lördag 11 december 2010

S går ännu längre till höger?

Det är inte förvånande, men helt klart beklämmande, att se hur S inte väljer att värna om de svagaste, som Aftonbladets ledarsida lyfter fram i "Utförsäkring löser inte arbetslösheten". Frågan är om det är rätt väg att även de erbjuder gratis arbetskraft, utan större motkrav?

Det enda sättet jag ser att det kan funka är att man ställer  mycket hårdare krav på att faktiskt anställa de människor som tvingas in i den här typen av åtgärder.

Nu förväntar jag mig att nästa förslag från S blir att anamma kristdemokraternas horribla skattebefrielse av välgörenhet, som i slutändan bara gör en enda sak, det blir mindre till de som verkligen behöver samhällets hjälp och mer till några få utvalda grupper.

Istället behövs A-kassan stärkas och tvärtemot många andra på vänstersidan så är jag inte emot en obligatorisk A-kassa, som gärna får skötas om av dagens A-kassor.

Det gäller onekligen för oppositionen att spela sina kort väl nu, för regeringen är svag efter nederlaget för några dagar sen och det finns många öppna sår att gnida in salt i, för nog är det en tyst och dålig opposition som inte kan dra nytta av att regeringen vill kosta mer pengar själv, på bekostnad av sjuka och arbetslösa?

Det är knappast bara jag som är less på historier om sjuka som inte får vara sjuka och om hur människor får springa runt flera Apotek innan de får sina mediciner. Ja de som har tur att bo där det finns fler än ett...

Men man får göra som med skolpolitiken, skylla på socialdemokraterna. Förhoppningsvis så är snart moderaterna lika arrogant maktfullkomliga som tidigare socialdemokratiska regeringar var och faller på eget grepp.


Mer media ab ab exp nsk svd dag dag skd skd hd  dn


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

fredag 10 december 2010

Var är ni alla andra dagar?

Det senaste inlägget här jag skrev var om Wikileaks och hette Yttrandefriheten ska endast krävas i andra länder, exempelvis Kina.

Men även när det gäller just Kina så tycker jag det finns mycket märkligheter från inte minst svensk media och svenska politiker.

Det finns gott om uppmaningar om att kritisera Kina och inte vara för undfallande mot dem, nu när det är så att fredspristagaren inte får komma hit, utan befinner sig fängslad i Kina.

Med tanke på alla reaktioner Kina visar upp tack vare Nobelpriset så är det tydligt att de verkligen tycks uppleva den negativa uppmärksamheten som oerhört jobbig.

Frågan är då bara varför media, företrädesvis mer eller mindre påstått liberala människor, nästan enbart yttrar sig en dag som den här?

Läs gärna följande artiklar:

Den tomma stolen - Stå upp mot Kinas senaste utpressningskampanj, från DN:s ledarsida

Försiktigt tassande kring den kinesiska makten - Skånskans ledarsida

Västvärldens ledare måste visa stöd för kampen för mänskliga rättigheter i Kina av bland annat Lennart Sacredeus från Kd.

Som en logisk följd så borde Wikileaks som organisation få fredspriset nästa år. För precis som året fredspristagare skriver så lever det fria ordet på internet. Hans text och exemplet Kina visar mycket tydligt varför ett faktiskt fritt internet och organisationer som Wikileaks inte bara behövs utan faktiskt också bör uppmuntras för att fortsätta tillåta det fria ordet.

Och som jag skrev tidigare i veckan så är jag övertygad om att risken för krig är betydligt mindre med fler sanningar och färre lögner, något som borde vara helt i fredspriset till Nobels äras tankegång. Men så länge det är natopräglade politiker som tagit över nobelsfredspris lär det inte bli någon förändring åt ett vettigt håll...

Även de gånger de kritiserar och avslöjar väst, och inte bara  diktaturstater som väst gärna gör affärer med och låter tjäna pengar på oss.

Det är skönt att se att Nobelpristagare Liu Xiaobo själv tror på Kinas frihet. Själv är jag betydligt mer pessimistisk. Varför ska man vilja lägga ner diktaturen när den går så bra och understödjs av västmakterna som behöver billig arbetskraft?

Frågan är var kritikerna idag är alla andra dagar?

Uppdaterat Som svar på tal så kommer idag några mycket bra artiklar som faktiskt visar att det finns ett antal människor som reagerar, även om de i vissa fall står långt från mig politiskt sett.

