Visar inlägg med etikett bodil hansen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bodil hansen. Visa alla inlägg

onsdag 16 januari 2013

Den gröna Elisabeth Peltola ser rött

Jag kan rekommendera mina läsare att läsa artikeln, och kanske framförallt de kommentarer jag och främst kommunalrådet och kommunstyrelsens ordförande Elisabeth Peltola ger i en artikel till Sverige Radio Kronobergs nyhet om att Ikea ger 2 x 8 miljoner under två år till skolan i Älmhult. (Jag utvecklar mer min syn på den saken, i gårdagens Grattis Maxialliansen som blir räddade av Ikea!)

Hon ifrågasätter bland annat varför jag gör Ikeas gåva till en politisk fråga.

Ett svar är att det gjorde jag direkt när bilden till nyheten innehöll ett foto på dels henne själv och dels utbildningsnämndens ordförande, som då båda är politiker.

Ridå.



I övrigt noterar jag att hon, som gärna gnäller på mig och att jag pratar om allt dåligt, vilket inte stämmer. Jag kan ju påpeka att jag helt delar hennes resonemang kring att gå ihop med Osby kommun. Man måste inte gå ihop med en kommun för att driva vissa verksamheter ihop, något som är både besparande och effektiviserande.

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

torsdag 1 december 2011

Kommunfullmäktige i Älmhult 30 november 2011

Jag var tjänstgörande ersättare på gårdagens kommunfullmäktige i Älmhult, vilket på vissa sätt blev en rätt märklig tillställning...


Jag kan börja med att säga att jag redan nu märker hur den lilla nervositet jag kände på mitt första talande från en talarstol, från förra landstingsfullmäktige och det efterföljande förra kommunfullmäktige släpper mer och mer. Jag var framme och pratade dels lite längre kring ett resonemang, som jag snart ska ta upp, kring budgeten samt vid några repliker och bifall till S-märkta motioner. Det känns oerhört skönt, även om jag naturligtvis är långt från fullfjädrad och tycker det är bra mycket lättare vid det jag är mest van vid, att sitta här och vara lite eftertänksam och ha mer tid på mig att slipa på formuleringarna än vid ett sammanträde.


Det som egentligen var mest anmärkningsvärt på hela kvällen var en relativt liten fråga. Nämligen den om motionen som fyra socialdemokrater hade lämnat in, om en uppräkning av vad kommunen gjort för att underlätta cyklandet och en planering över hur man tar fram mer cykelbefrämjande åtgärder.


Att de vanliga allianspartierna till stor del var emot var kanske inte så oväntat, eftersom det ingår i det politiska spelet, trots att jag ibland upplever dem rätt pragmatiska när det gäller bra frågor som inte går att ses som ideologiska till sin grund. Dock inte här, utan det var som någon från S-sidan sa, man säger Nej mot allt som kommer från oppositionen, vilket får mig lite nyfiken på hur man kommer att behandla min och Vänsterpartiets motion om ökad demokrati.


Det som gjorde mig mest förvånad var att Miljöpartiets Michael Öberg uttalade sitt stöd för majoritetens och kommunstyrelsens allt för tama "besvarad" istället för att rösta för förslaget. En av rätt få motiveringar var att man även behövde tänka på säkerheten och gångtrafikanterna, för att gångtrafikanterna är ännu mer miljövänliga...


Hur jag än vänder och vrider på det så kan cykel vara utmärkt att använda just för att man inte tappar så mycket tid som med att gå, vilket gör det lättare att välja cykeln än att gå. Du får också lättare med dig både barn och andra saker du behöver frakta, än om du ska gå.

Och kanske framförallt, eftersom man ofta lägger samman gång- och cykelleder så ser jag inte ens att det existerar en motsättning rent praktiskt mellan de två olika sakerna. Snarare tvärtom... För mig är Miljöpartiet Älmhults resonemang helt obegripligt och de borde stryka ordet "Miljö" ur partinamnet.

Vad det gäller den viktigaste frågan för kvällen, i pengar räknat, så var budgeten den stora frågan som diskuterades. Den gav många både inlägg av olika talare, om än rätt få individer som talade, och många repliker.

