Moderaten Katarina Brännströms oerhörda cynism mot cancersjuka

Jag brukar ibland hävda att jag är så luttrad att jag inte blir förvånad av något. Men morgonens diskussion över Twitter med moderaterna Katarina Brännström får mig att må direkt dåligt.

Katarina Brännström visar till fullo moderaternas extrema cynism när hon för några dagar sen berättade om hur kränkande det är att behöva betala arvsskatt, men väljer däremot att misstro Hillevi Wahls krönika Är cancer ingen sjukdom? 

Jag skulle hellre betala hela mitt arv mot att få vara sjuk när jag är så svårt sjuk som Wahls tidigare klasskamrat, så att jag kan bli frisk så fort som möjligt, framför att krävas på att börja jobba. Det är lätt för den med hjärta och empati att förstå hur kränkt man måste bli när man inte anses vara sjuk ens med cancer...

Försäkringskassans regler styrs av regeringen och gör inget annat än vad alliansen och moderaterna har bestämt att de ska göra. Att behöva ett dödsdatum för att få sjukpenning är en ultimat kränkning utan dess like...

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Sverigedemokraterna - Ett parti för de rika

Jag känner att jag har ont om tid att hinna med bloggandet alls, dels för att jag skriver mer för vanlig pappersmedia, i form av insändare och debattartiklar, men även för att det är en hel del inläsande inför möten och sen själva mötena som stjäl tid.


Lägg till det ett vikariat nu på några månader som truckförare, ett nog så intressant jobb med bra arbetskamrater, som omväxling till föregående jobb...


Men när Almedalen börjar och Sd börjar visa sina politiskt fula trynen är det svårt att vara helt tyst med kommentarerna...


Den här gången försöker de, tror jag, att dels fjäska för regeringen för att få mer makt och att försöka bredda sin politik till att inte bara handla om invandrare, när de går ut med att de gå med på regeringens femte jobbskatteavdrag.

Jag förstår inte hur det på något sätt kan gynna merparten av deras väljare, som i hög grad består av låginkomsttagare som jobbar för låga löner, är sjukskrivna eller arbetslösa.

Det är en reform som inte har kunnat bevisas ha ökat antalet jobb, men däremot inkomsterna för de som tjänar mest och har tvärtemot inte gynnat de med låg eller ingen inkomst alls. Det vill säga Sd:s främsta väljare.

Jag har hela tiden försökt hävda att Sd ÄR ett borgerligt parti, eftersom de till 90% röstar igenom de borgerliga förslagen i riksdagen. (Det samma gäller f ö även Älmhults kommun och Kronobergs landsting, som jag är aktiv i, och som jag förstått även i övriga landet).

Men jobbskatteavdraget visar tydligt på att de inte bryr sig om sina väljare låginkomsttagarna...

Att de är ett främlingsfientligt parti vet vi sen länge, vilket förstärks via deras samarbete med ett högerextremt österrikiskt parti.

Det är dags att få väljarna att inse att de även är ett parti som är emot vanligt folk med vanliga låga löner. Din välbetalde chef kan få många tusenlappar extra i månaden av de fyra första jobbskatteavdrag och Sd vill att de ska få ännu fler.

Du får i bästa fall någon hundralapp, om du har jobb. Annars betalar du helt plötsligt en betydligt högre skatt än de som har bäst råd till det, upp till över 10%-enheter mer.

Jobbskatteavdraget är en orsak till att resurserna är sämre för Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, vilket har skadat deras förtroende gravt. Det vore bättre att Sd la sina resurser där istället. Eller på gamla och dementa, ett förslag där Vänsterpartiet har bra förslag om kontroller.

Till och med moderaterna inser att de måste satsa på de svaga inför nästa val, men frågan är vem som luras av kortsiktiga satsningar lagom till valet? Inte försvaret i alla fall...

Ska jag nämna något om de övriga så har Mp synts oväntat mycket, efter att ha varit osynliga länge. Deras förslag om att laga billigare tycker jag är ett rätt bra förslag för att minska resursslöseriet och är en sak som jag faktiskt kan funka produktivt på ett annat sätt än rut-avdraget.

Däremot vet jag inte varför man ska begränsa sig till skräddare och skomakare?


media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd hd smp smp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag nsk skd skd sr sr sr sr


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Alliansen i landstinget väljer bort fungerande vård

(Publicerad i Smålandsposten 18.5 2012)

Alliansen i landstinget väljer bort fungerande vård

Det gjorde mig illa till mods vid landstingsfullmäktigemötet 24 april att höra landstingsstyrelsens ordförande Suzanne Frank leende argumentera mot klimatvård med orden "Alla mår bättre av sol".

Ett nonchalant yttrrande till varför reumatiker och psoriasisdrabbade mår bättre av klimatvårdresor. Hon tillade att man ska kräva vetenskapliga grunder för de insatser som görs, vilket hon hävdade inte finns för Klimatvårdresor.

