lördag 29 maj 2010

Apropå fågelholken

Fågelholken hann jag inte riktigt med att uppdatera som det var tänkt i det ursprungliga inlägget, så jag hänvisade till sambons blogg istället, som uppdateras mycket mer än vad min gjordes.

Men jag skärmdumpade ett antal bilder ikväll när det såg ut som om mamma fågel försökte lyfta med de döda fågelungarna, som hon tidigare igår och idag snarast tryckt ner i botten på boet. Tyvärr misslyckades hon med det.

Håller tummarna och hoppas det går bra för de tre som lever kvar nu.

Skärmdumparna:








Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Yttrandefrihet och sd

Jag skrev ett inlägg igår om hur man i vart fall kan se en liten trovärdighet i vad opinionssiffrorna talar om, att sd tappar mark.

Deras anhängare är milt sagt överaktiva på internet på många sätt och det är inte ovanligt alls att man hör dem skrika "censur" och mitt svar till dem är det samma som Julia Skott ger dem i sin krönika, censur är något helt annat än att inte få kommentera exakt vad man vill i andras bloggar eller tidningskommentarer.

Självfallet borde det vara, för alla som kan något om demokrati och censur, att inse att det är den som äger stället där yttrandena fälls som bestämmer, precis som alla bestämmer vilka som släpps in och får yttra sig i sin egen bostad.

Det verkliga hotet mot yttrandefriheten är varken att få säga vad man vill i exakt alla situationer eller ens att Lars Vilks ska få yttra sig hur eller när han vill.

Anders R Olsson lägger ut det hela i Aftonbladet:



Genom att Lars Vilks personliga säkerhet upphöjs till vår tids mest brännande yttrandefrihetsfråga får yttrandefriheten som medborgerlig rättighet knappt någon uppmärksamhet alls.
Det är lagreglerna kring informationshantering som bestämmer vilken yttrandefrihet vi har – och får i framtiden – inte hur många fanatiker den ena eller andra provokatören lyckas reta gallfeber på. Dagens makthavare kämpar lika hårt för informationskontroll som gårdagens gjorde. Metoderna är nya, fängslanden och spöstraff är nu förbjudna, men ambitionerna är desamma.
I dag handlar det bland annat om FRA-lag, teledatalagring, personuppgiftslag, dataintrång, filtrering av internet och en offentlighetsprincip som successivt avskaffas. Med rader av frihetsinskränkande beslut har riksdag och regering visat att de ideal som i 200 år burit upp Tryckfrihetsförordningen inte alls ska tas för givna i informationssamhället.
Att polis och domstolar går till rätta med politiska eller religiösa stollar som argumenterar med knytnävarna är viktigt. Så sker nu.
De allvarliga hoten mot yttrandefriheten kommer dock, det lär oss historien, från en överhet som med sitt eget bästa för ögonen ständigt hittar argument för att stänga det öppna samhället. Här behövs demokratisk mobilisering.
Betydligt värre är med andra ord att vi har en justitieminister som borde avgått för längesen, men om henne hör man sällan någon från extremhögerkanten yttra sig om... Och vad värre är så hör vi inte många andra inom allianspartierna säga något om henne de heller.

Uppdaterat Expressen publicerar ett gott exempel på något som kan bli förbjudet, en mycket alldagligt foto på en kunglighet som mycket väl kan bli förbjuden i fortsättningen.

Mer media dn dn sds 


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

fredag 28 maj 2010

Snålblåst över landet...

Att det är sköna valvindar över Sverige skrev jag i måndags och det kan man ju inte riktigt hävda längre när det visar sig att för andra gången sen valet 2006 allianspartierna har majoritet.

Det börjar bli lite svårt att ta alla undersökningar på fullt allvar. Men en sak kanske kan vara värt att ta med sig.

Att flera undersökningar visar att sd har lägre resultat än innan. Det kan stämmer med teorierna som många fört fram, att när de får mindre uppmärksamhet, och i paritet med sin storlek, och de andra partierna positionerar sig mer så försvinner en del av deras väljare, då de inser att de är ett enfrågeparti och att samhället i stort kräver insikter i många frågor.