Jag och Vänsterpartiet gav vårt bifall till den Socialdemokratiska budgeten, och jag valde att koncentrera mig på de orättvisor som den här kommunens envisa strävan mot låga skatter och höga avgifter väljer att koncentrera sig på och den såg ut ungefär så här:

Nils Holgersson-rapporten kartlägger avgifter och taxor för flerbostadshus i alla landets kommuner. Den visar tydligt att avgifterna, som drabbar alla boende lika, ligger betydligt över medlet för vår kommun. Älmhult är i dag länets dyraste kommun för de avgifter som innefattar bland annat vatten, avlopp och avfall.
Räknat på en trea, som rapporten ovan gör, så kostar avgifterna 1804 kronor för en normal trea. Det är 27% dyrare än för grannkommunen Ljungby, som är billigast i vårt län. Man kan också jämföra med Luleå, som är billigast i landet, som har endast 1235 kronor.
Räknar man om det per kvadratmeter så har Ljungby en kostnad på 253 kr/kvm, Älmhult 323 kr/kvm och Luleå 221 kr/kvm.
Man får inse att det här bekostar, trots att det drabbar fattiga mycket mer än rika, de låga skatterna vi har i vår kommun där Älmhult ligger nästan 20 öre under expansiva och konstant satsande Växjö och 50 öre under medelvärdet för landet och ca 1:50 under länets högsta skattesats.
Men låga skatter då, kan inte det, som flera av tidigare talare varit inne på, dra hit fler människor som kan betala skatt här?
Det är ytterst tveksamt, vilket en föreläsare visade under den här mandatperiodens första fullmäktige. De som flyttar till en liten ort som Älmhult är människor som har mindre barn eller planerar att skaffa det inom kort. De efterfrågar mer kultur och möjligheter för deras barn att få gå i en bra skola, något som inte blir lätt att uppfylla när de sakerna får mindre möjligheter med sänkta skatter och vårt bad förfaller.
En av de märkligare sakern är Kd:s konstanta försvar av sänkta skatter som drabbar de det säger sig värna mest om, barnfamiljerna.
Men med tanke på deras tankar kring Vårdnadsbidraget så är jag inte förvånad. Däremot förvånas jag över de borgerligas stöd till det, eftersom det inte är i paritet med arbetslinjen. 
Det låser fast kvinnor, i synnerhet invandrarkvinnorna, så att de inte kommer ut och integreras i samhället och gör det svårare för att få jobb den dagen barnen inte innefattas av vårdnadsbidraget. Det påverkar även barnens språkliga- och sociala utveckling negativt, i synnerhet invandrarbarnens.
Vad det gäller problemfamiljer så gör det att de upptäcks senare än vad de hade gjort om de gått i traditionell förskola. 
Dessutom kallar många det för besparing eftersom vårdnadsbidraget är lägre än vad barnomsorgen kostat. Det stämmer inte heller. För en majoritet av kvinnorna kommer att jobba som är hemma med barnen och kommer att bidra till kommunen med skattepengar via sina löner. Jag är inte säker på om det gör att det går ihop sig i slutändan men skillnaden blir mycket mer marginell än vad majoritetens företrädare påstår.
Det här blev jag bemött på av kristdemokraten Dan Bülow och moderaten Bodil Hansen.

Den första hängde upp sig på att jag inte ville att invandrarkvinnor ska få välja själva och att jag skulle tänka på vad jag sa om invandrare.

Mitt svar var att jag tyckte det var ett problem att den som är ordförande för Allmänna Beredningen, som bland annat har hand om integrationsfrågor, inte inser att invandrarkvinnor och barn som inte kommer ut får svårt att integreras.

Bodil Hansen bemötte mig med att det inte är många invandrarkvinnor som har vårdnadsbidrag i Älmhult och att "De flesta som har vårdnadsbidrag är vanliga och normala svenska kvinnor".

