Kajsa Grytt Bokfestivalen Konserthuset Kristianstad 3 september 2011

Spelningen på Kristianstads Konserthus under Bokfestivalen, skulle varit med Kajsa Grytts band. Men de kom aldrig på grund av en trafikolycka, om jag inte minns fel. (Där ingen skadades mig veterligen).

Kajsa Grytt ensam, oavsett om det är med el- eller akustiskgitarr är till stora delar rätt väsenskilt från när hon är med ett band. 

Bandet låter mer och hon försvinner lite mer än som helt solo. Konstigt nog, trots att jag är gammal punkare som gillar slammer, så tycker jag faktiskt bättre om när hon är själv och lite mer nedtonad.

Det var kort sagt en fantastisk kväll den 3 september, i ett allt för varmt Kristianstad och utan att tveka så var det den bästa av de fyra spelningar jag sett med Kajsa sen 2003.

Det finns fler bilder på min facebooksida, utöver de som finns under filmerna här.

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Risk för sämre yttrandefrihet

Jag läser om ett statlig utredning som föreslår att förlagen kan få ta över ansvaret för innehållet i böcker.

Risken är stor att författarna blir mer begränsade i vad de kan, får och vill skriva.

Att en författare ska ha sista ordet för sin egen text, som ges ut i eget namn, borde vara mer självklart än för exempelvis en tidning som ges ut i tidningens namn i första hand.

Mer media dn dn


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Böcker till salu

För två år sen, när jag och sambon flyttade till hus, så lade jag ut ett annonsinlägg i min dåvarande blogg för att bli av med lite böcker inför flytten. Jag minns inte riktigt hur många det var som vi blev av med men det var relativt många och ett antal kilos flyttning slapp vi att bära, mer än till posten.

Nu har bokhyllorna börjat bågna igen, och vi säljer av nästan alla böcker vi har för att få plats med fler nya.

Annonsen i sig har fått en egen blogg, som finns här: http://bockertillsalu.blogspot.com/


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Den börjar i varje fall väldigt bra...

Jag läser en recension i Aftonbladet av Lars Keplers nya roman Paganinikontraktet och konstaterar att redan början är bra mycket bättre än jag minns att hela den först boken var.

Jag förstod uppriktigt sagt inte riktigt hysterin kring Hypnotisören. Visserligen var det en habil och bra bok, men den stack inte så särskilt mycket ut från mängden av andra svenska krimimalromaner.

Den här däremot, har jag redan fått betydligt större förhoppningar kring, som jag hoppas inte grusar helt under de sidorna som är kvar...

Födelsedagar har ju alltid den fördelen, sen många år tillbaka, att det nästan alltid innebär någonting nytt i bokväg och just Keplers senaste bok var den första jag fick i år :)

(Vad jag läser just nu, i bokväg, står för övrigt alltid en bit ner i vänstra kolumnen här i bloggen.)

Mer media gp svd hd hd dn sds skd nsk kvp exp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Annonser från BloggPartner

Vilket är problemet egentligen?

Det är självklart att man kan tycka att det är ett problem att LO och Socialdemokraterna står varandra nära, och jag är inte alltid säker på att det är ett i längden lyckat samarbete sett till de båda organisationernas grundverksamhet, fackförbund och politiskt parti.

Men borde det inte vara ett ännu större problem att moderaterna inte alls talar om vilka som bidrar med pengar till deras politiska kampanjer? Där kan du inte ens tala om vilka du ska kritisera för att de har ett ekonomiskt samarbete med partiet och kanske kan tänkas ställa orimliga krav på politiken i praktiken för att fortsätta med det hela.

Det kan definitivt vara en fråga som kan avgöra de jämna opinionssiffrorna till det ena eller andra hållet och i betydligt högre grad än vad Mona Sahlins boksläpp gör...

Mer media exp hd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Annonser från BloggPartner

Underbar recension av Dagen-recensent!

Jag har funderat på under de senaste dagarna på att skriva ett lätt gnälligt inlägg om tidningen Dagen, som normalt sett alltid skriver om när någon med minsta lilla kristen anknytning gör något, som inte skrivit om ett dugg om den pingstvän som var med i Fuskbyggarna, och som dessutom påstods tala om etik och moral i den kristna närradion.

Men efter den underbara totalsågande recensionen av ett par Livets Ordares äktenskapsbok så är deras heder så ordentligt upprättade att jag glömmer den tidigare fadäsen :)

Det här är en problematisk bok på många sätt, och därmed också viktig att skriva om. Utgångspunkten, att kärnfamiljen "attackeras" i dag, kanske många delar. Men hur dessa attacker ser ut kan man ha delade meningar om. Man kan, som här, se "feminister", "socialister" och "samhället" som de som attackerar och förstör, som skapar skilsmässor och får barn att må dåligt.

Man kan också i en alternativ version se att stress och statushets förstör och tar tid främst från barnen, och att de flesta skilsmässor sker i farvattnen runt ont om tid - ont om pengar.

...

