Fjortonåriga Malala Yousufzai borde fått fredspriset!

Hur kan man tycka att en organisation som EU är värd fredspriset, som t o m enligt DN:s ledare inlänkad nedan, inte borde nedlåta sig till att utse en långvarig diktator till gränspolis? 

Eller hjälpa till med vapenexport till diktaturer eller har medlemsländer där alla partier utom Vänsterpartiet vill ha vapenexport till diktaturer och krigförande länder, samt accepterar att bygga en vapenfabrik i ett av världens hårdaste diktaturer?

En olycklig resa Libyen: När Khaddafi fick jobb som EU:s gränspolis.

Jonas Sjöstedt skriver klokt om varför EU inte förtjänar fredspriset på grund av nostalgiska skäl, samtidigt som någon från icke-EU-landet Norge verkar bestämt sig för att ge priserna i förebyggande syfte... Men med tanke på att EU är i kris, så verkar det verkligen vara så...

Svenska Freds, som en gång fått fredspriset också, skriver också mycket tydligt om varför inte EU förtjänar ett fredspris.

Smålandspostens ledarsida, som fegt nog nu tagit bort kommentarsmöjligheten, ser inga problem med att EU får priset.

Vem skulle då få fredspriset istället kanske någon undrar?

Jag tycker att man skulle gett den, för längesen, till den unga flicka som idag ligger med skottskada i huvudet för att hennes enda kända åsikt var att hon tyckte att flickor även där talibanerna har makt, ska få gå i skolan: Hur kan en flickas skolgång provocera?

Vet du inte vem hon är så finns det en bra dokumentär på en dryg halvtimme om henne på Youtube, inlänkad här:



Läs mer i  hennes blogg!

media ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn hd smp gp gp gp dag nsk nsk skd skd sr sr sr sr sr sr sr

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Fortsatt nej till EU för Vänsterpartiet

Fortsatt nej till EU, skriver Smålandspostens ledarsida idag.


Bland enskilda medlemmar och partiföreningar finns det fler som tycker att vi borde sluta bråka om EU. Egentligen tycker jag inte vi borde gått med från första början och den ekonomiska kollapsen för det ekonomiska samarbetet inom EU visar än mer på att inte byta till Euro var ett oerhört bra val.

Men jag är övertygad om att det kommer att bli fler och fler som kommer anamma den åsikt bl a jag, Jonas Sjöstedt och ordföranden för V-Älmhult har, utöver växjövänstern har, att det inte finns någon anledning att i dagsläget driva kravet på ett eu-utträde.

Det finns betydligt viktigare strider att ta här och nu.


Svar från Jonas Sjöstedt i dagens Smålandsposten.

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Vill vi veta hur framtiden ser ut?

Bristen på långsiktigt tänkande, istället för kortsiktigt, har jag skrivit om flera gånger. Senast för någon månad sen i Långsiktigt tänkande efterlyses.


Det samma går att säga om situationen i USA och deras allt mer bristfälliga ekonomi, som det naturligtvis finns både flera olika orsaker till och flera olika lösningar på.


Lika naturligtvis så kommer det inte bli de som till största delen står bakom att de befinner sig där de är som kommer att få betala det, utan vanliga fattiga människor, inte bara i USA, utan världen över.


De krissamtal som påstås pågå nu är något som borde börjat för längesen och fortsatt, eftersom det kapitalistiska, eller om man så vill liberala ekonomiska tankesättet, inte innehåller något långsiktigt tänkande.


Nu är det lätt att luras, åtminstone för vissa med bristande fantasi (som vanligt i mediekommentarerna), att tro att jag som Vänsterpartist skulle vara för planekonomi, men inte alls. Det är ju minst lika tydligt bevisat sig vara ett ohållbart system det också.


Lika lite som en ekonomisk marknad kan vara totalkontrollerad, lika lite kan den vara helt eller nästan helt oreglerad, eftersom makten ligger någon annanstans än i händerna på de som kan väljas bort eller väljas in.


