Lågt stöd för regeringens idéer

Lågt stöd för rovdjurspolitiken, skrev jag om för några dagar sen och det är värt att upprepa igen att det är.

Inte minst när nyheterna kommer om att man har skjutit än fler vargar idag och att det blev ytterligare en skjuten utöver de tillåtna. Lustigt nog är det samma jaktlag som skjutit båda två, och kan man inte ens inom samma jaktlag hålla reda på hur många man får skjuta så är det anmärkningsvärt. Lägg till det att det blev ytterligare en varg som blev skadskjuten och inte hittad. Det märks verkligen att jägarna är angelägna om att få skjuta dem, och väljer att skjuta när de är långt ifrån säkra på att träffa...

Carlgren försvarar sig i Aftonbladet , men det finns bara en enda slutsats: Det är ett misslyckande och den idé han och regeringen legat bakom för att "lösa" det upplevda problemet med vargen är ett totalt misslyckande.

Jag tror inte att han verkligen vågar importera de vargar som han säger ska importeras, när det väl gäller. Men förhoppningsvis har vi en regering som vågar den dagen det är aktuellt.

Vargar har jag skrivit om många gånger förut.

Allt annat än populära är de nya direktiv från regeringen som får försäkringskassan att löpa amok och behandla människor som något annat än sjuka människor som behöver hjälp och jag undrar hur man tänkt att reumatiker med obrukbara händer ska kunna jobba?

Det är skönt att se att Kd:s Hägglund åtminstone kan agera mänskligt ibland, så att det, till skillnad från vad jag var inne på tidigare, agerar som sig bör efter sina kristna grundprinciper...

Med en politik som den ovan så fortsätter självfallet de Rödgröna att ha majoritet och det är skönt att se att även vänsterpartiet segar sig upp en liten bit.

Tidigare idag skrev jag om Konservatism och straff, som tangerade en del av vad detta inlägg  handlar om.

Mer media dn hd dag ab ab ab ab ab ab hd hd dag sds

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Lågt stöd för rovdjurspolitiken hos vargkritikerna

Vargar har  jag skrivit om flera gånger, inte minst när jag under min skidtur för några dagar sen kom i nära kontakt med ett faktiskt hotfullt djur.

Som jag fört fram flera gånger tidigare så är stödet naturligtvis lågt från vargkritikerna att vilja ha in några nya genetiskt starka vargar och jag undrar om inte Carlgren och Erlandsson målat in sig i ett hörn där ingen tycker om dem? Så går det när man lyssnar för mycket på ena sidans lobbyorganisationer, som ändå inte representar alla jägare, något jag också nämnt tidigare i och med att min svåger och svärfar som är jägare inte delar regeringens syn på vargfrågan.

Edit Som jag sagt innan så sägs det igen Sveriges vargstam kan inte skjutas till bättre hälsa, vilket nu flera forskare lyfter fram på DN:s debattsida.

Edit 2 Även Sydsvenskans ledarsida lyfter fram det orimliga i att Carlgren tycks veta mer saker än vad många vargforskare vet.

Mer media hd smp dn

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Lysande argument om vargar

Ett lysande argument dyker upp i Hanne Kjöllers text i Carlgren är skotträdd, som främst handlar om hur ministrarna Carlgren och Erlandsson inte vågar dyka upp till TV4:s tv-program Kvällsöppet...

Från politiskt håll handlar det om feghet, om att lägga sig platt för en vargfientlig lobby som i många fall inte vill ha några vargar alls. Låt oss titta lite närmare på de argument som framförs av vissa – men långtifrån alla – som bor i vargtäta områden.

1. Vargen tar tamboskap. Sant. Men för att förhindra detta finns rovdjursstängsel. För att sätta upp dem utgår statligt stöd. Vissa menar att beloppet är för lågt. Men låt oss i så fall diskutera det.

2. Vi törs inte låta våra småbarn sova ute i vagnen. Riskbedömning är en individuell och ofta emotionell fråga. Men då är det rimligare att vara rädd för att sätta sina små telningar i en bilbarnstol och ge sig ut på vägarna. Där dör faktiskt barn, medan inga barnvagnsbarn (och inga andra heller) under de senaste 180 åren blivit tagna av varg. Och om det är någon tröst: på Sveavägen i Stockholm kan man heller inte dumpa sin unge på trottoaren för en eftermiddagslur.