På fullmäktige togs också upp att allianspartierna vill att Kultur på receptet ska prövas. Det är inget jag är emot, men det är inget som är utvärderat efter några vetenskapliga grunder än. En eventuell effekt blir en gissning, vilket gör borgarna inkonsekventa.

Vad det gäller Klimatvård, det vill säga sjukvård i varmare klimat, så finns bevis för att de hjälper många.

Docent Agneta Ståhle på Karolinska Institutet visar i en undersökning att patienterna visar upp förbättringar som kvarstår ett år efter klimatvården och att det inte beror på typen av sjukdom. Den är dessutom kostnadseffektivt.

En del av vinsten med klimatvård är att deltagarna är bortresta och kan koncentrera sig på hård rehabilitering, i form av gruppträning, individuell träning, daglig fysisk aktivitet, individualiserad sjukgymnastik och utbildning i sin sjukdom.

Patienterna blir mer smärtfria, huden blir utläkt och man blir rörligare när inflammationen dämpas.

Amra Osmacevic, överläkare och forskare på hudkliniken på Sahlgrenska, gjorde en undersökning som dessutom visade på att inte bara psoriasis blev bättre, utan även att nivån av D-vitamin, blodsocker, blodfetter förbättrades och bentätheten ökade. Det är viktigt för patienter som behandlas med kortison under långa perioder, som riskerar ge dem benskörhet.

Psoriasiseffekten av tre veckors klimatvård kan jämföras med 3 månaders UVB-ljusbehandling i Sverige.

En annan undersökning jämförde MS-patienter som fick behandling i Norge på norra europas främsta anläggning för MS-sjuka, respektive Teneriffa på en anläggning inriktad på klimatssjukvård. Resultaten visade tydligt att den största förbättringen uppnåddes på Teneriffa.

Läkemedelsverkets behandlingsrekommendationer för Psoriasis har ändrats nyligen och säger emot alliansens stopp för klimatvård i Kronobergs landsting:

"Klimatvård kan ordineras som supplement till annan behandling

hos patienter med medelsvår till svår och/eller behandlingsresistent

sjukdom. Även psykosociala förhållanden bör vägas in. ... Målsättningen med behandlingen är högsta möjliga livskvalitet för patienter med psoriasis genomatt läka ut huden och så att en långvarig förbättring ska uppnås."

Eller för att citera det moderaten Patrik Stenvard i landstinget Gävleborg, som är av en annan åsikt än moderaterna här:

"En förebyggande hälso- och sjukvård är inte bara viktigt för enskilda patienter utan också viktigt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Klimatvården är en del i detta och syftar till en aktiv rehabilitering i ett varmt klimat. För människor med kroniska sjukdomar är det ett sätt att komma ifrån vardagen, genomgå ett rehabiliteringsprogram och fokusera på sin sjukdom. Det varma klimatet i kombination med en aktiv rehabilitering ger positiva effekter såsom förbättrad aktivitetsförmåga, ökat välbefinnande och minskad värk."

Ett exempel är kvinnan som flyttat hit från ett landsting där man har klimatvårdresor och som påpekar för Patientnämnden att det inte kan betraktas som lika vård när hon inte får det här. Henne påverkar det så att hon inte kan jobba, som hon kunnat tidigare efter klimatvård.

Hennes exempel är ett bevis på att den drabbade individen och samhället förlorar på ett totalstopp klimatvårdresor.

Det finns vissa biologiska läkemedel som kan hjälpa. Men dels är det mycket dyra mediciner och får man fler och svårare biverkningar.

Det är dags för landstinget i Kronoberg att ändra sin inställning till vad som är bästa möjliga vård och tillåta klimatvårdresor igen.

Jerker Nilsson Vänsterpartiet Kronobergs landstingsgrupp

ersättare i landstingsfullmäktige

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Folkhälsoutskottet 12 juni 2012

Det är intressant att se hur den unga moderaten Oliver Rosengren beskriver gårdagens möte i folkhälsutskottet inom landstinget Kronoberg i sitt inlägg Folkhälsoutskottet = Träning i självdisciplin.

Han och jag delar inte så många åsikter, men jag har gjort samma reflektion både här och på andra ställen som han gör, att man som politiker i bland är mer en del av den nämnd eller liknande man sitter i än en partipolitiker av ett specifikt parti. Det hade jag aldrig insett innan jag blev aktiv själv.

Det är inte bara så att jag ogillar det, för någonstans gäller det ju att gemensamt försöka föra det område man hanterar framåt mot något bättre och breda politiska lösningar är bättre än motsatsen.

Jag delar även delvis hans åsikt om att en fixering vid ett enda intresse inte nödvändigtvis måste vara värre om det handlar om datorer, än om det handlar om t ex fotboll. Han nämnde vid något tillfälle att det kan vara en generationsfråga om varför man ser med skepsis på just datorrelaterade saker som människor ägnar många timmar åt.

Lite som om man för 100 år sen ansåg att det inte kunde vara nyttigt läsa för mycket...