Tyvärr verkar det som att demokratin i sig är ett hinder, eftersom det är lättast för väljarna att välja de som lovar mest som gynnar sin egen grupp av människor på kort sikt. Jämför exempelvis med Kina, som med sin bristande, för att inte säga frånvarande, demokrati har seglat upp till en av världens starkaste ekonomier och med rätta kan kritisera den amerikanska ekonomiska politiken.

Kina är landet som fick på relativt kort tid ta över mycket av enkel tillverkningsindustri från väst, eftersom det var för dyrt att tillverka sakerna här. Synd bara att det i slutändan innebär färre antal arbetstillfällen och pengar här. Men som sagt så är nästa kvartalsrapport viktigare än den egna befolkningens arbetstillfällen.

Frågan är när politiker världen över, i demokratiska länder, på allvar ska våga säga tråkiga saker som innebär dåliga saker på kort sikt, men bra på lång sikt, för väljarna? Lite längre än till nästa kvartalsrapport eller nästa valresultat måste verkligen samhällena världen över drivas.

Så är det inte idag och jag tvivlar på att det kommer att vara så i morgon.

Jag har sagt i åtskilliga år att de här sakerna är en vansinnesväg att gå för väst, men först nu verkar även andra inse det:

Det enda vi med säkerhet vet är att den globala maktförskjutningen från USA och EU mot Kina inte tagit någon paus. Den fortgår steg för steg och har om något snabbats på av krisen.

Standard & Poor’s underbetyg åt den amerikanska ekonomin är ett underbetyg åt västvärldens politiska ledning, som deprimerande nog får kommunisterna i Peking att framstå som ansvarsfulla.

Jag är, som de allra flesta Vänsterpartister, inte särskilt förtjust i USA av många goda anledningar. Men det känns knappast bättre att en diktatur, tack vare politiska beslut i USA och EU gör att den kinesiska ledningen tycks ha bäst grepp i världen om ekonomin... Vilket är tack vare politiken här i minst lika hög utsträckning som deras egen politik. (läs även den dystopiska Pax Americana krackelerar)

En av få goda saker med det här dock att det lär bli mer än den israeliska ekonomin som krackelerar, om de inte längre får så höga bidrag från amerikanska staten...

Här hemma försöker högerpolitikerna, och viss mån sossarna tidigare, skylla de ekonomiska problemen på sjukskrivna, som i hög grad visar sig vara känt kriminella personer. Varför inte sluta agera för att bestraffa alla sjuka, genom att ge dem medicin istället för vård i första hand, och arbetslösa och istället välja att jaga de som är skyldiga och varför inte titta närmare på de som kombinerar kriminalitet med sjukskrivningar? Eller varför inte sluta ge vård för självskadande kvinnor helt och hållet, vilket har gett dödsfall...

I kombination med att vi kommer att fortsätta att bli allt äldre, så går det inte att fortsätta sänka nivån för vården.

Men med högerpolitiker här som försvarar diktaturer så kan man inte förvänta sig någon reaktion...

Vill vi alls veta hur framtiden ser ut, i synnerhet under de kinesiska ledarnas stora ekonomiska makt? Jag vill inte det...

Läs gärna även tidigare inlägg av liknande sort:

Fortsatt hyckleri kring Kina
Regeringens hållning mot diktaturer
Diktaturer in i den svenska skolvärlden
Jag är övertygad om att alla ismer mår bra av diktaturer
En Orwellsk kampanj
Dags för förändring av de svenska exportlagarna


media e24 e24 e24 e24 ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd vd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd smp exp exp exp exp expdn  dag dag dag dag dag gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp skd skd nsk nsk nsk nsk smp

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

På tiden att göra något på allvar?

Ännu en uträkning har kommit om vad som är alkoholens strikt ekonomiska kostnader.

Den här gången presenteras det som vad ett krogslagsmål kostar: Notan för ett krogslagsmål är 75 miljoner.

Nu är det visserligen inte varje krogslagsmål som slutar med en invalidiserad människa, men även utan det så handlar det om stora pengar, så fort polis, rättsväsende och sjukvården blir inblandade och på den dyraste tiden, kvällar, nätter och helger.

