Pengarna går först

MVG blev IG vid omrättning av nationellt prov.


Det här sänder en tydlig signal till Jan Björklund som inte vill att man ska kunna överklaga betyg. När inte ens nationella prov ger samma bedömning och så här stor skillnad så är det naturligtvis ett krav att man måste kunna överklaga.


Det borde en liberal inse och det skapar rättssäkerhet och trygget för något som kan påverka för resten av livet.


Dessutom är han ytterst ansvarig, och borde avgå, med tanke på att det enligt artikeln inte ens går att säga vilken av bedömningarna som är de rätta. Något som gör att proven uppenbart är helt felaktigt utformade.


En av de stora anledningarna är sannolikt privatiseringarna av skolan, som nu går samma korttänkta girighetsväg som den privatiserade sjukvården och äldreomsorgen, där pengar är det viktigaste.


Det man säljer i skolan är kunskap och kunskap mäts via betyg. Naturligtvis är höga betyg det bästa argument för att sälja in skolan till eleverna,  även om gratis datorer hjälper till...


Personligen tycker jag det är dags för att införa någon form av upphandling även för de som ska driva skolverksamhet eftersom friskoleverksamheten uppenbarligen, precis som den privata sjukvården, har för stora och allvarliga brister.


Men som det är idag så är upphandlingarna för dåliga när det inte ens går att säga upp en upphandling lätt när det finns stora brister.


Läs gärna den ypperliga texten av Johannes Forssberg, Vårdbolagens egen minister, om hur okritiskt förändringarna genomförs, som vi alla betalar med våra skattepengar:

Däremot har ingen kommun osynliga ägare med postbox i skatteparadis som kräver årliga vinster på 10 procent av omsättningen. Ingen kommunchef belönas, som varit fallet i Carema, med bonus för att hon gjort så stora nedskärningar på ett boende att verksamheten ger saftiga överskott. Kommunala boenden har heller inga företagshemligheter, och politikerna behöver inte vänta ut några kontrakt för att kunna ingripa om verksamheten inte fungerar.
Äldreminister Maria Larsson har ofta lyft fram valfriheten som ett skydd mot vanvård. Men att lägga kvalitetskontrollen i det artrosdrabbade knät på Agda, 94, är varken humant eller smart. De äldre som löper störst risk att utsättas för vanvård är också de med minst förmåga att säga ifrån och välja om. Därför kommer äldrevården aldrig vara en fungerande, fri marknad, där konkurrensen i sig tvingar företagen till ständig förbättring. För att skydda de äldre krävs hårda regler och skarp tillsyn.
Riskkapitalägda företag som Carema och Attendo, som tillsammans står för hälften av Sveriges privata äldrevård, är inte onda. Men de är heller inte goda. De vill tjäna pengar. Det är förmodligen därför bemanningen i den privata äldreomsorgen, enligt socialstyrelsens register, är 10 procent lägre än i den kommunala och oftare består av timanställda. På samma sätt som friskoleföretag sparat in på syo-konsulenter, skolsköterskor och bibliotek försöker vårdbolag kapa alla kostnader. Men när det gäller skolan har Jan Björklund stängt smitvägarna med en ny lag, och inrättat en välpumpad statlig myndighet som gör skoningslösa inspektioner.

Maria Larsson. Foto: Martina Huber

Maria Larsson är totalt ointresserad av sådant, trots att Riksrevisionen redan 2008 slog larm om hur uselt ställt det är med kontrollen av den privata äldreomsorgen. När kommuner privatiserar äldreboenden är det ofta av ideologiska skäl, och den positiva andan har färgat av sig både på avtal och tillsyn. Man gillar företag som Carema och Attendo på ett politiskt plan, och tror därför det bästa om dem.
Maria Larsson är kanske det värsta exemplet av alla. När hon gav kommunerna 150 miljoner för att införa valfrihet inom äldreomsorgen ställde hon inte några som helst krav på insyn i företagen, till Riksrevisionens förtret. Ministern ansåg kanske att hon redan fått tillräcklig insyn genom att, som den goda vän hon är, personligen inviga fyra nya Attendo-boenden de senaste åren. Äldreministern ska reglera företagen, inte göra PR för dem.

