Vilka kommer att styra i Älmhult?

Det är svårt att inte undra hur Älmhults politiska framtid kommer att se ut, när det ser så här låst ut, och man vida media får höra versioner som inte helt stämmer överens...

Det ser lite märkligt ut när den ena tidningen hävdar att problemet för Moderaterna är att Mp skulle vara med, när Mp varit med i maxialliansen samt att några som inte är moderaterna velar fram och tillbaka, och i den andra hävdar M att de aldrig velat vara med S... 

Vänsterpartiet nämns inte som möjlig partner alls, vilket förvånat mig om moderaterna gått med på. Men visst, av valresultatet att döma så får ju onekligen S och M en egen majoritet, om de velat, vilket förvånar mig att de inte lyckas komma överens om, när man från moderaternas sida från början sa att de inte vill utesluta något alls.

Det enda vi vet nu är att S V och Mp har ett mandat mer än vad allianspartierna har tillsammans, men att Sd har fyra mandat. Än så länge så har de däremot bara tre personer som har sagt att de kommer till fullmäktige, eftersom att den fjärde personen, som inte stod med på listorna har sagt att han "inte kommer sitta i fullmäktige för något parti överhuvudtaget".

Det är inte utan man undrar om moderaternas distriktsordförande Anna Tenjes åsikter slår igenom även i Älmhult, efter att hon kritiserat Moderaterna i Tingsryd för att samarbeta med S. Det är som jag såg att Elizabeth Peltola sa i någon artikel nyligen (som ej verkar finnas på nätet), att alla partier är överens om ca 75% av besluten. Då tycker jag det är märkligt att man inte kan komma överens inom de stora partierna om en hållbar majoritet...

Ska man vara glad över något lokalt, så är det att det verkar, av kommentaren från Vidar Lundbeck (C) att döma på Smålandspostens artikel om "nattis, som att det finns en majoritet av partier för att ha barnomsorg på kvällar, nätter och helger. Bortsett från att det självfallet behövs av praktiska skäl, så är det även något som gör Älmhult mycket mer attraktivt som inflyttningsort.

Annars är jag väldigt glad över att det blir rödgrönt styre i nya Region Kronoberg och att vi äntligen fått två mycket värdiga vinnare av Nobels fredspris, som båda har gjort stora insatser för utsatta och bortglömda barn och deras framtid! 

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

En mer grön kommun med Vänsterpartiet

Det är alltid märkligt att se Miljöpartiet i Älmhult uttala sig om vilka miljösatsningar de vill göra, som idag när de vill göra Älmhult till Smålands grönaste kommun.

Vänsterpartiet på riksplanet satsar, trots Miljöpartiets namn, mer på miljön än vad miljöpartiet gör.

Det går igen i Älmhults kommun också, där Vänsterpartiet har haft ett antal olika miljörelaterade motioner.

Den jag främst tänker på är den om att bygga solcellsanläggningar på kommunala nybyggen, där det är tekniskt lämpligt, men även den om Digitala motioner och Socialdemokraternas om att inventera vilka cykelvägar som det finns behov av i kommunen.

Ingen av de motionerna vald Miljöpartiet Älmhult att rösta för, vilket ter sig vara raka motsatsen mot vad ett miljöparti borde ha för åsikter.

Vill man läsa mer om vad för politik Vänsterpartiet Älmhult driver, så finns det mer på hemsidan, En röst på Vänsterpartiet är en röst på trygghet.

Men jag rekommenderar verkligen alla väljare att se vad för politik de olika partierna har fört under de senaste fyra åren, för att lättare kunna se igenom vad som känns sannolikt att partierna kommer att driva efter valet.

Vänsterpartiets olika motioner går att se här: Motioner 2011, Motioner 2012 samt Motioner för 2014. Gillar man miljöfrågor så är även Motion angående upphandling och inköp en motion som kan påverka vad för miljöval kommunen kan göra vid olika inköp och upphandlingar.

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

En bättre lagstiftning för tryggare jobb är bättre

När jag gick i 9:an så röstade jag i det skolvalet på Miljöpartiet, men sen jag blev vuxen och fick rösta i riktiga val så har jag enbart röstat på Vänsterpartiet.

När jag läser nyheten om att MP vill ha jobbkoll på schemat, så förstår jag precis varför så var fallet. De inser inte problemen med att skjuta över något så komplicerat som lagstiftningen och reglerna, som varierar beroende på avtalsområdet/typ av jobb, blir svårt att följa och ha kolla på för varje enskild individ.

Bättre är att satsa på att faktiskt förändra arbetsmarknaden till det bättre. Det är alltså viktigare att ha en välfinansierad välfärd, så att man har råd att anställa efter vad behovet är, inte för att hålla nere skatterna.

Eller att skapa regler som gör att man inte kan utflagga anställda, oavsett om det är flyg det gäller med människor från långt iväg, eller utländska lastbilschaufförer som jobbar utan kontroll eller valfri verksamhet där verksamheten själv inte anställer längre, utan hyr in människor från bemanningsföretag.

Det skapar inte bara ett otryggare liv för de anställda. Utan även för de som möter de som jobbar under pressade förhållanden, både ekonomiskt och trygghetsmässigt. Någonstans måste tryggheten gå först. Det skapar mer hälsa och bättre möjligheter till ett bra liv för även de som mer indirekt möter de som utför de här tjänsterna.

Till sist en liten kul nyhet till alla som är troende "twitterister"... Att vara stor på Twitter är inte det samma som att man får många röster. Snarare tvärtom tycks det som...

Det förvånar inte mig. Läser man vidare och tittar på statistiken lite noggrannare i länken som finns i Facebook populärast, men twitter och Instragram knappar in, så konstaterar jag att det är 2% av befolkningen som använder Twitter dagligen och 4% som använder det minst en gång varje vecka. Var än väljarna finns så inte är det främst på det överskattade Twitter... (jo då jag finns där också ändå :) ) De jag ser mest av där är de som redan har sin åsikt bestämd, dessutom..



Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Lätt förvanskning av verkligheten

I Tekniske chefen kritisk till nya cykelregler i dagens tidning så påstår Elizabeth Peltola, centern, några saker i kommentarerna till artikeln som inte stämmer.

Hur det verkligen var på det fullmäktige, där maxialliansen, inklusive de två påstått gröna partierna Miljöpartiet och Centerpartiet, med tvekan lämnade vidare en utredning av bästa miljöskäl kan ni läsa om i Kommunfullmäktige i Älmhult den 30 november.

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Landstingsfullmäktige 121023

Eftersändning av Landstingsfullmäktige - Mig kan man se ca 546 min in tala om det märkliga om hur man i ett dokument om folkhälsa inte kan tydligt tala om att man är emot även bruk av tobak och alkohol, utan enbart missbruk.

Ca 402 min in kan man se det märkliga hur Sverigedemokraterna pläderar för att man ska sänka den övre åldersgränsen för när alla barn kan få glasögonbidrag. Något som säkert påverkar många av deras väljares barn...

Landstingsfullmäktige 121023

Det här är inte alla frågor och inte alla som sa något av det, utan ett kortfattat urval av det jag tyckte var intressant, viktigt eller på andra sätt anmärkningsvärt från fullmäktige.

Det webtvsändes dessutom, och kommer i morgon att läggas upp en inspelning av det, så kommer ni tillbaka hit i morgon eller övermorgon så finns här en länk också.


Först är det ett föredrag om alla Växjö flygplats fördelar.

Sammanfattning av flyplatsens fördelar: Ca 20 kommuner påverkas positivt, i synnerhet Växjö, Alvesta, Ljungby, Värnamo och Älmhult.

Flygplatsen har bidragit under 25 år med ca 6900 nya anställda, vilket kostar 2 miljarder per år. Med ytterligare två turer per dag kan man öka med 1 500 personer och antalet företag med 690.

Lennart Värmby, på bilden ovan, lyfter fram att det behövs minst 34 öres höjning av skatten i landstinget eftersom det slår orättvist gentemot de som behöver det bäst.

Susanne Frank hävdar att landstinget har för många anställda, vilket blir dyrt. Men frågan är om det verkligen stämmer sett till behovet?

John Hed moderaterna nämnde att man kan skära ner 1 miljard. Hur man nu ska kunna göra det utan att t ex kunna lägga ner Ljungby sjukhus?

Jessica Lyckvall lyfter fram att man ska jobba på nya sätt och mer effektivt för att spara pengar. Men Värmby bemöter det med att man inom M alltid lovat det och att det är dags att börja visa vilka de nya och effektiva sätten är?

Börje Tranvik från Sd argumenterar om att det blivit bättre ekonomi om Sd hade styrt, för att Jimmie Åkesson sagt det... Han får mycket mothugg från både höger och vänster att det är dags efter två år i fullmäktige bli mer konkreta och lägga en egen budget.

Man beslutade att man ska bilda en förening för en sydsvensk region. Tills det är genomfört ska man skapa region Kronoberg, för att få ett enda direktvalt fullmäktige, istället för två fullmäktige idag, där bara en enda är direktvald.

Fysisk Aktivitet på Recept, FaR, för barn avslås eftersom det inte finns bevis för att det fungerar. Ändå används det redan, men inte via subventioner av Landstinget. Man vet inte heller hur barn och föräldrar reagerar på att barnet är sjukt.

Henrietta Serrrate från socialdemokraterna argumenterade bland annat för att man måste satsa mer på de svaga för att nå ett rättvist och jämlikt samhälle. Överviktiga barn kommer ofta från ekonomiskt svaga grupper i samhället. Moderaterna, bland annat via Jessica Lyckvall, argumenterade för att man måste undersöka effekterna av det hela.

Låt gå att man inte undersökt effekten av varför överviktiga barn i sig fungerar enligt FaR-konceptet. Men i övrigt är det, oavsett ålder, väldigt väl klarlagt att motion och att röra sig har en positiv verkan på många olika saker. Inte bara övervikt, utan även mot t ex depressioner.

Därför är det knappast ansvarsfullt att slösa pengar på att undersöka något som är väl undersökt.

Sverigedemokraterna har en motion som vill försämra för barn hur länge de kan få bidrag för glasögon, med en sänkning av åldern från nyss beslutade 12 år till 8 år. Strax innan blev Socialdemokraternas motion, som naturligtvis Vänsterpartiet stödde, ville förlänga glasögonbidraget till det året man fyller 19 år. Det är ett förslag som gynnar barn helt klart och Sverigedemokraterna vet antingen inte om vilka regler man nyss röstat igenom eller så vill man i bästa fall spara pengar åt landstinget.

Men däremot så är det beklämmande att man vill göra det via att spara in på glasögon till barn och unga.

Miljöpartiets motion om att få föda hemma: Jag tycker att Miljöpartiets motion om att landstinget ska utreda möjligheten att få assisterad hjälp från landstinget att få föda hemma, med barnmorskor, är mycket märklig. Och framförallt ett sätt att riskera hälsan för både och barn och kvinna.

Ingen personal verkar vilja jobba med den här typen av förlossningar hemma eftersom det är riskfyllt när något händer. Flera av de kvinnliga politikerna konstaterar att de, trots att de hade normala graviditeter och fött flera barn innan, haft förlossningar som antagligen kunnat sluta med dödsfall av deras barn.

Det är redan idag tillåtet att föda hemma, på egen risk. Men det är kontraproduktivt att riskera människors hälsa när man inte måste.

Det Folkhälsopolitiska programmet, som ska genomföras, är bra enligt mitt sätt att se det. Men det är mycket märkligt att man väljer att skriva att Landstinget ska arbeta för minskat risk- och missbruk av alkohol.