Även om kostnaderna, som hade kunnat komma andra till nytta både i form av snabbare och bättre vård och skattesänkningar, är höga så är det likväl det mänskliga lidandet som är värst.

GP har just nu en artikelserie om sprithandeln för Sveriges del, som jag varmt kan rekommendera, som visar på ett sjukt system.

Jag vet att många naturligtvis tycker att alkoholskatterna ska sänkas, vilket dock få svenskar vill, och att man ska få köpa alkohol i matvarubutiker, vilket inte många heller vill.

Men problemet enligt mig är snarast att alkoholen redan nu är mer lättillgänglig än den varit tidigare och att införselkvoterna är löjligt höga och tullen bakbundna via EU:s regler om införselkvoterna.

Tidigare fungerade systemet bättre och det är dags att på allvar försöka förändra de regler som gäller idag.

Men ser man till majoriteten i riksdagen idag, så består den partier som är liberala till alkohol, trots att det är den mest kostsamma drogen för samhället.

Centern driver bland annat vidare frågan om gårdsförsäljning, trots att det inte alls handlar om enstaka gårdar som säljer egna varor längre och slår ytterligare mot de som är fattiga genom att hellre pratar om villkor för småsparare, istället för att koncentrera sig på de som inte alls får något över de kan spara, oavsett regelverk.

Men det är verkligen ett uruselt parti, med kortsiktigt tänkande, framför ett mer långsiktigt, som värnar om folkhälsan.

Istället behövs det satsningar på en bättre sjukförsäkring, där alkohol också spelar en stor roll till varför människor både blir sjuka och varför barn förblir fattiga, där missbrukande föräldrar kan spela en stor roll.

Ser nu att Annie Johansson inte bestämt sig för om hon vill kandidera som partiledare. Blir det hon så blir det inga förändringar från den nu inslagna linjen, mot det jag saknar...

media gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp smp smp svd svd hd hd dn dn dn exp exp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Svar till Eskil Erlandsson

Insändare och svar på en krönika av Eskil Erlandsson i tidningen Smålänningen den 13 april. Den handlade om hur regeringen, via Erlandssons agerande, låter oss få ett undantag för EU-reglerna över dioxinförgiftad fisk. Det går att läsa mer om det här, här och här.




Erlandsson struntar i barnens hälsa

Det är minst sagt oerhört märkligt att se en minister försvara och få igenom ett undantag från EU:s regler kring dioxin i fisk. Den fisken anses vara så skadligt att "kvinnor i fertil ålder" och barn inte bör äta det mer än högst ett par gånger per år, även enligt Erlandsson själv.

Drygt 1000 personer arbetar med fiske idag och omsätter 0.03% av BNP och det anses vara viktigare att behålla än att måna om befolkningens hälsa. Det är svårt att se att det kan utvecklas som Erlandsson påstår, eftersom det råder exportförbud på fisken ifråga, på grund av hälsoskäl.

Dioxin är ett gift som lagras i fett, vilket gör fet fisk betydligt farligare. Det gör också att det lagras i människors kroppar och framkallar cancer, hudsjukdomar och nedsatt fertilitet.

Kontentan blir att det tycks som att regeringens åsikt är att våra höns är viktigare än våra kvinnor och barn, för hönsen får vi inte mata med östersjölax på grund av dioxinet...

Jerker Nilsson, Vänsterpartiet Älmhult



Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Fusk och oärlig retorik

Nyheter från eu-politiken är det inte ofta man får från svenska medier, vilket jag definitivt tycker är en svaghet, eftersom dess regelverk påverkar vardagen mer och mer.

De gångerna någon skriver om det, så är det inte sällan i samband med några skandaler, som den senaste med fem utpekade parlamentariker, som misstänks för korruption och bidragsfusk:

Skandalen har inte bara väckt krav på de avslöjades skalper, men också satt ljuset på parlamentarikers extraknäck och samröre med lobbyister. Den visar också hur svagt EU:s interna system för att spåra maktmissbruk och korruption fortfarande är, mer än ett decennium efter att en hel uppsättning EU-kommissionärer tvingades avgå på grund av utbrett fiffel och nepotism.