Jag påpekade att jag tar för givet att invandrarkvinnor kan söka det i framtiden. Men det jag la mest märke till var att hon sa "vanliga och normala svenska kvinnor", vilket fick mig att fråga vilka som var de kvinnorna som hon ansåg vara ovanliga och onormala?

Det fick jag inget svar på alls.

I övrigt noterar jag i dagens Smålänningen, en av lokaltidningarna, att den av mig tidigare kritiserade sd:aren Annika Rydh säger sig ha blivit mordhotad.

Hur illa jag än tycker om hennes politiska åsikt och bruk av ord, så tycker jag ändå inte att man ska mordhota henne eftersom det är fel på alla sätt och vis. Dessutom är det kontraproduktivt för den som är emot dem och väljer att använda den typen av sätt för att förändra något. Man skapar bara sympati för den utsatta, även om hon gillar Nationaldemokraterna som är betydligt mer högerextrema än vad sd är...

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

onsdag 2 november 2011

Mitt första Kommunfullmäktige



Jag var för första gången på lite mer allvar med om mitt första landstingsfullmäktige, som tjänstgörande för ett litet tag sen. Tidigare har jag bara fått hoppa in lite på slutet. Men nu senast så drog det ut så långt på tiden att det måste rört sig om över fyra timmars tjänstgöring.

Precis som jag skrev då, så var det i måndags "Ett litet steg för mänskligheten men ett rätt stort steg för mig" när jag var tjänstgörande för första gången överhuvudtaget i kommunfullmäktige i Älmhult.

Jag var definitivt lite nervös här också, inte minst för att jag insåg att jag skulle behöva prata och argumentera betydligt mer än min korta fråga i landstingsfullmäktige.

Det var visserligen bra att det första jag fick gå fram att göra var att läsa upp Motionen om ökad demokrati, eftersom det egentligen bara består av att gå fram och läsa upp den. Visserligen så önskade jag att jag skrivit den betydligt kortare, men ändå... :)

Det togs visserligen ett par stora frågor, i synnerhet i kronor räknat, i form av centrumplanen och angående avtalet av Ikea och Ikanos köp av den mark som ska bli det nya handelsområdet i Älmhult, där nya Ikea-varuhuset kommer att stå.

Den stora frågan tidsmässigt blev istället, vilket inte var helt oväntat eftersom partierna lekte "Hela havet stormar" sett till vilka allianser de sitter fast i vanligtvis, den om framtida regionbildningar och om vi ska vara med Skåne eller inte.

I själva verket var det egentligen en fråga om vi alls skulle börja på den processen eller inte. Det tog drygt 1 1/2 timme att få 15 inlägg att diskutera igenom det hela.

Själv var jag uppe vid två tillfällen, och använde bland annat metaforen kring att jag gifter mig inom kort av kärlek, men att jag naturligtvis inte skulle gifta mig med någon som inte kan sköta sin ekonomi. Region Skåne, till skillnad från Kronobergs län, där till och med borgarna kan höja skatten när ekonomin inte fungerar, har dålig ekonomi och är helt enkelt ingen partner man vill gifta sig med. Det är en sak om det är någon som är fattig, men ändå kan sköta ekonomin. Men så är inte fallet här.

Det som var intressantast med den här diskussionen var egentligen att det till sist bara var de två stora partierna, sossarna och moderaterna som tillsammans med folkpartiet som var för ett sammangående med Skåne.

Övriga partier, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centern, Sd och mest förvånande av alla Kd, ställde sig bakom Centerns yrkande om att skjuta upp det hela. Men när det inte är mer än 16 mandat för de partierna, så kör naturligtvis de andra partierna över oss utan problem.

Tråkigt tycker jag och mest för demokratins skull, eftersom det faktiskt inte finns någon som helst folkopinion för att vilja gå ihop med Skåne, inte ens från skåningarnas sida...

Tyvärr så gjorde tiden den här diskussionen tog att luften lite gick ur det hela sen, och det blev lite avslaget sen när våra frågor kom upp, även om jag gjorde så gott jag kunde.