Naturligtvis är inget för nyttigt att göra i för hög grad och begreppet träningsnarkoman känner vi alla till.

Rosengren skriver vidare bland annat följande (där undertecknad är vänsterpartisten som nämns):

I Landstinget är vi (Alliansen) i majoritet, vilket gör att man hade kunnat ha större förhoppningar om folkhälsopolitiken, eller kanske snarare avsaknaden av densamma, än vad som i verkligheten kommer fram. Ett exempel, som faktiskt är en smula skrämmande, var under diskussionen om "kultur på recept" under dagens sammanträde. Utskottet var positiva till detta högst oklara koncept. Plötsligt påpekar vänsterpartiets ledamot att han är "förvånad över att majoriteten vill använda den här metoden när den inte är evidensbaserad", det mumlades bort och svaret blev något i stil med "det funkar, det är mycket som inte är helt evidensbaserat här i världen". Ni förstår kanske varför det är en övning i självdisciplin...

Å andra sidan verkar han vilja vara moderat, och att döma av det moderata partiet inom landstinget Kronoberg så förväntas du att följa partipiskan och vara för kultur på recept...

Själv tycker jag som sagt om det men tycker det är ett hån att här gå med på saker utan vetenskaplig evidens, när man vid Klimatvård som Susanne Frank hånade vid sista landstingsfullmäktige hänvisar till att det inte är bevisbart att det är det bästa.

Däremot tror jag att Kultur på recept mycket väl kan vara givande, inte minst för de med psykiska diagnoser. Men evidensbaserat är det inte, ännu.


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Bananrepubliken Alliansen ger upp - tillfälligt...

För några dagar sen skrev jag om hur regeringen verkade ha gett upp helt och hållet, med tanke på hur lite kreativa och drivande de tycks vara...


Men det är ju lätt så att makt korrumperar, även om jag inte trodde att något svenskt parti skulle gå så långt att de försöker köra över demokratin vid flera tillfällen och tro att det kommer att komma undan med det.


Men frågan är om det inte kommit undan med det om inte media börjat skriva om det? Jag tror knappast det och det är Kristersson som får klä skott för kritiken och utåt sett reda upp skiten som sannolikt resten av regeringen stått bakom.


Någonstans tycks det ha funnits med i beräkningen, för det är knappt troligt att regeringen så här snabbt hade kunnat komma upp med ett förslag om förändring till det bättre. Det är inte som Kristersson hävdar ett steg bakåt, utan ett steg framåt.


Nu gäller det bara att de inte tillåts fortsätta ta mängder av steg bakåt, utan att den samlade oppositionen kan hålla ihop i den här frågan, trots att Sd röstar till 90% på alliansförslagen.





Citatet från Vänsterpartiets Wiwi-Ann Johansson visar på de orimligheter regeringens tidiga regler handlar om. Från Vänsterpartiets pressmeddelande:

Efter hård press från den rödgröna oppositionen backar nu regeringen och inför begreppet ”normalt förekommande arbete” vid prövning av arbetsförmåga efter 180 dagars sjukskrivning. 

- Det är utmärkt och naturligtvis helt rimligt att regeringen gör som riksdagen vid två tillfällen beslutat.Det kommer att ha stor betydelse för de människor som drabbas av prövningen mot en i det närmaste fiktiv arbetsmarknad som nu görs efter 180 dagar, säger Wiwi-Anne Johansson vänsterpartiets talesperson i sjukförsäkringsfrågor

- Den prövning som görs idag får nämligen helt orimliga konsekvenser och det nygamla begreppet som kommer att införas vid halvårsskiftet 1 juli i år är mer rättssäkert än det nuvarande och vi är förstås nöjda med att regeringen följer vårt lands konstitutionella regler.

Jag har på nära håll konstaterat att man förväntas söka jobb, trots att det handlar om jobb som i verkligheten inte alls existerar...

Att FAS 3 ökar i antalet "anställda" bland unga är ett tydligt bevis på att regeringen är långt ifrån att lösa sysselsättningsproblemet för varken unga eller sjuka...

Att de inte alls är några frihetsförsvarare hoppas jag däremot att all nu har lärt sig och att försäkringskassan kör över regeringen är ytterligare bevis för att regeringens påstådda framsteg och möjligheter att stävja fusk inte fungerar, utan snarare försvårar för vanligt folk och ökar kostnaderna. Det är orimligt att behöva så mycket krångel från första dagen för anmälan av vård av sjukt barn...


media dag gp gp gp gp gp gp gp smp hd hd hd hd hd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn svd svd svd svd svd svd ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp exp nsk skd skd skd 


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Bananrepubliken Alliansen

Det är egentligen rätt märkligt att det alltid är Vänsterpartiet som får stå till svars för bristande demokratisyn, oftast långt tillbaka i tiden.