Brittiska Sunday Times reportrar låtsades komma på uppdrag av bankvärlden, och bad EU-parlamentarikerna om ett möte för att prata om lagar som just nu diskuteras i EU-institutionerna, och som kan innebära mindre rörelsefrihet för finansinstitut. 14 ledamöter tackade ja. Med dold kamera fångade britterna sedan hur en handfull av ledamöterna diskuterar metoder och arvoden för att lägga ändringsförslag som passar bankvärlden.

Det gör ju att man osökt kommer att tänka på hur Sverigedemokraterna och moderaterna numera, efter att kd ändrat sig, är de enda som inte vill redovisa vilka deras bidragsgivare är, trots kritik från just EU:s antikorruptionsenhet, som ändå inte verkar vara den starkaste organisationen på det här området...

Alliansfritt Sverige konstaterade i höstas att Minst hälften av moderaternas bidrag kommer från stora bidragsgivare, i sin stora rapport om det Moderata bidragsberoendet. Någonstans är det svårt att inte få känslan av att det märks i politiken. Det är bara lite mer uppenbart med eu-politikerna ovan...

Hur många riskkapitalbolag, som ser stora förtjänstmöjligheter ligger bakom bidragen? Många av skolorna i södra Skåne ägs av danska riskkapitalbolag, vars uppgift är att tjäna pengar. Det är synd att den typen av satsningar lätt gör att Välfärden töms på pengar och en mycket märklig retorik om att det är arbetslinjens förtjänst att det blir färre fattiga barn, när det i själva verket är så att barnfattigdomen ökar och att Sverige bryter mot barnkonventionen tack vare det. (Rädda Barnens rapport rekommenderas som läsning)

Sjukförsäkringen är en annan del, där det jämfört med för mindre än decennium tillbaka, där det plötsligt blivit så mycket försämringar att det plötsligt öppnat sig en gigantisk marknad att tjäna pengar på för privata försäkringar. Det är svårt att se att det kom av en slump.

Innan har den allmänna sjukförsäkringen varit betydligt bättre och verkligen gällt alla människor. Men de privata försäkringarna vill naturligtvis inte ha redan sjuka människor, utan sållar ut de friska och de med bäst inkomst.

Ett annat exempel på den retorik som möjliggör det här, och som kommer från en ytterst sannolik bidragsgivare till moderaterna, är debattartikeln Dags att stärka egenmakten i Kvällsposten igår av vd:n för Skattebetalarnas förening.

Läs det nedanstående citatet från hans debattartikel noga:

Nästan 80 procent har antingen köpt svartarbeteunder fjolåret eller är villiga att göra det. Tyvärr finns liknande trender också i Sverige. Svenska folket har fått en alltmer skeptisk inställning till de offentliga systemen. 
Bara hälften anser att det aldrig är rätt att fuska med skatten, enligt de senaste mätningarna från World Value Survey. Fyra av tio tycker samtidigt att det kan vara rätt att ta emot offentliga bidrag som man inte är berättigad till. 
Felaktiga utbetalningar från försäkringskassan, som resulterade av misstag eller fusk, uppskattades år 2009 till hela 16 miljarder kronor. För några år sedan medförfattade vi, plus några andra samhällsdebattörer, boken "Plan B - den dolda jakten på välfärd". Där kartlade vi hur allmänheten på olika sätt anpassar sitt beteende till de offentliga systemen. Nära 95 procent av de tillfrågade svarade att de under de senaste fem åren på olika sätt ändrat sitt beteende för att vinna olika fördelar. Mer än en tredjedel erkände att de tillgripit olika former av fusk, exempelvis genom att överutnyttja a-kassan och sjukpenningen eller genom att köpa svarta tjänster. Den svenska välfärdsstaten byggdes upp kring de mycket starka arbetsnormer som tidigare fanns i Sverige. 

Den innehåller en mycket ful och obehaglig retorisk fint i form av att slå ihop skattefusk kring svartarbete med fusk med A-kassan och Försäkringskassan inblandade, för att sprida vidare myten om att det fusket är omfattande.