Vår interpellation angående varför man ställer så få krav i annonserna på anställda "dagmammor", som det hette förr kom upp ett litet tag senare, och den går att läsa Här.

Svaret kom från Bodil Hansen skriftligt och går att läsa här nedan:

Svar på Interpellation från Predrag Jankovic
./. angående utbildning och krav på dagbarnvårdare.

Vi har andra krav på personal på förskolan vid nyanställning än vid nyanställning av dagbarnvårdare, men samma möjligheter till kompetensutveckling som för personal i förskolan. Vid anställning i förskolan står det i annonsen att vi kräver utbildad förskollärare i övrigt är annonserna likvärdigt utformade.
I begreppet ”ha erfarenhet av arbete med barn” kan det finnas flera olika kunskapsbakgrunder t ex utbildning till barnskötare eller förskollärare eller ofta fortbildningar inom yrket under tidigare anställningar. Vi kräver också att personen skall arbeta utifrån förskolans läroplan och barnens behov. Förskolans läroplan reglerar bl a vad det pedagogiska arbetet skall innehålla vad det gäller språk, matematik, naturvetenskap och teknik.
Inom kommunens verksamhet genomförs också fortbildning av all personal, även de som arbetar inom pedagogisk omsorg. Sådan som genomförts är utbildning omkring nya läroplanen, matematik, språkutveckling, naturvetenskap, m m
Som vid alla anställningar genomförs intervjuer med de sökande för att bekräfta kompetens och lämplighet för yrket.
Från tre års ålder erbjuds alla barn allmän förskola med pedagogisk verksamhet 15 timmar per vecka . 4 – 5-åringar som har sin placering i pedagogisk omsorg hos en dagbarnvårdare deltar 2 – 3 dagar per vecka i verksamhet på Haga förskola för att utveckla barnens lärande.
Dagbarnvårdarna har tillhörighet till en förskolechef som ansvarar för kvaliteten och utveckling av verksamheten. Även dagbarnvårdare genomför planeringsdagar där personalen får fortbildning under ledning av förskolechefen.
Dagbarnvårdarna arbetar också en del tillsammans med sina barngrupper.
All personal som arbetar inom skolans område skall lämna registerutdrag ur belastningsregistret.
Älmhult 2011 10 28

Bodil Hansen
Jag tyckte det var ett mycket märkligt och konstigt svar, som inte riktigt besvarade frågan "Varför", utan som mest konstaterade ATT det var så man gjorde...

Mitt svar var följande:

Dagbarnvårdare Annons - svar
Varför andra krav på personal på förskolan som är hårdare än för dagbarnvårdare som stora delar av veckan arbetar själv, besvaras inte i Hansens svar. Däremot konstateras att så är fallet.
Märkligt att fråga efter någon som kan få samma kompetensutveckling som övriga, enligt svaret, framför att anställa någon som redan har kommit en bit på vägen.
I pedagogisk omsorg, som är det moderna namnet på familjedaghem eller dagmammor, går barn från 1 år.
I svaret nämns bara 4-5 åringarna, som 2-3 dagar per vecka får besöka Haga förskola för att utveckla sitt lärande.
Finns det någon pedagogisk utbildad personal som bryr sig  om 1-3 åringarnas utveckling?
Vad det gäller 1-3 åringarna så är exempelvis språkutvecklingen viktig. Det är också viktigt att se hur motoriken fungerar, något som även det påverkar språkutvecklingen.
Dåligt utvecklad motorik i barnaåren kan ge språkproblem (läsinlärning) i skolåldern. Något som en utbildad person har bättre möjligheter att upptäcka än en med enbart erfarenhet av barn.
Och då är vi ändå bara inne på barn som inte har uttalade problem i hemförhållandena eller liknande. 
Att söka tydligt efter någon förskollärarutbildning och inte enbart erfarenhet av arbete med barn ökar dessutom möjligheterna att uppmärksamma de unika behov varje barn som individ ska få tillgodosett enligt skollagen, som är vad verksamheten ska utgå från.
Att däremot ha personal utan utbildning bland personal som är utbildad har bättre möjligheter att ge fortsatt god pedagogik.