Men hon själv väljer att skylla på helt andra människor, de anställda, som inte har särskilt mycket möjlighet påverka sina arbetsplatser och än mindre få möjlighet att uttala sig i media.


Men Sverige idag är något helt annat, som nämns i Reinfeldt struntar i sjuka och gamla:

I gårdagens ”Dokument inifrån” i SVT fick vi följa barnen till den svårt cancersjuka Florence. Hur de kämpade för att hitta någon som kunde ge henne smärtlindring. Deras kamp är vardag i dag, det vet alla som har sjuka föräldrar.

Men i Sverige är det arbetslinjen som gäller. Vården är anpassad till friska människors tillfälliga sjukdomar. När patienterna blir gamla och riktigt sjuka blir de olönsamma. Då skickas de hem och det blir hemtjänsten och släkten som får dela upp dygnets timmar.

Det är den verkligen innebörden av Fredrik Reinfeldts arbetslinje, att samhället struntar i de som inte arbetar.

Valfriheten är ett skämt, för du kan inte välja en adekvat vård och omsorg eller vad för typ av hjälp du vill ha som gammal.


Det är dags för verklig valfrihet och inte bara valfrihet för de med pengar!


Som det är nu, som på ledarsidan hos SvD, så diskuteras enbart företagens frihet.


Det som hade behövts är en omändrad arbetsuppgift för biståndshandläggarna, som istället för att i första hand utreda vad den äldre personen vill ha, istället frågar vad de vill ha för sina pengar, istället för att snäva in och förbjuda vissa saker.


Låt de gamla och deras anhöriga, där de är dementa och inte kan bestämma själva, få en större påverkan för verklig frihet för de som betalar och som det handlar om.


Man ska inte behöva omyndigförklara någon på ålderns höst per automatik.


media svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn gp gp gp gp gp dag dag ab ab ab ab ab ab exp nsk skd skd smp smp smp smp hd hd hd 



Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Odemokratiskt agerande

Det finns mängder av uppgifter om fusk kring valet från flera olika håll.

I vanlig ordning så är det de gånger det är politiker från S som misstänks för inblandning som det blir mest skriverier.

Men det tystas snabbt ner när vanvården av minkar snabbt tystades ner av jordbruksverket, som agerar på ett sätt som påminner direkt om gamla tiders myndigheter i valfri diktaturstat:

När pressmeddelandet ska gå ut har verket inte fått fler än sju av de 39 inväntade checklistorna, plus några korta nedteckningar av samtal med länsstyrelserna och två mejl som på några få rader redogör för intrycken från två farmbesök i Västra Götaland och fyra i Skåne. Någon kontrollrapport, som ju är inspektörens enda rättsgiltiga bedömning, har verket inte. Inte en enda. Men planen följs och ett pressmeddelande skickas ut: 40 procent av landets minkfarmer har kontrollerats. Sammanställningen av resultaten tyder inte på dålig omsorg om djuren. Kontrollanterna beskriver djuren som lugna och välmående och med låg frekvens av skador. Bara enstaka döda djur hittades.

Medierna vidarebefordrar glatt och okritiskt uppgifterna och företrädare för Jordbruksverkets ledning understryker hur sant ”sammanställningen av kontrollmyndigheternas resultat” speglar bilden av minkfarmerna.

Ett välregisserat skådespel av en myndighet som slår politiskt följe med en regering som till varje pris vill undvika obehagliga frågor i valtider. Det är grovt. Och framför allt är det stötande att de otäcka uppgifter som faktiskt hunnit komma in till verket sållats bort.

Inspektörerna har rapporterat om förekomsten av ”halvuppätna djur” (mejl från Västra Götalands länsstyrelse 11 augusti), att en hel del minkar visar så kallade stereotypier, att två av de fyra kontrollerade farmerna i Skåne struntade i att behandla sjuka minkar, att flera minkfarmare avlivade minkar på ett plågsamt sätt, bland annat genom slag ihuvudet eller genom att vrida nacken av dem.