Visserligen går det inte att förneka att Vänsterpartiet tidigare har haft demokratiska problem. Men hur vore det att tala om realpolitik av idag, istället för att som Hübinette igår kväll, tjata om koppling till kommunismen, som är ett sen länge passerat stadie? Tror ni att hon hade frågat en moderatpolitiker, som sin syster, om hur deras tankar är kring det faktum att moderaterna tidigare var det enda partiet emot sanktioner av apartheid Sydafrika? 





Betydligt värre är att moderaterna, med Ulf Kristersson som för tillfället främsta härförare, bedriver en antidemokratisk politik. Ingen ska inbilla mig annat än att han igen har moderatledningens godkännande eftersom det inte är första gången de försöker förhala beslut som går emot regeringspolitiken.


Sen tidigare har de fått kritik, som tyvärr tystnat, kring hur vapenexporten ser ut från Sverige, som per capita räknat är världens största vapenexportör. Men det pågår fortfarande en omfattade export till diktaturer, även till de som befinner sig i en väpnad konflikt. På vilket sätt gynnar det en stabil trygghet i världen? (Läs mer hos Svenska Freds)


Hur man än vänder och vrider på det, så är det ett totalt demokratiskt underskott när inget händer i sjukförsäkringsfrågan, trots två beslut om förändringar i sjukförsäkringen i riksdagen, som ska vara demokratin Sveriges högsta beslutande organ, när Sd valt att ta sitt ansvar för en gångs skull och röstat med de rödgröna partierna i en viktig fråga. Kristerssons pudel räcker inte. Han borde, efter sitt fusk med lägenheter som borde gått till behövande inte ens fått en ministerpost.


Tyvärr får jag säga att jag blir besviken på socialdemokraterna, som väljer att lägga sig platt och acceptera det hela, med hänvisning till att de ska vara ett statsbärande parti som inte okynnesanmäler. Det är skönt att se att Wiwi-Anne Johansson, Vänsterpartiet, inte tänker släppa det här, innan man får se vad förslag som kommer att komma från Kristersson.


Men frågan är hur det kan vara något annat än relevant att anmäla när det styrande partiet och alliansen struntar i demokratin och kör över av riksdagen demokratiskt fattade beslut?





Jag är inte förvånad när mörktblåa borgerliga ledarsidor resonerar och försöker få oss att fortsätta ett tjugotal år bakåt i tiden, som jag inte har något emot att göra, men som ser ut som blådunster i ögonen för att dölja den demokratiska bristen i alliansregeringen. Att fråga någon från en diktatur om vad de tycker om vad de tycker om hanteringen av stasiagenter är inte irrelevant, men mer relevant vore det att fråga om vad de tycker om att regeringen väljer att strunta i vad riksdagen har beslutat om i ett majoritetsbeslut?

Det gäller bara besluten angående sjukförsäkringen. Det återstår att se om Sd vågar stå upp för, som de påstår, att vara ett parti för den lilla vanliga människan. Två av tre arbetslösa är utan ersättning från A-kassan idag och en stor majoritet av de arbetslösa når inte upp till de 80% av lönen som A-kassan ska ersätta.

Allt för att ersätta för tappade intäkter som istället gått till att öka skattesänkningarna för välbetalda, sänkt restaurangmoms och rut-avdraget.

Varför inte ägna sig åt kärnverksamhet istället? Så att sjukvården blir relevant i synnerhet när nyfödda är inblandade, istället för att bara försöka medicinera en sjuk politik med konstgjord andning? Eller att ägna sig mer åt relevant forskning, som skapar oss en bättre sjukvård? Eller åt att konstatera att kanyler kan slängas i soporna, eftersom apoteksreformen gjort att apoteken inte längre behöver ta emot kanyler?

Sverige börjar bli för anfådd för att orka med mer av alliansens politik.

Edit: Stämmer det att Bildt varit spion/informatör etc åt USA så måste han avgå. Naturligtvis så dementerar han.

media ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd exp gp gp gp gp gp dag dag dag dag nsk skd skd sr sr sr sr svt svt svt exp 


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Vad är kvalité?

 Vad är kvalité?

Jag var på en föreläsning, med flera olika föreläsare vars övergripande tema var "Vad är kvalitét?", som främst riktade sig till sjukvårdspersonal, och som hade flera olika föreläsare.

Den första föreläsaren var idéhistorikern Sven-Eric Lidman som föreläste om "Äkta kvalitéer och falska".

Han förklarade om hur man ska göra skillnad på kvalité och kvantitet och att de ofta hänger när samman.

Äkta kvantiteter

Äkta kvantiteter anger dimensionerna något bättre än nyanserade verbala och beskrivande ord. T ex är inte "Sverige har en liten befolkning" särskilt bra uttryck eftersom det inte säger särskilt mycket. Bättre är att säga att vi har 9 miljoner invånare.

Dagens samhälle är i stort behov av mycket och många exakta uträkningar för att fungera. Ett exempel är vanlig belysning i ett hus.

Exempel på äkta kvaniteter

1950 tjänade de högst avlönade 26 gånger mer än en arbetare

1980 tjänade han 9 gånger mer

Idag tjänar han 51 gånger mer

Pseudokvantiteter

Mindre exakta än nyanserade verbala omdömen.