Jerker Nilsson , Vänsterpartiet
Jag tycker aldrig att Hansen kom vidare med något vettigt svar därefter heller, utan hänvisade till att det var svårt att hitta utbildad personal, vilket jag är väl medveten om. Men självfallet så kan man ändå välja att formulera att man föredrar de med utbildning och istället försöka sätta in de utan utbildning på förskolor med utbildad personal, något som är mycket lättare att få att fungera, än om de ska jobba själva merparten av tiden.

Sista frågan gällde en interpellation som Predrag ställt, som går att läsa här, om hur barnfattigdomen ser ut i Älmhult. Att han ville ha den som interpellation berodde på att han ville ha en bred diskussion kring lösningarna på det, istället för enbart som en enkel fråga, som inte innefattar någon diskussion mer än med den som svarar på frågan.

Ordföranden i Socialnämndens svar såg ut så här:

SVAR PÅ INTERPELLATION OM BARNFATTIGDOM 

Predrag Jankovic ställer i en interpellation 2011-10-18 frågan hur situationen ser ut i Älmhults kommun vad gäller barnfattigdom.

Svar:
Antalet barn i ekonomiskt utsatta familjer kan antas, liksom i landet i helhet, ökat sen 2007.

En fördjupad redogörelse finns i en bilaga sammanställd av IFO/OF-chef Perarne Petersson.

För att definiera begreppet utgår vi från Rädda Barnens rapport ”Barnfattigdomen 2010”, där familjer som har låg inkomst eller försörjningsstöd räknas som fattiga. Barn betyder i detta fallet de som är under 16 år. Rapporten speglar situationen fram till 2008.

Av tabellerna på sista sidan i bilagan kan vi utläsa att Älmhults kommun haft en ökning från 218 barn (6,6 %) 2007 till 231 barn (7,1 %) 2008. För följande år har vi gjort antagandet att förhållandet mellan antalet barn i familjer med försörjningsstöd och de som har låg inkomst är detsamma och beräknat antalet till ca 330 barn 2009 och ca 350 barn 2010.

Eftersom, per definition, alla barn i familjer med försörjningsstöd räknas som ”fattiga”, kan Socialnämnden inte påverka dessa siffror inom försörjningsstödets ramar. Våra åtgärder koncentreras istället på att, tillsammans med andra aktörer, som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, göra vägen tillbaka från ett utanförskap så kort och enkel som möjligt.

Älmhults kommun som helhet har ett ansvar att skapa förutsättningar för ett väl fungerande näringsliv och en differentierad arbetsmarknad.

Vidar Lundbäck
Ordf. i Socialnämnden

Svaret var lite knapert att diskutera kring och både jag och Predrag glömde helt bort, tyvärr, att den ursprungliga interpellationen från Vänsterpartiet enbart frågan om hur det ser ut i Älmhult, angående barnfattigdom, vilket gör att det är den enda frågan som kan diskuteras, vilket gjorde mitt svar omöjligt och ordföranden gjorde tyvärr rätt som avbröt mitt svar, som såg ut enligt nedan:

Barnfattigdomen svar på interpellation

Vi valde att ta fram en interpellation istället för en enkel fråga som Predrag först tänkt sig. Anledningen är att få fram en bred diskussion kring lösningarna.
Tyvärr inget svar om hur vi ska lösa problemet eller försöka minska det.
några saker man kan göra för att motverka barnfattigdomen.

Samhället ska försöka ge så mycket som möjligt gratis till alla barn. Som god vård/barnpsyikatir, glasögon, medicin, ungdomsmottagningar, fritids m m

Gärna frukost i skolan, avgiftsfria kultur- och musikskolor, förstärkt vuxenutbildning eller höjd norm för ekonomiskt bistånd som gynnar barnens föräldrar som ofta är orsaken till barnfattigdomen, ha max 20 elever per klass, låta barnen bestämma mer över skolans fysiska utformning gör att de känner mer ansvar och förstör mindre.

