De och vi

Jag skrev om moderata lögner för några dagar sen, och det är verkligen märkligt det som framträder mer och mer tydligt...


Fast märkligast är inte egentligen att moderaterna ljuger och gör större fel än många andra partier, antingen direkt via partiet eller sina aktiva politiker.


Det märkligaste är hur man lyckats blåsa så mycket blå dunster i ögonen på befolkningen att de på allvar tror att partiet är välfärdskramare och att partiets politiker, som Bildt, klarar sig undan med mord, nästintill bokstavligt talat via sitt engagmang via Lundin Oil.


Vem bryr sig egentligen om att Juholt blir granskad? Det är som sig bör, men varför är reaktionerna så få på att så få bryr sig om Bildt, eller inte ens Billström och Tolgfors som gör något liknande vad Juholt gör? Att högerns ledarsidor fortsätter kritisera Juholt är någonstans också som sig bör, men det är mer märkligt hur S-politikerna väljer att hålla honom om ryggen, trots att han uppenbarligen är ett sänke för partiet.


Någonstans tycks media ha bestämt sig för att S-politikers felsteg är en större nyhet än om liknande saker görs av högerpolitiker, och de släpps snabbare när de vägrar ge respons och knappt ens bemöter kritiken och är långt ifrån att gå in i försvarsställning på samma sätt som Juholt gör. Moderaterna själva kan göra som i frågan kring Afghanistankriget - Välja att tiga ihjäl det.


Visserligen kan säkert delat ledarskap även inom S minska eventuella risker. Men tänk istället så här för deras del: Vad kommer fram om man har två partiledare att hitta skit kring och hur mycket lägre siffror kommer S att kunna få då?


Mp har plockat upp en bra idé om att de ska få många svenskar att kunna påverka miljöpartiets politik, vilket jag tycker är något för alla partier att ta till sig av. Något som är betydligt bättre än moderaternas förmåga att ljuga ihop kring sin egen historia i sitt milt sagt stinkande uppdaterade faktafelsfyllda partiprogram...


Samtidigt så handlar Sverige idag betydligt mer om att göra reklam och sälja, än att vara till gagn för medborgarna, oavsett om det handlar om friskolor som inte behöver bibliotek, sjukvård, medicin eller att färre får rättshjälp, vilket ytterligare ökar på skillnaden mellan de som har och de som inte har eller fattig och rik och skapar ett än mer rättsosäkert och orättvist land.


Det viktigaste borde vara att får ett mer jämställt samhälle och mindre skillnader, till förmån för utsatta grupper.


En sån sak som brist på läkare och för dåliga instruktioner över sjukskrivningsfrågan från regeringen påverkar också att man mer och mer koncentrerar sig på något annat än att få människor på allvar friska på ett rättssäkerhet sätt.


Sjukskrivningsproblemet, som Hanne Kjöller nämner i dagens DN existerade inte igår mer än det existerar idag, utan är en missvisande mediebild där Kjöller själv är en mycket stor orsak till att det är fel uppfattning om var problemet finns.

Det är illavarslande om samhället ser ut som det gör, och det likväl ska behöva bli en ännu jävligare åtstramningspolitik, för både ni och jag vet att det inte blir de som har råd som kommer få mest märkbara åtstramningar, för de som bestämmer är allt mer på väg att fjärma sig från gemene man.


media svd svd svd svd svd hd hd hd hd hd hd hd exp exp exp exp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag dag kvp kvp kvp skd nsk sr dn ab ab ab ab dn


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Medmänsklighet - en bristvara både här och där

Det förvånar mig egentligen inte, hur osmakligt det än må vara, att Israel deporterar 400 barn som inte uppfyller vissa krav för att få stanna kvar i landet.

Det är inget annat än osmakligt att tvinga ut barn till föräldrar som jobbar med lågavlönade arbeten som gästarbetare och tvärtemot de omsorger barn behöver ha från sina föräldrar.

Fast sen så läser jag om Rosa Taikons artikel mot Tobias Billström från Newsmill om hur illa hans syn är på romer och inser att så långt ifrån Israels behandling är vi tyvärr inte här heller...

Och det finns dessvärre fler exempel på det, så känslan av att racka ner på andra länder la sig snabbt, även om jag knappast applåderar den politik som förs i Sverige idag. Att ministern står bakom utvisning av gravida fjortonåringar och homosexuella irakier är en politik som är människofientlig och ger mig samma typ av obehagliga associationer som Israels deportation av barn.

Det behövs verkligen en vettig rödgrön politik i det här landet, om inte annat så får det humanistiska rättstänkandets bästa.

Det är ämnen som borde intressera de högerkristna debattörerna i betydligt högre utsträckning än vad det gör idag, än en fånig debatt om hets eller kritik under prideveckan. Det är alltid märklig att se att den typen av debattörer alltid faller in och intresserar sig mer för den sex som kristendomen ofta haft så stora problem att hantera, istället för verkliga problem där människor dör och behandlas brutalt av både den svenska och andra stater.

Mer media svd dn dn smp dag sds


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Annonser från BloggPartner