Att jag skriver Robert Ekh - och inte Åsa Ekh - beror på att vi i baksidestexten får veta att han har skrivit det mesta av boken, trots att de båda står som författare. De två sista kapitlen har skrivits av Åsa, vilket, enligt förlaget "tillför boken ett befriande kvinnoperspektiv". Redan dessa rader säger mycket om den ideologiska agendan. Åsas kapitel handlar dels om vad det innebär att som kvinna underordna sig, men också om vikten av att träna och äta rätt och vara vacker för sin make (ingenting står om att maken ska göra sig vacker för sin hustru).

Den agenda som Ekh själv har, säger att allt var bättre förr, att mannen ska vara "huvudet" i äktenskapet, att kvinnan ska underordna sig och att detta är inte bara naturens ordning utan även Guds.

Men redan här finns ett grundproblem. De texter han citerar av Paulus för att stödja sina teser kan naturligtvis motsägas av andra bibeltexter, som han inte tar upp. 

Och till sist kanske det viktigaste av allt:

Den här typen av skrytsamhet tror jag har en anti-evangeliserande effekt. Alla de av mina vänner som kallar sig sökare och som djupt och ärligt söker en Gud som är till för en sårad värld, får vatten på sina kvarnar när de säger att kristna är präktiga och skrytsamma över sina lyckade liv.

Jag hoppas att de inte får tag på den här boken.

 Själv minns jag inte när jag sist blev så här mörkrädd som jag blev när jag läste om den här boken.

En sak som författarna borde tagit upp i den här boken är den realitet som många barn lever i, att de inte får kontakt med sina mor- eller farföräldrar efter en skilsmässa, i synnerhet inte där den ena föräldern försvinner bokstavligt talat.

Förhoppningsvis är det något som man kan komma tillrätta med nu när en dom i Malmö ger farföräldrar rätt till umgänge med barn, efter att pappan dött. Det är självfallet viktigt med barn att få relationer till sina föräldrars föräldrar också, i synnerhet när den ena föräldern är bort.

Uppdaterat Efter ett tips i kommentarerna så rekommenderar jag John Nilssons blogginlägg och Per-Axel Sverkers text om man och kvinna som Guds avbild.

Mer media dn

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Snabbläsning

Jag läser om konsten att läsa snabbt och konstaterar att jag redan läser väldigt snabbt, och frågan är om jag behöver lära mig att läsa ännu snabbare.

Det är lite som när jag var ung och snabbspolade mig genom ett antal filmer (och säkert förkortade livet på mina videobandspelare radikalt) har jag märkt. Jag missar många detaljer och, som sägs i slutet på artikeln, jag försjunker sällan eller aldrig i en text.

Tänk, det uttrycket, att försjunka in i en text, hade jag helt glömt. När gjorde jag det sist? Kanske när jag läste om Decamerone förra året.

Annars har jag konstaterat, precis som med snabbspolade filmer, att mycket jag läser tappar detaljer och jag fångar upp ramberättelsen och lite till ungefär.

Fan vet om jag inte tjänat på att lugna ner lästempot lite och fått mer läsupplevelse?

Men visst, just nu, som det står i högra marginalen, så läser jag Liza Marklunds senaste bok, som enligt en samstämmig kritikerkår var urusel. Jag håller bara delvis med dem (en av hennes sämre böcker men den är lite spännande ändå), men jag är mycket tveksam till att jag missar några större djup i den oavsett hur jag läser den. Den kanske fungerat bättre som film?

I övrig tror jag att anledningen till min snabbläsning beror på all läsning som görs via datorn, som i och för sig gick rätt fort innan mitt datorliv och internet också, på gott och ont. Jag får onekligen in mer information än förut. Men frågan är hur mycket som stannar kvar?

Intressant artikel var det i alla fall, den om konsten att läsa snabbt och vill du lära dig själv så finns en till Så hävdar snabbläsarna att du ska göra.

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Vår senaste bok...

Vår senast inköpta bok, samarbetet mellan Liza Marklund och James Patterson med titeln "Postcard killers" recenseras på flera ställen idag, med rubriker som Varken spänning eller finess och den lustiga recensionen Skeva skjutjärn, av Sydsvenskans Per Svensson:

Just tolvåringar, med smak för blod och dåliga sexskildringar, är av allt att döma den primära målgruppen för ”Postcard Killers”. Texten är tryckt med stora bokstäver. Kapitlen är jättemånga och jättekorta. Dividerar man antalet sidor med antalet kapitel får man ett tal som till och med sjätte decimalen är identiskt med talet pi. D e t är spännande. Kanske planerar paret Marklund/Patterson att göra en meta-Dan Brown, kanske kan vi vänta oss en thriller om thrillern med titeln ”Pi-koden”?

Eller om man säger som i DN:s recension, att det enda försonande draget är att den är snabbläst.

Jag börjar få samma typ av nyfikna känsla, fast tvärtom, som jag fick av Hypnotisören. Alla pratar så mycket om boken att man börjar undra när nästan alla är så samstämmiga, om det som sägs verkligen stämmer. Jag tyckte inte helt det stämde med en hypade hypnotisören, som visserligen var en bra bok, men inte fullt så bra som "alla" påstod.

Jag får återkomma med om denna boken är lika urusel som påstås :)

Med media ab

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!