Två moderater, i form av Karl Sigfrid och Mary X Jensen, i Sverige bör fördöma USA:s övertramp:

Situationen som denna visar vilka som tror på yttrandefrihet bara när det bekvämt och vilka som gör det på riktigt. Nu har Sverige möjlighet att göra skillnad genom att gå mot strömmen och stå upp för det självklara - att en liten nyhetsaktör på nätet har samma rättigheter som traditionella medier. Vi förutsätter att Sverige agerar utifrån vad som är rätt - inte utifrån vilka regeringar vi betraktar som våra vänner - och försvarar Wikileaks när omvärlden gör vad den kan för att kväva det fria ordet.
Hans Agné, som är statsvetare, skriver på SvD:s Brännpunkt, i Öppenhet skapar en säkrare värld:





Också i Sverige har tonläget blivit upphetsat, bland annat genom påståendet att offentlig insyn skulle motverka möjligheterna att bedriva en effektiv säkerhetspolitik. Men på den punkten har diskussionen hamnat fel. Större öppenhet gör världen säkrare.
Att det inom säkerhetspolitiken skulle råda ett utbytesförhållande mellan offentlighet och effektivitet stämmer inte. Öppenhetsmotståndare brukar mena att det är lättare för politiker att göra viktiga överenskommelser om de inte i efterhand behöver försvara vilka eftergifter de tvingades göra under förhandlingarna. Effektivitet handlar då om att stärka möjligheterna att få igenom beslut som allmänheten står emot.
Vill man att politiken i stället så effektivt som möjligt ska tjäna allmänheten är insyn som regel bra, också inom säkerhetspolitiken.
En annan missuppfattning är att demokratisk kontroll av säkerhetspolitik egentligen är onödigt . Anledningen skulle vara att statens uppgift begränsas till att skydda det egna folket och att säkerhetspolitiken riktar sig mot icke-medborgare. Men i global politik kan man inte resonera på det sättet. Där måste staten för att vinna legitimitet främja allas intressen. Erkänner man inte det kravet ens som en målsättning i den globala politiken förvandlas politiken till en renodlad maktkamp – och den utvecklingen gagnar inte någon, allra minst ett litet land.


Samtidigt som nyheterna ovan kablas ut så noterar jag att USA och Kina för militära samtal och det ter sig plötsligt lite mindre förvånande...

Mer media ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dag dag dag dag exp exp exp exp exp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp skd skd skd skd skd hd hd hd hd hd hd hd nsk nsk nsk kvp smp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

onsdag 8 december 2010

På vilket sätt är skolk i betyget relevant?

Frågan är på vilket sätt skolk i betyg, som nu bemöts med kritik, är relevant?

Jag har ytterst svårt att se hur någons närvaro under några år i skolan känns relevant flera år senare, när personen ifråga mycket väl kan ha mognat på många sätt och inte alls kännas relevant.

Är man frånvarande tillräckligt mycket så kommer ändå frånvaron påverka betygen negativt så det märks ändå.

Det finns ingen anledning att än mer ta ner elevers självförtroende. Det är illa nog att man vill ha betyg så tidigt som möjligt från allianshåll.

Sverige halkar efter jämfört med många andra länder i skolvärlden och det är knappast betyg i lägre åldrar eller skolk i betygen som får tillbaka dem. Utan en pedagogiskt inriktad upprustning med fler lärare och vuxna människor i skolan.

Istället diskuterar vi lämplig klädsel i skolan...

Uppdaterat En bra ledare i Aftonbladet konstaterar vad jag skrivit ovan, att hårdare krav stimulerar bra elever men att det fungerar motsatt med elever som har problem. Att klyftorna sen ökar i samhället i stort gör att klyftan blir än större för eleverna som är utsatta, som först kommer från utsatta hem och sen får ännu mer prövningar och motstånd i skolan.

Tror fan att det blir svårare för de än vad det varit under flera generationer tidigare. På sikt riskerar det dessutom att påverka att Sverige blir än mer som Europa, att det föds för få barn eftersom samhällets stöd är för litet.

Mer media smp nsk svd svd svd dn exp exp gp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

tisdag 7 december 2010

Det är alltid någon annans fel...

Igår skrev jag Skjuta skjuta på budbäraren och En demokrati i svajning av egen kraft angående Wikileaksaffären som fortsätter med full styrka att röra upp världspolitikernas skyddade värld.