Det är bara ett fel. Fusket kring försäkringskassan är inte särskilt omfattande, inte alls som vad det gäller rent skattefusk. Malmöforskaren Björn Johnson konsterade det för ett bra tag sen i sin bok och debattartikel i DN.

Fusket kring försäkringskassan är bara 0,04 procent av alla utbetalningar under 2009 och det är under ett år som Försäkringskassan ökat kontrollerna så att möjligheterna att hitta fler fuskare är större än tidigare år.

De 315 miljoner som återkrävs, som anses röra uppsåtligt fusk, är en summa som låter hög. Men i själva verket så är de 133 miljarder som det fuskas med skatten med en betydligt högre summa, som det skrivs betydligt mindre om:

Så: 133 miljarder i försvunnen skatt har vi på bordet. Var ska vi börja bena? Låt oss ta det olagliga sparandet utomlands. Det kostar uppskattningsvis 7,5 miljarder om året. Och det är ingenting annat än personer som gömmer en del av sina förmögenheter på utländska konton där de slipper betala skatt till Sverige. Skattebrott, utfört av den som har rätt mycket, men tycker att lite mer ska jag ha.

Håll i dig nu. Bara kostnaden för det här olagliga sparandet, är två miljarder mer än hela det uppskattade fusket inom hela socialförsäkringssystemet. En organisation som skulle jobba enbart med att förhindra skattesmitarkonton, har chansen att dra in mer till statskassan än Försäkringskassans kontrollverksamhet någonsin kan.

Men Skatteverket har haft det knapert de senaste åren och tvingats lämna in en handlingsplan till riksdagen. Där står att man yxat, skurit och ”haft otillräckliga förutsättningar att minska skattefelet”. Verket beräknar att fel för 22 skattemiljarder rättas till varje år. Målet är att få in tre gånger så mycket. Men i stället för de extra 400 miljoner som Skatteverket bett om, gav regeringen hälften. Nu måste mellan 50 och 100 anställda bort nästa år.

Att det här uppmärksammas mindre tror jag själv beror på två saker, det skapar färre rubriker och att det finns en tydlig agenda hos många som utövar lobbyverksamhet, som mannen från skattebetalarnas förening, som väljer att klumpa ihop två vitt skilda saker. 


Det är dessutom inte förvånande att regeringen drar ner på den här typen av kontroller för skattesmiteri, för det är uppenbart att de riskera drabba deras väljare i hög grad, trots att en satsning med fler anställda med lätthet och på kort tid hade betalat sig.


Istället för att få en väl anpassad omsorg för svaga grupper, så får vi istället privat verksamhet, som inte vill betala skatt för sig som andra företag och som har visat sig i många fall ha låg utbildning och dålig kontroll över vilka de anställda är...

Men privat verksamhet är, med mycket få undantag, mest intresserad av att tjäna pengar. Så när det inte finns pengar att tjäna, som på kultur, så blir det inga större satsningar heller, vilket i sig ger ett demokratiproblem, när samhället vänder sig till färre och färre människor med sina kultursatsningar, och enbart väljer de större arrangemangen.

Eftersom den här regeringen inte kommer att ändra sig i någon högre grad, så fortsätter jag, trots allt att hoppas på att sossarna kommit till ro och nu kan agera en tydligare opposition, för att sätta tummen i ögat på alliansregeringen och deras nästan konstanta stöd sd...

media svd svd svd svd svd svd svd hd hd hd gp exp exp exp exp gp




Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Juholt ny ledare för sossarna

Jag måste erkänna att jag inte kände till Håkan Juholt särskilt väl, även om jag vet vem det är, men en partiledare som verkar ha lite humor och folklighet kan aldrig vara helt fel.

Att han nu föreslås som partiledare tror jag trots allt är bra. Oavsett om han är den ultimata partiledaren eller det funnits bättre, så finns det ett behov av att få fram en partiledare så att det mycket viktiga opinionsarbetet mot regeringens hårda och cyniska politik kommer igång på allvar.

Jag vet att det på flera ställen påstås att Juholt lutar åt vänster, men jag vet inte hur väl det stämmer egentligen?