När det gäller tobak så skriver man att Landstinget ska arbeta för ett minskat tobaksbruk.

Någon nämnde att folkhälsan är viktig under fullmäktige, och konstaterade att det går att tjäna drygt 16 miljarder på några få förändringar. Vad det gäller alkohol så finns det olika siffror på vad den kostar, mellan 90 och 160 miljarder. En sjuksköterska jag pratat med gjorde en grov gissning på att ca 30% av de upptagna sjukhussängarna på det sjukhuset kan eller var relaterad till alkohol.

Den som följer polisens arbete, eller väljer att titta på statistik var det sker mest våldsbrott, inser snabbt att det inte är en slump att man ser att det är kring krogtäta områden som det är flest polisanmälda misshandlar.

Märklig hantering är ärende 13 där man väljer att inte ha fler fullmäktigedagar, trots att man har så många månaders mellanrum och så stora summor pengar, samt så viktiga saker som sjukvård. Mellan 18 juni och 29 oktober har man inget fullmäktige i vanliga ordning, utan endast ett utbildningsfullmäktige.

Fullmäktige är det enda stället i landstinget dit väljarna direkt väljer vilka som ska sitta där. Att låta besluten tas någon annanstans är inte demokratiskt.

Smålandsposten Smålandsposten Smålandsposten

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Sverigedemokraterna - Ett parti för de rika

Jag känner att jag har ont om tid att hinna med bloggandet alls, dels för att jag skriver mer för vanlig pappersmedia, i form av insändare och debattartiklar, men även för att det är en hel del inläsande inför möten och sen själva mötena som stjäl tid.


Lägg till det ett vikariat nu på några månader som truckförare, ett nog så intressant jobb med bra arbetskamrater, som omväxling till föregående jobb...


Men när Almedalen börjar och Sd börjar visa sina politiskt fula trynen är det svårt att vara helt tyst med kommentarerna...


Den här gången försöker de, tror jag, att dels fjäska för regeringen för att få mer makt och att försöka bredda sin politik till att inte bara handla om invandrare, när de går ut med att de gå med på regeringens femte jobbskatteavdrag.

Jag förstår inte hur det på något sätt kan gynna merparten av deras väljare, som i hög grad består av låginkomsttagare som jobbar för låga löner, är sjukskrivna eller arbetslösa.

Det är en reform som inte har kunnat bevisas ha ökat antalet jobb, men däremot inkomsterna för de som tjänar mest och har tvärtemot inte gynnat de med låg eller ingen inkomst alls. Det vill säga Sd:s främsta väljare.

Jag har hela tiden försökt hävda att Sd ÄR ett borgerligt parti, eftersom de till 90% röstar igenom de borgerliga förslagen i riksdagen. (Det samma gäller f ö även Älmhults kommun och Kronobergs landsting, som jag är aktiv i, och som jag förstått även i övriga landet).

Men jobbskatteavdraget visar tydligt på att de inte bryr sig om sina väljare låginkomsttagarna...

Att de är ett främlingsfientligt parti vet vi sen länge, vilket förstärks via deras samarbete med ett högerextremt österrikiskt parti.

Det är dags att få väljarna att inse att de även är ett parti som är emot vanligt folk med vanliga låga löner. Din välbetalde chef kan få många tusenlappar extra i månaden av de fyra första jobbskatteavdrag och Sd vill att de ska få ännu fler.

Du får i bästa fall någon hundralapp, om du har jobb. Annars betalar du helt plötsligt en betydligt högre skatt än de som har bäst råd till det, upp till över 10%-enheter mer.

Jobbskatteavdraget är en orsak till att resurserna är sämre för Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, vilket har skadat deras förtroende gravt. Det vore bättre att Sd la sina resurser där istället. Eller på gamla och dementa, ett förslag där Vänsterpartiet har bra förslag om kontroller.

Till och med moderaterna inser att de måste satsa på de svaga inför nästa val, men frågan är vem som luras av kortsiktiga satsningar lagom till valet? Inte försvaret i alla fall...

Ska jag nämna något om de övriga så har Mp synts oväntat mycket, efter att ha varit osynliga länge. Deras förslag om att laga billigare tycker jag är ett rätt bra förslag för att minska resursslöseriet och är en sak som jag faktiskt kan funka produktivt på ett annat sätt än rut-avdraget.

Däremot vet jag inte varför man ska begränsa sig till skräddare och skomakare?


media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd hd smp smp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag nsk skd skd sr sr sr sr


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Kommunfullmäktige i Älmhult 30 november 2011

Jag var tjänstgörande ersättare på gårdagens kommunfullmäktige i Älmhult, vilket på vissa sätt blev en rätt märklig tillställning...


Jag kan börja med att säga att jag redan nu märker hur den lilla nervositet jag kände på mitt första talande från en talarstol, från förra landstingsfullmäktige och det efterföljande förra kommunfullmäktige släpper mer och mer. Jag var framme och pratade dels lite längre kring ett resonemang, som jag snart ska ta upp, kring budgeten samt vid några repliker och bifall till S-märkta motioner. Det känns oerhört skönt, även om jag naturligtvis är långt från fullfjädrad och tycker det är bra mycket lättare vid det jag är mest van vid, att sitta här och vara lite eftertänksam och ha mer tid på mig att slipa på formuleringarna än vid ett sammanträde.


Det som egentligen var mest anmärkningsvärt på hela kvällen var en relativt liten fråga. Nämligen den om motionen som fyra socialdemokrater hade lämnat in, om en uppräkning av vad kommunen gjort för att underlätta cyklandet och en planering över hur man tar fram mer cykelbefrämjande åtgärder.