Enkla pseudkvantiteter: Siffran vid en recension av en film. Åtföljs den av en text som säger något om filmen som du kan relatera till så blir den mer nyanserad. Siffran i sig säger inget om vad filmen handlar om, något som är viktigt för de flesta av oss anser som avgörande om en film ska vara bra.

Sammansatta pseudokvantiteter

Det är något som invaderar den offentliga sektorn och som innehåller flera kvantiteter, både äkta- och/eller pseudokvantiteter, som fogas samman för att säga hur bra eller dåligt något är.

Pseudokvantiteter i praktiken

Exemplet "Polisens pinnar". Pinnarna mäter antalet utförda "handlingar" av polisen.  Väljer man att lägga tid på att få fast en knarklangare, som indirekt skapar mycket kriminalitet indirekt, så är det svårt att mäta hur många "pinnar" det är värt i förväg, för att kunna mäta exakt hur mycket det är värt i "pinnar" jämfört med att ta rattonykterhetsprov. Den ena pinnen är inte den andra lik och funkar bäst för att mäta kvantitet, inte kvalitét.

Angående vårdcentralernas kvalitet. Mätningar visar ofta att de vårdcentraler som har många äldre blir mindre effektiva. Men äldre har oftast fler och svårare sjukdomar än unga. Liknande gäller även undervisningssektorn, där det som spelar in är vad som viktas och vad som faktiskt mäts.

Rankning av universitet: Grundmått i forskningskvalitet. Ett mått att mäta, som man använder, är hur många publicerade artiklar och citat man har i medicinska tidsskrifter. Shanghais universitet mäter även hur många medicinpris man får. Frågan är då hur många artiklar är ett Nobelpris värt? Hur jämför man?

Vissa universitet mätte även ryktet för att ranka universitetens kvalité. Ett exempel är på hur man vid en enkät frågade hur många som ansåg att Princetons juristutbildning hade hög status, något som drev upp det välkända och välrenommerade universitetets status. Problemet var bara att vid tillfället hade man inte den typen av juristutbildning som frågan gällde.

New Public Management

Den offentliga sektorn ska bli lika effektiv som den privata. Antalet åtgärder som utförs mäts. Ska ske genom kvalitetssäkringar som i praktiken innebär att kvaliten uttrycks i pseudokvantiteter.

Kontrollerna kräver tid, kraft, personal och det innebär att den inkräktar på den egentliga verksamheten - att få människokr friskare. Det gör också att det blir svårt att effektivisera när det handlar om människor och inte produkter.

Anser att begreppet "kund" är dåligt eftersom man har större tillit till sjukvården och läkare än till sin Ica-handlare, eftersom läkaren till skillnad från affärsinnehavaren inte förväntas trösta och bota dig, något som är viktigare än att få bra produkter. Det är mycket annat som är viktigt för människor än en viss kvantitet, i synnerhet när det gäller sjukvård.

De verkliga problemen

Segregationen och en lössläppt ekonomisk utveckling i samhället, konkurrens i den offentliga sektorn och vinstdrivande företag, som inte plöjer ner vinsten i den egna verksamheten.

Exemplet Carema visar på att Riskkapitalister har blivit Fegkapitalister, som enbart går efter säkra och stora avkastningar.

Tillnyktring på väg?

Växande kritik av New Public Management och vinster av skattemedel. Det kommer mer och mer ett valartikulerat försvar för professionens frihet, att låta t ex läkare och lärare, som kan sina yrken, själva få avgöra vad som är det bästa för de människor som behöver deras utförande av arbete.

Ett nytt sätt behövs att se och mäta välfärd på i förhållande till ekonomisk tillväxt. Man talar idag aldrig om framsteg, utan hellre om tillväxt, trots att tillväxt enbart är ekonomisk, som kan ske på sätt som inte alls ger några framsteg.

Nästa föreläsare var Åke Thörn, som är läkare och bland annat jobbar för enheten för arbetslivshälsa.

Hans föreläsning handlade bl a om Evidensbaserad Medicin (förkortad EBM)

Först måste man konstatera att fullständig kunskap inte existerar. Man får göra avvägningar hela tiden. När kunskapen är osäker så använder man sig av erfarenheten. Mer tvivel på eget omdöme kräver mer kriterier. Man ska inte glömma "Kraften i de egna händerna", vilket gör att många tappat tron på sina egna sinnen.

Vår tids rädsla för allvar

I vår tid missbrukas kunskapen eller möjligheterna av att dra slutsatser av kunskaperna av samma anledning som alkoholister missbrukar alkohol. För att slippa se verkligheten som den är.

Vetenskapen kan vetenskapligt bevisa att krig är dåligt för befolkningen och att nicaraguanska barn som lever på soptippar med att samla sopor får värre yrkesskador än andra barn. Både och är meningslösa välkända faktum att undersöka.