3. Vargen tar våra jakthundar. Sant. Enligt försäkringsbolaget Agria, som är marknadsledande, har 156 hundar av jaktras dödats eller skadats av varg under de senaste 12 åren. Under samma period har 237 jakthundar vådaskjutits medan 7 953 dödats i trafiken.

Vilka slutsatser drar den vargfientliga jägarlobbyn av det? Att regeringen bör förbjuda trafik? Och tillåta licensjakt på jägare?

Varghatarlobbyns argument är inte bara ihåliga, de är inte alls.

Jag har tidigare skrivit flera gånger om vargens existens i landet och det är säkert inte den sista gången som det finns anledning att kritisera de som vanligtvis helt vill utrota vargen.

I såna här inlägg så får man ofta som kommentar att jag bor i en storstad och inget fattar så långt från vargarnas område. Det stämmer inte. Sist här påstods finnas varg så gav jag mig ut för att springa och det kommer jag att göra nästa gång också. Om det blir någon nästa gång med tanke på många människors attityd mot vargen...

Edit Efter jag skrev detta inlägget så fick jag väldigt mycket närkontakt med ett farligt djur på en skidtur...

Inga anonyma inlägg släpps igenom!

Vargjakten och politiken

Bättre lagar för att skydda de vilda djuren skrev jag om för ett par dagar sen.

Hd:s ledarblogg skriver en väldigt bra text idag om vargjakten i Vilseledande marknadsföring:

Det är svårt att se hur de så kallade vargälskarna (alternativt -kramarna) skulle gå med på idén att vargarna måste bli färre innan de blir fler, och för de så kallade varghatarna tycks alla former av ökning och tillväxt vara förkastliga. Om det var en politisk pr-plan misslyckades den alltså kapitalt, och var dömd att göra det.

Även Per Gharton, själv jägare, skriver  klokt om hur varghatare skämmer ut oss jägare:

En del av varghatarna talar om en förtroendeklyfta mellan makthavarna i samhället och en del av landsbygdsbefolkningen. Men den klyftan är i så fall ingenting mot den avgrundsdjupa förtroendeklyfta som varghatarna har skapat mellan den stora majoriteten icke-jagande stadsbefolkning och hela jägarkåren, inte bara den lilla skyldiga minoriteten, utan också den stora oskyldiga ”tysta jägarmajoriteten”, för vilka jaktbytet bara är en del i en övergripande naturupplevelse.

De flesta fritidsjägare är ofta också svampplockare, fjällvandrare, amatörfiskare. Vår rovdjurssyn styrs varken av vidskeplighet eller gamla folksagor, inte heller av rädsla för att några jakthundar, får eller rådjur skall bli rovdjursföda, utan av ett natur- och miljöintresse där rovdjuren är en lika viktig del av en levande natur som bytesdjuren.

Det är hög tid att ”den tysta jägarmajoriteten” höjer rösten så att en minoritet av varghatare inte lyckas inbilla majoriteten av icke-jagande stadsbor att alla jägare betraktar Sveriges natur som sitt privata slakthus. Naturen är vårt gemensamma arv som vi har rätt att skörda överskottet från, men inte att förstöra.

”Den tysta jägarmajoriteten” måste bevisa för den urbana folkmajoriteten att ekologiskt balanserad jakt är positiv för vilt- och naturvård. Det betyder inte att inte ett enda rovdjur ska få skjutas. Men den sorts psykoterapeutiskt motiverad jaktanarki som nyligen drabbade några dussin vargar kan inte få fortsätta.

Jag nämnde själv i en kommentar till ett tidigare inlägg om vargar hur min svärfar och svåger, med en sammanlagd erfarenhet som jägare på närmare 90 år tillsammans, också ifrågasätter sättet som varg har jagats på.

Lika lite som vi "vargkramare" ska försöka låta bli att se jägarna som en enda samlad grupp, lika lite borde jägarna som är emot varg se sin egen grupp av jägare som en grupp med en enda åsikt om vargarnas existens.

Jag är fortfarande ytterst tveksam till påståendet att fler vargar ska skjutas, men jag är definitivt inte mot att det skjuts, den dagen det på allvar bevisas att vargen själv tjänar på det. Däremot inte för att skapa acceptans för vargen i stort inom några grupper.