Att de vanliga allianspartierna till stor del var emot var kanske inte så oväntat, eftersom det ingår i det politiska spelet, trots att jag ibland upplever dem rätt pragmatiska när det gäller bra frågor som inte går att ses som ideologiska till sin grund. Dock inte här, utan det var som någon från S-sidan sa, man säger Nej mot allt som kommer från oppositionen, vilket får mig lite nyfiken på hur man kommer att behandla min och Vänsterpartiets motion om ökad demokrati.


Det som gjorde mig mest förvånad var att Miljöpartiets Michael Öberg uttalade sitt stöd för majoritetens och kommunstyrelsens allt för tama "besvarad" istället för att rösta för förslaget. En av rätt få motiveringar var att man även behövde tänka på säkerheten och gångtrafikanterna, för att gångtrafikanterna är ännu mer miljövänliga...


Hur jag än vänder och vrider på det så kan cykel vara utmärkt att använda just för att man inte tappar så mycket tid som med att gå, vilket gör det lättare att välja cykeln än att gå. Du får också lättare med dig både barn och andra saker du behöver frakta, än om du ska gå.

Och kanske framförallt, eftersom man ofta lägger samman gång- och cykelleder så ser jag inte ens att det existerar en motsättning rent praktiskt mellan de två olika sakerna. Snarare tvärtom... För mig är Miljöpartiet Älmhults resonemang helt obegripligt och de borde stryka ordet "Miljö" ur partinamnet.

Vad det gäller den viktigaste frågan för kvällen, i pengar räknat, så var budgeten den stora frågan som diskuterades. Den gav många både inlägg av olika talare, om än rätt få individer som talade, och många repliker.

Jag och Vänsterpartiet gav vårt bifall till den Socialdemokratiska budgeten, och jag valde att koncentrera mig på de orättvisor som den här kommunens envisa strävan mot låga skatter och höga avgifter väljer att koncentrera sig på och den såg ut ungefär så här:

Nils Holgersson-rapporten kartlägger avgifter och taxor för flerbostadshus i alla landets kommuner. Den visar tydligt att avgifterna, som drabbar alla boende lika, ligger betydligt över medlet för vår kommun. Älmhult är i dag länets dyraste kommun för de avgifter som innefattar bland annat vatten, avlopp och avfall.

Räknat på en trea, som rapporten ovan gör, så kostar avgifterna 1804 kronor för en normal trea. Det är 27% dyrare än för grannkommunen Ljungby, som är billigast i vårt län. Man kan också jämföra med Luleå, som är billigast i landet, som har endast 1235 kronor.

Räknar man om det per kvadratmeter så har Ljungby en kostnad på 253 kr/kvm, Älmhult 323 kr/kvm och Luleå 221 kr/kvm.

Man får inse att det här bekostar, trots att det drabbar fattiga mycket mer än rika, de låga skatterna vi har i vår kommun där Älmhult ligger nästan 20 öre under expansiva och konstant satsande Växjö och 50 öre under medelvärdet för landet och ca 1:50 under länets högsta skattesats.

Men låga skatter då, kan inte det, som flera av tidigare talare varit inne på, dra hit fler människor som kan betala skatt här?

Det är ytterst tveksamt, vilket en föreläsare visade under den här mandatperiodens första fullmäktige. De som flyttar till en liten ort som Älmhult är människor som har mindre barn eller planerar att skaffa det inom kort. De efterfrågar mer kultur och möjligheter för deras barn att få gå i en bra skola, något som inte blir lätt att uppfylla när de sakerna får mindre möjligheter med sänkta skatter och vårt bad förfaller.

En av de märkligare sakern är Kd:s konstanta försvar av sänkta skatter som drabbar de det säger sig värna mest om, barnfamiljerna.

Men med tanke på deras tankar kring Vårdnadsbidraget så är jag inte förvånad. Däremot förvånas jag över de borgerligas stöd till det, eftersom det inte är i paritet med arbetslinjen. 

Det låser fast kvinnor, i synnerhet invandrarkvinnorna, så att de inte kommer ut och integreras i samhället och gör det svårare för att få jobb den dagen barnen inte innefattas av vårdnadsbidraget. Det påverkar även barnens språkliga- och sociala utveckling negativt, i synnerhet invandrarbarnens.

Vad det gäller problemfamiljer så gör det att de upptäcks senare än vad de hade gjort om de gått i traditionell förskola. 

Dessutom kallar många det för besparing eftersom vårdnadsbidraget är lägre än vad barnomsorgen kostat. Det stämmer inte heller. För en majoritet av kvinnorna kommer att jobba som är hemma med barnen och kommer att bidra till kommunen med skattepengar via sina löner. Jag är inte säker på om det gör att det går ihop sig i slutändan men skillnaden blir mycket mer marginell än vad majoritetens företrädare påstår.

Det här blev jag bemött på av kristdemokraten Dan Bülow och moderaten Bodil Hansen.

Den första hängde upp sig på att jag inte ville att invandrarkvinnor ska få välja själva och att jag skulle tänka på vad jag sa om invandrare.

Mitt svar var att jag tyckte det var ett problem att den som är ordförande för Allmänna Beredningen, som bland annat har hand om integrationsfrågor, inte inser att invandrarkvinnor och barn som inte kommer ut får svårt att integreras.

Bodil Hansen bemötte mig med att det inte är många invandrarkvinnor som har vårdnadsbidrag i Älmhult och att "De flesta som har vårdnadsbidrag är vanliga och normala svenska kvinnor".

Jag påpekade att jag tar för givet att invandrarkvinnor kan söka det i framtiden. Men det jag la mest märke till var att hon sa "vanliga och normala svenska kvinnor", vilket fick mig att fråga vilka som var de kvinnorna som hon ansåg vara ovanliga och onormala?

Det fick jag inget svar på alls.

I övrigt noterar jag i dagens Smålänningen, en av lokaltidningarna, att den av mig tidigare kritiserade sd:aren Annika Rydh säger sig ha blivit mordhotad.

