fredag 15 februari 2013

Du är lurad! Se den här dokumentären och förstå varför! - Om Lönesänkarna

NU har både jag och Annika lyckats se den här filmen från Dokument Inifrån. Allt jag kan nynna på är klassikern, Staten och kapitalet, som sitter i samma båt. Men det är ju inte dom som ror, så att svetten lackar...

Jag vet att ekonomi, i synnerhet på statsnivå, oftast är tråkig. MEN den här går att förstå och förklarar många saker, och det är tidigare tvärsäkra människor, vars tvärsäkerhet har svalnat och som numera är kritiska till tänkandet kring ekonomi som gör att du som löntagare får mindre del av arbetsgivarnas vinst än på snart 100 år.

Det förklarar OCKSÅ dagspolitiken, det förklarar OCKSÅ varför Sossarna och även Palme förtjänar kritik än idag, det förklarar OCKSÅ varför S idag är ett litet parti historiskt sett och det förklarar varför, utan att mena det, varför jag är Vänsterpartist.

DÄRFÖR bör även du välja 58 minuter av ditt liv att se den och förstå den och försöka agera mot dina politiker och fackföreningar för att få en förändring!

Hela filmen finns här ett litet tag till: Lönesänkarna på svt.se

"Allt mindre av det växande välståndet kommer vanliga löntagare till del. Inte på hundra år har svenska löntagare fått så lite betalt för vad de faktiskt producerar. De senaste trettio årens ekonomiska politik har gjort Sverige till ett land med kraftigt ökande inkomstskillnader.

Finansmannen Rune Andersson är en av Sveriges rikaste män. Han beskriver hur Sverige blivit ett helt annat land under de trettio år han varit verksam inom det svenska näringslivet.

– I den här klassiska fördelningen mellan arbete och kapital så har kapitalet fått en högre andel av inkomsterna de senaste decennierna. Det är ju en remarkabel ökning, helt klart.

Under hundra år fick varje generation svenskar uppleva påtagligt högre reallöner och en allt högre levnadsstandard. Men sedan slutet av 1970-talet har allt mindre av det växande välståndet kommit vanliga löntagare till del. Inkomsterna i landet har förskjutits från löner till vinster. Enligt Lennart Schön, professor i ekonomisk historia så saknar förändringen motstycke i historien.

– Lönernas andel av de totala inkomsterna i landet har minskat dramatiskt sedan början av 1980-talet. Vi behöver gå tillbaka till 1910-talet för att hitta en så låg andel av inkomsterna som tillfaller löntagarna.

I säsongens första Dokument inifrån undersöker Erik Sandberg hur en serie av medvetna politiska beslut gjort de allra rikaste ännu rikare medan levnadsstandarden för den breda allmänheten inte tillåtits öka i samma takt som för tidigare generationer. Grunden för den ekonomiska politiken lades redan för trettio år sedan och såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar har genomfört åtgärder för att hålla nere löneökningarna i landet. Men politikens syfte har varit en känslig fråga och politikerna har undvikit att tala klarspråk till väljarna.

– Jag vill påstå att man rentav mörkat det här och uttryckt sig oerhört svävande, säger Lars Calmfors, professor i nationalekonomi.

Politikernas förhoppning har varit att löneåterhållsamhet skulle sätta fart på investeringarna och skapa fler jobb ändå har arbetslösheten stigit och investeringsgraden är fortsatt låg. Kanske är det dags att fråga sig om politiken varit effektiv och om den varit värd priset."

Lönesänkarna på svt.se

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

torsdag 14 februari 2013

Alliansen i landstinget kör ekonomin i botten

Jag häpnar lite över att det ser ut som om att Landstinget Kronobergs politiska alliansledning överväger att förflytta verksamhet till det dyra nybygget World Trade Center i Växjö (står lite om det även på Växjö kommuns hemsida). Och jag som trodde att landstingets vilja att sälja röntgenundersökningar till privatpatienter skulle vara toppnyheten på det området...

Trot att man har en skenande ekonomi som inte går ihop alls! 
Trots att det borgerliga alliansstyret valde att höja skatten för några år sen.
Trots att verksamheten är hårt utsatt på många sätt, och bland annat Ljungby lasarett är hårt ifrågasatt och inte ens de få borgerliga ljungbypolitikerna som innan valet var för att behålla det har valt att yttra sig nu...

Ni som bor i Ljungby kan ju fundera på om det blir pengar över till ert lasarett när man inte vill använda befintliga lokaler för verksamhet och administration, för att rädda WTC och se till att det blir fler lokaler uthyrda där. Det är onekligen så att många kommunala växjöpolitiker i hög grad är samma personer som landstingspolitikerna och det är självklart en politiskt vinst på hemmaplan att få ekonomi i WTC. 

Även om det går ut över landstingets dåliga ekonomi, något som påverkar även Älmhultsbornas ekonomi och hälsa mycket mycket mer än diskussionen om några flyktingar till hit eller dit...

