Framtidskommissionens regionala konferensen i Hässleholm 2 april 2011

Jag var på Framtidskommissionens regionala konferens i Hässleholm 2 april, för att diskutera framtiden för Vänsterpartiet.

Syftet med att skapa en Framtidskommission går att läsa på deras hemsida och är bland annat följande:

- Gruppen ska formulera målsättningar och strategier för partiets roll, inriktning och organisatoriska utveckling de kommande tio åren.
- Gruppen ska under sitt arbete hämta in kunskap, erfarenheter och idéer från partimedlemmar och partiorgan, andra organisationer och enskilda i och utanför Sverige.
- Gruppen har full frihet att utforma arbetet rent praktiskt. Vill gruppen använda sig av enkäter, referensgrupper, seminarier, workshops och liknande står det dem fritt. Innebär något föreslaget arbetssätt kostnader utöver budget får gruppen ansöka om ytterligare medel hos VU.  

Konferensen  började med att Ida Gabrielsson, ordförande i Ung Vänster och Framtidskommissionens sammankallande höll ett föredrag om kommissionens uppdrag, bakgrund och vad partiet ville ha ut för resultat av deras arbete.

Sen fortsatte Mattias Håkansson,  informationssekreterare från Vänsterpartiet, med att presentera en undersökning som man gjort över nya, gamla och tidigare sympatisörer och medlemmar till Vänsterpartiet.

En av de viktigaste uppgifterna är att nå ut med vårt politiska budskap konstaterades det redan från början och upplevelsen från många är att det har misslyckats.

En prioritering som Ida lyfte fram var att göra mer utomparlamentariskt arbete, eftersom det syns mer än vad det syns när man går på aldrig så många möten.

I flera andra länder finns det exempel på hur man har valt att hjälpa till med att t ex lära ut självförsvar, hjälpa människor med juridiska frågor, nattvandringar på stan och liknande saker, samtidigt som man ser till att aktivt föra fram budskapet om en förändring så att de här sakerna inte behövs göras av frivilliga krafter.

Kommissionen ska sammanställa 50 liknande exempel i sin slutrapport som ska komma till hösten.

Ytterligare saker som togs upp var följande:

När man talar om politiker så ska man försöka undvika floskler och slagord, utan använda ord som vanliga människor kan relatera till så att så många som möjligt förstår.

Undvik splittringar och interna bråk, ofta om småsaker och försök vända sig mot gemensamma motståndare istället.

Man ska försöka sprida kunskap både uppifrån och ner, samt nerifrån och upp inom partihierakin i Vänsterpartiet, något som inte fungerat bra alla gånger.

Kongressen bör vi alla skicka motioner till, men det är bra om man håller sig till större faktiska politiska frågor, än exempelvis matfrågor om maten på kongressen och det kommer att komma ett strategidokument för motioner till kongressen.

Att vi ska försöka vara där folk är. Finns det en organisation eller förening så är det bra att vi syns som politiker, även om vi inte utför något direkt politiskt arbete, utan sysslar med föreningsarbete.

I dagsläget är det många Saco-medlemmar som är aktiva politiker, eller möjligen människor utan jobb eller som är sjukskrivna. Det finns ett glapp inom LO-förbundens representanter, där normalt sett en stor del av våra väljare finns, som inte är representerade i så hög utsträckning inom Vänsterpartiet som är önskvärt.

Försöka stärka kvinnorna inom Vänsterpartiet. Tidigare har det funnits konferenser om feminism, som inte borde räknas som något som är riktat till kvinnor enbart, utan är något som borde riktas till män också. Försök istället skapa kvinnonätverk och försök utbilda de som är ovana i alla typer av frågor och försök driva på för jämställdhetsplaner för kommunerna.

Enkäten som presenterades tog upp ett antal olika saker om våra nuvarande och tidigare medlemmar.

Grundpolitiken, det vill säga Vänsterpartiets syn på välfärd, var den huvudsakliga anledningen till att människor valt att göra ett aktivt val och bli medlem och/eller aktiv inom politiken.