Ha barnomsorg som motsvarar kravet på arbetstider, så att föräldrarna verkligen kan jobba och ta vilka jobb som helst. Ta bort t ex vårdnadsbidrag så att alla barn kan få komma ut i förskolan och påbörja en tidigare utveckling.

Skapa lagändringar så att kronofogde och  socialtjänst måste samarbeta innan vräkningar eller utmätningar. Även en förälder som inte har barn som bor hos sig ofta påverkas barnet negativt om föräldern plötsligt inte har något hem alls och aldrig kan ta emot barnet.

Försök ha låga inträden eller gratis inträden på bad och liknande, i synnerhet under loven då fattigdomen blir tydligare. Ha många övriga aktiviteter vid loven.

Se över fritidsbidragsreglerna så att föreningar som inriktar sig mot barn och som tar ut liten eller ingen avgift ges större möjlighet att få med de barn till fattiga föräldrar som har svårast att hitta till föreningsverksamheten.

Underlätta spontanidrott och ha lekplatser, isbanor, utegymnastikredskap och gärna en utrustningsbank, så att barn inte blir hemma för att just de inte har några skridskor att följa med på friluftsdagarna med.


Jerker Nilsson Vänsterpartiet
Men det är inte värre än att vi båda har lärt oss en läxa och frågan i övrigt är ju bara att lyfta igen, om än med en bättre formulering, och lösningarna har vi faktiskt möjlighet att bestämma över också och det hoppas jag att alla vill.

Roligast, utöver att jag hade mer mod än jag någonsin trodde som barn att jag skulle få att tala inför människor (även om det naturligtvis inte var bra som så), var allt beröm som strömmande in från andra partiers representanter över hur bra förslaget kring Motion om ökad demokrati i Älmhults kommun.

Den är jag stolt över att vara författaren bakom och stolt över att mina partikamrater direkt anammade och tyckte var bra!


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

tisdag 11 oktober 2011

Interpellation till fullmäktige 31/10

Interpellation                                                                                2011-10-05 Älmhult

Samhället har under de senaste årtiondena förändrats konstant och radikalt mot att man kräver mer utbildning för att kunnat göra ett bra arbete.

Inte minst har synen på barn och omsorgen av barn förändrats mot en mer pedagogiskt inriktad verksamhet med vetenskaplig bakgrund om barns olika stadier av utveckling.

Det borde vara viktigt att en person som arbetar i egna hemmet och mestadels ensam har en pedagogisk utbildning för att barnen ska få samma förutsättningar som barn på förskolan. Att det är en person som kan och förstår barns matematiska begreppsbildning, språkutveckling och läs- och skrivutveckling och som i sin utbildning lärt sig ledarskap, konflikthantering och sociala relationer.

Enligt annons från kommunen där man söker efter möjligheten att nyanställa dagbarnvårdare som ska bedriva familjedaghem/pedagogisk omsorg i sitt egna hem, som ska ta hand om barn i dagbarnvårdarnas hem så formulerar man de krav som ställs enligt följande:
”Som dagbarnvårdare ska du: Planera en verksamhet utifrån barnens behov, Samarbeta med och träffa övriga dagbarnvårdare i Älmhult, Arbeta utifrån förskolans läroplan.
Vi söker dig som: Har erfarenhet av att arbeta med barn. Har möjlighet att ta emot barn i det egna hemmet på ett bra sätt. Tycker om att vara ute tillsammans med barnen. Kan samarbeta med föräldrar och kollegor.”

Med den bakgrunden önskar Vänsterpartiet svar på följande frågor av utbildningsnämndens ordförande, Bodil Hansen:

Ställer man samma typer av låga krav på utbildning från de som ska nyanställas inom förskoleverksamhet i kommunens lokaler och egen regi?
Om inte: Varför anses det vara av mindre vikt att de som ska nyanställas som dagbarnvårdare i eget hem och i hög utsträckning jobbar ensamma med barn har relevant utbildning?
Görs det någon bakgrundskontroll av de sökande om de blivit dömda för brott?


Predrag Jankovic, Vänsterpartiet


Jerker Nilsson, Vänsterpartiet


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!