Som jag sagt innan så är det tveksamt om det sätt som jakten bedrivits på nu, med jägarnas goda minne och stöd, är rätt sätt att jaga på. Om det alls ska göras så är det frågan om det inte är bättre att avliva rätt djur vid rätt tidpunkt:

Mitt förslag är att inte skjuta några vargar under vintern utan i stället decimera antalet genom att avliva valpar på våren. Jag hör redan ramaskriet: Hu så barbariskt – avliva oskyldiga små vargungar! Men tänk efter vad som faktiskt går att vinna.

Det blir för det första inga skadskjutningar. Under den nu genomförda jakten rapporterades att fyra av de 27 fällda djuren först hade skadskjutits. Två av de skadade djuren gick i två dygn innan de kunde spåras upp och avlivas. Dessutom har skott avlossats mot flera vargar där jägarna själva uppger att det måste ha handlat om bommar. Eftersom jag själv har varit med på flera obduktioner vid Statens veterinärmedicinska anstalt av döda rovdjur där det visat sig att djuren haft gamla skottskador, vet jag att det finns jägare som inte tycker att det är så noga när det gäller rovdjur.

Med mitt förslag finns det dessutom ingen risk att föräldraparet dödas och att därmed ett antal föräldralösa halvvuxna vargar lämnas ensamma i skogen. Just detta verkar nu ha hänt i Gävleborgs län. Sådana valpar går en mycket oviss framtid till mötes och klarar bland annat inte att försvara det revir där de vuxit upp. Det vi nyligen såg i Skånes djurpark, när ledarhonan sköts och resten av flocken blev så ohanterlig att ledningen för parken bedömde att alla måste avlivas, visar på föräldradjurens stora betydelse.

Det går också att välja exakt vilka djur som ska tas bort, vilket blir mycket viktigt med tanke på den situation vi har. Den genetiska bakgrunden hos våra vargar är känd och mycket grovt kan man dela dem i två grupper. Den ena utgörs av avkomman till de tre vargar som låg bakom hela tillväxten under 80-talet och hos dem finns det defekter på grund av inavel. Den andra utgörs av vargar som fått anlag av de få djur som invandrat senare och lyckats delta i fortplantningen. Vargar ur denna denna senare grupp är och kommer att vara viktiga, kanske till och med avgörande för artens framtid i Sverige.

Slutligen kan man på detta sätt tillmötesgå ett viktigt krav i jaktlagstiftningen, nämligen att en decimering av detta slag måste ske under ”strängt kontrollerade förhållanden”. Ingen kan väl säga att det kravet var uppfyllt som jakten nu gick till. Och det torde aldrig kunna uppfyllas om tusentals jägare samtidigt ger sig ut för att skjuta några tiotal djur. Det bäddar för skadskjutningar och överskjutningar.

Mitt förslag går att genomföra så länge vi har forskning på varg med ett stort antal djur märkta med sändare. Som det är nu lokaliserar forskarna lyor på våren och det jag ser framför mig är att en liten grupp forskare förstärkt med en speciell veterinär besöker de lyor som valts ut och där avlivar de valpar som ska tas bort. Under strängt kontrollerade förhållanden!

Redan under den förra rovdjursutredningen – den som lades fram för så gott som exakt tio år sedan och där jag medverkade som sakkunnig – lanserade jag den här tanken. Den förkastades då av jägarkåren med argumentet att all avlivning av vilt ska ske ”på ett jägarmässigt sätt”. I det här sammanhanget finns det alltså goda skäl att i framtiden förkasta det jägarmässiga sättet.

Tyvärr tror jag det stämmer att de jägare som är emot vargjakten ofta blir så förblindade av sitt hat mot vargen att de chansar och skjuter, även när de inte borde, för inte uppvisar andra djur som jagas lika hög frekvens skade- eller tjuvskjutningar.

Men om den senaste opinionsmätningen blir sanning så kommer rovdjurspolitiken att förändras eftersom centern riskerar att åka ur riksdagen helt, och dra Kd med sig i fallet. Även om jag inte tror att rovdjurspolitiken är det viktigaste som ger centern det tappet, så blir det ytterligare en negativ sten på deras sjunkande trend.

Så kanske kan det komma något gott ur vargjakten på sikt ändå, när de rödgröna tar över, med två faktiskt ansvarsfulla partier, sett till rovdjursfrågan?

Vargar har jag för övrigt skrivit om flera gånger förut.

Mer media dn dn dag sds svd hd ab ab

Bättre lagar för att skydda djuren

Carlgren och jägarnas argument faller hårt skrev jag om som föregående inlägg i debatten om vargjaktens nödvändighet och om varför den alls påstods behövas.

