En vettig rovdjursstam en del av vildsvinsproblematikens lösning

Svar till Björn Gidstam 28.9 (publicerad i Smålandsposten 5/10)

En vettig rovdjursstam en del av vildsvinsproblematikens lösning

Jag delar Gidstams uppfattning om att vildsvinen är ett mycket större problem än något annat vild djur i Sverige. Så sent som i går kväll var jag nära att köra in i 3 vuxna vildsvin och ca 10 kultingar, strax utanför Agunnaryd i Ljungby kommun.

För några år sen jobbade jag som kyrkvaktmästare i Öja kyrka, strax utanför Gemla. Jag fick lägga närmare tre arbetsdagar på att försöka vända rätt ca 200 kvm uppbökad gräsmatta, så det blev hjälpligt snyggt. Jag har full förståelse för vilket tröstlöst arbete Gidstam har haft.

Så vitt jag vet så är det inte bara befolkningen i landsbygden som har problem, utan nu börjar det även krypa närmare större samhällens bostadsområden eftersom vildsvinen är så många till antal och kanske är det det som behövs för att samhället ska agera och reagera.

Jag tror det behövs flera olika lösningar eftersom antalet vildsvin är stort och konstant ökande. Det behövs både fler jägare som är villiga att lägga tiden det tar att skjuta det skygga vildsvinet, en fälla som inte plågar djuren och jägare som är villiga att kontrollera fällorna ofta. Tyvärr finns det exempel sen några år tillbaka i Kronoberg hur vildsvinskultingar blev snabbt ihjälstressade när flera av dem gick i en fälla, vilket verkligen inte är bra.

Jag delar även Gidstam tankar kring vargen. Lika lite som att fällor och jakt kan lösa vildsvinsproblemet här ensamt, lika lite kan en vargstam göra det.

Men den kan utan att tveka var en del till en minskning av vildsvinsstammen. Jägarförbundets hemsida talar om att "en viktig predator på vildsvin är vargen" och att "det finns områden där vargen står för över 90% av dödligheten av årsgrisar." Såna områden finns t ex i Tyskland där rådjur och vildsvin är vargens huvudföda. Även lodjuret kan ta vildsvinskultingar, men däremot har jag inte kunnat hitta referenser över hur stor del av deras föda vildsvinet kan utgöra.

Rovdjuren kan naturligtvis inte lösa vildsvinsproblematiken ensamt, lika lite som jakt kan göra det. Men den är en naturlig del av att hålla nere den stora ökningen av kultingar och av ett djur som inte har någon naturlig fiende, utan får föröka sig fritt.

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Svar på svar av debattartikel

Jag fick svar ett par gånger på debattartikeln jag skrev förra månaden som nytillträdd regionsansvarig i Småland för Svenska Rovdjursföreningen.


Jag blev ombedd att inte publicera hela texterna här för att slippa eventuell sammanblandning med mitt politiska engagemang, så texterna finns nerladdningsbara som wordfiler.


Har ni problem att få ner texterna så mailar jag dem gärna istället. Det är bara att kontakta mig via mail, jerker at mac.se eller skriva en kommentar här.


Svar 1
Svar 2





Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Skyddsjakt är ingen lösning

(Publicerad i bl a Smålänningen 16/5 -12 och Smp den 18/5 -12. Bilderna nedan är mina egna och får användas i icke-kommersiella sammanhang, så länge man anger var man har hittat bilden och vem som är fotografen. De får ej heller användas i sammanhang där vargen eller andra rovdjur framställs som negativ. Är du osäker, låt hellre bli att använda den eller fråga om lov först.)

Skyddsjakt är ingen lösning

Nyligen fick vi läsa att ytterligare får har slagits av varg i Småland. Tyvärr hos en tidigare drabbad fårägare.

Förra året, då vargen Kynna angrep flera fårbesättningar, kunde vi läsa liknande nyheter. Det slutade med att Naturvårdsverket gav tillstånd till skyddsjakt på vargtiken.

Skyddsjakt är däremot ingen lösning på sikt. Ska den svenska vargpopulationen ges en möjlighet att överleva på sikt måste vargar tillåtas att etablera sig även här.

Nu gäller det en varghane som stannat i länet, i trakterna av Lessebo. Den har funnits i området sedan februari.

