haft brister historiskt sett, som jag hoppas inte återupprepas.

En sak är säker. Aldrig har någon blivit så snabbt avväpnad när de kommit dragandes med det gamla kommunistspöket.

Själv undrar jag hur Reinfeldt kunde gå med ett parti som valde att inte stödja de krafter som verkade mot Apartheidregimen i Sydafrika?

Och inte katten kan väl en vuxen karl vara nöjd med vad han skrev för böcker som 28-åring? Läs texten nedan och fundera lite på hur mycket en människa bakom tankar som att "inget stöd över svältgränsen" ska skattefinansieras hatar sina medmänniskor eller hävdar att människorna är mentalt handikappade...

I kapitel 2 presenteras många av de citat som blivit återproducerade när boken nämnts. Reinfeldt menar att Socialdemokraterna förtrycker det civila samhället, och frågar sig hur det kan väckas från ”hjärntvätten”. Som fiender utmålas utöver vänsterpartierna även folkpartiet och ”stora delar av centerpartiet”. Motsägelserna är många i de snabba kasten – svenskarna är enligt Reinfeldt ”mentalt handikappade”, samtidigt som hans moderater ser människan som ”i det närmaste ofelbar”. Svenskarna söker sig till kollektiv, samtidigt som de strävar efter ensamhet.

Tanken att ”bara allt politiskt beslutsfattande försvinner blir människan helt befriad och inga problem kvarstår” presenteras utan att förnekas – och visar en tydlig koppling till partikamraten Anders Borg som 1988 menade att han som statsminister ”inte skulle göra ett jota” i TV-programmet Diskutabelt med Robert Aschberg. Senare i boken läggs även grunden för varför politiker inte ska få besluta om välfärden: de skapar inga egna resurser.

”Utanförskap”, ”avknoppning” och ”generation av fuskare” är också uttryck som presenteras i detta kapitel som Reinfeldt tar med sig i sitt framtida politiska arbete.

I kapitel 3 blir ”boken” istället en dagbok för den helt vanliga tjejen Johanna, som dock under endast en dag lyckas göra (och notera) ett stort antal gärningar som gör henne till ett gott exempel i Reinfeldts ögon.

Johanna vaknar före väckarklockan, reflekterar över motion, umgås med sin farfar, äter fullkornsbröd, reflekterar över felet med ”ungdomsbostäder”, tänker på hur mycket spanjorer tycker om EG, hejar på Djurgården, källsorterar, skriver brev, åker kollektivt och reser sig där för gamla damer, umgås med sin mormor, skriver en insändare om hundbajs, visionerar över eldrivna bussar, kommer extra tidigt till jobbet (en moralisk plikt!), pratar mer med sin mormor, äter sallad, tänker på att det är viktigt att klä sig rätt, tänker på alkoholens dåliga inverkan, köper miljövänligt tvättmedel, avsäger sig all form av narkotika, planerar segling, läser om spansk historia, lär sig framkalla fotografier, umgås med sin syster, förbannar kollektiv samt ställer sig tveksam till ”lösa förbindelser”.

Allt på en enda dag. Johanna är en fantastisk kvinna.

I kapitel 4 skriver Reinfeldt tio nya budord. De finns att läsa på sida 106. Det är även i detta kapitel vi får stifta bekantskap med argumentet att inget stöd över svältgränsen ska skattefinansieras. Detta för att inte ge folk en ”falsk trygghet”.



media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd hd hd hd hd hd exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd kvp smp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!