Det är rätt märkligt, och osannolikt, att det tycks, som Lena Mellin skriver i Aftonbladet, som om USA skickar hit diplomater som är klåpare och kommer med konstanta felaktigheter...

Det är lika märkligt, även om jag i sak inte betvivlar att det är sant, att försöka skylla ifrån sig på tidigare regeringar och att man ärvde systemet från dem.

Med andra ord så kan man slippa ta ansvar för någonting man har gjort någonsin genom att hävda att det är något man ärvt... Att föra en egen politik för att styra upp något man påstår sig tycka illa om är inte att tänka på!

Överhuvudtaget så tycker jag hela den här historien är oerhört bra på att visa att det är lätt att klaga på Kina och andra diktaturstater, men att det är svårt att inse brister i den egna demokratin, trots att det finns flera tydlig paralleller.

Läs gärna Wilhelm Agrells utmärkta debattartikel i DN, Det är samma gamla lik som trillar ur garderoberna:

De säkerhetspolitiska relationerna med USA hanteras i slutna rum där medborgarna hålls utanför. Wikileaks-avslöjandet ger unika inblickar i de svensk-amerikanska relationerna på säkerhetsområdet. Diplomatrapporterna riktar sökarljuset på ett permanent demokratiskt underskott – en följd av en mer än sextioårig svensk dubbelpolitik. Denna gåtfulla subkultur bygger på att det är lättare att söka samförstånd med främmande makt än med de egna medborgarna och deras valda ombud, skriver Wilhelm Agrell.
...
Om diplomatrapporterna riktar sökarljuset på något så är det just detta permanenta demokratiska underskott på det säkerhetspolitiska området. Det är följden av en mer än sextioårig fortsatt dubbelpolitik, där den faktiska innebörden och omfattningen av relationerna inte kan redovisas för medborgarna. Dessa förutsätts inte kunna förstå statsnyttan och kan alltså förväntas ställa till oreda. Saken måste därför hanteras i slutna rum, så små som möjligt, och obehöriga hållas utanför. Till de sistnämnda har under årens lopp kunnat räknas diverse statsråd, riksdagen, olika granskningsorgan och självfallet medierna.
Att medborgarna tillhör de obehöriga säger närmast sig självt. Det är således helt följdriktigt att president George W. Bush får rådet av sin Stockholmsambassadör att om han tackar statsminister Reinfeldt för det nära samarbetet i kampen mot terrorismen så bör detta ske i enrum.
Mycket lite tycks ha förändrats på sex decennier; den klassiska devisen att svensk säkerhetspolitik ligger fast kan här ges en alternativ ironisk innebörd.
Det som ligger fast är framförallt den gåtfulla nationella subkultur som bygger på att det är lättare att söka samförstånd med främmande makt än men de egna medborgarna, deras valda ombud, och allehanda kontrollorgan som är instiftade för att inte få reda på något. När det nya millenniets garderober lite oförhappandes öppnas i förtid så är det följaktligen samma gamla lik som trillar ut ur dem.
Mer media ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn exp exp exp exp gp gp gp hd hd smp dag


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Att tänka flera steg framåt


Jag läser i Dagen att många människor är villiga att betala skatt för exempelvis sjukdom.

Personligen så tycker jag samhället har förändrats de senaste åren och det är betydligt fler som verkar tycka att alla andra ska betala för sjukvården, när de själva vill ha lägre skatt och inte alls verkar förstå sambandet med skattesats och möjlig vård. Eller för den delen kopplingen mellan välplogade vägar och skattens nivå, eller valfri samhällelig service mot medborgarna.

En klok vänsterpolitiker sa vid ett tillfälle att hur mycket skatt vi ska betala ska sättas efter medborgarna på något sätt kommit fram till vad de tycker att skattepengarna ska betala. Sen ser man vad det kostar och därefter räknar man ut vad skatten behöver vara.

Men nu har vi istället mer egoistiskt tänkande och på att JAG ska ha mest av allt och alla.



Mer media svd




Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

måndag 6 december 2010

En fantastisk vinter!

Jag är visserligen lite trött på vintern och på att skotta snö, i synnerhet så här tidigt på året.

Men det är fantastiskt vackert ute i skog och mark, även om man får pulsa som en idiot vissa sträckor när snödjupet närmar sig en halvmeter på några av de mindre skogsvägar och stigar som jag använder för att springa på.