Tyvärr har det inte klart framgått att fåren som angreps i Korsanäs i helgen är frigående skogsbetande får. De kan gå ut och in i “hagen” som de vill, vilket en varg tyvärr drar nytta av snabbt.

Även om vi vill ha en vargstam med gynnsam bevarandestatus kan vi inte tillåta att vargen ger sig på våra tamdjur. När vargen sprider sig från vargtäta mellansverige måste det finnas beredskap att stängsla där vargen väljer att etablera sig.

Det finns många argument för att varg ska få möjlighet att sprida sig över större delar av landet än idag.

Det främsta är att ekosystemet mår bättre av att ha en stor biologisk mångfald, av de arter som tillhör den småländska faunan historiskt sett.

Tidigare har man resonerat kring att ekosystem formades nerifrån och uppåt, där mängden växter var det som avgjorde mängden och antalet arter uppåt i näringskedjan.

Forskningen av idag visar att det påverkas från flera håll än så.

Man har sett att mindre rovdjur, som ofta ökar när topprovdjuren försvinner, kan slå ut andra arter när de själva inte riskerar att bli ett byte. Det är ingen slump att vi har en tät stam med räv i Sverige.

Även om vi bor långt från järven och fjällrävens område, så påverkas även de av en livskraftig vargstam som tillåts sprida sig, eftersom vargen kan vandra långt. Järv och fjällräv är till stor del asätare vars överlevnad påverkas mer av de rester vargen lämnar efter sig, än av det hotet varg utgör mot dem.

I höstas i samband med skyddsjakten på Kynna inledde Naturskyddsföreningen tillsammans med Rovdjursföreningen en stängsling av en fårbesättning norr om Älmhult. Nu i april slutfördes arbetet lagom till betessäsongen.

Undertecknad är sedan en tid regionansvarig för Svenska Rovdjursföreningen i Småland och tar gärna emot förfrågningar och bokar tid för stängsling.

Vill du vara med i stängslingsgruppen och göra en insats för vargen är du välkommen att anmäla ditt intresse.

Till hjälp har jag rutinerade medlemmar från andra län som lovat åka ner för att få igång arbetet. Föreningens arbete kostar inget, däremot måste stängslet vara godkänt av Länsstyrelsen och materialet bekostas av boskapsägaren.

Föreningens medlemmar har satt upp cirka 150 stängsel. Rätt skötta är dessa stängsel näst intill helt “vargsäkra”.

Det kan vara värt att påpeka att man inte alls behöver vara medlem i Rovdjursföreningen, för att vara med stängselgruppen. Huvudsaken är att man vill försöka lösa de problem, som uppstår när en varg bosätter sig nära boskap, på ett långsiktigt sätt.

Jerker Nilsson, Regionsansvarig Småland, Svenska Rovdjursföreningen

E-mail: jerker.nilsson@rovdjur.se

Tel 073 - 698 90 72

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Stängsla för vargen OCH tamboskapen

Den gångna helgen var extremt hektiskt för min del, där jag både var med stängsling, studiebesök på skolor med som höll öppet för allmänheten samt länsstämma (årsmöte) för Naturskyddsföreningen Kronoberg och att jag var med ute och lyssnade och tittade på vadarfåglar på lördagskvällen.
Roligast var att vara med om stängslingen och få förtroendet att bli stänglingsansvarig i Småland och att jag sannolikt kommer att väljas av Svenska Rovdjursföreningens styrelse att bli regionsansvarig också.
Jag hoppas verkligen att vi kan få igång en stängslingsgrupp här i Småland och att många anmäler sitt intresse när jag mer aktivt försöker få ihop det.

Det är trist att läsa om följderna efter vargen Kynna, den första bofasta vargen i Småland på 150 år, i form av hot och liknande, men någonstans verkar det ändå ha överdrivits, eftersom åklagaren lägger ner undersökningen om hot och konstaterar att det inte fanns något som kunde uppfattas som hot mot tjänstemän, även om många var upprörda.

Det finns en film enligt nedan från stängslingen, samt ett reportage om den på Svenska Rovdjursföreningens hemsida, Första rovdjursavvisande stängslingen i Småland slutfördes i helgen.




Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

En fin helg med rovdjurstängsling för vargens existens 19-20 november 2011

Det var inte utan att det kändes som om det var med visst vemod, och lite försent, med tanke på att på vargen Kynna sköts någon vecka innan, när jag i helgen var ute med Naturskyddsföreningen Kronoberg och Rovdjursföreningen för att stängsla första rovdjursstängslingen i Sydvästra Småland. Mig veterligen var det den första ordentliga rovdjursstängslingen i Rovdjursföreningen regi i de här trakterna någonsin, och det i spåren på den första bofasta vargen i Småland sen mitten på 1800-talet.

Men någonstans kändes det ändå som ett positivt arbete, trots att den av mig inbjudna LRF-ordföranden i Kronoberg lyste med sin frånvaro.


Det ska sägas direkt att jag inte är landets händigaste man och även om jag inte på något sätt var den som gjorde mest nytta, så gjorde jag så gott jag kunde. Jag kan definitivt inte allt om att stängsla varken för att öka viljan hos fårägare att vilja ha varg eller ens för att hålla fåren inne, men lite lärde jag mig på vägen.

Men precis som jag sa om Vänsterpartiets KoLa-dagarna för någon månad sen, så var mycket upplevelsen av att få träffa likasinnade i vargfrågan, som dessutom vill jobba konkret för ökad acceptans för vargen och för att slippa få bönderna med får att bli än mer irriterade på rovdjur.


Jag förstår verkligen deras irritation och jag är övertygad om att det i huvudsak går att få de båda djuren att leva vid sidan om varandra, utan att behöva orsaka allt för många skador.

Jag har skrivit mängder om varg tidigare i den här bloggen, och tänker därför inte lägga ut här varför jag är positiv till varg och rovdjur överhuvudtaget.

Men den här helgen gav några nya vänner och människor jag aldrig träffat innan och gav mig än mer vetskap om att det finns både bönder och jägare som inte alls är emot vargen och faktiskt tycker att man kan försöka göra något annat än att skjuta först och fråga sen.

Den här första stängslingen skedde i direkt anknytning till Lille Petter-Johans stuga, strax norr om Eneryda, på vägen mot Agunnaryd och går att se resultatet av den nästan färdiga stängslingen för den som är intresserad.

Även om vi var drygt 20 personer, där bara ett par tre fyra stycken hade erfarenhet av det hela sen tidigare, i två dagar under de timmar ljuset var närvarande så var jag ändå imponerad av att vi hann inte bara göra nästan allt färdigt, utan även riva upp den gamla taggtrådsstängslingen först också.

Det ska bli kul att komma åter igen till våren för att göra det sista, innan fåren släpps in.

Nästa gång det kommer en varg hit finns det åtminstone en bonde som minskat möjligheten för får att dö på kuppen. Jag önskar att det vore fler som var så innovativa.

Ps: Ett särskilt omnämnande tycker jag att LG-produkter ska få som skänkte stängsel för 25 000-30 000 kronor till det här projektet, utöver Ulla Rundlöf och Naturskyddsföreningen Kronoberg, som drog igång det här från första början.

I vanlig ordning så kommer inom kort läggas upp fler bilder på min facebooksida. Ser ni inga bilder därifrån och vill göra det, så bli gärna facebookvän med mig.

På gott och ont så orkade jag inte ta med en riktig kamera utan det fick bli en fuktig mobilkamera som tjänstgjorde istället.

Som vanligt får ni mer än gärna använda bilderna hur som helst, även om de som sagt inte är så bra, så länge ingen tjänar pengar på det och så länge man länkar tillbaka till hit där man hittade dem.

Till sist kan jag säga att jag är glad att åtminstone Smålandsposten tog sig till den här historiska händelsen. Medierna har frossat i den avlivade vargen, men nu var det av flera medier enbart en enda tidning. Inte den andra tidningen och inte varken Radio Kronoberg eller Smålandsnytt, som alla skrivit mycket innan. Men det är kanske mindre spännande nu?

Läs även Varghjärtas blogginlägg om helgen,  Smålandspostens reportage från helgen, en klok text publicerad på Svenska Dagbladet, samt ett svar från den regionala LRF-ordföranden, som jag skrev till tidigare här.

media hd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!