Det är åtminstone ett litet fall framåt, även om det känns som ett skräckscenario med fyra borgerliga år till...

Ett förslags som lyfts nu igen är förslaget om statlig A-kassa.

Jag kan visserligen känna mig positiv, om än tveksam, till en A-kassa som omfattar alla, även om det är mycket märkligt att borgare är positiv till förstatligande...

Men det gäller att komma ihåg att A-kassan av idag är effektiv, om den bara får resurser och möjligheter att fungera. Lundby-Wedin lägger ut det hela på ett tydligt sätt:


Han är totalt ute och cyklar med det här förslaget. Vill man ha en försäkring för alla så bör man förbättra nuvarande försäkring så att den blir lockande. Det här innebär att i praktiken tvinga tillbaka de som lämnat a-kassan. Det är en dålig idé.
Hon pekar på att a-kassenivåerna i dag ligger alldeles för lågt - genom att förstatliga försäkringen är risken att den låga nivån permanentas menar Wanja Lundby-Wedin.
– I förlängningen skulle det leda till att facken tvingas ta ut tilläggsförsäkringar för att nå upp till en acceptabel nivå. Det här leder till ökade kostnader som i slutändan drabbar den enskilde i högre avgifter. Och då kan man snabbt räkna ut att det kommer bli stora skillnader mellan banscher med låg arbetslöshetsrisk och med hög arbetslöshetsrisk.

Det finns som sagt alla anledning att ifrågasätta borgarnas "välvilja"  inom det här området...

Media ab svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn sds dag dag exp exp ab ab hd hd sds skd




Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

torsdag 27 maj 2010

När gör polisen bäst nytta egentligen?

Två sidor av samma historia, är min tanke när jag först läser En strid om verklighetsbilden och sen läser Rikspolischefen nästan briserade av ilska, från två av landets ledande borgerliga tidningar och några av deras två toppledarskribenter.

Men någonstans tycks de ändå komma till någorlunda samma slutsats, man kan inte strunta i forskarna när man pratar om hur man ska kunna minska problemet med kriminalitet.

Oväntat nog så kommer de två till samma slutsats som jag gjorde för ett tag sen, och som polisen i många fall inte alls följer. Att man ska koncentrera polisinsatserna där man vet att det ofta är problem och på de tidpunkterna brotten begås. Vilket sällan är på de tidpunkter då vanligt folk är vakna och ser poliser, vilket ibland efterfrågas; mer synliga poliser.

Vid ett tillfälle i lilla Älmhult så kom jag hem ca 01.30 på natten en vardag, och fick direkt en polisbil efter mig under ett par kilometer.

Visserligen blev jag lite irriterad där och då eftersom de körde väl nära och kändes oerhört efterhängsna. Men jag utgår å andra sidan från att de kontrollerade vem som var ägare till bilen och var den hörde hemma och direkt kunde avskriva mig som intressant.

Med tanke på att det är relativt ofta som man läser om hur polisen stoppat inbrottstjuvar eller narkotikasmugglare/handlare med innehåll i bilen som intresserar polisen nattetid så tycker jag självfallet att det är rätt väg att gå. Mycket viktigare än att vi ser dem ute dagtid när buset sover.

Synd bara att polisen och dess chefer ibland inte tycks inse det själva.

Mer media exp

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!


tisdag 25 maj 2010

Maud Olofsson gör bort sig igen...

Inte nog med att den borgerliga regeringen med Maud Olofsson i spetsen inte står upp för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter.

Hon bär sig dessutom åt som en barnunge när hon inte vill försöka lära sig uttala ortsnamn någorlunda korrekt eller att någon i regeringen ändå försöker förstå något om landet de nu bestämt sig att fjäska för, trots att det är en av världens mer hårdföra diktaturer, med tusentals avrättade varje år.