Vetenskaplig stringens mot praktisk relevans - Man vet att krig och fattigdom är negativt, men vetenskapen riskerar göra det osäkert och tveksamt, genom att undersöka det.

Sjukförsäkringen 1997

Sjukförsäkringen förändrades 1997 och renodlades. Den bedömningen gjorde att man bortsåg från sammanhanget och situationen för den sjuka. Man såg enbart sjukdomen och isolerar människans så att hon plötsligt bara består av organ och inget inre själsligt liv, trots att "ingen människa är en ö".

Rättssäkerhet skapar i omdömesgill lagtolkning

Formellt korrekta beslut är otillräckliga för rättsäkerhet. Lagens generella regler måste tillämpas med skälighet. I renodlingen av objektifieringen av sjukdomsbegreppet försvann individen och rättsäkra beslut kan inte tas.

För rättssäker tillämpning av EBM

Evidensbaserade medicinens bakgrund:

Resultatrörelsen: Riktlinjer, registrering av variabler av behandling och komplikationer. Dödligheten kan upptäckas bland variationerna i resultatet.

EBM-rörelsen: Kritisk granskning och klinisk epidemiologi. Slumpmässigt utförda kliniska prövningar.

Utveckling av EBM

Den uppstår av spänningarna mellan praktisk relevans och vetenskapliga metoder.

Läkararbete bygger på att balansera klinisk erfarenhet med vetenskaplig kunskap, helst evidensbaserad.

Evidensbaserad medicin ger tillgång till generell kunskap, som läkaren anpassar till den enskilde patientens behov.

Farhågor finns att evidensbaserad medicin kan leda till en standardiserad klinisk praktik med sämre anpassning till varje särskild patients individuella behov. Den riskerar också att bli ett verktyg för politisk-administrativ kontroll och styrning av vården.

En sådan utveckling minskar tilliten till evidensbaserad medicin, vilket vore olyckligt. Att bejaka och vid varje given tid diskutera såväl läkararbetets som den medicinska vetenskapens inneboende osäkerhet skulle kunna bidra till att undvika en sådan.

Kvalitetsregister - guldgruva eller träsk?

Föreläsare var Marie Wedin ordförande på läkarförbundet och ortoped och specialist på knän.

New Public Management

Det som går att mäta, mäts inom svensk sjukvård.

Register över knän inom sjukvården - Vad mäts?

Kvalitetsregister för knäna började som "produktuppföljning" om hur man gör det så bra som möjligt för patienterna och vad som har fungerat för dem. Idag finns det ca 60 register.

Nu används den mer och mer allmänt för att användas som ett administrativt styrinstrument. Risken är att man tappar förmågan att styra den medicinska processen efter den unika individen och dess behov. Den registrerar även känsliga uppgifter för patienten och kränker dess integritet.

Registerna startades från början av eldsjälar och har gett upphov till framgångsrik forskning och utveckling för patienternas bästa. Nu vill man mer och mer utnyttja den högre och koppla ersättningssystemen till den, vilket gör att man i högre grad rättar innehållet man lämnar i registerna efter det som ger ens egen enhet högre finansiering, framför det som är bäst för patienter och framtidens forskningar. På sikt riskerar det skapa misstro för registerna.

Till det är den oerhört underfinansierad, vilket också påverkar möjligheten att få relevanta data.

Istället för att betala per registrerad behandlingsdata som föreslås enligt en utredning, så bör de istället ersättas med hur patienternas individuella behandlingsmål uppfylls med hjälp av relevant medicinskt omhändertagande.

Genom åren har kvarten man har för sin patient förändrats, vilket påverkar även registerna, som i sin tur påverkar även vården. Dokumentationens andel är mycket högre idag än tidigare.

SKL är inte lämpliga för att ha hand om de här registerna, som har föreslagits,  då de skulle granska de egna medlemmarnas verksamhet. Det behövs en tydlig styrning och påverkan av läkarprofessionen i de här registerna även i fortsättningen.

Individualiserad och systematisering av medicin

Risken är att man skapar en process för alla patienter, trots att det finns individuella skillnader och att man får mer och mer individualiserad medicin, för att mediciner inte bara ger olika biverkningar för olika patienter, utan i många fall även olika verkningar eller verkningsgrad.

Exempelvis så kan en 26- och 86-åring lida av samma sjukdom, men på grund av ålder ha olika läkeprocess och behov av vård och medicinering.

Risken finns också att patientens inflytande går miste, att den professionella friheten att välja bort vissa behandlingar och möjligheten för patientent att lita på läkaren försvinner, om man hela tiden följer ett ersättnings och övervakningssystem som är gjort för något annat än patientens bästa. Mötet mellan patient och läkare är oerhört viktigt och det är där själva sjukvården faktiskt inträffar.

När guldet blev till sand

Departementet och SKL styr registreringen åt fel håll.

Exempelvis så skrivs tre strokepatienter av tio ut med yrseldiagnos. Man hamnar utanför registerna om man inte registrerar patienterna rätt. Det kan göras medvetet för att få tillgång till mer resurser.