I slutändan är bara själva naturupplevelsen värd all möda det tar att springa de dryga 13 kilometrarna på 15-20 minuter längre tid än annars.








Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Sluta skjuta på budbäraren

Jag skrev i morse om En demokrati i svajning av egen kraft och syftade på att det går att skjuta budbäraren Wikileaks hur många gånger man vill, men det är likväl bara de olika ländernas egen kraft och förmåga att agera odemokratiskt som får de konsekvenserna vi ser nu.

Hade de agerat som sig bör, fullt ut demokratiskt och med så mycket ärlighet och öppenhet som helst, så hade Wikileaks överhuvudtaget inte fyllt något behov och hade inte fått den uppmärksamhet och intresse den får nu. Shame on you all!

Småsaker, som egentligen inte spelar någon roll, som att Bildt jämförs med en arrogant adelsman eller en hund är ju en sak som går att ta med en klackspark.

Men en justitieminister som lämnar uppgifter om de egna medborgarna till annan makt kan, och bör fortsätta vara, mot grundlagen.

En sanningskommission som Vänsterpartiet föreslår eller den KU-anmälan som Mp har gjort kan i bästa fallet leda till någonting, men vi har sett liknande försök flera gånger förut med relativt nedslående resultat. I det här fallet litar jag nästan mer på media än demokratin, vilket i sig är allt annat än bra, men någon måste självfallet agerar så att det får några konsekvenser.

Jag har gnällt på svenskan att vara för regeringsvänlig och ha svårt att kritisera alliansregeringen. Men i det här fallet så tycker jag de agerar utmärkt, som får tillgång till Wikileaksmaterial och kan göra en normal journalistisk bedömning av vad som är lämpligt och viktigt att gå vidare med och publicera.

Precis som deras resonemang om att inte hänga ut oskyldiga privatpersoner så håller jag med om det samma. Det är en del jag starkt ogillar. Men när det gäller så här stora saker så är det nästan värt att offra den principen.

I synerhet om alternativet är ett internet som är lika obehagligt övervakat som diktaturens Kina.

Precis som Åsa Linderborg säger så är frågan Varför Assange är skurken, när det är så många andra som gjort så stora fel?

En sak jag inte tänkt på, som Guillou lyfter fram, är att utbyte av underrättelsematerial går att göra på lagligt sätt. Det borde väl vara en given grundförutsättning för en demokrati att göra på det sättet?

Mer media ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dag dag dag exp exp exp exp exp exp exp exp gp gp gp hd hd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

En demokrati i svajning av egen kraft

Jag skrev igår om Yttrandefrihet ska endast krävas i andra länder, om hur märkligt det är att man från flera västländer kritiserar Kina som censurerar internet, men själva försöker göra exakt samma sak när man blir avslöjad med oegentligheter.

Just nu har vi ett parti, en allians och en regering som styr, som medvetet försöker mörka allt för riksdagen på ett mycket oklädsamt och odemokratiskt sätt, eftersom just riksdagen är det högsta beslutande organet i vår demokrati.

I sak är det naturligtvis inte så förvånande att det funnits ett uttalat samarbete, om än i det fördolda, med USA. Men att i skenet av hur USA agerat mot världsterrorismen så finns det all anledning att kritisera hur man undvikit att föra fram diskussionerna kring samarbetet i ljuset för medborgarna.

Hela sanningen lär vi aldrig få veta, och det är knappast första gången eller första regeringen som agerat klandervärt.

Men däremot borde det vara sista gången det sker, om man öppnar upp möjligheten för att låta allmänheten ta del av mer politiska beslut, eftersom motsatsen är demokratiskt tveksam och den typen av tveksamheter ska självfallet inte användas i en demokrati. Att den avklädda världspolisen hamnar i blåsväder och inte är så demokratiska är vi vana vid, men varför ska Sverige gå samma väg?

Mest förvånande är ärligt talat, även för mig som håller till på den vänstra sidan politiskt sett, även om det är till vänster om sossarna, det faktum att regeringen Persson skötte sina kort väl efter den ytterst obehagliga avvisningen av egyptierna 2001som slutade i tortyr för de två männen.