Många är nöjda med politiken, inte minst på ett lokalt plan och att Vänsterpartiet är ett alternativ inom politiken. Många var däremot missnöjda med den rödgröna satsningen.

Intern organisation fungerade oftast bra på det lokala planet, men kontakten till de nationella politikerna upplevdes som sämre. Det som saknades var ofta kunskap och utbildningar.

Utåtriktade arbetet fungerade bra i valrörelsen men det behövs synas mer mellan valen. Man ska försöka tänka på språket och retoriken, för att inte upplevas som för svåra att förstå. Många upplever att det är svårt att veta vilka forum som existerar att agera politiskt på. Även saker som tidsbris och avstånd försvårar.

Utbildningsbrist känner många av och de flesta utbildningarna som finns handlar om politik och många önskar sig även om organisatoriska och metodiska frågor. Kort sagt så önskas mer utbildning om så mycket som möjligt.

Efter lunchen, eller till och med under den, så hade vi gruppdiskussioner. Vi diskuterade utifrån hur vi tycker att Vänsterpartiet ska agera för att stärka sin position på både central och lokal nivå, hur vi ska göra för att nå ut med våra åsikter, vilka exempel det fanns på att lyckade aktiviteter samt vilka områdens som bör prioriteras på kortare sikt.

För att stärka organisationen behövs, utöver utbildningen och möjligheten att öka informationsflödet både uppåt och nedåt, som jag har tagit upp redan, också bättre sökfunktion till den nationella hemsidan, mer stöd till mindre organisationer, mer info till nya medlemmar och kunskap om hur man bemöter media.

Det behövs också en insikt från Vänsterpartiet centralt att det är stora skillnader i de lokala organisationerna, där det på vissa ställen bara är ett par tre stycken aktiva och på andra flera hundra. Det behövs olika sätt att driva de föreningarna på och hantera information på.

Att nå ut bättre behövs också. Det kan behövas en enda person som är den som vänder sig till media och söker upp media, så att det verkligen blir gjort. Det är för viktigt för att låta media missa att det finns en vänsterpartist eller en lokalorganisation som har en åsikt.

Det finns risk för att låta styrelsen ta för mycket beslut, som riskerar att utesluta medlemmar från beslutandeprocessen, i synnerhet i lokalorganisationer med få medlemmar.

Ta reda på vad varje enskild medlem har för specifika kompetenser och se till att utnyttja dem. T ex kan någon göra bra trycksaker, så se till att den personen får sköta det så det ser så professionellt ut som möjligt.

Använd dagstidningarnas kommentarsfält och möjligheten att få bloggarna att bli länkade från nyhetsartiklarna i webmedia för att nå ut. Vissa större organisationer organiserar sms-kedjor om att ge sig ut för att kommentera specifika artiklar. Det når människor som inte aktivt söker information om Vänsterpartiet i sig.

Vänsterpartiet på vissa orter har en tidning/flygblad som ges ut efter varje fullmäktige för att visa vad som sades och vad för politik Vänsterpartiet förde, som delas ut på gator och i brevlådor.

Prioriteringar framöver. Det som bör prioriteras på lite sikt är dock att arbeta för att minska och diskutera arbetslösheten, som av många upplevdes som det största problemet. Vänsterpartister är ibland lite dåliga på att inse att även den privata sektorn av jobb behövs och att det skapar en bättre ekonomi för oss alla.

Jerker Nilsson, Vänsterpartiet Kronoberg

Fler bilder från Framtidskommissionens konferens

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Ideologierna är mindre viktiga för väljarna

Jag måste säga att jag känner mig till viss del tveksam till en del av det som står i det senaste inlägget hos Framtidskommissionen, Ideologin är grunden till allt. 


Jag tror att man i mycket högre grad måste fortsätta driva realpolitiska frågor och tona ner de ideologiska grunderna, oavsett vilka grunder vi talar om, utåt sett. 


Vill vi ha fler väljare så tror jag det är för långsamt att behöva utbilda en stor del av befolkningen till att inte sparka bakut så fort någon andas "Marx", eller slagord överhuvudtaget som har ideologisk grund, som tyvärr många gör idag, eftersom de lägger sina egna tolkningar av orden i det. 