Flamman påpekar  att det inte är så mycket vänstersväng, med tanke på att Juholt är för euron, stödjer krigföringen i Afghanistan och pratar mycket om tillväxten...

Men det måste inte bara vara en nackdel att han är relativt okänd. Det gör ju också att inte så många har så mycket att reta på sig hos honom och att han är ett mer öppet och möjligt kort, som inte lätt får slängt på sig gamla synder, som med Sahlin, som glömts om det gällt en borgerlig politisk ledare.

Möjligen kan jag instämma i Stig Malms kritik, att det är lite märkligt att man bara tar fram en partiledarkandidat och inte låter medlemmarna välja.

Men däremot så är det bra att han är en god retoriker och debattör. Det kan S verkligen behöva för att rycka upp sig.

Tyvärr behöver även Vänsterpartiet en liknande debatt. Märkligt nog så uppför sig, vad det gäller partiledarfrågan, Vänsterpartiet inte alls lika vettigt och konkret, utan skjuter det på framtiden med ett byte av partiledare, trots att det var minst lika välbehövligt som för sossarna.

Mats Olsson i Lund förklarar bra och precis som han säger, så framtidskommissionen i all ära, men det vore bättre med en seriös diskussion inte bara om vårt partis partiledare, utan även om det inte är dags för delat partiledarskap och en man och en kvinna, som det anstår landets bästa jämställdhets och jämlikhetsparti?

Precis som Olsson så förespråkar jag Jonas Sjöstedt och Josefin Brink, även om det finns ytterligare några kandidater till jag kan tänka mig.

Det är dags för förändring på allvar, istället för att plötsligt framstå som så stockkonservativa att vi inte ens vill byta bort partiledare som inte drar väljare.

Mina sverigedemokratiska kommentatorer i den här bloggen brukar applådera vid tanken på att Ohly ska vara kvar som partiledare och anse att de snart åker ur riksdagen ändå.

Den risken tror jag också finns, och jag tror inte risken minskar med en riktigt bra socialdemokratisk partiledare, när V håller kvar vid en impopulär. Måtte det inte bli så.

Media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag dag dag dag dag skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd nsk nsk nsk nsk nsk nsk hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd smp smp exp exp exp exp kvp kvp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

EU:s företräden - Farligt för Sverige och omvärlden

Eva-Britt Svensson, som jag träffade igår, har skrivit en lysande debattartikel i Svenska Dagbladet idag, om hur Carl Bildt låter EU ta över utrikespolitiken:

Carl Bildts uttalande om Libyen har vållat besvikelse. Var han bara feg? Var det hans tidigare engagemang i Lundinaffärerna med Libyen som låg bakom? Var den låga profilen motiverad av att han inte vill provocera regimen så att det skulle bli svårare för svenska medborgare att sig ur landet?

Det kan finnas en annan förklaring som hittills inte kommit fram. Allt sedan Lissabonfördraget började gälla så har Carl Bildt konsekvent endast talat i EU:s namn.

Vi hörde det senast i den utrikespolitiska debatten. EU:s utrikespolitik är densamma som Sveriges, underströk han gång på gång.

När Bildt besökte Europaparlamentets utrikesutskott i slutet av december 2009 så läxade han upp ledamöterna på sitt vanliga, småarroganta sätt. De var upprörda över att det svenska ordförandeskapet inte hade bjudit in medlemsländernas utrikes- ministrar till toppmötet i sedvanlig ordning. Nu är det så att Lissabonfördraget gäller, svarade Bildt.

Han menar att det nya fördraget skapar en självständig utrikespolitik för EU, där medlemslandet Sveriges eventuella avvikande åsikter inte får komma fram. Det räcker med EU:s utrikesrepresentant Cathy Ashton, var Carl Bildts tydliga besked.

...

Såväl Sarkozy som Cameron var ute i skarpare ordalag. Även Finlands Alexander Stubb talade om sanktioner. Men Bildts besatthet av en framtida europeisk supermakt leder honom till ställningstaganden som kommer i konflikt med vad svenska folket anser. Händelserna i Nordafrika och Mellanöstern visar att EU inte är moget för en enda gemensam utrikespolitik.