Hur illa jag än tycker om hennes politiska åsikt och bruk av ord, så tycker jag ändå inte att man ska mordhota henne eftersom det är fel på alla sätt och vis. Dessutom är det kontraproduktivt för den som är emot dem och väljer att använda den typen av sätt för att förändra något. Man skapar bara sympati för den utsatta, även om hon gillar Nationaldemokraterna som är betydligt mer högerextrema än vad sd är...

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Mitt första Kommunfullmäktige

Jag var för första gången på lite mer allvar med om mitt första landstingsfullmäktige, som tjänstgörande för ett litet tag sen. Tidigare har jag bara fått hoppa in lite på slutet. Men nu senast så drog det ut så långt på tiden att det måste rört sig om över fyra timmars tjänstgöring.

Precis som jag skrev då, så var det i måndags "Ett litet steg för mänskligheten men ett rätt stort steg för mig" när jag var tjänstgörande för första gången överhuvudtaget i kommunfullmäktige i Älmhult.

Jag var definitivt lite nervös här också, inte minst för att jag insåg att jag skulle behöva prata och argumentera betydligt mer än min korta fråga i landstingsfullmäktige.

Det var visserligen bra att det första jag fick gå fram att göra var att läsa upp Motionen om ökad demokrati, eftersom det egentligen bara består av att gå fram och läsa upp den. Visserligen så önskade jag att jag skrivit den betydligt kortare, men ändå... :)

Det togs visserligen ett par stora frågor, i synnerhet i kronor räknat, i form av centrumplanen och angående avtalet av Ikea och Ikanos köp av den mark som ska bli det nya handelsområdet i Älmhult, där nya Ikea-varuhuset kommer att stå.

Den stora frågan tidsmässigt blev istället, vilket inte var helt oväntat eftersom partierna lekte "Hela havet stormar" sett till vilka allianser de sitter fast i vanligtvis, den om framtida regionbildningar och om vi ska vara med Skåne eller inte.

I själva verket var det egentligen en fråga om vi alls skulle börja på den processen eller inte. Det tog drygt 1 1/2 timme att få 15 inlägg att diskutera igenom det hela.

Själv var jag uppe vid två tillfällen, och använde bland annat metaforen kring att jag gifter mig inom kort av kärlek, men att jag naturligtvis inte skulle gifta mig med någon som inte kan sköta sin ekonomi. Region Skåne, till skillnad från Kronobergs län, där till och med borgarna kan höja skatten när ekonomin inte fungerar, har dålig ekonomi och är helt enkelt ingen partner man vill gifta sig med. Det är en sak om det är någon som är fattig, men ändå kan sköta ekonomin. Men så är inte fallet här.

Det som var intressantast med den här diskussionen var egentligen att det till sist bara var de två stora partierna, sossarna och moderaterna som tillsammans med folkpartiet som var för ett sammangående med Skåne.

Övriga partier, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centern, Sd och mest förvånande av alla Kd, ställde sig bakom Centerns yrkande om att skjuta upp det hela. Men när det inte är mer än 16 mandat för de partierna, så kör naturligtvis de andra partierna över oss utan problem.

Tråkigt tycker jag och mest för demokratins skull, eftersom det faktiskt inte finns någon som helst folkopinion för att vilja gå ihop med Skåne, inte ens från skåningarnas sida...

Tyvärr så gjorde tiden den här diskussionen tog att luften lite gick ur det hela sen, och det blev lite avslaget sen när våra frågor kom upp, även om jag gjorde så gott jag kunde.

Vår interpellation angående varför man ställer så få krav i annonserna på anställda "dagmammor", som det hette förr kom upp ett litet tag senare, och den går att läsa Här.

Svaret kom från Bodil Hansen skriftligt och går att läsa här nedan:

Svar på Interpellation från Predrag Jankovic

./. angående utbildning och krav på dagbarnvårdare.

Vi har andra krav på personal på förskolan vid nyanställning än vid nyanställning av dagbarnvårdare, men samma möjligheter till kompetensutveckling som för personal i förskolan. Vid anställning i förskolan står det i annonsen att vi kräver utbildad förskollärare i övrigt är annonserna likvärdigt utformade.

I begreppet ”ha erfarenhet av arbete med barn” kan det finnas flera olika kunskapsbakgrunder t ex utbildning till barnskötare eller förskollärare eller ofta fortbildningar inom yrket under tidigare anställningar. Vi kräver också att personen skall arbeta utifrån förskolans läroplan och barnens behov. Förskolans läroplan reglerar bl a vad det pedagogiska arbetet skall innehålla vad det gäller språk, matematik, naturvetenskap och teknik.

Inom kommunens verksamhet genomförs också fortbildning av all personal, även de som arbetar inom pedagogisk omsorg. Sådan som genomförts är utbildning omkring nya läroplanen, matematik, språkutveckling, naturvetenskap, m m

Som vid alla anställningar genomförs intervjuer med de sökande för att bekräfta kompetens och lämplighet för yrket.

Från tre års ålder erbjuds alla barn allmän förskola med pedagogisk verksamhet 15 timmar per vecka . 4 – 5-åringar som har sin placering i pedagogisk omsorg hos en dagbarnvårdare deltar 2 – 3 dagar per vecka i verksamhet på Haga förskola för att utveckla barnens lärande.

Dagbarnvårdarna har tillhörighet till en förskolechef som ansvarar för kvaliteten och utveckling av verksamheten. Även dagbarnvårdare genomför planeringsdagar där personalen får fortbildning under ledning av förskolechefen.

Dagbarnvårdarna arbetar också en del tillsammans med sina barngrupper.

All personal som arbetar inom skolans område skall lämna registerutdrag ur belastningsregistret.