Däremot sparkar mycket färre bakut när man talar om fler arbeten, sjukvård och mer rättvis fördelning, oavsett vilken teori som ligger bakom, eftersom det är saker även de minst politiskt intresserade förstår.


Icke-konkreta ord vänder sig snarast inåt, för att stärka de redan frälsta, men riskerar att stöta bort alla andra, och de flesta av våra väljare lär även fortsättningsvis vara de som inte är pålästa om Marx, i synnerhet våra nya potentiella väljare, och det är till dem vi ska vända oss till.


Tyvärr tycker jag att det fungerar dåligt med ord som "feminism" och "socialism", eller "Marx" och "marxism", eftersom folk gör tolkningar som jag som socialist och feminist aldrig skulle göra.


Däremot kan man driva en feministisk och socialistisk politik ändå. 


Ett lysande exempel är Carin Högstedts förslag om barnomsorg i Växjö under nattetid, som går att läsa här: http://smp.se/nyheter/lobbyn/alla-kan-inte-arbeta-nio-till-fem(2297340).gm


Det är ett förslag som utan problem går att se både som socialistiskt och feministiskt, men det uttrycks på ett sätt som så att alla förstår poängen med det och inte en enda av 14 kommentarer väljer att kalla henne för "kommunist" eller förlöjliga förslaget med att hon är feminist som "alla vet hur de är", i ett kommentarsfält i en tidning där man ofta får de orden slängda på sig som Vänsterpartist.


Påståendet att det är kontroversiellt att vara Vänsterpartist inlägget hos Framtidskommission, och att det kanske är så det ska vara, tycker jag inte fungerar alls. Istället så borde Vänsterpartist vara något som är så bra så att alla vill vara det och jag har svårt att se att ens de 15-20% av befolkningen som jag tycker Vänsterpartiet borde ha som fast väljarskara är människor som ser sig som kontroversiella.


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Flera fall framåt för S - När kommer de för V?

Jag skrev om Juholt som ny S-ledare för ett litet tag sen och att jag tror det var ett bra val, en ledare som är ny och inte är behäftad med något av alla de gamla problem som partiet dragits med under de senaste åren, sen Göran Perssons sista mandatperiod. (Även om man blir lite bekymrad när Göran Persson ser sig själv i Juholt, vilket knappast gynnar någon om det är en allmän sanning.)

Utbytet av toppolitiker, det vill säga "ansikten" som "alla" känner igen och har en relation till under en period som varit den sämsta i deras existens, fortsätter nu med Östros och Johansson och det är naturligtvis rätt väg att gå. Byt i toppen, för i botten finns fotfolket som är för många för att byta ut och vi lever i en allt för mediestyrd värld, där personen tyvärr betyder mer än politiken i sig.

Jag ska inte sia om hur mycket bättre sossarna i sig har potential att bli opinionsmässigt. Men det lär knappast fortsätta gå nedåt.

Jag önskar att Vänsterpartiet och deras Framtidskommission hade verkat lite mer intresserade av att göra liknande förändringar i toppen, för att få fram för allmänheten nya ansikten och lite nya idéer. Men jag känner mig, tyvärr, rätt skeptisk till att det kommer att hända eller åtminstone föreslås från deras håll...

Som jag skrev tidigare på Vänsterpartiet Älmhults hemsida, så ska jag iväg idag för att lyssna på en av representanterna från Framtidskommissionen, och sen om några veckor vidare för att lyssna igen och på fler personer vid ett större och mer officiellt möte än det här korta på ett par timmar.

På DN-debatt idag skrivs det om att S måste hitta en riktning för samhällsomvandlingen och frågan är om det samma inte gäller för Vänsterpartiet? Någonstans måste man försöka hitta en politik som sneglar mer mot besvikna vänstersossar än något annat, om man inte är intresserad av att fortsätta att vara ett 5-6%-parti.

En av GP:s ledarskribenter skriver för några dagar sen att Ohlys tid snart är ute och att han lär få svårt att vinna över Jonas Sjöstedt. Jag hoppas det stämmer, men ibland tycker jag att det känns som om stödet för en partiledare som inte ökat väljarantalet särskilt mycket under 10 år känns orimligt stort inom Vänsterpartiet.

