Bättre och bättre dag för dag!

Gårdagen var onekligen lite sorglig, med Juholts avgång och en ny dag för socialdemokratin!

Idag är det en oerhört mycket bättre dag, i synnerhet för Vänsterpartiet, som går starkt framåt i den senaste opinionsmätningen och klockar in på rekordstora 8,8% efter att ha tagit väljare från både sossarna och miljöpartiet, exakt som jag förutspått! Det förvånar mig inte alls att S-distrikten vill ha samma öppna valprocess som Vänsterpartiet hade.

Det ska visserligen sägas att det, naturligtvis, var innan Juholt avgått. Men det visar på vad jag alltid har sagt innan, att en bra och populär partiledare gör stor skillnad, vilket Jonas Sjöstedt redan visat.

Givetvis så måste man fylla partiet med bra politik dessutom, i synnerhet om man vill behålla väljarna över mer än några opinionsundersökningar. Men det är en bra början och jag ser ingen anledning till att mina partikamrater inte ska fortsätta föra ut en bra och mänsklig politik!

Det gäller, oavsett vilka gamla anor man nu tycker man vilar på, att gå i takt med tiden. Jag tror visserligen Vänsterpartiet kan vara något mer lättanpassade än vad sossarna är, tack vare att (V)i aldrig haft makten. Men även Vänsterpartiet har haft brister historiskt sett, som jag hoppas inte återupprepas.

En sak är säker. Aldrig har någon blivit så snabbt avväpnad när de kommit dragandes med det gamla kommunistspöket.

Själv undrar jag hur Reinfeldt kunde gå med ett parti som valde att inte stödja de krafter som verkade mot Apartheidregimen i Sydafrika?

Och inte katten kan väl en vuxen karl vara nöjd med vad han skrev för böcker som 28-åring? Läs texten nedan och fundera lite på hur mycket en människa bakom tankar som att "inget stöd över svältgränsen" ska skattefinansieras hatar sina medmänniskor eller hävdar att människorna är mentalt handikappade...

I kapitel 2 presenteras många av de citat som blivit återproducerade när boken nämnts. Reinfeldt menar att Socialdemokraterna förtrycker det civila samhället, och frågar sig hur det kan väckas från ”hjärntvätten”. Som fiender utmålas utöver vänsterpartierna även folkpartiet och ”stora delar av centerpartiet”. Motsägelserna är många i de snabba kasten – svenskarna är enligt Reinfeldt ”mentalt handikappade”, samtidigt som hans moderater ser människan som ”i det närmaste ofelbar”. Svenskarna söker sig till kollektiv, samtidigt som de strävar efter ensamhet.

Tanken att ”bara allt politiskt beslutsfattande försvinner blir människan helt befriad och inga problem kvarstår” presenteras utan att förnekas – och visar en tydlig koppling till partikamraten Anders Borg som 1988 menade att han som statsminister ”inte skulle göra ett jota” i TV-programmet Diskutabelt med Robert Aschberg. Senare i boken läggs även grunden för varför politiker inte ska få besluta om välfärden: de skapar inga egna resurser.

”Utanförskap”, ”avknoppning” och ”generation av fuskare” är också uttryck som presenteras i detta kapitel som Reinfeldt tar med sig i sitt framtida politiska arbete.

I kapitel 3 blir ”boken” istället en dagbok för den helt vanliga tjejen Johanna, som dock under endast en dag lyckas göra (och notera) ett stort antal gärningar som gör henne till ett gott exempel i Reinfeldts ögon.

Johanna vaknar före väckarklockan, reflekterar över motion, umgås med sin farfar, äter fullkornsbröd, reflekterar över felet med ”ungdomsbostäder”, tänker på hur mycket spanjorer tycker om EG, hejar på Djurgården, källsorterar, skriver brev, åker kollektivt och reser sig där för gamla damer, umgås med sin mormor, skriver en insändare om hundbajs, visionerar över eldrivna bussar, kommer extra tidigt till jobbet (en moralisk plikt!), pratar mer med sin mormor, äter sallad, tänker på att det är viktigt att klä sig rätt, tänker på alkoholens dåliga inverkan, köper miljövänligt tvättmedel, avsäger sig all form av narkotika, planerar segling, läser om spansk historia, lär sig framkalla fotografier, umgås med sin syster, förbannar kollektiv samt ställer sig tveksam till ”lösa förbindelser”.

Allt på en enda dag. Johanna är en fantastisk kvinna.