Pressmeddelandet får stor genomslagskraft. Det blir lugnt och regeringen är nöjd. Jordbruksministern tackar Jordbruksverket och Jordbruksverkets ledning tackar i sin tur länsstyrelserna för ”snabbfotat samarbete” och för handlingskraft och alert agerande (mejl den 16 augusti).

Vad som sedan följer väcker ingen uppmärksamhet alls. Länsstyrelsernas ”riktiga” kontrollrapporter visar att mer än 28 procent av de kontrollerade farmerna saknar tillstånd att driva minknäring. De har därmed gjort sig skyldiga till brott, ett brott som borde anmälas till åtal. Men varken länsstyrelserna eller Jordbruksverket anmäler.

Flera farmare avlivar, i uppenbar strid mot Djurskyddslagen, minkar genom att vrida nacken av dem eller genom slag i huvudet. Det är djurplågeri, ett brott som myndigheterna är skyldiga att ta itu med. Men myndigheterna låter det passera. Ingen ingriper. Över 41 procent av farmerna förde inte journal över döda djur. Det är, återigen, ett brott mot Djurskyddslagen och farmarna borde ges ett föreläggande. Ingen åtgärd. Ett par farmer har ingen frys för förvaring av döda minkar i väntan på ”destruktion”. De döda djuren grävs ned. Det är ett brott mot Miljöbalken. Ingen åtgärd. Antalet skadade, döda eller halvuppätna minkar som upptäckts vid kontrollerna är faktiskt stort. Djuren har inte värnats som lagen föreskriver.

Naturligtvis så ställer man sig genast frågan vilka frågor mer det är som har försvunnit ut ur debatten som medierna valt att ignorera eller inte undersöka ordentligt. Endast en tidning har uppmärksammat risk för fusk när valförrättarna inte kontrollerar legitimation hos de röstande. Endast en tidning konstaterar att de djupare analyserna kring skolan ignoreras, och istället har vi en debatt om betyg, som om det vore det enda viktiga...

Som en arbetslös kvinna säger i en intervju hos DN så har de stora framtidsfrågorna försvunnit bort. Ett exempel är miljöfrågan, som det är oerhört tyst om nu, trots att många anser den vara en oerhört viktig fråga. Inte undra på att miljöpartiet tappar mark just nu.

Kristdemokraternas ledare pratar om etik på DN-debatt. Det vore på sin plats att istället prata om etiken för hur den här valrörelsen har drivits, inte bara från högerpolitikernas håll, utan även för mediernas del. Sällan har jag sett så tydlig styrning och acceptans från medier, och en direkt ovilja att faktiskt utreda oklarhet från visst håll, samtidigt som man fortsätter lyfta fram saker som hände för många år sen...

Hur är det med etiken i det egna partiet, där äldre- och folkhälsoministern lovar saker hon haft makten att förändra under fyra år, och där partiledaren jämför Ohly med Sverigedemokraterna?

Nä, istället är det betydligt bättre de rödgrönas förslag över äldrevården, som faktiskt gynnar grupper som behöver stödet, framför de som egentligen har råd att klara sig själva, och som inte fortsätter att bygga ut klassamhället, så att skillnaden mellan fattig och rik ökar.

En viss tröst finns det att för en gångs skull både arbetsgivarsidan och den fackliga sidan kan göra gemensam sak mot regeringen när de vill ha rätt att jobba till 69 år, då det knappast är de som haft tyngre arbeten som gynnas av förslaget.

Men det är definitivt en klen tröst i dagens politiska Sverige...

Läs även De moderata skandalerna och Borgerlig media förnekar sig inte, samt följande från Vänsterpartiet:

Djur är levande varelser. Djur har behov. Djur känner stress, smärta och lidande. Det är aldrig rätt att nyttja ett djur till vilka syften som helst. Vänsterpartiets djurrättspolitik är en politik för djuren.