I kommentarerna till det inlägget så säger Daniel Ligné, som är biträdande jaktvårdskonsulent på Svenska Jägarförbundet, att jakten till stora delar existerar för att skapa acceptans hos de som är emot vargens närvaro, något som också fler vargexperter tar upp idag i Aftonbladet. Med andra ord så är det inte längre så att det handlar om att hjälpa själva vargen som art, även om Carlgren försvarar sig desperat.

Istället är det som en tvärpolitisk grupp med politiker säger, att vilda djur behöver bättre lagskydd så att de inte bara omfattas av jaktlagen, utan även av djurskyddslagen.

När kom vård av viltfaunan att närmast uteslutande handla om jakt i Sverige? Naturvårdsverket som ansvarar för att finansiera viltforskningen lägger i stort sett alla resurser på jägarna att sköta inventering av viltfaunan samt komma med förslag på åtgärder. Denna strategi har inte bara visat sig bristfällig, utan också subjektiv med åtgärdsprogram som är konstruerade för jägare. För att forskning om viltfaunan skall förbli objektiv bör anslag till viltforskningen liksom inventering av viltfaunan också tilldelas opartiska aktörer (biologer, naturvårdare, viltrehabiliterare, ideella organisationer m.fl.) för att vi överhuvudtaget skall kunna nå resultat som på allvar gynnar det som verkligen är viltvårdande.

I de större internationella organisationerna för bevarande av biologisk mångfald anses inte jägarkåren överhuvudtaget vara en primär samarbetspartner när viktiga frågor kring bevarandet av viltfaunan skall avgöras.

Även om det finns många jägare som inte håller med de varghatande jägarna, så är och förblir jägarnas organisationer en grupp som driver lobbyverksamhet framför att de driver vetenskapligt arbete för djurens bästa. De driver vad de anser vara jägarnas bästa, som sig bör.

Därför bör naturligtvis deras makt minska på den faktiska viltvården som genomförs, för att bli vad de är: en lobbyorganisation bland andra.

Edit Eu kan tvinga regeringen att ompröva rovdjurspolitiken, vilket är något jag hoppas kommer att inträffa snabbt. Det känns direkt konstigt för en gammal eu-kritiker att hoppas på just Eu...

Läs även Hanne Kjöllers eminenta krönika Varganarki är inte demokrati.

Mer media dn nsk nsk skd skd hd

Carlgren och jägarnas argument faller hårt

Vargarnas vara eller icke vara är en konstant diskussion, som eskalerat den senaste tiden.

Argumentet från politikernas håll har varit att det handlar om att inte få vargarna mer inavlade än nödvändigt, även om jag själv misstänkt att det bara handlar om politiska hänsyn av högern, och kanske framförallt Carlgrens centerpartis huvudsakliga väljare, jägare och djurhållare på landet.

Nu visar det sig att trots att hunddjur, till skillnad från kattdjur, är lite mer känsliga för inavel, så har så här långt alla skjutna djur visat sig vara friska vargar trots inaveln, vilket gör det än mer lämpligt att ifrågasätta den vetenskapliga grunden till jakten, som inte tycks finnas. Vargarna verkar inte lida av det själv, så för vems skull är jakten Carlgren?

Argumenten för jakten börjar nu även för jägarnas del att tryta, när man istället för fakta tar till känslouttryck i form av att vargen är inget hotat gosedjur och det sedvanliga att det är synd om jakthundarna... Synd är det om jakthundarna, men bara för att de har ägare som släpper dem lösa där det finns främst bilar som kör på dem, men även rovdjur som kan skada dem.

Han nämner även att risken för att klyftan mellan stad och landsbygd ökar på grund av polariseringen. Tråkigt nog verkar han inte inse att hans egna osakliga och högljudda argument gör exakt vad han kritiserar andra för.

Jag kan tala om för honom och andra att jag bor inte i någon stad, jag bor med skogen som granne, en skog som under några veckor hyste en omskriven varg under hösten, jag springer orientering och är ofta i skogen när jag tränar utöver tävlingarna. Jag har dessutom en svåger och svärfar, som bor ännu  längre ut i skogen, som båda är jägare och inte delar skribentens åsikter, utan har i princip samma som mina.

I viss mån är jag rädd för vildsvin och älg och har insett sen länge att de orsakar mer skador generellt över landet än vad vargen gör. När ska de jägarna som hetsar mot varg ta sitt ansvar och börja skjuta av vildsvinen i högre utsträckning, istället för att gnälla om några få vargar?