Som av en  händelse så har Karl Sigfrid, från moderaterna, en debattartikel i samma tidning om hur EU monterar ner yttrandefriheten, med god hjälp av svenska politiker, på internet.

En av de politikerna är folkpartiets Cecilia Malmström, som Eva-Britt Svensson kritiserat för att ge Gaddaffi oerhört mycket pengar, som igen är ute i mycket obehagliga, antiliberala och antidemokratiska ärenden.

Precis som med utrikespolitiken så puttas yttrandefriheten vidare längre bort från Sverige, svenska åsikter och bort från det som tidigare varit landets signum: En ansvarsfull utrikespolitik och högt i taket vad det gäller yttrandefriheten, i famnen på EU.

Även om Sigfrid och Svensson står långt ifrån varandra politiskt sett, precis som även jag gör med Sigfrid, så instämmer jag med honom i den här frågan.

Det går att se oerhört tydligt hur viktigt yttrandefrihet på internet är i samband med revolterna i norra Afrika och att det är en tydlig strävan för de helt utan demokrati att få ta del av den världen också. Frågan är varför vi ska gå ett steg tillbaka, när de är på väg att gå framåt?

Även om början var vällovlig, med möjlighet att förhindra besök på barnporrsidor som jag stödjer, så är det märkligt när man fortsätter att stoppa utländska pokersidor och så vidare... Frågan är var det ska sluta sen? Med att förbjuda andra sidor där det går att spendera tid och pengar?

Att låta EU:s bestämmelser och utrikespolitik gå före de svenska är djupt olyckligt och allvarligt, både för oss och vår befolkning och för omvärlden. Det går helt sonika inte att lita på en så stor organisation som inte bara använder sig av de urmodiga och dåliga femårsplanerna, utan gör det än värre, och ökar dem till sjuårsplaner...

Det enda undantaget jag hittar just nu är möjligheten till Tobinskatt, som moderaterna är emot, men som får ett större och större stöd i övriga EU.

Jag noterar att det varit Kraftig skottlossning i Tripoli under natten och jag hoppas verkligen att den här situationen löser sig till demokrati och så snart som möjligt både för invånarnas och de än mer utsatta gästarbetarnas bästa.

Nästa gång ska det som exporteras dit från Sverige inte vara något vi skäms över eller bryter mot folkrätten.

Media ab ab ab ab ab ab ab dn dn dn svd svd gp gp gp gp gp dag dag hd hd hd hd hd kvp exp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Sluta samtycka!

Inlägget igår som handlade om situationen i Libyen, Hjälp Libyens befolkning, riktar sig egentligen på många håll.

Ett är att se till att vi, både i Sverige, EU och resten av omvärdlen, verkligen hjälper alla de flyktingar som vill fly från landet, att se till att de kan göra det. Det finns inget att tjäna på att låta dem de dö i onödan och det är svårt att se annat än att de kommer att vilja åka tillbaka när blodbadet är över.

Förhoppningsvis så är det som många bedömare tror, att Gaddaffi inte kommer att hålla ut särskilt lång tid till, vilket gör att det hela kommer lösa sig självt. Men tills dess så är det dags att visa verklig solidaritet med de som bokstavligt talat flyr för sina liv.

Som jag skrev igår så är jag mindre negativt inställd till en militär insats än jag brukar vara. Men självklart är att det ska skötas med försiktighet, oc inte alls som med Irak eller Afghanistan, som går att se som misslyckanden. Det bästa är om det är FN och inget enskilt land som agerar, så att det inte blir fel.

Jag hörde på radion nu på morgonen hur Libyens FN-ambassadör hållt ett glödande tal där han bad om hjälp och väljer att bryta med Gaddaffi och det är svårt att inte röras av det han säger och bilderna från händelsen. Det är knappast över att inte få en islamiskt diktatur som han gråter över eller som människor dör för, som ett antal foliehattförsedda skallar med sd- trohet försöker få det till eller nästan lika konspiratoriska kristna skribenter...