Under alliansregeringens fyra år har djurskyddet kraftigt försämrats. Världens första djurskyddsmyndighet lades ned. Anslagen till alternativ till djurförsök har mer än halverats. Den tidigare regeringens förslag om ökat skydd för djuren inom pälsnäringen har slopats, djurskyddstillsynen har kraftigt försämrats och ökad jakt på flera olika djurslag har införts.

Vänsterpartiet vill förbjuda pälsdjursfarmar. Kraven på transporter och slakterier ska skärpas. Kastrering av smågrisar utan bedövning ska förbjudas. Sverige ska vara ledande inom den djuretiska forskningen. Antalet djur som utnyttjas i djurförsök ska bringas ned till ett minimum. En handlingsplan ska tas fram för hur antalet djur i försök ska minskas. Fällfångst ska förbjudas. Ingen licensjakt på hotade arter. Djurskyddsorganisationer ska ges talerätt. Vi vill införa en djuretisk ombudsman. Sexuella övergrepp på djur ska förbjudas. En djurskyddslag ska införas som också ger de vilda djuren det skydd som de behöver. Lagen ska också särskilt skydda hemlösa djur. Det ska inte vara tillåtet att avliva ett djur för att det saknar hem.

Detta är bara några av våra förslag på vår politik för djuren. Låt inte den borgerliga regeringen fortsätta urholka djurskyddet. 

Rösta på Vänsterpartiet den 19 september.

Mer media ab ab ab ab svd svd svd svd svd dn dn dn exp exp exp exp exp gp gp kb kb kb kb nsk hd hd dag gp gp gp gp gp gp gp sds sds dag dag


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Annonser från BloggPartner

Mat- och missbrukspolitik

För ett par veckor sen så skrev jag ett inlägg som heter Flumpolitik från alliansen, som handlade dels om hur missbruksvården inte alls fungerar, tvärtemot vad många, inklusive jag själv, trodde vad det gäller förmågan att hindra missbruk via att förbjuda bruk och eget innehav av narkotika.

Själv har jag, som sagt tidigare, varit för det men man måste inse när det uppenbarligen inte fungerar i verkligheten, eftersom polisen prioriterar de mer lättfångade missbrukarna, än att försöka få tag på de större skurkarna bakom det hela.

Det som påstods då av bland annat Björn Johnsson och Björn Fries, visar sig idag stämma sett till att missbrukarna ökar i antal.

Det understryks idag i en debattartikel i DN idag, Bara en av fem missbrukare får vård idag, av regeringens utredare Gerhard Larsson som konstaterar att missbruket av både alkohol och droger har ökat explosionsartat under de senaste 15 åren och att det är väldigt svårt att få vård.

Att alkoholbruket har ökat under de senaste 15 åren förvånar mig inte och jag tycker fortfarande att det är dags att försöka driva en politik mot eu:s införselregler som kom för just 15 år sen och som förstörde mycket.

Inom alkoholområdet finns en tendens till att inte betrakta missbruk och beroende som behandlingskrävande sjukdomstillstånd, utan som beteendeproblem hos individen eller sociala problem. I vissa landsting anses inte behandling av missbruk eller beroende vara ett ansvar för hälso- och sjukvården, utan för kommunens socialtjänst, vilken saknar möjlighet att ordinera behandling med läkemedel. Detta kan vara en orsak till att personer med problem alltför sällan eller sent söker professionell hjälp.

Vänsterpartiet i Kronobergs driver att man ska försöka få mer organiserat och bättre samarbete mellan just landsting och kommunerna så att ingen faller mellan stolarna och det går naturligtvis inte att behandla missbrukare på socialtjänsterna utan det måste ske ett samarbete som är bättre mellan de som faktiskt kan föreskriva medicin som hjälper och de som snarast hjälper till med mer praktiska saker i form av socialtjänsten...

Vänsterpartiet centralt konstaterar också att Kampen ska vara mot narkotikan och inte narkomanerna, som naturligtvis ska få hjälp i första hand.

I samma gamla inlägg som jag nämnde ovan så nämner jag även om hur kd och centervridna ledarsidor driver att man ska få bättre mat på bland annat äldreboenden.