Registerna är gjorda för att få ökad kunskap och inte för att få en inkomst eller bestraffning om man gjort något fel på de 40 journaler, av åtskilliga tusen, som kontrolleras vart tredje år.

Registerna är övervakarnas intresse och inte professionens, vilket är allvarligt.

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Pengarna går först

MVG blev IG vid omrättning av nationellt prov.


Det här sänder en tydlig signal till Jan Björklund som inte vill att man ska kunna överklaga betyg. När inte ens nationella prov ger samma bedömning och så här stor skillnad så är det naturligtvis ett krav att man måste kunna överklaga.


Det borde en liberal inse och det skapar rättssäkerhet och trygget för något som kan påverka för resten av livet.


Dessutom är han ytterst ansvarig, och borde avgå, med tanke på att det enligt artikeln inte ens går att säga vilken av bedömningarna som är de rätta. Något som gör att proven uppenbart är helt felaktigt utformade.


En av de stora anledningarna är sannolikt privatiseringarna av skolan, som nu går samma korttänkta girighetsväg som den privatiserade sjukvården och äldreomsorgen, där pengar är det viktigaste.


Det man säljer i skolan är kunskap och kunskap mäts via betyg. Naturligtvis är höga betyg det bästa argument för att sälja in skolan till eleverna,  även om gratis datorer hjälper till...


Personligen tycker jag det är dags för att införa någon form av upphandling även för de som ska driva skolverksamhet eftersom friskoleverksamheten uppenbarligen, precis som den privata sjukvården, har för stora och allvarliga brister.


Men som det är idag så är upphandlingarna för dåliga när det inte ens går att säga upp en upphandling lätt när det finns stora brister.


Läs gärna den ypperliga texten av Johannes Forssberg, Vårdbolagens egen minister, om hur okritiskt förändringarna genomförs, som vi alla betalar med våra skattepengar:

Däremot har ingen kommun osynliga ägare med postbox i skatteparadis som kräver årliga vinster på 10 procent av omsättningen. Ingen kommunchef belönas, som varit fallet i Carema, med bonus för att hon gjort så stora nedskärningar på ett boende att verksamheten ger saftiga överskott. Kommunala boenden har heller inga företagshemligheter, och politikerna behöver inte vänta ut några kontrakt för att kunna ingripa om verksamheten inte fungerar.
Äldreminister Maria Larsson har ofta lyft fram valfriheten som ett skydd mot vanvård. Men att lägga kvalitetskontrollen i det artrosdrabbade knät på Agda, 94, är varken humant eller smart. De äldre som löper störst risk att utsättas för vanvård är också de med minst förmåga att säga ifrån och välja om. Därför kommer äldrevården aldrig vara en fungerande, fri marknad, där konkurrensen i sig tvingar företagen till ständig förbättring. För att skydda de äldre krävs hårda regler och skarp tillsyn.
Riskkapitalägda företag som Carema och Attendo, som tillsammans står för hälften av Sveriges privata äldrevård, är inte onda. Men de är heller inte goda. De vill tjäna pengar. Det är förmodligen därför bemanningen i den privata äldreomsorgen, enligt socialstyrelsens register, är 10 procent lägre än i den kommunala och oftare består av timanställda. På samma sätt som friskoleföretag sparat in på syo-konsulenter, skolsköterskor och bibliotek försöker vårdbolag kapa alla kostnader. Men när det gäller skolan har Jan Björklund stängt smitvägarna med en ny lag, och inrättat en välpumpad statlig myndighet som gör skoningslösa inspektioner.

Maria Larsson. Foto: Martina Huber

Maria Larsson är totalt ointresserad av sådant, trots att Riksrevisionen redan 2008 slog larm om hur uselt ställt det är med kontrollen av den privata äldreomsorgen. När kommuner privatiserar äldreboenden är det ofta av ideologiska skäl, och den positiva andan har färgat av sig både på avtal och tillsyn. Man gillar företag som Carema och Attendo på ett politiskt plan, och tror därför det bästa om dem.
Maria Larsson är kanske det värsta exemplet av alla. När hon gav kommunerna 150 miljoner för att införa valfrihet inom äldreomsorgen ställde hon inte några som helst krav på insyn i företagen, till Riksrevisionens förtret. Ministern ansåg kanske att hon redan fått tillräcklig insyn genom att, som den goda vän hon är, personligen inviga fyra nya Attendo-boenden de senaste åren. Äldreministern ska reglera företagen, inte göra PR för dem.

Men hon själv väljer att skylla på helt andra människor, de anställda, som inte har särskilt mycket möjlighet påverka sina arbetsplatser och än mindre få möjlighet att uttala sig i media.


Men Sverige idag är något helt annat, som nämns i Reinfeldt struntar i sjuka och gamla:

I gårdagens ”Dokument inifrån” i SVT fick vi följa barnen till den svårt cancersjuka Florence. Hur de kämpade för att hitta någon som kunde ge henne smärtlindring. Deras kamp är vardag i dag, det vet alla som har sjuka föräldrar.