I kapitel 4 skriver Reinfeldt tio nya budord. De finns att läsa på sida 106. Det är även i detta kapitel vi får stifta bekantskap med argumentet att inget stöd över svältgränsen ska skattefinansieras. Detta för att inte ge folk en ”falsk trygghet”.

media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd hd hd hd hd hd exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd kvp smp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Avgång Juholt

Som jag skrev tidigare idag så blev det verkligen en Ny Dag för socialdemokratin när Juholt meddelade sin avgång.


Det var ärligt talat skönt, oavsett vem eller vilka man anser bär skulden för att det var omöjligt för honom att sitta kvar.


Personligen tycker jag det sällan är "en persons fel när två träter" och inte i det här fallet heller. Den som förklarar det bäst, och mycket bättre än mig, är Paul Ronge i Mediedrevet som fällde Håkan Juholt: 

Håkan Juholts avgång är i hög grad självförvållad. Efter mindre än ett år som partiledare – en bedrövlig parantes i Socialdemokratins historia –som kantats av dåligt omdöme, politiskt schabbel, lustiga oneliners och en kritiserad brist på värdighet och stringens.

Men också av ensamhet, av att inte få stöttning i partiledningen, av långa knivar från hämndlystna fiender och anonyma källor där alla interna hemligheter läckt som hos ett såll.

Jag har i min långa verksamhet som medierådgivare och krishanterare ofta använt mig av mina kunskaper inifrån av journalistiska ”drev” för att hjälpa mina kunder. Jag var själv med och ”fällde” Hans Ericson, Mona Sahlin och Stig Malm. Liknelsen med en älgjakt där allt går ut på att fälla tolvtaggaren är slående och jag har använt den i min bok ”NärJanne Josefsson ringer”. Men ingen vill skadeskjuta eller plåga en älg, det är tabu.

Men det mediedrev som varit mot Håkan Juholt går utanför allt jag tidigare upplevt. Jag vill snarast likna det vid en tjurfäktning, av det slag som nu förbjudits i delar av Spanien. Ett blodigt, njutbart djurplågande. Banderilleros med sina hullingförsedda spjut.Picadorerna som utmattar tjuren med ett antal välriktade stick. Utgången är given och irritationen har stegrats allteftersom tjuren har gjort motstånd och vägrat lägga sig ner.

Nu hoppas jag på en bättre och starkare opposition så att vi kan fälla Reinfeldt! Och tydligen finns det starka S-krafter som vill välja partiledare som Vänsterpartiet har gjort, med en öppen process.


Och på bättre media som driver drev mot de som gjort värre saker än Juholt, som Bildt som misstänks för folkmord och så vidare..



media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab  svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd hd hd hd hd hd hd smp smp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag kvp nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk skd skd skd skd skd  


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

En ny dag för socialdemokratin

Det förvånar mig lite, men uppenbarligen verkar läckornas källor vara så säkra att det inte råder någon tvekan om att Juholt avgår idag.


Som jag skrev igår så finns det ingen annan väg än att lyssna på folket, och välja att byta partiledare långt i förväg, om man vill behålla sina möjligheter inför valet 2014.


Många, främst på den vänstra sidan politiskt sett, är benägna att skylla på media. Jag instämmer i att det varit ett drev som på många sätt saknat motstycke och i viss mån kan det ses som att nästa drev redan påbörjats, att döma av DN:s ledarsida idag om att det "kan bli värre". Det har jag svårt att tänka mig att det kan bli...

Men man är rätt blind om man väljer att helt bortse från alla de tillkortakommanden och dumheter Juholt har visat, sagt och gjort själv också. Hade inte de funnits så hade det funnits en möjlighet att rädda kvar honom.

Problemet är inte att Juholt jagats, utan att allianspartierna tycks granskas mindre och eventuella nyheter för deras del glöms bort mycket snabbare, så att något faktiskt drev inte uppstår.

Det gör ju någonstans att det blir problem för S att hitta en felfri partiledare, eftersom felfria människor knappast finns.

Personligen delar jag samma favorit som så många andra gör, Margot Wallström, som lär sluta sitt FN-uppdrag i mars 2012, som har handlat om att förhindra sexuellt våld mot kvinnor i samband med konflikter.

Tidigare så har hon alltid tackat nej till den posten, men med tanke på krisen för S, som med rätta beskrivs som den största i det partiet någonsin och hennes eget arbetsliv så är vägen öppen för henne.

Själv hörde jag talas om henne i slutet på 80-talet första gången, och då som kyrkominister (och någon post till, ungdomsminister?) och kan inte komma ihåg att jag hört något negativt om henne eller att hon farit med osanning.

Skulle jag vara strikt egoistisk så kanske inte Wallström är den bästa för Vänsterpartiets del, eftersom jag tror att hon är den enda partiledarkandidaten jag kan komma på inom S som kan locka folk både från Vänsterpartiet och från borgerliga partier.