Det fortsätter även jordbruksministern från centern med idag. Synd bara att han inte alls verkar ha koll på vilka regler som gäller, utan att de regler han själv tidigare varit för, som är styrda från eu. Vilken är poängen med att lägga förslag som är ogenomförbara, eller menar karln att han vill att vi ska gå ur EU?

Bättre vore att driva möjligheter att i upphandlingar, om vi nu alls ska ha den formen vid större inköp, att få specificera både hur maten tas fram och varifrån den köps in, just av miljöskäl, som också borde få vara en del i vad som vägs in i vad som är viktigt för maten.

Centern brukar ju annars hävda att de är alliansens miljöparti, men här vet de uppenbarligen inte ens på ministernivå vad som gäller... Det är riktigt allvarligt.

Mer media sds sds dn dn gp gp ab ab hd hd gp gp skd nsk svd dag


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Annonser från BloggPartner

Flumpolitik från alliansen

I vanliga fall brukar jag anklaga Björklund och folkpartiet för flum och för att föra fram som inte har någon som helst vetenskaplig relevans, trots att de gärna argumenterar som om det hade det.

Men det samma gäller justitieminister Ask, som jag var inne på tidigare.

Det gäller istället att läsa Björnarna Johnson och Fries debattartikel i Aftonbladet, som hugger hårt mot Beatrice Asks och Maria Larssons artikel, som inte bara andas okunnighet av de två ministrar som narkotikapolitiken påverkas av i hög grad av. Att de dessutom ignorera den seriösa forskaren Björn Johnson och bara vänder sig mot den enda politikern av undertecknarna är också märkligt.

För det första vill jag säga att jag är helnykterist och aldrig har varit missbrukare. För det andra så tyckte jag att olagligörandet av innehav för eget bruk, när det kommer till narkotika, var bra och att jag tyckt det i många år. Men med facit i hand så måste alla inse att det inte hjälpt, utan snarast stjälpt.

Men precis som när det gäller polisen, som valde att kontrollera så många potentiella rattfyllerister som möjligt, enligt direktiv för att få bra statistik, vilket var på alla andra tider än när man hittar många rattfyllerister, så är det inte heller här resultatet som är det viktigaste, utan det bedrägliga skenet av att vi har en regering som gör något. 

Det gäller, precis som med poliserna, att man dessutom göra något man vet är bra och vid rätt tillfälle.

Som bland annat Alice Åström säger i Aftonbladet så är inte Vänsterpartiet drogliberala och skulle de bli det så vore jag den första att lämna Vänsterpartiet.

En viktig del i arbetet med att göra narkotikapolitiken bättre är att avskaffa förbudet mot eget bruk. Förbudet infördes 1988 och fem år senare skärptes straffet från böter till fängelse för att göra det möjligt för polisen att ta urinprover på misstänkta. Urinproverna har sedan dess i praktiken varit ett sätt för polisen att bättra på sin statistik när det gäller narkotikabrott. Mycket sällan leder urinproven till vård och behandling. Inte heller till någon påföljd. Lagen är stigmatiserande.

När samhället misslyckats med att stödja människor med problem pekas de nu istället ut som kriminella. Dessa får en stämpel som stöter ut dem ur samhällsgemenskapen, vilket ibland leder till ökat missbruk. Personer med missbruksproblem drar sig då i större utsträckning för att söka hjälp. Kriminaliseringen leder också till ett arbetssätt inom polisen, som inte är särskilt lyckat för att förebygga missbruk. Polisen har under senare år fokuserat alltmer på den enskilde missbrukaren, genom urinprov som oftast inte leder till något annat än ytterligare en repressiv insats, medan man har minskat fokus på langningen.

Frågan är varför man från alliansens håll väljer att ha lagar som inte alls leder till varken straff eller vård och behandling? Allt som händer är att man tar tid från polisen och tullen att hitta de människor som för gör, säljer och smugglar in narkotikan i landet.