Men i Sverige är det arbetslinjen som gäller. Vården är anpassad till friska människors tillfälliga sjukdomar. När patienterna blir gamla och riktigt sjuka blir de olönsamma. Då skickas de hem och det blir hemtjänsten och släkten som får dela upp dygnets timmar.

Det är den verkligen innebörden av Fredrik Reinfeldts arbetslinje, att samhället struntar i de som inte arbetar.

Valfriheten är ett skämt, för du kan inte välja en adekvat vård och omsorg eller vad för typ av hjälp du vill ha som gammal.


Det är dags för verklig valfrihet och inte bara valfrihet för de med pengar!


Som det är nu, som på ledarsidan hos SvD, så diskuteras enbart företagens frihet.


Det som hade behövts är en omändrad arbetsuppgift för biståndshandläggarna, som istället för att i första hand utreda vad den äldre personen vill ha, istället frågar vad de vill ha för sina pengar, istället för att snäva in och förbjuda vissa saker.


Låt de gamla och deras anhöriga, där de är dementa och inte kan bestämma själva, få en större påverkan för verklig frihet för de som betalar och som det handlar om.


Man ska inte behöva omyndigförklara någon på ålderns höst per automatik.


media svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn gp gp gp gp gp dag dag ab ab ab ab ab ab exp nsk skd skd smp smp smp smp hd hd hd 



Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Kortsiktigt tänkande styr

Det är oerhört tröttsamt med hur det konstant i inte bara vårt land, utan även i övriga västvärlden, tänks så oerhört kortsiktigt.

Jag har skrivit om ämnet flera gånger, i Död, dödare, dödast, alliansens arbetsmarknadspolitik, Är sänkta skatter värda människors liv? och Långsiktigt tänkande efterlyses.

Det finns verkligen fullt av exempel på det vartenda dag i valfritt media, och ännu mer som inte alls når media.

Ett exempel är hur Samres får dirigera Färdtjänsten via sina beställningscentraler utomlands, i många kommuner i Sverige.

Det kan ses, som jag ser någon nämna, att man sparar skattepengar genom att inte använda dem vårdslöst, utan att man väljer att välja det billigaste alternativet.

Då är ju dock problemet att skattepengarna ska inte bara sparas på som utgift, utan de behöver även uppmuntras att komma in i statskassan. Vilket de gör i mindre utsträckning om vi minskar antalet arbetsplatser i Sverige. Hur ska man annars kunna ordna en bra vård för alla i landet?

I det här fallet, med Samres, så har man flera gånger fått kritik för att det varit svårt med språkförbistringen, eftersom man i många fall, inte minst bland äldre, använder lokala uttryck och det är svårt att förstå för den som inte har åtminstone svenska som ett huvudspråk, som man lärt sig under längre tid än några månader... Dessutom så är det alltid en fördel att ha lokalkännedom, inte minst när man rör sig på landsbygden med små byanamn.

2009 så valde Stockholms läns landsting att inte förnya avtalet igen med Samres, men ändå så väljer många att använda  dem.

Både PRO och DHR har genom åren kritiserat det här upplägget, dock utan att få särskilt mycket gehör för sina åsikter.

Fler exempel idag kommer från EHEC-smittan, som i princip alltid har samma ursprung i form av stora djurbesättningar där bakterier har goda grogrunder att både öka snabbt och spridas vidare till människor.

Bakom det hela ligger inte bara kortsiktigt tänkande hos företagare, som vill göra största möjliga vinst på kortast möjliga tid, utan även politiska beslut med kortsiktigt tänkande.

Just spridningen av smittor av den här typen är något som går att begränsa via politiska beslut. Men med tanke på den inslagna banan, att klumpa ihop flera myndigheter under Jordbruksverkets paraply, så att man ska stå på två ben och värna om både matproducenter/djurhållare och djuren själva, samt det de orsaker, gör att naturligtvis att det blir även pengarna och deras väljare som det först och främst tas hänsyn till.

Eskil Erlandsson är ministern som är överst av det här, och att partiledaren i Centern byts ut inom kort lär inte göra någon skillnad på den här politiken.

Synd är bara att den här attityden sprider sig vidare till andra delar av befolkningen, som tror sig stå över lag, rätt och miljö. Jag menar, hur många hade hört talas om människor som väljer att ta död på träd för något så banalt för utsikten, i synnerhet när det inte ens handlar om deras egna träd?

Men det är som sägs i Aftonbladets ledartext idag. Det är lättare med månfärden än skattesänkningar, inte bara i USA, utan även i Sverige och många andra länder. För att kosta på lite mer och få ett lite mer hållbart samhälle, på sikt, är det för få som är intresserade av.

media svd svd svd svd svd svd svd dn exp exp gp gp gp gp gp hd hd ab ab ab ab ab ab smp kvp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!