Men från Peking hörs det inget...

Inte helt oväntat så var det väldigt tyst från nästan alla håll och kanter om gårdagens inlägg, både från traditionellt högerhåll i den svenska politiken och från den mer extremhögerinriktade världen där sd m fl huserar, trots att det borde intressera båda delarnas politiskt aktiva, bloggar och andra skribenter.

De få som ändå sa något var, lite oväntat eftersom jag sällan håller med dem om något, Smålandspostens ledarsida som skriver ytterligare jämfört med vad som kom fram under gårdagen:

Även på måndagen fanns det ett drag av obehag. Nu är det fler "presskonferenser" än måndagens som inte lever upp till ordet konferens. Inga frågor, läs om mänskliga rättigheter och demokrati, fick ställas till när vice presidenten presenterade affären i Stockholm i går. Men statsminister Fredrik Reinfeldt informerade att han tagit upp både frågorna om mänskliga rättigheter och regimens censur av Internet med den kinesiske ledaren. Att en affär med Kina på denna nivå inte kan frikopplas från politik blev således uppenbart i samband med söndagens och måndagens övningar. Före köpet var Geelyförespårkarna ivriga på att upprepa att företagets ägarstatus är privat till skillnad från andra biltillverkare från folkrepubliken. När affären genomförs är det däremot symptomatiskt nog en politisk företrädare som går längst fram i ledet. 

Även DN:s ledarsida skriver om det här i  Inte bästa vänner:

Men det kändes obehagligt att lyssna på Maud Olofsson efter presskonferensen i söndags. När affären mellan kinesiska Geely och Volvo Personvagnar var klar talade hon slirigt om att ”vi har synpunkter på Kina, och det kan goda vänner ha”. 

...

Men Sverige har alltför ofta försökt hålla sig väl med och navigera mellan världens framväxande stormakter. Näringsminister Maud Olofsson bör främja goda relationer mellan våra länder, men inte vara god vän med Kinas ledare. 

Det känns oerhört konstigt att hela tiden se en undfallenhet mot visst håll, när man hela tiden applåderar annat.

Det kommer igen i hur man väljer att från media lyfta fram hoten mot Vilks, trots att detta hotet borde vara minst lika intressant och viktigt att skriva om och beskriva, om inte större eftersom det riskerar ge större påverkan än enstaka extremister som hotar en person, inte minst när det handlar om världens största stat både vad det gäller antalet invånare och antalet avrättade, vars exakta siffror Amnesty efterfrågar...

Men även svensk media, här i form av påstått liberala DN, bör ifrågasättas. Det talas om terrorister när det gäller extrema islamister, som gärna sd skäller på och det talas om extremister som spränger folk i Moskvas tunnelbana, vilket ingen kan ifrågasätta.

Men när det plötsligt handlar om kristna grupper som vill mörda i USA så väljer man att döpa om dem till "milis"...

Mer media ab ab hd hd dn dn dn sds sds sds sds dag dag

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Vem bryr sig om diktaturer egentligen?

Jag var inne på det i det lite långa och röriga inlägget Kriminalitet och näthat, att det är märkligt hur tyst man kan vara om demokrati och mänskliga rättigheter från borgerligt håll så fort det finns pengar att tjäna.

Alla minns vi Göran Perssons allt annat än genomtänkta hyllning av "stabiliteten i Kina" för nu rätt många år sen.

Det är oerhört märkligt att läsa hur Sverige och svenskar nu böjer sig djupt ner och bugar utan problem åt kinesiska intressen som innebär att det förhoppningsvis trillar pengar över vårt land.

Men det finns några som reagerar lite i varje fall, även om det är rätt tyst... Hurraropen är förhastade när Maud Olofsson tycks vara glad över att ett stort svenskt företag blir kinesiskt och kronjuveln blir ett diktatursmycke, som Aftonbladet uttrycker det.

