Jag läser om ett statlig utredning som föreslår att förlagen kan få ta över ansvaret för innehållet i böcker.
Risken är stor att författarna blir mer begränsade i vad de kan, får och vill skriva.
Att en författare ska ha sista ordet för sin egen text, som ges ut i eget namn, borde vara mer självklart än för exempelvis en tidning som ges ut i tidningens namn i första hand.
Mer media dn dn
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Visar inlägg med etikett litteratur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett litteratur. Visa alla inlägg
torsdag 10 februari 2011
tisdag 9 november 2010
Glömskans makt är stor
Jag skrev för några dagar sen om kungahuset och boken som bokstavligt talat klär av kungens attityd mot kvinnor, som känns väsenskild mot hans hustrus, i Märkligt att man glömmer bort vissa saker så lätt...
Apropå att glömma bort vissa saker så lätt, så verkar det vara svenskans signum. Inte nog med att man låter opinionsskribenten Gudmundson drabbas av en märklig glömska, man är milt sagt rätt glömsk när man väljer recensent till Den motvillige monarken, där det handlar om någon som normalt sett mig veterligen inte alls sysslar med recensioner och som har en historia med en behandling av unga kvinnor som inte ligger så långt ifrån det som kungen anklagas för och som enligt ansvarsnämnden på ett universitet påstås ha "utnyttjas sin maktposition för att skada sin doktorand med anledning av en privat oförätt".
Försvaret av kungahuset börjar bli lika patetiskt tydlig som när det gäller regeringens politik...
Självfallet så är det som förläggaren säger Kungen ska behandlas på samma sätt som statsministern, detaljer i privatlivet är relevanta om de står i konflikt med makthavarens uppdrag.
Makthavare som inte ser kvinnor som människor, som det till stora delar handlar om, utöver det jag skrev om innan vad det gäller att umgås med kriminella, är definitivt en sak som ger all anledning att bevaka, lyfta fram och kritisera.
Vem vet, kanske är det inte bara riksdagsmännen som behöver en bok om trafficking eller etiska regler för att stoppa utnyttjande av unga kvinnor...
Mer media svd dn dn dn dn dn dn hd gp nsk ab
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Apropå att glömma bort vissa saker så lätt, så verkar det vara svenskans signum. Inte nog med att man låter opinionsskribenten Gudmundson drabbas av en märklig glömska, man är milt sagt rätt glömsk när man väljer recensent till Den motvillige monarken, där det handlar om någon som normalt sett mig veterligen inte alls sysslar med recensioner och som har en historia med en behandling av unga kvinnor som inte ligger så långt ifrån det som kungen anklagas för och som enligt ansvarsnämnden på ett universitet påstås ha "utnyttjas sin maktposition för att skada sin doktorand med anledning av en privat oförätt".
Försvaret av kungahuset börjar bli lika patetiskt tydlig som när det gäller regeringens politik...
Självfallet så är det som förläggaren säger Kungen ska behandlas på samma sätt som statsministern, detaljer i privatlivet är relevanta om de står i konflikt med makthavarens uppdrag.
Makthavare som inte ser kvinnor som människor, som det till stora delar handlar om, utöver det jag skrev om innan vad det gäller att umgås med kriminella, är definitivt en sak som ger all anledning att bevaka, lyfta fram och kritisera.
Vem vet, kanske är det inte bara riksdagsmännen som behöver en bok om trafficking eller etiska regler för att stoppa utnyttjande av unga kvinnor...
Mer media svd dn dn dn dn dn dn hd gp nsk ab
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
måndag 1 november 2010
Böcker till salu
För två år sen, när jag och sambon flyttade till hus, så lade jag ut ett annonsinlägg i min dåvarande blogg för att bli av med lite böcker inför flytten. Jag minns inte riktigt hur många det var som vi blev av med men det var relativt många och ett antal kilos flyttning slapp vi att bära, mer än till posten.
Nu har bokhyllorna börjat bågna igen, och vi säljer av nästan alla böcker vi har för att få plats med fler nya.
Annonsen i sig har fått en egen blogg, som finns här: http://bockertillsalu.blogspot.com/
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Nu har bokhyllorna börjat bågna igen, och vi säljer av nästan alla böcker vi har för att få plats med fler nya.
Annonsen i sig har fått en egen blogg, som finns här: http://bockertillsalu.blogspot.com/
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
söndag 18 juli 2010
Den börjar i varje fall väldigt bra...
Jag läser en recension i Aftonbladet av Lars Keplers nya roman Paganinikontraktet och konstaterar att redan början är bra mycket bättre än jag minns att hela den först boken var.
Jag förstod uppriktigt sagt inte riktigt hysterin kring Hypnotisören. Visserligen var det en habil och bra bok, men den stack inte så särskilt mycket ut från mängden av andra svenska krimimalromaner.
Den här däremot, har jag redan fått betydligt större förhoppningar kring, som jag hoppas inte grusar helt under de sidorna som är kvar...
Födelsedagar har ju alltid den fördelen, sen många år tillbaka, att det nästan alltid innebär någonting nytt i bokväg och just Keplers senaste bok var den första jag fick i år :)
(Vad jag läser just nu, i bokväg, står för övrigt alltid en bit ner i vänstra kolumnen här i bloggen.)
Mer media gp svd hd hd dn sds skd nsk kvp exp
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Jag förstod uppriktigt sagt inte riktigt hysterin kring Hypnotisören. Visserligen var det en habil och bra bok, men den stack inte så särskilt mycket ut från mängden av andra svenska krimimalromaner.
Den här däremot, har jag redan fått betydligt större förhoppningar kring, som jag hoppas inte grusar helt under de sidorna som är kvar...
