Huggorm och kopparödla

Man brukar ju höra att ormar, och övriga reptiler eftersom kopparormen inte är en orm strikt räknat, vanligtvis försvinner när de hör en människa komma gående. Det hade ingen talat för varken huggormen eller kopparödlan här nedan, som låg och solade sig när jag var ute och sprang.

Det lustiga var att jag verkligen var på väg att stampa på båda två och ingen av dem rörde sig. I huggormens fall så hamnade steget gudskelov så att ormen hamnade mellan mina båda fotnedsättningar, men vad det gäller kopparormen så var det sambon som räddade den från döden.

Två vackra djur, även om det var med en lätt obehagskänsla som jag insåg hur när jag kunnat vara att trampa på huggormen.

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Vargen hade inte en chans

Vargen och jakten på den skrev jag senast om under rubriken Bättre lagar för att skydda de vilda djuren, vilket verkligen behövs eftersom hatet och tjuvjakten mot vargen uppenbarligen är stort.

Någon annan förklaring kan jag inte se till att så många som 12 000 jägare ansökte och 4 500 jagade de 27 vargar som fick skjutas.

Som jag varit inne på tidigare så går det självfallet inte att generalisera över alla jägare, varken som anhängare eller motståndare till jakten. Men det är uppenbart att det finns oerhört många som vill vara med en jakt som säger sig självt att den ska gå över på en kort tid.

Naturligtvis hade inte vargen en chans, inte på samma sätt som de andra djuren som jagas har som art där det går betydligt fler djur per jägare.

Hade vi talat om den superorm som det talas om i USA så hade jag i vart fall förstått rädslan för djuret ifråga eller möjligen vildsvin som inte bara förstör för stora värden, utan även riskerar skada människor om man kommer för nära kultingarna. Men vuxna svenska män som är livrädda för ett fåtal vargar är svårt att ta på fullt allvar...

Mer av det jag har skrivit om vargen går att läsa här.

Mer media dag svd dn sds kb hd