Nu visar det sig att regeringen Persson agerade helt annorlunda 2005 och 2006. Det var efter Irakkriget och TV4:s avslöjande och det fanns välgrundad anledning för regeringen att undvika mer mediekritik. Nu sände Säpo ut militär underrättelsepersonal, i flygplatsoveraller, för att spana på ett misstänkt amerikanskt charterplan som skulle tanka på Arlanda.
De förklädda svenskarna upptäckte en amerikansk fångtransport, enligt vissa uppgifter satt passagerarna fastspända med huvudena täckta av huvor. Detta och andra plan transporterade fångar som skulle deporteras till Jordanien eller Egypten – länder som knappast är kända för att respektera mänskliga rättigheter.
Efter upptäckten fick USA:s Stockholmsambassad det hett om öronen. Ett nytt civilt ”charterplan” med fångar var på väg att mellanlanda i Sverige. USA:s bortförklaring att det var en militär transport underkändes från svensk sida. Nästa försök att kalla det en ”diplomatisk specialflygning” möttes av en kanonad av kritiska svenska frågor. Detta och än tydligare svenska markeringar från försvarsdepartementet ledde till att dessa deporteringar av fångar via Sverige upphörde.
De läckta dokumenten visar tydligt att Sverige visserligen är god vän med USA – men ingalunda alltid faller undan för amerikanska önskemål. Tvärtom sätter sig Sverige i respekt och agerar självständigt när så krävs.

Till det sista stycket i citatet ovan kan man också säga att Sverige under en socialdemokratisk regering sätter sig i respekt. Hur det är idag är en annan sak,  med tanke på hur regeringen även efter avslöjandet accepterar USA:s övervakning.

Både Sverige och USA, samt flera andra länder, som normalt sett ses som demokratier är onekligen i svajning vad det gäller att vara en demokrati. Det tycker jag är betydligt allvarligare än de avslöjanden som kommit fram och vad de eventuellt riskerar.

Mer media svd svd svd dn dn dn dn dn exp exp exp skd nsk ab ab ab ab ab hd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

I debatt med en Sverigedemokrat

Jag håller på att debattera med en av kommunens i kommunfullmäktige invalda sverigedemokrater i en artikel som handlar om hur det partiet inte vet vad de vill med kommunens pengar...

Lågvattenmärken i all ära, men någon som långt ner bland alla kommentarer hävdar att hon aldrig sagt något om att folk inte få ha kvar sina traditioner om de vill, trots att det klart och tydligt syns att hon tidigare skrivit just att hon ifrågasätter att folk behålla sina gamla traditioner.

Jag skiter fullkomligt i vilka traditioner folk har, så länge de inte sysslar med olagligheter. Det gör inte sd i vanliga fall, men vad sd i just Älmhult tycker är mer än tidigare höljt i totalt dunkel...


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

söndag 5 december 2010

Yttrandefrihet ska endast krävas i andra länder

Wikileaks och hur de kan skapa ett bättre socialdemokratiskt parti skrev jag om igår och jag gladdes åt att det faktiskt fanns, efter lite väl lång tid, de som försvarar journalisters rätt att skriva och avslöja som stödde deras aktiviteter.

Men precis som jag skrev om ytterligare några dagar tidigare så svänger det fram och tillbaka om vad vissa tycker om Wikileaks och idag läser jag en mycket märklig ledartext i centeranknutna Skånska Dagbladet, En dålig vecka för kritiskt tänkande. En av de saker han hänger upp sig på är att man inte kan veta om det läckorna berättar om faktiskt stämmer.

Men å andra sidan så finns det problemet även i traditionella medier som hans egna. Det är många gånger som media skriver om saker som enbart är hörsägen från någon som är svårbevisat och jag kan inte se att det här skiljer sig särskilt mycket.

Utöver det så står det fortfarande vanliga media fritt att granska det material som faktiskt kommer ut, som jag åtminstone till viss del upplever att viss svensk media gör med de uppgifter som berör Sverige.

Frågan är varför vi ska undanhållas att skattepengarna till JAS än en gång visar sig vara en felinvestering och att vi blivit blåsta många gånger om?

Märkligt nog är, med tanke på vad jag skrev om nyss, var att den socialdemokratiska regeringen som fått så mycket kritik för den CIA-utförda fångtransporten av egyptier som felaktigt misstänktes för att vara terrorister inte bemödade sig att utnyttja att de senare stoppade liknande flygplan från att använda Sverige.

De behöver onekligen förnya sitt tänkande i det partiet och att gå ut med en sån sak hade till viss del kunnat rädda ansiktet på partiet.