Fortsatt pinsamt är att regeringen inte följer sina regler för hur exporten till diktaturer ska hanteras. Den gamla sanningen stämmer fortfarande, Den som tiger samtycker! Eller är Ute och cyklar, som DN:s ledarsida säger...

Sanktioner i all ära, som införs nu. Men är inte det så dags nu när diktatorn ändå är på väg att falla?

Men i Kina händer inte så mycket för demokratins framtid och kritiken mot det landet fortsätter vara tyst...

Media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag skd skd hd hd hd hd hd exp exp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Ett obehagligt sätt att kväsa upproret på

Det är knappast första gången, och det är alldeles säkert inte sista gången heller. Men det är obehagligt att se hur Libyens allt mer desperata  diktator väljer att anlita kontrakterade soldater. Det gör att risken är betydligt mindre för att de väljer att vända sig mot makten och istället göra som de är betalda för - att vända sig mot befolkningen.

Rent militärt är det självfallet ett bra sätt och det är ett sätt som tydligt visar att en betald armé,  i synnerhet om den är befolkad med människor från andra länder, har lättare för att döda andra människor. Annars är det ett argument för att behålla någon typ av värnplikt, åtminstone för länder som löper någon som helst risk att hamna i inbördeskrig eller liknande konflikter.

Med tanke på att städerna faller en efter en i Libyen så tror jag mer och mer på att utvecklingen går framåt mot att bli av med diktatorn. Vad som kommer sen är däremot mer tveksamt, och jag hoppas framförallt på att väst kan göra nytta, till skillnad från med Afghanistan och Irak, genom att se till att hjälpa alla länder som nu gör sig av med sina diktatorer, att själva få utveckla sin egen demokrati och sin egen typ av samhälle, även om det inte blir ett ultraliberalt och utsålt och utsuget samhälle som USA försökte göra om Irak till. Även om vissa förändringar behövs göras snabbt så finns det mer som behöver gå långsamt och vill man få befolkningen med sig, så behöver man också lyssna på dem och göra som de vill så långt det är möjligt.

Att USA äntligen börjar agera med åtgärder är, oavsett vad man tycker om det landet, ett måste. Det är bara att hoppas på att de lärt sig något från Irak och Afghanistan... Med tanke på att även Al Qaida lägger sig i Libyen så finns det gott om risker för fortsatta problem, precis som med Irak, men ett fåtal fanatiker som bara har sina egna syften för ögonen och inte för allmänhetens bästa.

Det viktigaste på kort sikt är att Få stopp på våldet i Libyen och det borde vara en sak för världsamfundet att ta tag i omgående, istället för att se hur man väljer att låta de styrande få döda sin befolkning.

Jag noterar att vissa tidningar tror lite på ett gryende kinesiskt uppror, med tanke på att arabvärldens uppror gör de kinesiska ledarna nervösa. Jag önskar att de med den åsikten hade rätt. Men jag tror mer på  vad jag skrivit tidigare, senast i Dags för förändring i de svenska exportlagarna, att makten där är betydligt bättre på att hålla befolkningen i schack, både via övervakning och ekonomiska förmåner för den intellektuella eliten i landet.

Det går att se tydligt att en stor bidragande orsak till revolterna i de länder som nu revolterar är att det är många som har fått det dåligt ekonomiskt sett. Även om det finns många med dålig ekonomi och som är i utsatta lägen i Kina så är de procentuellt sett helt klart färre.

Till sist så noterar jag att Sverige är bland de sista länderna att undsätta sina medborgare från Libyen. Det tycks som om Carl Bildts stöd för diktaturen inte riktigt vill släppa... Men det största problemet verkar fortfarande vara att en eventuell massflykt från Libyen, trots att den med största sannolikhet bara blir tillfällig. Humanistiskt tänkande är lika ointressant som när det kommer till vapenexporten från Sverige till diktaturer som pågår fortfarande...

Läs även Inga hjältar här - Men däremot i Libyen

Media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag dag dag skd hd hd hd hd hd hd hd hd exp exp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!