Ola Wong rapporterar  kritiskt, roligt och kanske främst tragikomiskt, åt svenskan:


Att näringsministern i det läget verkar ha en dimmig uppfattning om vad Kinas motsvarighet till Chicago är visar hur skrämmande oförberett Sverige är på den här utvecklingen. Kunskapsnivån är för låg helt enkelt (jag själv är inget undantag).
Och det känns ibland som om hela Europa är ett gammalt djur som lagt sig på sidan för att dö. För vad annat än någon form av lämmelinstinkt kan förklara att Carl Bildt lade ner det svenska konsulatet i Guangzhou? Upplevde han samma förlösande känsla av intighet som den norrländska gnagaren i språnget över stupet när han istället lät öppna en ambassad i Afghanistan? Varför har annars Östasiatiska bibliotekets verksamhet i Stockholm dragits ner till ett minimum (på 90-talet var det ett av Europas bästa forskningsbibliotek).




Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

måndag 24 maj 2010

Sköna valvindar i Sverige

Jag skrev för ett kort tag sen att konservativsmen inte har någon framtid i Sverige, och med tanke på de senaste underbara väljarsiffrorna så tycks mitt tidigare utrop fortfarande ha all relevans kvar!

Tittar man på statistiken för de senaste undersökningarna så går det inte, inte ens där några undersökningar ger högerpartierna relativt bra siffror jämfört med den senaste, att se något annat än en fortsatt nedgång för Sd, trots att deras partisekreterare försöker få oss att tro annat.

Raset blir nästan än tydligare hos status.st, där man ser en rätt brant kurva nedåt, som bland annat Sunnebloggen beskriver för skrämmande för sd.

Det som understryker att det faktiskt stämmer är att de rasar ännu tydligare på de ställen där de varit stora, som i Landskrona, vilket dessutom visar att det inte är något alternativ att rösta på.

Då ska man dessutom komma ihåg att debatten om Lars Vilks och den misshandel till döds av en pensionär där snarare har gynnat sd än missgynnat dem. Så frågan är vad som händer ju närmare valet i kommer och ju mer de händelserna kommer i bakvattnet?

Personligen tror jag att det faktum att svenskar är mer positiva till invandrare påverkar radikalt också, eftersom många av oss känner människor som har annat ursprung än svenskt, och inser att sd:s påståenden inte stämmer, utan att invandrare är precis som vi andra; individer med olika för- och nackdelar.

Att de unga är, och kommer fortsätta bli, mer positiva har jag förutspått sen över tio år tillbaka är något som kommer att påverka i och med att de flesta, utom i segregerade rika kommuner och områden, har klasskamrater som är invandrade, vilket gör dem till en klasskamrat bland andra, vilket gör det svårt att misstänkliggöra dem på något sätt som svenskar vanligtvis klarar sig undan ifrån.

Dessutom, vilket jag knappt nämnt här, så har de rödgröna en tydlig majoritet, som blir än tydligare om inte sd eller kd kommer in i riksdagen. Det spelar med andra ord ingen roll att Sahlin är mindre populär än Reinfeldt, trots att media försöker att få det till det.

Att kristdemokraternas satsningar är ett fiasko som inte går hem blir dessutom än mer tydligt och de agerar som ett sänke för hela borgerligheten, vilket tycks leda till ett sammanbrott, trots ett försök att utnyttja Vilks på ett sätt som får mig att tänka på andra partier...

Att Vänsterpartiet dessutom tycks göra ett litet uppsving gör allt så mycket mer perfekt!

Mer media ab ab dn dn dn sds sds sds dag dag exp exp svd svd svd svd svd svd gp gp gp gp hd hd hd hd hd skd smp nsk




Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

söndag 23 maj 2010

Gör det dyrare att anställa på deltid

Det är illa nog att sossarna vägrar ändra villkoren för deltidsarbetslösa och jag kan uppriktigt sagt inte riktigt förstå poängen med att vänta med det, även om man inte kan göra allt på en gång.