För några dagar sen så skrev inte Smålandsposten, märkligt nog, om ett internt bråk inom alliansen och centern i landstingspolitiken. Där hade en ledande centerpartist blivit utskälld av den opolitiska landstingsdirektören och det centerpartistiska landstingsrådet för att hon hade uttalat sitt stöd för lasaretten i Ljungby. Däremot skrev Smålänningen om det, men tyvärr så har de inga nyheter på sin hemsida...

Nyheten i sig genererade en mycket märklig insändare från landstingsrådet Lena Karlsson från centern och ljungbycenterns Carina Bengtsson, som är vice ordförande i kommunstyrelsen i Ljungby. I sig en märklighet eftersom Carina Bengtsson mig veterligen inte alls är politiskt aktiv i landstinget... 

Än märkligare var en insändare från just Lena Karlsson som anklagade journalisten som skrivit om bråket för att ljuga, vilket ytterst få erfarna journalister gör i den här typen av bråk. Den minnesgode minns hur Lena Karlsson tidigare ljugit och velat få journalister att framstå som lögnare, då trots att allt hon sagt fanns inspelat. Vilket gör att hennes trovärdighet inte finns kvar.

Tyvärr kan jag inte kopiera texten till någon av insändarna eller artiklarna här. Men jag kan kopiera in mitt svar, som publicerades den 12 mars 2013 i just Smålänningen, som refererar till de tidigare texterna och min upplevelse av vem som ljuger här:



Vänsterpartiet har alltid varit för att behålla Ljungby lasarett

Det är inte utan förvåning jag läser i media om hur främst den opolitiske landstingsdirektören, men även centerpartisten Lena Karlsson, väljer att hårt och onödigt kritisera den ärliga centerpartisten Annelill Davidsson, för att hon offentliggjort sin åsikt om Ljungby lasarett. 

Jag är bl a ersättare i Folkhälsoutskottet i landstinget, där Annelill är ordförande. Eftersom jag är Vänsterpartist så är det naturligt att vi har olika åsikter ibland, men jag har däremot svårt att se att hon förtjänar den kritik som media skrivit om och det är svårt att se henne som annat än en ärlig och rakryggad person, och en av få som tydligt vågar stå upp på allianssidan för Ljungby lasarett.

Lena Karlsson, blev med rätta kritiserad tidigare för att i Radio Kronoberg valt att hellre ljuga, och anklaga reportern för lögn, än att erkänna när hon själv försagt sig om att hon är på väg att avsäga sig sina uppdrag, vilket borde gett mycket mer kritik än hon själv har anledning att ge.

Det gör det än märkligare att se centerpartisten Karlsson gå ut och försöka "skjuta budbäraren", genom att försöka få journalisten bakom artikeln i tidningen Smålänningen att se ut som om hon ljuger. Trots att det så här långt enbart är Karlsson själv som blivit avslöjad som lögnare.

Vid Folkhälsoutskottets senaste sammanträde, den 5 februari, så uttalade både jag och flera andra ledamöter vårt stöd innan sammanträdet för Davidsson i den här härvan. Naturligtvis så hade Davidsson sagt ifrån om det varit några större felaktigheter i artikeln som publicerades i Smålänningen samma dag, men det gjorde hon inte.

Någonstans så förstår jag att den i Ljungby okända Lena Karlsson behöver en "lokalt känd" politiker i Carina Bengtsson som stöd i en insändare den 5 februari, för att öka både sin egen och för centerns påstådda åsikters trovärdighet.

I mina ögon som politiskt aktiv ser det märkligt ut, för så vitt jag vet så är inte Carina Bengtsson formellt sett alls inblandad i landstingspolitiken som styr över lasarettets framtid, vilket gör hennes åsikter utan direkt värde.

Märkligast av allt är ändå att det är så få inom landstinget aktiva allianspolitiker som tydligt tar ställning för lasarettet, inte ens de från Ljungby kommun som gick ut innan valet att de var för att bevara det.

Även om landstingets ekonomi går att betrakta som en veritabel katastrof, eftersom den inte gått ihop under de åren alliansen haft makten trots att de har höjt skatten, så är inte en nedläggning ett alternativ av medicinska skäl. De medicinska skälen och omsorgen om befolkningen är det viktigaste.

Något som verkligen gör lokaltidningarnas bevakningar av landstingets alla problem viktigare än någonsin.

Vänsterpartiet har hela tiden varit väldigt tydliga med att vi är för att behålla Ljungby lasarett och vi behöver inte attackera våra egna politiskt aktiva för att få fram vår åsikt på ett ärligt sätt.

Jerker Nilsson, Vänsterpartiet, bl a ersättare i landstingsfullmäktige.




Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

tisdag 12 februari 2013

Inte alltid lätt för småpartier

På sätt och vis kan jag förstå båda parterna i diskussionen kring inställda kommunfullmäktigemöten, som fullmäktiges ordförande och sd:s representant diskuterar. 