Men jag har svårt att se att Vänsterpartiet i dagsläget, ens med Jonas Sjöstedt, kan bli så starkt att ett maktskiften vid 2014 är möjligt. Därför är det naturligtvis viktigt med rätt S-partiledare även för vår del.

Samtidigt är det bara att konstatera att både Wallström och Sjöstedt, som frälsare, får oerhört mycket tyngd på sina axlar, att bära hela partier och förhoppningar om lyft i opinions- och röstsiffror. De måste självfallet få stöd underifrån av en bra politik, som de knappast själva bär ansvaret för.

Det är dags att vi börjar prata om politik och inte politiker. Oavsett vad media och motståndare försöker få ut för budskap. Låt dem inte få något budskap som ger negativa rubriker.

Ska jag rekommendera någon text idag så är det Vi bevittnar nu slutet på partiets hegemoniska makt, av professorn i statskunskap, Leif Lewin. Han går visserligen att se med viss skepticism på, eftersom han har, om än långt tillbaka i tiden, högerpolitiska anor. Men det ligger mycket i hans debattartikel hos DN, med åsikter som även ursossen Göran Greider i viss mån delar:

Det borgerliga kravet på en statlig, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring är själva spjutspetsen i denna förändring. Den en gång noga uttänkta socialdemokratiska strategin har varit att låta facket administrera arbetslöshetsförsäkringen, ett formidabelt instrument för medlemsrekrytering. Paradoxen att de borgerliga i denna fråga håller på statligt obligatorium och Socialdemokraterna på frivillighet ska ses i ljuset av denna intressepolitik.

Stora förväntningar knöts till den nye partiledaren. Juholt var en framstående retoriker, fick vi höra. De som säger så har emellertid inte förstått vad som är god retorik. Målande bildspråk och slagkraftiga formuleringar räcker inte. Det gäller dessutom att kunna övertyga genom att känslor, engagemang, ideologi knyts ihop med konkretion och handling. Det är just precis i detta avseende Juholt brister. Hans utspel är dåligt förankrade, både sakligt och opinionsmässigt, och åtföljs av pinsamma dementier. Juholt saknar med andra ord politiskt handlag. Ord och handling bör följas åt.

Ändå är det så att socialdemokratins svårigheter handlar om mycket mera än om partiledaren. De började långt före Håkan Juholt. Problemet är den vacklande socialdemokratiska hegemonin.

Det råder nästan något ödesdigert över den scenförändring som nu pågår i Sveriges politiska liv. Men är den alldeles oåterkallelig? Eller kan Socialdemokraterna förnya sig ideologiskt? I så fall räcker det inte med nya ”utspel”. I så fall duger ingen ”popcorn-maskin”. Socialdemokraterna måste ge sig tid att tänka efter och gå tillbaka till sina ideologiska rötter.

Ska det gå framåt för S så behövs det en verklig förändring, trots att man haft så svårt för det, när deras självinsikt saknats sen Göran Persson var partiledare. Men både då och nu så väntar man lite för länge för sitt eget bästa med förändringar av både partildare och politik, även när det går nedför.

Vänsterpartiet och S är och bör förbli de partier som står upp för de med minst makt, sämst ekonomi och som inte orkar jobbar upp till en ny höjd pensionsålder, även i fortsättningen

media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab dn dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd smp smp smp smp exp exp exp exp exp exp exp exp exp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag kvp nsk nsk nsk skd skd skd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Välj att lyssna på folket

För ett par dagar sen skrev jag Spelet är förlorat för Juholt - Jonas Sjöstedt ny oppositionsledare. Den känsla förstärks onekligen efter de senaste dagarnas harvande i media för stackars Juholt, som knappast förstärkt hans och sossarnas möjligheter att resa sig ur askan igen.

Att stå enig bakom en befintlig partiledare är nästan alltid en bra handling, för att visa enighet utåt.

Men i det här fallet och för sossarna så tror jag bara det signalerar en sak: Att man inte har förstått allmänhetens tveksamheter över honom som partiets främste företrädare och att ett parti som inte förstår det löper risk att inte lyssna på väljarna vid andra tillfällen heller...

Det viktigaste i en demokrati borde alltid vara väljarna, inte de egna partikamraterna.

Frågan är om det är det man har tänkt sig eller om man har någon annan i bakfickan? Som till exempel Wallström eller Eneroth, två personer som jag tror hade blivit mycket bra som partiledare som har eller har lätt att få folkligt stöd.