Älmhult 2011 10 28

Bodil Hansen

Jag tyckte det var ett mycket märkligt och konstigt svar, som inte riktigt besvarade frågan "Varför", utan som mest konstaterade ATT det var så man gjorde...

Mitt svar var följande:

Dagbarnvårdare Annons - svar

Varför andra krav på personal på förskolan som är hårdare än för dagbarnvårdare som stora delar av veckan arbetar själv, besvaras inte i Hansens svar. Däremot konstateras att så är fallet.

Märkligt att fråga efter någon som kan få samma kompetensutveckling som övriga, enligt svaret, framför att anställa någon som redan har kommit en bit på vägen.

I pedagogisk omsorg, som är det moderna namnet på familjedaghem eller dagmammor, går barn från 1 år.

I svaret nämns bara 4-5 åringarna, som 2-3 dagar per vecka får besöka Haga förskola för att utveckla sitt lärande.

Finns det någon pedagogisk utbildad personal som bryr sig  om 1-3 åringarnas utveckling?

Vad det gäller 1-3 åringarna så är exempelvis språkutvecklingen viktig. Det är också viktigt att se hur motoriken fungerar, något som även det påverkar språkutvecklingen.

Dåligt utvecklad motorik i barnaåren kan ge språkproblem (läsinlärning) i skolåldern. Något som en utbildad person har bättre möjligheter att upptäcka än en med enbart erfarenhet av barn.

Och då är vi ändå bara inne på barn som inte har uttalade problem i hemförhållandena eller liknande. 

Att söka tydligt efter någon förskollärarutbildning och inte enbart erfarenhet av arbete med barn ökar dessutom möjligheterna att uppmärksamma de unika behov varje barn som individ ska få tillgodosett enligt skollagen, som är vad verksamheten ska utgå från.

Att däremot ha personal utan utbildning bland personal som är utbildad har bättre möjligheter att ge fortsatt god pedagogik.

Jerker Nilsson , Vänsterpartiet

Jag tycker aldrig att Hansen kom vidare med något vettigt svar därefter heller, utan hänvisade till att det var svårt att hitta utbildad personal, vilket jag är väl medveten om. Men självfallet så kan man ändå välja att formulera att man föredrar de med utbildning och istället försöka sätta in de utan utbildning på förskolor med utbildad personal, något som är mycket lättare att få att fungera, än om de ska jobba själva merparten av tiden.

Sista frågan gällde en interpellation som Predrag ställt, som går att läsa här, om hur barnfattigdomen ser ut i Älmhult. Att han ville ha den som interpellation berodde på att han ville ha en bred diskussion kring lösningarna på det, istället för enbart som en enkel fråga, som inte innefattar någon diskussion mer än med den som svarar på frågan.

Ordföranden i Socialnämndens svar såg ut så här:

SVAR PÅ INTERPELLATION OM BARNFATTIGDOM 

Predrag Jankovic ställer i en interpellation 2011-10-18 frågan hur situationen ser ut i Älmhults kommun vad gäller barnfattigdom.

Svar:

Antalet barn i ekonomiskt utsatta familjer kan antas, liksom i landet i helhet, ökat sen 2007.

En fördjupad redogörelse finns i en bilaga sammanställd av IFO/OF-chef Perarne Petersson.

För att definiera begreppet utgår vi från Rädda Barnens rapport ”Barnfattigdomen 2010”, där familjer som har låg inkomst eller försörjningsstöd räknas som fattiga. Barn betyder i detta fallet de som är under 16 år. Rapporten speglar situationen fram till 2008.

Av tabellerna på sista sidan i bilagan kan vi utläsa att Älmhults kommun haft en ökning från 218 barn (6,6 %) 2007 till 231 barn (7,1 %) 2008. För följande år har vi gjort antagandet att förhållandet mellan antalet barn i familjer med försörjningsstöd och de som har låg inkomst är detsamma och beräknat antalet till ca 330 barn 2009 och ca 350 barn 2010.

Eftersom, per definition, alla barn i familjer med försörjningsstöd räknas som ”fattiga”, kan Socialnämnden inte påverka dessa siffror inom försörjningsstödets ramar. Våra åtgärder koncentreras istället på att, tillsammans med andra aktörer, som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, göra vägen tillbaka från ett utanförskap så kort och enkel som möjligt.

Älmhults kommun som helhet har ett ansvar att skapa förutsättningar för ett väl fungerande näringsliv och en differentierad arbetsmarknad.

Vidar Lundbäck

Ordf. i Socialnämnden

Svaret var lite knapert att diskutera kring och både jag och Predrag glömde helt bort, tyvärr, att den ursprungliga interpellationen från Vänsterpartiet enbart frågan om hur det ser ut i Älmhult, angående barnfattigdom, vilket gör att det är den enda frågan som kan diskuteras, vilket gjorde mitt svar omöjligt och ordföranden gjorde tyvärr rätt som avbröt mitt svar, som såg ut enligt nedan:

Barnfattigdomen svar på interpellation

Vi valde att ta fram en interpellation istället för en enkel fråga som Predrag först tänkt sig. Anledningen är att få fram en bred diskussion kring lösningarna.

Tyvärr inget svar om hur vi ska lösa problemet eller försöka minska det.

några saker man kan göra för att motverka barnfattigdomen.

Samhället ska försöka ge så mycket som möjligt gratis till alla barn. Som god vård/barnpsyikatir, glasögon, medicin, ungdomsmottagningar, fritids m m

Gärna frukost i skolan, avgiftsfria kultur- och musikskolor, förstärkt vuxenutbildning eller höjd norm för ekonomiskt bistånd som gynnar barnens föräldrar som ofta är orsaken till barnfattigdomen, ha max 20 elever per klass, låta barnen bestämma mer över skolans fysiska utformning gör att de känner mer ansvar och förstör mindre.