Det finns även mer anledning än jag tyckt innan att ifrågasätta även Skånes djurparksagerande, där man bland annat inte använder sig av elstängsel och som jag sa innan så tycker jag det verkar tveksamt att ha rovdjur och deras bytesdjur så nära inpå varandra.

Edit: Läsvärd är även Elisabet Höglunds krönika på Aftonbladet Vargjakten - en skam för Sverige, där hon bland annat lyfter fram hur oerhört märkligt man kan förändra på lagarna inför just vargjakten och göra jakt laglig som varit olaglig i många år...

Även Expressen har en intressant artikel som lyfter fram att det mycket väl kan vara så att jordbruksministern ligger bakom påtryckningar för att få igenom vargjakten...

Edit 2: Inavel hos få av de skjutna vargarna leder till ökad kritik även från vargforskare som förut inte var helt emot den, inte minst för att Carlgrens argument faller hårdare och hårdare då inaveln var ett av få argument för jakten. Andra forskare visar dock att jakten snarare ökar risken för inavel, det man sa sig vara emot från första början...

Det är mycket märkligt att se hur man väljer att inte försöka komma tillrätta med tjuvjakten, utan istället väljer att gör det som var olagligt förut, lagligt, med argument som inte är argument, utan tyckande.

I övrigt noterar jag konstiga argument hos Smålandspostens ledarsida som frågar retoriskt om tillgången på mat ska få avgöra vargstammens storlek...  No offence herr ledarskribent, men det är så storleken på en viss arts individantal bestäms naturligt. Naturen är inte alltid vacker eller snäll mot dess invånare och någonstans så undrar jag vad folk pratar om som säger att det är varganhängarna som har romantisk syn på hur naturen fungerar...

Till Daniel Ligné och de som läst hans inlägg så finns undersökningen att läsa här: https://arbetsplats.slu.se/sites/sfak/Nyhetsbrev/Rapport%202rovdjur_2009.pdf Det går att notera att den dels är gjord i maj förra året, långt innan vargjakten nu och den ställer frågor om rovdjur generellt och inte om vargarna specifikt så vitt jag kan se. Det går också att konstatera att en majoritet har större förtroende för att rovdjursforskningen än för jägarna vad det gäller förvaltning.


(Är för övrigt väldigt glad över att lodjur etablerar sig bara någon mil ifrån där jag bor!)

Mer media ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd nsk nsk nsk nsk nsk skd hd hd

Vargarnas vara eller icke vara

Jag skrev igår om vargarna som sköts i Skånes Djurpark att jag har viss förståelse för att de gjorde det, om de hotar andra djur.

Däremot är jag inte sämre än att jag kan ändra den åsikten i någon mån om det visar sig att det stämmer som Djurrättsalliansen påstår, att varghägnet låg nära bytesdjurens hägn. Det borde riskera att stressa både bytesdjuren och vargarna till att vara allt annat än lugna och det känns inte som det bästa valet, i synnerhet inte nu med facit i hand.

Vad det gäller vargarna i det vilda så konstateras det än en gång att jakt skapar knappast varaktig vargstam:

Carlgren erkänner indirekt att årets jakt var experimentell och siar redan om lärdomar inför nästa års vargjakt. Men den granskning av jakten vi kommer att begära av EG-domstolen hoppas vi resulterar i att det inte blir någon mer vargjakt förrän vi verkligen uppnått, det av miljöministern emotsedda, målet om en långsiktigt livskraftig vargstam. Och dit är vägen ännu lång och krokig.

Jag misstänker att populäriteten för även Carlgrens beslut i denna fråga är ett beslut taget för att få fortsatt stöd av vissa väljargrupper och inget som är på något sätt motiverat av rovdjurens bästa.

Jag försöker vara glad trots allt för att det sägs finnas fem lodjur i mitt eget län och jag hoppas att de som finns i grannlänet, nästan på gränsen till Kronoberg även kan sprida sina avkommor över gränsen.

Däremot tror jag inte mycket på den person som i den andra av våra två lokala dagstidningar som påstår sig ha sett vargspår också. Det är svårt att tro att en varg lyckats gömma sig så väl här när det är spårsnö och bytesdjuren i högre grad dragit sig mot bebyggelse..

Sån tur kan vi väl ändå inte ha?

Mer media ab sds hd hd gp