Men jag undrar om det är värt pengarna för det arvode och förlorad arbetsförtjänst som betalats ut för ett fullmäktige med få frågor, oavsett om man binder ihop det med någon diskussion eller inte?

Jag tycker dagstidningarna, båda två som kommer ut i Älmhult, är generösa med att både skriva om och erbjuda insändarutrymme, ett ställe man sällan ser några andra än vi från Vänsterpartiet och S ta plats. Varken maxialliansen eller Sd tycks intresserade av att diskutera där. 

Sd-Älmhult har visserligen en hemsida, men där skriver de å andra sidan nästan aldrig om älmhultspolitiken, utan ser mer som något helt annat. Än värre är med övriga partier i kommunen, som i princip inte har någon hemsida med dagsaktuella frågor alls.

Det är enbart Vänsterpartiet Älmhult som har en lokalpolitiskt levande hemsida.

Det stora problemet, inte bara på fullmäktige i Älmhult, är nog att för få frågor kommer till fullmäktige, utan de stannar på andra ställen, som kommunstyrelsen eller i de olika nämnderna.

Vilket är ett demokratiproblem eftersom det är fullmäktige som är den folkvalda församlingen. Det går att se på andra kommuner, även i Älmhults storlek, att de väljer att betydligt fler frågor, betydligt fler saker att läsa sig in på och betydligt längre fullmäktige än i Älmhult.


Det är även ett demokratiproblem eftersom det är just kommunfullmäktige som är det som i högst grad bevakas av journalister och därför skrivs om.


Men det är klart, vi har en kommunfullmäktige ordförande som bl a tystat mig som försökte berätta vikten av pengar från staten för en kommuns budget, vilket i medel i landet handlar om ca 18% av inkomsterna, och i Älmhults fall ca 105 miljoner av den totala budgeten. (I sig så anmärkningsvärt att politiker från både maxialliansen och från den röda sidan samt journalister gav mig rätt i att jag borde fått fortsätta).


Andra kommuners ledande politiker, även i borgerligt styrda kommuner, har påpekat det här både skriftligen och muntligen för regeringen. 

Så sent som för någon vecka sen så var det en av moderaternas representanter i Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som påpekade att det är ett problem för kommunerna när deras kostnader ökar för t ex socialtjänsten, när folk åker ur sjuk- och arbetslöshetsförsäkringssystemen.


Men det här fick jag tyvärr inte ta upp under budgetfullmäktige. Trots att det påverkar Älmhults kommuns politik.


Vilket även det är ett sätt att begränsa demokratin.


Ett annat, där ordföranden i fullmäktige är inblandad är det jag lärde mig på SKL:s demokratidagar 2012, om hur man kan använda internet och sociala medier via en intressant föreläsning av Anders Nordh SKL, som jobbar med medborgardialog och demokratifrågor, samt Anders Lindh, då kommunchef i borgerligt styrda Kinda kommun som är kommunen som jobbat mest med demokratifrågor.


Min redovisning av det fastnade hos fullmäktiges ordförande, som hänvisade till att det fanns en grupp som jobbade med att utveckla de här frågorna och därför inte valde att ens skicka det vidare till gruppen ifråga.


Någonstans där blev jag rätt trött över att konstatera att man skickar iväg mig på föreläsningar som kostar skattebetalarna tusentalskronor, men väljer inte att utnyttja det jag rapporterar vidare.


Av en slump vid en diskussion om demokrati i Allmänna Beredningen i Älmhult så konstaterades det att vår sekreterare vid det mötet sitter med i gruppen som utreder det hela. Jag mailade min redovisning dit, varpå jag fick ett tack och ett konstaterade att det definitivt finns saker från min redovisning de har användning för...


Ett annat exempel är när kommunstyrelsens ordförande, Elisabeth Peltola, i fullmäktige tycker att vi lägger fel sorts motioner, när vi lägger en Motion om cykelställ och att vi bara ska motionera om de större frågorna... Här var det en fråga som allmänheten lyft fram, som man hade försökt få fram en förändring kring på andra sätt, men kört huvudet i väggen.

Det värsta av allt är att det knappast är demokratiskt att försöka tala om för andra partier vilka motioner som är "rätt" att lägga. Att bemöta dem politiskt, på alla sätt och vis, är däremot demokratiskt gångbart och legitimt.

Någonstans tycker jag att den styrande maxialliansen är oerhört bekväma och ignoranta mot demokratin och mindre partier och det är knappast bara vid inställda fullmäktige det märks. 


Tyvärr når det sällan ut till allmänheten.


Vänsterpartiet Älmhult har vid flera tillfällen drivit på om ökad demokrati, bl a via Motion om ökad demokrati, men våra försök bemöts med konstant demokratibrist bland en majoritet av övriga politiker...

Är det någon som orkat läsa ända hit och vill läsa redovisningen från demokratidagarna så mailar jag gärna ut den. Det är bara att skicka ett mail till jerker at mac.se


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!