Samtidigt kan man konstatera att moderaternas tanke bakom de försämrade villkoren, vilket gör att man bara får stämpla upp till 75 dagar om man är deltidsanställd, inte fungerade som det var tänkt, att fler skulle anställa på heltid inte heller fungerar, med motiveringen att det var en kvinnofälla och fler kvinnor skulle få heltidsjobb.

74% har skriftligt ansökt om att få heltid, men nästan ingen har fått det och det visar att varken S eller alliansen klarar av att hantera det här problemet på ett vettigt sätt och att arbetsgivarna uppenbarligen inte tar problemet på tillräckligt stort allvar heller.

Det är sällan jag håller med Expressens ledarskribenter, men en tydlig klyfta är mellan de som har jobb och de som inte har det, eller de som har tillsvidareanställning och på full tid och de som får hanka sig fram på löner som är i paritet, eller lägre, än vad den låga A-kassan ger och det borde vara viktigare att agera mot än vad de två största partierna tycks vilja göra.

Varför inte göra som Vänsterpartiet föreslår, göra det dyrare att anställa på deltid?


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Hon borde gått för länge sen...

Jag skrev ett rätt långt inlägg för några dagar sen, apropå att förhindra privatpersoner att ta reda på offentliga inkomstuppgifter över internet.

Som jag skrev ännu längre tillbaka sen så borde Beatrice Ask avgått efter den huvudlösa tankegången kring de som köper sex av prostituerade och om hur de skulle få hem kuvert i olika färger, så att anhöriga fick reda på det.

Men ärligt talat så är inte förslaget om att göra det svårare att få fram offentliga handlingar så mycket bättre, utan även det ger rött kort och gå till fängelse utan att passera Gå eftersom hon helt gått vilse.

Det skulle inte förvåna mig om Aschberg har rätt i att det bland annat handlar om att göra det svårare för journalisterna att avslöja ekonomiska brottslingar och politiker.

Som någon säger i Expressen så vore det mindre konstigt om man valt att förhindra alla möjligheter att få fram de offentliga inkomstuppgifterna, även om det mer tydligt vore mot grundlagen.

Men även nu anser förre justitiekanslern att de bryter mot grundlagen. Och vad mer motiverar en avgång än en justitieminister som bryter mot en grundlag?

Mer media exp exp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

En ny frågeställning

Nu har vi "rätt många gånger" läst rubriker som den som kommer idag i flera tidningar: Rödgröna tror mer på Reinfeldt än Sahlin

Kan vi nu få se lite innovativt tänkande hos berörda journalister som kan vara vänliga att förklara varför människor uppenbarligen struntar i högre grad i politikerna personligen och istället vill ha en human rödgrön politik?

Någon av alla liberala och borgerliga tidningar kanske har intresset av att bedriva något annat än opinionspolitik med negativa rubriker?

Jag kan ge er rubriken helt gratis "Befolkningen tror mer på de rödgröna än på alliansen".

Mer media svd dag hd dn exp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Från humant till inhumant

En rädsla som blev möjlig att ta på, så beskriver några journalister sin upplevelse av sin tid i Afghanistan, ett land de kan åka hem ifrån när de är klara och ett land där stora krigsmakter gått bet på att vinna.

Sverige finns där också med militärer, istället för enbart humanitär hjälp och får vår biståndsminister bestämma så blir det mer av militär hjälp, trots att många varnar för det.

Nu senast så är det en debattartikel skriven generalsekreteraren från Läkare utan gränser, Militär koppling är livsfarlig:


Militärens oerhört viktiga mandat att försvara och skydda medborgare eller civilbefolkningar är till och med viktigare än vårt humanitära mandat, som går ut på att rädda liv och lindra nöd. När det är dags att rädda liv har något inträffat som istället kunde ha förebyggts.
Humanitärt arbete baseras på tydliga principer som måste respekteras av alla parter i en väpnad konflikt enligt internationell humanitär rätt.
Ingen militär kan hävda att de agerar utifrån de tre grundpelare som utmärker humanitärt arbete: neutralitet, oberoende och opartiskhet. Men trots det har militärens direkta deltagande i humanitärt arbete växt kraftigt under de senaste två decennierna.
Militärstrategin ”winning hearts and minds” går ut på att öka närheten till civilbefolkningen genom att bistå med hjälp eller uppmuntra civila till att samarbeta med militären. Strategin kan även ge politiska fördelar på hemmaplan och generera ett starkare stöd för militära insatser i utlandet. Men när militären tar på sig roller inom humanitärt hjälparbetare och när militära insatser numera kan kallas ”humanitära”, innebär det att roller sammanblandas. Dessa oklara roller innebär ett hot mot både civilbefolkningen och civila humanitära aktörers möjligheter att arbeta.
Humanitära organisationer ses inte längre som neutrala utan som en del av den västerländska politiska agendan, och därmed som legitima måltavlor för attacker.
Afghanistan är ett exempel på den här utvecklingen. Både USA och militärstyrkor under Natos ledning, däribland Sveriges, har gjort samarbets- och hjälpstrategin till ett humanitärt kamouflage. I ett sådant osäkert område blir hjälpen ”hotbaserad” snarare än ”behovsbaserad” och ges enligt militära ändamål, och inte enligt opartiska utvärderingar om var de humanitära behoven finns.
Att bistå befolkningen blir ytterligare en krigsstrategi som kan användas för att ställa krav, neka assistans eller belöna de som deltar i militärens politiska agenda.
Den typen av politik är en del av regeringens politik som tycks gå ut på att bryta ner biståndet och göra det direkt sämre och dessutom militarisera det i hög grad.

Senaste numret av Ordfront Magasin skriver om det i Korståget mot biståndet, en artikel jag verkligen rekommenderar!

Den visar bland annat hur mer pengar får läggas på administration när man väljer att satsa via riskapitalbolag som med Swedmilk som gick i konkurs och till skillnad från många andra traditionella sätt att bedriva bistånd bara kostade pengar, utan att ge något resultat, något som bevisar att regeringens strategi kring bistånd inte fungerar.

Ett exempel på hur det fungerade bättre förr är Bangladesh (Den "hon" det syftas på i första meningen är biståndsministern):


Hon har i flera sammanhang hävdat att man tidigare inte mätt resultat. Det är fel. En som ständigt granskar hur världen förändras är professorn i internationell folkhälsa, Hans Rosling. Han tittar på en rad faktorer, såsom barn- och mödradödlighet, antal barn per kvinna, med mera. Ett av hans positiva exempel är »Miraklet i Bangladesh«. 

Statistiken visar att 1962 dog nästan vart fjärde barn i Bangladesh innan det fyllt fem år. Och varje kvinna födde i genomsnitt drygt sex barn. 37 år senare, 2009, är barnadödligheten nere på under sex procent och antalet barn per kvinna 2,4. 

– Det här har ingenting med urbanisering att göra utan det handlar om en rad olika saker som hänt, säger Hans Rosling.
– Vaccin, familjeplanering, mediciner mot diarré, utbildning och att kvinnans roll har stärkts, med mera.
Ett tydligt exempel på att bistånd inte går att genomföra snabbt med vanliga krassa metoder för att nå ekonomisk framgång, av den typen man använder i affärsvärlden, som exempelvis skattefusk som hon själv försökt sig på...


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Ett stort steg för mänskligheten

Vad man än tycker och tänker om det, så är det en bra klassresa uppåt som katten gör i och med att de och många andra djur försäkras mer än någonsin.

Jag hoppas självfallet att det mer kan påverka synen på katten som "slit och slängvara" och att den kan behandlas på ett sätt som är mer humant, som en egen varelse med egna behov och som kan lida på många sätt som påminner om människans möjligheter att lida, utan att därför förmänskliga den för mycket.

Ett liv utan katt är ett bra mycket tråkigare liv.