I slutändan är dock ändå det som händer nu oerhört osmakligt, i form av strypt pengaflöde och andra försök att stoppa Wikileaks som enbart påminner om diktaturstater och det är knappast värdigt länder som hävdar att de är för demokrati.

Hur ska ni sen kunna kritisera Kina när de gör samma sak? Är man för demokrati så kan man inte välja bort kritisk granskning där internet är ett hjälpmedel bara för att det drabbar den egna verksamheten.

Uppenbarligen ska yttrandefrihet enbart krävas i andra länder och är det början till slutet för ett fritt internet så är det ett allvarligt hot för demokratin.

Mer media ab ab svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd gp skd exp dag


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Sossarna tillbaka till gamla tankegångar

För några dagar sen så skrev jag Äntligen! över den glada upptäckten att någon i socialdemokraterna faktiskt insett att de rödgröna hade ett tydligt övertag i opinionssiffrorna fram tills deras budget med bland annat bensinskattehöjningen kom fram.

Oavsett vad man tycker om den höjningen, så var det efter den höjningen kom.

Mona Sahlin, i samband med hennes tal igår, sågade sig själv och hela partiet, men blir ytterligare en av de sossar som väljer att gå på samarbetet med främst Vänsterpartiet. Men som jag har sagt åtskilliga gånger så var det inte där förlusten kom. Hade tappet i opinionssiffrorna kommit när samarbetet med mp och/eller vänsterpartiet offentliggjordes så hade jag hållt med henne. Men så var inte fallet.

Utöver det så var kritiken massiv, på ett i mina ögon direkt orättvist sätt, mot Sahlin som person. Det tog hon inte heller upp. Utan det så hade valet gått bättre, precis som med föregående val där Göran Persson ensam var en mycket stor anledning till det valets förlust.

Att Sahlin vill vrida politiken mot mitten är ingen nyhet, men frågan är vad som då är kvar av socialdemokraterna och om hon får sina kärnväljare med på det? Utan kärnväljarna står man snart helt ensam och S får vänja sig vid att vara ett parti som knappast klarar sig helt på ensam hand som förr och knappast ens i symbios med ett annat parti.

Till det önskar jag ett tuffare Vänsterparti som hellre röstar med de borgerliga om de har bättre förslag. Det finns ingen anledning att konstant stå med mössan i handen för människor som vill ignorera dig.

Däremot kan det öppna upp för Vänsterpartiet att bli större och plocka över de sossar som faktiskt står till vänster och inte skriker på mer borgerlig politik...

På sikt så påverkar även naturligtvis de täta och allt för okritiska banden till LO, men ska jag vara ärlig så tror jag att det är LO-facken som förlorar mest på det, tyvärr. De borde göra som i Norge, bli mer självständiga.

Igår skrev jag även Ett bättre socialdemokratiskt parti tack vare Wikileaks? om sossarna.

Uppdaterat Idag så skrivs det en ytterst bra ledare i Aftonbladet i Utan känsla för samtiden:

Bara två saker har egentligen hänt inom politiken sedan Mona Sahlin blev partiledare. Det ena är den globala finanskrisen, den andra är FRA-debatten. Det är de enda händelser som vi om tjugo år fortfarande kommer att diskutera. De kommer att definiera en era.
När Sahlin i helgen höll sitt linjetal nämnde hon dem inte med ett ord. Inte på något sätt verkar de ha påverkat Socialdemokraterna. En tydligare bild av ett parti i kris är svårt att finna. Att kunna läsa av sin samtid är A och O.
...
Två stora industriella transformationer har skett de senaste hundra åren. Den första när man uppfann massproduktionen (Ford och det löpande bandet), den andra när den flexibla produktionen kom till (Toyota). Vi är nu inne i en tredje: interaktiv teknologi revolutionerar redan producent och konsumentbeteenden (för att inte tala om politiken, vilket FRA-debatten visade).
Var är socialdemokratin i allt detta?
Tja, Östros, Sahlin och Österberg diskuterar ersättningsnivåer och kallar det förnyelse.
Ni har gjort det sämsta valet i modern tid eftersom ni inte kunde läsa samtiden. Flytta på er. Det är inget personligt. Bara flytta på er.

Mer media svd svd svd svd dn dn dag gp gp skd skd skd skd nsk nsk nsk ab hd hd exp exp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!