Födelsedagar har ju alltid den fördelen, sen många år tillbaka, att det nästan alltid innebär någonting nytt i bokväg och just Keplers senaste bok var den första jag fick i år :)
(Vad jag läser just nu, i bokväg, står för övrigt alltid en bit ner i vänstra kolumnen här i bloggen.)
Mer media gp svd hd hd dn sds skd nsk kvp exp
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
lördag 6 februari 2010
Snabbläsning
Jag läser om konsten att läsa snabbt och konstaterar att jag redan läser väldigt snabbt, och frågan är om jag behöver lära mig att läsa ännu snabbare.
Det är lite som när jag var ung och snabbspolade mig genom ett antal filmer (och säkert förkortade livet på mina videobandspelare radikalt) har jag märkt. Jag missar många detaljer och, som sägs i slutet på artikeln, jag försjunker sällan eller aldrig i en text.
Tänk, det uttrycket, att försjunka in i en text, hade jag helt glömt. När gjorde jag det sist? Kanske när jag läste om Decamerone förra året.
Annars har jag konstaterat, precis som med snabbspolade filmer, att mycket jag läser tappar detaljer och jag fångar upp ramberättelsen och lite till ungefär.
Fan vet om jag inte tjänat på att lugna ner lästempot lite och fått mer läsupplevelse?
Men visst, just nu, som det står i högra marginalen, så läser jag Liza Marklunds senaste bok, som enligt en samstämmig kritikerkår var urusel. Jag håller bara delvis med dem (en av hennes sämre böcker men den är lite spännande ändå), men jag är mycket tveksam till att jag missar några större djup i den oavsett hur jag läser den. Den kanske fungerat bättre som film?
I övrig tror jag att anledningen till min snabbläsning beror på all läsning som görs via datorn, som i och för sig gick rätt fort innan mitt datorliv och internet också, på gott och ont. Jag får onekligen in mer information än förut. Men frågan är hur mycket som stannar kvar?
Intressant artikel var det i alla fall, den om konsten att läsa snabbt och vill du lära dig själv så finns en till Så hävdar snabbläsarna att du ska göra.
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Det är lite som när jag var ung och snabbspolade mig genom ett antal filmer (och säkert förkortade livet på mina videobandspelare radikalt) har jag märkt. Jag missar många detaljer och, som sägs i slutet på artikeln, jag försjunker sällan eller aldrig i en text.
Tänk, det uttrycket, att försjunka in i en text, hade jag helt glömt. När gjorde jag det sist? Kanske när jag läste om Decamerone förra året.
Annars har jag konstaterat, precis som med snabbspolade filmer, att mycket jag läser tappar detaljer och jag fångar upp ramberättelsen och lite till ungefär.
Fan vet om jag inte tjänat på att lugna ner lästempot lite och fått mer läsupplevelse?
Men visst, just nu, som det står i högra marginalen, så läser jag Liza Marklunds senaste bok, som enligt en samstämmig kritikerkår var urusel. Jag håller bara delvis med dem (en av hennes sämre böcker men den är lite spännande ändå), men jag är mycket tveksam till att jag missar några större djup i den oavsett hur jag läser den. Den kanske fungerat bättre som film?
I övrig tror jag att anledningen till min snabbläsning beror på all läsning som görs via datorn, som i och för sig gick rätt fort innan mitt datorliv och internet också, på gott och ont. Jag får onekligen in mer information än förut. Men frågan är hur mycket som stannar kvar?
Intressant artikel var det i alla fall, den om konsten att läsa snabbt och vill du lära dig själv så finns en till Så hävdar snabbläsarna att du ska göra.
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
onsdag 27 januari 2010
Vår senaste bok...
Vår senast inköpta bok, samarbetet mellan Liza Marklund och James Patterson med titeln "Postcard killers" recenseras på flera ställen idag, med rubriker som Varken spänning eller finess och den lustiga recensionen Skeva skjutjärn, av Sydsvenskans Per Svensson:
Eller om man säger som i DN:s recension, att det enda försonande draget är att den är snabbläst.
Jag börjar få samma typ av nyfikna känsla, fast tvärtom, som jag fick av Hypnotisören. Alla pratar så mycket om boken att man börjar undra när nästan alla är så samstämmiga, om det som sägs verkligen stämmer. Jag tyckte inte helt det stämde med en hypade hypnotisören, som visserligen var en bra bok, men inte fullt så bra som "alla" påstod.
Jag får återkomma med om denna boken är lika urusel som påstås :)
Med media ab
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Just tolvåringar, med smak för blod och dåliga sexskildringar, är av allt att döma den primära målgruppen för ”Postcard Killers”. Texten är tryckt med stora bokstäver. Kapitlen är jättemånga och jättekorta. Dividerar man antalet sidor med antalet kapitel får man ett tal som till och med sjätte decimalen är identiskt med talet pi. D e t är spännande. Kanske planerar paret Marklund/Patterson att göra en meta-Dan Brown, kanske kan vi vänta oss en thriller om thrillern med titeln ”Pi-koden”?
Eller om man säger som i DN:s recension, att det enda försonande draget är att den är snabbläst.
Jag börjar få samma typ av nyfikna känsla, fast tvärtom, som jag fick av Hypnotisören. Alla pratar så mycket om boken att man börjar undra när nästan alla är så samstämmiga, om det som sägs verkligen stämmer. Jag tyckte inte helt det stämde med en hypade hypnotisören, som visserligen var en bra bok, men inte fullt så bra som "alla" påstod.
Jag får återkomma med om denna boken är lika urusel som påstås :)
Med media ab
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