Bakåt i tiden upplever jag att S har haft problem att inse när de borde gjort sig av med sina partiledare, och det mest tydliga exemplet är Göran Persson, som VU inte vågade gå emot, vilket fortfarande ligger dem till last.

Jag hoppas att det omgående kommer tydliga signaler, om än så läckta, att det är en annan partiledare på ingång. Även om jag inte är annat än Vänsterpartist idag heller så är det svårt att se att Vänsterpartiet i dagsläget ska kunna få så stort följe att vi kommer att kunna hamna i regeringen och vinna nästa val enbart via egen kraft och med ett socialdemokratiskt parti som inte når över 25%...

Riktningen behöver ändras på bred front så att vi slipper lägga skattepengar på skönhetsoperationer och arbetslösheten tas på allvar igen och att de som förtjänar det får de resurser de behöver, som inom skola och vård, istället för krigsleksaker, som ingen ifrågasätter hur de ska finansieras och får en tydlig utrikespolitik.

För det är väl politik vi ska diskutera och inte partiledarnas eventuella tillkortakommanden?

media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd vd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd hd hd hd hd hd smp smp smp smp smp exp exp exp exp exp exp exp exp exp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag dag dag gp dag dag dag dag dag dag nsk nsk nsk skd skd skd skd skd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Spelet är förlorat för Juholt - Jonas Sjöstedt ny oppositionsledare

I går skrev jag om återreglering av marknader som inte fungerar och det är något som hade kunnat diskuterats under dagens partiledardebatt. Men oppositionen kommer att stå radikalt försvagad, vilket märks med S mycket dåliga siffror.


För allvarligt talat, vad Juholt än kommer att säga och hur bra han än kommer att vara så kommer folk inte alls höra vad han säger, utan mer säga på alla de saker han inte alls borde ha sagt...


Det finns bara två vägar att gå som jag ser det. Dels ett snabbt byte av partiledare för deras del eftersom situationen är ohållbar. Eller att han träder tillbaka ännu mer och låter andra ta större ansvar, både inom sossarna och inte minst Jonas Sjöstedt för Vänsterpartiet. För vem vill ha en sosseledare vid makten som inte förstår vikten av en fungerande A-kassa?


Frågan är varför Jonas Sjöstedt inte borde få kliva fram rejält som oppositionens ledare nu? Det är i vart fall partiledaren hos oppositionen som har bäst möjligheter att vända den moderata skutan som styr rakt ner i avgrunden och fortsätter klara sig undan alla typer av felgrepp, lögner om vårt överskott och utnyttjande av den hårt utsatta befolkningen. Reinfeldts jobb är enkelt, enklare än någonsin och till och med en komiker vore bättre som oppositionsledare...


Jag har inget emot att lärare ska få högre löner. Men på vilkens bekostnad? När sjuk- och äldrevård fungerar dåligt (och då ska vi ändå komma ihåg att äldrevård lever betydligt mer på gränsen än vad den nyheten idag om hur akutsjukhusen har det) och strävan hela tiden är mot lägre skatt, så är frågan vem som ska betala för deras höjningar? Inte är de skattebetalare med högst löner eftersom den inte ska öka...

En sak jag saknar och inte tror jag kommer att få höra något om under dagens debatt är hur man ska försöka få hela Sverige att leva, som en gång var centerpartiets devis. I längden blir det på alla sätt att ha ett så avlångt land och bara ha verksamhet i städerna. Både för att landsorten utarmas och för att storstäderna lider av brist på yta att bygga bostäder på och resurser för att bygga ut kollektivtrafiken, för att inte tala om övrig trafik.

Då är det ändå inte den totala landsbygden vi talar om, utan mindre orter, där jag noterar att min egen kommun, Älmhult, ligger bland de som ökat minst, men som ändå ökat, trots att de är en liten ort, under den mätta tidsperioden.

Här hade knappast något krogliv hjälpt till, men Ikea och det nya Ikea-varuhuset kommer att göra det, trots de nackdelar det också ger. Frågan är bara när kommunen ska våga satsa på de saker som får människor att flytta till landsorten, utöver jobb, bostäder, skola och kulturliv?

Nä just det, det är samma saker här, låga skatter som prioriteras istället för faktiska behov.

Mest av allt är jag glad för idag att det är långt till nästa val, något jag aldrig trodde jag skulle säga under en sittande borgerlig regering!

Klicka på den här länken om du vill se dagens partiledardebatt.

Här kan du höra Ekots lördagsintervju med Jonas Sjöstedt






media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd hd hd smp smp smp smp exp exp exp exp exp exp exp gp gp gp gp gp dag gp gp gp dag dag dag dag nsk skd e24 e24 sr svt svt svt svt svt


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!