Det är dags att försöka mota kriminaliteten i rätt ände, där den börjar, och inte med ungdomsdomstolar, som folkpartiet vill. Varför inte mota ungdomarna på glid innan det nått så långt? Att Fp inte längre har några förslag som inte innebär hårdare, och mindre liberal, politik är sen länge ett klart och tydligt faktum och borde lämna öppet spelrum till ett verkligt liberalt parti.

Lika ologiskt och konstigt är det när Maria Larsson (kd) går ut och vill ha lagstiftning för bra mat för äldreboende och centerpartistiska ledarsidor kräver närodlat på instutioner. Har ni glömt att ni och era partier var mer än positiva för att starta upphandlingar, där i princip det enda avgörande faktumet för vem som skulle vinna anbudsgivningen var ett lågt pris, för den här typen av inköp?

Det är dags att inse att driften av vinst långt ifrån alltid skapar en bra produkt, när det finns mycket att tjäna på i att skapa en billig framför en bra produkt.

Det faktumet lär inget påstått arbetarparti kunna ändra på, hur mycket de än säger att de satsar på jobben. Bättre med politik som gör sjuka friskare på kortare tid, för att verkligen gynna de som kan arbeta.

Bättre vore att göra som Josefin Brink från Vänsterpartiet lyfter fram idag, hämtmat från skolan för stressade föräldrar. Det hade istället kunnat stärka inte bara föräldrarnas möjlighet att umgås med sina barn, utan även att få ner stressen, som orsakar sjukdomar, och ge en bättre färdiggjord mat, än den sönderprocessade och överkemikaliserade skiten som "största vint möjligt" som dagens politik ger i slutändan.

Fotnot Björn Johnson som nämns i artikeln är författaren och forskaren bakom Kampen om sjukfrånvaron, som på ett bra, om än obehagligt sätt, visade hur ohederligt diskussionen gick om vad som orsakade sjukfrånvarons ökning i Sverige under 90- och 00-talets början.

Mer media ab ab ab ab ab svd svd dn dn 

dn 

dag dag kvp exp exp 

exp 

gp hd hd gp

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Annonser från BloggPartner

Hyckleri

Förhoppningsvis går de bort sig skrev jag igår om allianspolitiken vimsande, och jag börjar tycka det känns som om de faktiskt kommit en bra bit på vägen.

Folkhälsoministern hävdar att alkoholpolitiken är fortsatt restriktiv, men det är naturligtvis omöjligt att kalla den för restriktiv när det på många sätt blir lättare att få tag på alkohol. Att använda argument som att inte gatukök får servera det för att många barn och unga äter där eller att, som jag nämnt innan, hävda att man inte tillåter folk under 20 att servera alkohol längre är inget annat än hyckleri eftersom gatukök aldrig fått servera alkohol och antalet personer under 20 som serverat alkohol innan är försvinnande få.

Falkvinge skriver om hur Bildt hycklar om frihet på nätet, något jag skrev om för några dagar sen, och han konstaterar som jag gjorde då att Bildt och alla allianspartister är allt annat än för frihet på nätet.

Att de dessutom fortsätter att överdriva och ljuga om de sjukskrivna, som inte överutnyttjar sjukförsäkringen som man kan tro ibland, visar att de dessutom använder sig av direkt falsk argumentation.

Men när de inte ens verkar kunna göra ett samarbete av typen de hade till förra valet så verkar det som om de insett att spelet är förlorat, och att de alla har förlorat i längden på det och just moderaterna och Kd har fortfarande svårt att vilja redovisa var deras bidrag kommer ifrån, så vem vet vilka som har hållhakar på dem inför valet?

Till sist noterar jag att regeringen insett att det är en outnyttjad resurs att låta människor vänta så lång tid som 20 år innan de får jobb. Självfallet måste det finnas sätt, både för denna och både tidigare och kommande regeringar, att få ut människor med kunskaper i arbetslivet långt tidigare.

Att det är problem med människor som inga kunskaper har, det kan jag förstå. Men att fortfarande slarva bort människor med utbildningar som inte ens tillåts utnyttjas eller någon bryr sig om att undersöka vad de kan ge här är konstant beklagligt.

Mer media svd hd hd dn dn kb nsk

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!