Ha barnomsorg som motsvarar kravet på arbetstider, så att föräldrarna verkligen kan jobba och ta vilka jobb som helst. Ta bort t ex vårdnadsbidrag så att alla barn kan få komma ut i förskolan och påbörja en tidigare utveckling.

Skapa lagändringar så att kronofogde och  socialtjänst måste samarbeta innan vräkningar eller utmätningar. Även en förälder som inte har barn som bor hos sig ofta påverkas barnet negativt om föräldern plötsligt inte har något hem alls och aldrig kan ta emot barnet.

Försök ha låga inträden eller gratis inträden på bad och liknande, i synnerhet under loven då fattigdomen blir tydligare. Ha många övriga aktiviteter vid loven.

Se över fritidsbidragsreglerna så att föreningar som inriktar sig mot barn och som tar ut liten eller ingen avgift ges större möjlighet att få med de barn till fattiga föräldrar som har svårast att hitta till föreningsverksamheten.

Underlätta spontanidrott och ha lekplatser, isbanor, utegymnastikredskap och gärna en utrustningsbank, så att barn inte blir hemma för att just de inte har några skridskor att följa med på friluftsdagarna med.

Jerker Nilsson Vänsterpartiet

Men det är inte värre än att vi båda har lärt oss en läxa och frågan i övrigt är ju bara att lyfta igen, om än med en bättre formulering, och lösningarna har vi faktiskt möjlighet att bestämma över också och det hoppas jag att alla vill.

Roligast, utöver att jag hade mer mod än jag någonsin trodde som barn att jag skulle få att tala inför människor (även om det naturligtvis inte var bra som så), var allt beröm som strömmande in från andra partiers representanter över hur bra förslaget kring Motion om ökad demokrati i Älmhults kommun.

Den är jag stolt över att vara författaren bakom och stolt över att mina partikamrater direkt anammade och tyckte var bra!


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Ett bättre förslag Fridolin

Ett av de nya språkrören i Miljöpartiet, Gustav Fridolin, tycker att vi ska Höja lärarlönerna för barnens skull.

Jag tycker det är bättre att se till att det utbildas fler lärare, via fler platser på lärarhögskolorna, och att man ökar lärartätheten, något många har efterfrågat minst lika mycket som de har efterfrågat högre löner.

Han har naturligtvis rätt i att man ska satsa på skolan istället för att sänka skatterna och att ett enda barn som spårar ur när de blir lite äldre är oerhört kostsamt.

En föreståndare på en fritidsgård jag känner noterade att "hennes" fritidsgård kostade ca 1,5 miljon per år, och att det var vad en enda urspårad kriminell tonåring kostade på ett år. Alltså, en räddad unge hade betalat fritidsgården och två gav en bra vinst.

Jag tror inte bara det är just lärarlöner, utan även att det finns andra vuxna som finns för barnens skull i skolans miljö som kanske inte bara behöver högre lön, utan främst bli fler och få fler timmar arbetstid.

media svd svd dn hd skd nsk hd

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Jag är kluven

Jag skrev tidigare om att det var ett brett politiskt stöd för flygförbudszonen i Libyen, som alla partier i riksdagen var för, trots att bland annat mitt eget Vänsterpartiet hade många individer som var emot det beslutet.

Idag verkar det ha tagits ett beslut om en utökad och fortsatt insats i Libyen, som allianspartierna och miljöpartiet  har kommit överens om. Däremot är Vänsterpartiet emot den insatsen.

Själv är jag, trots att jag är Vänstpartist, kluven till insatsen och har svårt att känna att jag varken är för- eller emot den.

Likaväl som att jag fortfarande själv i princip är pacifist (och inte gjort militärtjänsten som en konsekvens av det) och emot t ex Sveriges närvaro i Afghanistan, likaväl har jag svårt att se hur Libyerna skulle klara sig själva om den militära hjälpen nu hade uteblivit, och jag tycker inte att man lämnar ett land åt sitt eget öde, där en revolt mot en diktatur har startat och kommit en bit på vägen.

Dessutom så vill socialdemokraterna skicka svensk militär till fler länder. Jag hade onekligen föredragit mer humanitär hjälp, framför militär hjälp, eftersom den alltid behövs där det finns krig, oavsett vilka som strider. Men frågan är vad man ska göra när man läser om hur kvinnliga syrier flyr från utsatt stad?

Jag vet inte hur det hela kommer att påverka opinionen, om ens något, men det är skönt att se att de rödgröna partierna fortsatt är störst och att regeringen fortsätter att lida några få förluster i ett antal viktiga frågor.

media ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn gp gp gp gp gp dag dag dag hd hd hd hd hd hd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Långsiktigt tänkande efterlyses!

  Tack ni rödgröna partier för att ni ser till att oppositionspolitiken fungerar i den viktiga frågan om utförsäkringarna! Få grupper har blivit så felaktigt behandlade och argumenterade mot som den grupp med sjukskrivna som påståtts varit så orimligt många och plötsligt ansågs kunna bli friska inom en specifik tidsram. (Läs även om det på Vänsterpartiets hemsida)

För den på allvar är intresserad av sanningen bakom den här frågan så rekommenderas boken "Kampen om sjukfrånvaron" av forskaren Björn Johnson, som visar att den påstådda höjningen av sjukskrivna i princip enbart bestod av fler långtidssjukskrivna som inte fick rehabilitering i tid jämfört med tidigare.

Den som inte orkar det kan läsa DN-debattartikeln "Missvisande mediebilder om den höga sjukfrånvaron" från 30 januari 2010.

Det är fascinerande hur flera regeringar kan så totalt ignorera fakta kring varför sjukskrivningarna tycktes öka. Det är inte bara ovärdigt utan skapar en helt felaktig politik kring hur man ska lösa de problem som uppstår, när man inte ens vet var orsaken beror på.

