Visar inlägg med etikett danmark. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett danmark. Visa alla inlägg

tisdag 12 januari 2010

Danskarna inte särskilt traditionsbundna

Jag noterar att 8% av danskarna läser bibeln varje dag.

Jag skrev lite om danskarnas förändring tidigare och det går att konstatera ytterligare en gång att det är lätt att skylla förändringar i samhället på utomstående och invandrade istället för att se sina och sitt lands egna förändringar.

Men vem vet, det kanske är muslimernas fel att danskarna själva jobbar rätt hårt för att göra landet mindre kristet? Traditionen med att låta kristendomen vara med i vardagen tycks ha helt andra anledningar än det som exempelvis dansk folkeparti väljer att försöka skylla på och samma fenomen lär gå att se i Sverige som i Danmark.

Mer media svd hd hd kb

söndag 10 januari 2010

What goes around comes around








Jag instämmer verkligen i debattartikeln i dag på DN-debatt om dansk radikalisering.


Självfallet bärs skulden av de som begår terrordåd, oavsett vilka det gäller. Men som jag sagt flera gånger förr så krävs det oftast radikala idioter på minst två sidor, eftersom de föder varandra.


Sverigedemokraterna i Sverige vore obefintliga och som förut nazistklassade av alla, om det inte fanns någon några "skäggiga muslimer" att skrämma oss med.


Samtidigt går det naturligtvis inte att dra alla över en och samma kam på det sättet som Sd försökt med i årtionden, med samma typ av retorik som känns igen från andra världskriget, utan Sd själva är att se som ortodoxa som jag skrev om igår och som någon lyfte upp som fråga på DN-debatt.


Eller som Dilsa Demirbag Sten säger i sin eminenta debattartikel Vår bild av muslimerna är präglad av skäggiga män:




Sedan den iranska teokratins fatwa mot Salman Rushdie har skäggiga islamistiska män – som bränner böcker och hatar individuell frihet – blivit representanter för alla muslimer. Islam befästes i den fria världens medvetande som ett mäktigt hot mot yttrandefriheten, demokratins stolthet och de dödligas möjlighet att kräva sina rättigheter. Men som alla andra svenskar har de flesta muslimer en högst demokratisk relation till islam och sin omgivning.
För några rastlösa, vilsna och trängda har däremot religionen blivit en politisk kraft och ett medel. Dessa är tillräckligt många och högljudda för att bevara den bilden av islam som intolerant, och också för att ibland erbjuda konkreta säkerhetshot.
Banden mellan politisk islam och en grupp unga européer knyts ihop av samma krafter som förespråkar stening av kvinnor, fängslar och mördar oppositionella, är homofobiska och antisemitiska. Fortfarande är anhängare av islamistiska organisationer och rörelser en minoritet bland muslimer i Europa. Men de har fått tolkningsföreträdet för muslimer i det politiska och offentliga rummet. Hur kommer det sig?
Sekulära, kulturella och ateistiska muslimer är helt enkelt inte tillräckligt intresserade av religion. De flesta muslimer är lika sekulära som alla andra svenskar. Vilka svenskar organiserar sig kring kristendomen och låter religionen diktera livets alla delar? Få orkar eller vill vara muslimer eller kristna på heltid. Vi är också föräldrar, grannar, journalister, entreprenörer, fjärilssamlare, hyresgäster och feminister.
Därför hade islamisterna varit föga framgångsrika om det inte varit för hur väl mottagna de har blivit av medierna, politikerna och det kulturella etablissemanget. Om individuella fri- och rättigheter hade varit självklarheter och försvarats som sådana hade politisk islam inte haft några större framgångar.


 För den som vägrar förstå förändringen som har skett i Danmark rekommenderas att läsa Lena Sundströms bok om Världens lyckligaste folk och visar hur man lyckas skylla ett antal problem och förändringar på en relativt liten och marginaliserad grupp med människor.


När man skriver den här typen av inlägg så brukar man få diverse påhopp om att man själv inte känner eller umgås med muslimer och att kvinnorna bland muslimerna förväntas vara hemma och hålla tyst.


Den senaste muslimen jag som sekulariserad medlem i svenska kyrkan träffade var en kvinna från ett afrikanskt land (har glömt vilket nu), som gick samma utbildning inom Kommunal i slutet på hösten förra året.


Hon var radikal nog att välja slöja, att inte vilja vara själv i ett rum med en eller flera män och att tycka att hennes till viss del arrangerade äktenskap (som hon dock kunde tackat nej till om hon velat) fungerade väldigt väl.


Samtidigt så var hon knappast tyst och försynt, utan var den som hade lättast att säga vad hon tyckte på utmärkt svenska efter 13 år i landet. 


Hon hade inga problem att, som sig bör av ett arbetsplatsombud inom facket, att försvara om en homosexuell skulle få problem på sin arbetsplats, hon hade inga problem att leende förklara att efter fyra barn så skulle det definitivt inte bli fler barn i hennes familj, oavsett vad hennes man hade för åsikt samtidigt som hon var helt emot burka och liknande, trots sin egen slöja.


På samma kurs fanns dessutom ett par andra muslimer som inte hade något emot att dricka alkohol och ytterligare en som var emot även slöjor och inte bara burka.


Det lustigaste på hela den kursen var sannolikt mannen som var, om jag inte minns fel, vaktmästare på typ tekniska avdelningen inom någon kommun, som sa flera gånger när kvinnan ovan försvunnit att han inte kunde förstå att någon med hennes sätt kunde vara muslim och ha slöja på sig. Hans världsbild av muslimer verkade förändras eftersom den inte stämde överens med vad han tidigare trodde.


Själv önskade jag att det fanns fler människor, inte minst bland de som överväger att rösta på Sd, som hade valt att se att verkligheten är betydligt mer mångfascetterad än de enkla lösningarna Sd förespråkar.


Eller som man säger i en artikel i SvD idag där man lyfter fram Tio muslimer - tio olika sätt att tro, vilket påminner om kristendomen som finns i åtskilligt olika typer av församlingar och sätt att tro på, och där tvärtemot allas fördomar ett av problemen enligt de troende är att unga väljer bort religionen.


En annan sak att jobba med, oavsett anledningen till att du har svårt för språket, är att göra valet 2010 mer begripligt, som fyra borgerliga politiker för fram.


Man borde ha samma princip som man i teorin har för dagstidningarnas språksvårighet: En normalbegåvad 12-åring ska kunna förstå det som det skrivs om i artiklarna.


Risken är annars att man får fler väljare som väljer bort valet och fler väljare som är lättare att lura till något av de mer extrema partierna...


Edit Idag skriver några borgerliga kommunpolitiker från Solna om hur kommunen är bättre än staten på att integrera nyanlända, något jag mycket väl tror kan stämma.


Intressant är det också eftersom de väljer att kritisera den egna regeringens insatser. Sen ska man å andra sidan inte dra det för långt och jämföra med alla kommuner. Storstäder har generellt sett alltid lättare att hitta lösningar eftersom du har mer att välja på,  utom möjligen bostäder.


Mer media gp