Det borde vara självklart för ett parti som vill ha Världens bästa sjukvård istället för, skatterabatterade trädgårdar, att först sträva efter att få så många som vill rösta på partiet, så att man faktiskt kan genomföra en av de viktigaste sakerna i landet: Att ha en så bra sjukvård som möjligt.

Det får man svårt att göra om man inte fördubblar, helst mer än trippla, väljarstödet vid nästa val. Arbetet med det borde börjat redan direkt efter det gångna valet, med en ledning med självinsikt som valde att gå ut med att de inte kommer att fortsätta, utan lämnar rum för nya människor som inte är behäftade med gamla problem, att stiga fram och ta plats.

Det förnyelsearbetet mot fler röster och en framgångsrik politik har Socialdemokraterna så här långt hanterat betydligt bättre än vad Vänsterpartiet har gjort.

Media dn dn dn dn dn dn exp exp exp exp gp dag dag dag dag dag dag ab svd svd svd svd svd svd svd svd hd hd hd hd hd hd gp gp gp gp gp gp gp smp skd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Framtidskommissionen för Vänsterpartiet

Jag var ju på Årskonferensen för Vänsterpartiet Kronoberg igår och naturligtvis diskuterades framtiden för Vänsterpartiet.

Idag kan vi läsa om Ida Gabrielsson i Svenska Dagbladet, som är ordförande i Framtidskommissionen, som arbetar med Vänsterpartiets framtid.

Hon nämner många ett antal saker, inte minst som  nämns i Framtidskommissionens blogg och Flamman, att prioritera utåtriktade saker, något jag var inne på igår verkar vara nödvändigt. Syns man inte och på ställen där man märks, så finns man inte.

Jag ser fram mot Framtidskommissionens slutrapport, som ska komma i maj och vad det kommer att innehålla.

Jag personligen tror att hon har flera poänger i att man också måste bredda vad för utåtriktade verksamheter man sysslar med och de sakerna man gjorde förr kanske inte är de man ska lägga störst kraft på idag.

En av farhågorna jag personligen känner är att jag vet att många ideella organisationer, inte bara Vänsterpartiet eller politiska partier generellt, har svårt att hitta människor med tid och möjlighet att vara aktiva som det är nu, och jag är inte säker på att det blir lättare, beroende på hur arbetet förändras och på om det blir något som riskerar att ta ännu längre tid från ett politiskt arbete som för många kan stjäla rätt mycket tid.

Sen går det att diskutera om det verkligen är rätt att ett partis medlemmar ska göra de saker som samhället inte riktigt klarar av att genomföra?

Exempelvis så ställer jag mig, om jag nu förstår det rätt, tveksam till om Vänsterpartiet ska stå för läxhjälp. Det vore betydligt bättre att satsa på att skolorna har möjlighet att ge läxhjälp till barn som har svårt i ämnen där föräldrarna har bristande möjligheter att ge hjälp.

Rossana Dinamarca från Vänsterpartiet skrev i oktober förra året en debattartikel i Göteborgsposten, om att Införa läxhjälp i skolan, något jag tror vore betydligt bättre att göra. Det blir märkligt om Vänsterpartiet ska stjäla det som borde vara en anställning för någon istället.

Kan friskolor ha den typen av hjälp borde det naturligtvis kunna gå att få även hos kommunala. Även om jag, och de flesta vänsterpartister, är tveksamma eller till och med emot, friskolor, så finns det ingen anledning att inte lära sig av de saker de trots allt verkar vara bättre på.

Framtidskommissionen kommer till Växjö 20 mars, och jag ska göra vad jag kan för att ta mig dit och jag hoppas att många andra vänsterpartister gör det samma, eller till något av de övriga ställena Framtidskommissionen kommer att åka till.

Svensson gör ett bra inlägg i frågan och tycket inte att partiet ska bli ombud åt människor, utan istället, med kända exempel från arabvärlden, få människor att ta tag i sin egen verklighet via att de organiserar sig.

Media svd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!