Den ökade ojämlikheten mellan fattig och rik är en mycket starkt bidragande orsak till att barnfattigdomen alls behöver existera i dagens Sverige, och den har verkligen drivits på under alliansregeringarna. 

Kristdemokraterna, som påstår sig vara det partiet inom alliansen som tar hänsyn till svaga grupper, väljer att istället strida internt mot andra utsatta grupper, istället för att engagera sig där de bäst hade behövts, vilket också påverkar deras opinionssiffror nedåt och ut ur riksdagen på sikt.

Centern, som jag inte uppfattat som något annat än ett oerhört borgerligt parti, sen det senaste partiledarbytet för tio år sen, fortsätter att driva påstått liberala tankar kring alkohol, utan en tanke på alla de som istället får ett större tvång påtvingat sig direkt, eller indirekt. Något som även det kommer att öka utslagningen och fattigdomen, eftersom alkohol onekligen är en bidragande orsak till att många har dålig ekonomi och hälsa.

Viktigare har hela tiden varit att öka tveksamma affärsidéer, som att för skattepengar tillåta oseriös sjukvårdsverksamhet, kring antingen det som antingen kan göra dig sjuk eller som ska göra dig frisk, när du väl är sjuk, för att tjäna pengar är viktigare än att människor får en chans att vara, bli eller förbli friskare på sikt.

Det enda som förvånar mig här är att även en centerpartistisk ledarsida insett problemen till viss del:

 I dag finns det till exempel två apotek på köpcentret Kronprinsen i Malmö, med kanske 60 meter emellan. Bägge har nästan exakt samma öppettider. På lördagar har det ena har öppet en halvtimme längre. Söndagar har de stängt. Allt annat lika – men om man ska plocka ut dyra läkemedel gäller det att hålla reda på vilket av apoteken man går till. Kedjorna har olika avbetalningssystem och möjligheten att slinka in på vilket apotek som helst för att hämta ut astmamedicinen tycks vara avskaffad för alltid. 

Det privata sjukhusapoteket i Malmö säljer numera choklad och stänger klockan 14 på söndagar. Därefter hänvisas patienterna till det statliga jourapoteket, som ligger där det alltid har legat. När jag var där för några dagar sedan möttes jag av totalt kaos och av vänlig, kompetent men utarbetad personal. "Det skulle ju bli så bra", sade damen som expedierade mig. Uppenbarligen hade personalen på jourapoteket hoppats på avlastning i och med att alternativen blev fler. Men i stället blev det tvärtom, en stor anstormning och förvirring.
Mataffärerna säljer receptfria läkemedel. Men det finns så många försäljningsställen att läkemedlen inte alltid räcker, utan ofta är slut, vilket gör kunderna irriterade. Hur många försäljningsställena är vet ingen riktigt, eftersom företagen själva ska anmäla till Läkemedelsverket att de tänker sälja läkemedel och många struntar i det. Andra larm talar om att affärerna inte rapporterar hur mycket läkemedel de säljer, att de inte sköter sin egenkontroll och att kommunerna inte heller sköter tillsynen.
Det ligger i farans riktning att alldeles för mycket läkemedel tillverkas, hanteras och slängs. Det minskar inte kostnaderna och inte priserna heller. Däremot ökar det påfrestningen på miljön, risken för felanvändning och antagligen läkemedelskonsumtionen. 
Med 60 meter mellan apoteken måste entreprenörerna fokusera på att få sin ekonomi att gå ihop. Det är säkert inte lätt och det är därför sjukhusapoteket säljer choklad, inte för att chokladen är en nyttigare sort. Ingen kedja har däremot specialiserat sig på särskilda sjukdomar eller krävande målgrupper.
Vi ser mycket reklam om hygienprodukter (som till skillnad från läkemedel har bra vinstmarginal) men ingen reklam om bättre servicenivå i form av nischad farmaceutisk kompetens.
Vilket apotek är särskilt bra på att ta hand om sjuka och gnälliga barn? Diabetes? Eksem? Antagligen det statliga, tänker jag som så många andra och så går vi i flock till jourapoteket.

Nästa gamla trygga bastion som riskerar att få stryka på foten är Public Service-tv, som till sist riskerar att sluta i samma fåra som allt annat som sålts ut, där det som inte prioriteras är kvalitén...

Även om det kan tyckas som långsökt, så finns det en koppling till den så omtalade EHEC-smittan. Det som diskuteras främst är hur de felaktigt utpekade odlarna ska kompenseras av EU. Men istället borde man välja att diskutera antibiotikan av idag inte verkar bita på den smittan som det handlar om, och som har dödat ett antal människor och smittat flera tusen till.

Det finns en tydlig risk med mer fri sjukvård och medicinförsäljning, och det är att de företag de gäller ger människor det som de efterfrågar, istället för det som är bäst både för individen och samhället. På sikt kan det innebära betydligt värre saker, eftersom de flesta av oss inte är specialister på medicin eller sjukdomar, samtidigt som samhället kräver att vi ska vara friska helst igår, istället för att som med många sjukdomar där pencillin kan snabba upp läkningsprocessen. 

Samma typ av ökad produktionshets som också påverkar förväntningarna på byggarbetare, vilket gör att de löper stor risk att dö på sina arbetsplatser, något Vänsterpartiet vill ha en nollvision kring.. 

Det finns all anledning att på många plan ändra om tankesättet till att bli något som först och främst sätter människors väl och ve i första rummet och kortsiktiga vinster i andra eller till och med tredje hand.

När kommer det tänkandet få det främsta utrymmet, istället för kortsiktig ekonomisk vinst?

media hd smp smp smp smp smp 

smp smp

 skd skd skd nsk nsk nsk gp gp gp gp gp gp gp gp gp hd hd hd hd hd hd hd hd hd ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd 

svd svd svd 

dag dag dag dn dn dn dn dn exp exp exp kvp

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!