Mer media hd




Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Björklund slirar

Att eleverna inte ska bestämma lärarnas lön direkt må vara hänt, som Björklund säger. 

Men att de eleverna inte ska få vara en del av lärarnas tycker jag däremot att han slirar på:

Ingen annanstans i arbetslivet är det medarbetaren som sätter chefens lön. Varför denna modell skulle tillämpas just i skolan, där eleverna inte ens är myndiga, är en svårförståelig tanke. Syftet med idén är säkert inte att nedvärdera läraryrket, men det som är alarmerande är att konstruktörerna av denna idé inte inser att det är just detta som systemet riskerar att leda till.
Indirekt så är det faktiskt så att medarbetarna, på en bra arbetsplats, sätter chefens lön, genom att chefens chef lyssnar på de som är satta direkt att utföra vad chefen gör och både när det gäller bra och dåliga saker blir direkt drabbade av hans beslut. Skillnaden är möjligen att en chef, i vissa fall, löper risken att få sparken om han inte kan sköta sitt jobb.

Att Björklund inte inser det förvånar mig egentligen inte alls, för sen när har han velat lyssna på alla de experter som insett att betygshetsen är till mer nackdel än fördel? Han tycks inte göra det när det gäller förslaget om lärlingsutbildning heller...

Uppdaterat Via Krassman hittar jag på Rädda Barnens hemsida en artikel som visar hur inte bara elever, utan även lärare och rektorer tycker det är bra och självklart att elever ska kunna påverka.

Så funkar alla andra arbetsplatser och alla andra mår bättre om de är på en arbetsplats där de kan påverka:


Ola Stefansson, som är lärare i engelska och historia på gymnasiet säger att det känns bra med elevomdömena.
– Vi blir ju utvärderade. Jag känner mig liksom inte bedömd, och så träffar vi eleverna så mycket att det inte känns konstigt.
Han berättar vidare att han tycker att omdömena är viktiga om man vill förbättra sitt arbete. Och om riskerna med systemet, säger han:
– Det har väl pratats om risker med att lärare skulle kunna sätta "snällbetyg", men är man en professionell lärarkår, så händer det inte.
Fast Björklund tror väl inte att lärarna är så professionella?

Och framförallt så vägrar han, helt i linje med sin opedagogiska inställning att lyssna på de som kan ämnet...

Mer media hd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Nöden borde inte ha någon lag

Nyheten om att rekordmånga utekissare fälls varje år, en siffra som ökat rejält sen 2004 då DN skriver om en ökning, eftersom det är olagligt att kissa utomhus, ses som en lite rolig nyhet bland allt det gråa tråkiga som på ett eller annat sätt ses som en negativa och allt annat än roliga nyheter.

Fast ärligt talat så hänger detta också ihop med den politik som förs.

Man gör det möjligt att sälja mer alkohol, som är urindrivande, och drar ner på skatterna så att det blir svårare med satsningar mot det som riktar sig mot allmänhetens behov, som offentliga toaletter (något min egen kommun inte har alls i centralorten) och gör det till ytterligare en sak som man låter vanliga människor lösa så gott de kan.

Jag är inte mer förtjust än någon annan i horder av kissande människor överallt. Men nöden har ingen lag och det är lätt obegripligt att man kan bli dömd för ett naturligt behov där man inte har någon möjlighet alls att lösa den på annat sätt än att kissa.

Varför inte bötfälla den som inte har offentliga toaletter där mycket folk rör sig?

Alternativet är att kissa på sig, men vem tror ärligt talat att det blir trevligare med mängder av människor med kissluktande kläder?

Stämmer det som det påstås att man ofta tar människor som står nära en offentlig toalett så kan man fundera över skyltningen till toaletterna...

Jag hittade dessutom en gammal nyhet om 24 kissande poliser, som 23 poliser inte brydde sig om och noterar att vi inte har likhet inför lagen, inte minst med tanke på det som skrivs om mannen som ingen ofredade i Arvidsjaur men fick böter ändå...

Mer media svd dag hd nsk skd




Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!