Man kan tycka vad man vill om religion och troende, men det är vanligtvis så att de flesta svenskar anser att man ska få vara kristen och ha yttrandefrihet. Det gör det märkligt att läsa om hur evangelisationsbåten Elida hotas:

"Sailing for Jesus Christ" kan man läsa på två ställen på båten. Det gav ledningen för Ostindiska Kompaniet kalla fötter. Inga politiska eller religiösa budskap fick störa kineserna.

Du måste flytta på din båt, krävde Ostindiskas vd Rikard Thornander. Men Stefan Abrahamsson, som äger båten, sade nej.

- Det är vår plats, vi hyr den av Göteborgs stad, svarade han.

Ostindiska ömsom vädjade ömsom hotade, men inget hjälpte.

- De sade att de inte skulle förse oss med el, om vi inte gjorde som de sade. Vi får el från deras fastighet, men vi klarar oss utan den, säger Stefan Abrahamsson.

Så Ostindiska Kompaniet fick vika sig, båten med kineserna ombord gled långsamt förbi Elida och lade till bara några meter därifrån. Budskapet om Jesus lyste klart. Men uppenbarligen störde det inte mer än att Volvoaffären roddes iland.

Stefan Abrahamsson säger att det utgått något slags påbud om att kineserna inte fick störas av politiska eller religiösa paroller. En demonstration utanför Volvo några timmar senare skapade stor nervositet hos polisen som gjorde allt som stod i dess makt för att dölja de politiska budskapen.

- Jag tycker det är beklämmande att vi ställer upp på den formen av krav. Sverige är ett fritt land och det passar bra att kinesiska gäster att möts av kristna budskap. I Kina sitter idag 100 000 människor fängslade för sin tro, säger Stefan Abrahamsson.

 Som vänsterpartist blir man ofta slagen i huvudet med att man skulle vara för diktaturer eller mot demokrati på något annat sätt.

Under min tid inom vänsterpartiet så har jag aldrig träffat på någon som förespråkat något annat än demokrati och yttrandefrihet.

Därför är det mycket märkligt att se hur tyst det är, inte minst bland allianspolitikerna, men även övriga kritiker nu när man lägger sig så platt för den diktatur i världen som avrättar flest av alla länder i världen och hur lite uppmärksamhet det får att man inte vill tillåta "Sailing for Jesus" få sprida sitt budskap lika fritt som om det inte fanns kinesiska makthavare i närheten...

Mer media svd svd svd hd dn dn dn dn dn gp gp gp gp gp gt gt skd sds

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Jöran Hägglund gör bort sig

Jag hittar bara nyheten i en enda tidning, Dagens Nyheter, men Jöran Hägglunds uttalande om att Kina vore bra för Saab borde ge stora rubriker:

- Med tanke på att Kina är den stora bilmarknaden nu, och kommer att vara det under överskådlig tid, var det synd, säger statssekreterare Hägglund i en intervju med Dagens Industri, om det faktum att de kinesiska spekulanterna Bejing Auto och Geely inte blev de som köpte.

- Med det stöd som de har av den kinesiska staten och kinesiska banker vore det en mer långsiktig grund, konstaterar han.

Med tanke på att den nämnda kinesiska staten är en hårdför diktatur, den som avrättar flest medborgare, ja till och med fler än alla andra länder ihop, så borde det enda både Hägglund och alla andra önskade som involverade Kina vara frihet och demokrati för invånarna i landet.

Att önska bort ett svenskt bilmärke till den typen av land är beklagligt. Räcker det inte med Volvo?

Nåväl, jag hoppas oavsett vad att holländaren som köpte företaget kan göra det viktigaste med det: Sälja bilar så folk får behålla sina jobb. Tyvärr lär aldrig jag bli rik nog att ha råd att köpa en ny bil, så jag hoppas att andra har det och att folk väljer Saab igen som tjänstebilar.

Oavsett vad som gäller finansiärerna till Saab, så hoppas jag att de kommer från ett demkokratiskt land och inte en diktatur, och faktiskt är intresserade av att driva företaget vidare. Att Folksam inte kunde ordna finansiering var därför synd, även om jag inte vet om de varit rätt delägare...

Mer media svd svd kb hd svd svd

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!