I kommunen sitter jag med som ordinarie ledamot i Den allmänna beredningen, är ersättare i Kommunfullmäktige samt utbildningsnämnden.
I landstinget sitter jag med i Vänsterpartiet Kronobergs Landstingsgrupp och är ersättare i Landstingsfullmäktige, Folkhälsoutskottet, Patientnämnden och Regionfullmäktige.
Jag är också nykterist, läser mycket, lyssnar nästan alltid på musik, ser mycket film, klappar katter, springer gärna och långt i skogen, är orienterare, ofta ironisk och är alltid trött.
Går att nå på jerker@mac.se om man inte vill skriva en kommentar här.
Med ojämna mellanrum får jag frågor om reklamen. Reklamen ger intäkter när någon klickar på dem och vid inköp efter klick och inte vid enbart visning, tyvärr.
De relativt låga intäkterna (ca 500 kr efter skatt och arbetsgivaravgifter m m för 2010) går till välgörande ändamål.
Förra årets intäkter (+ lika mycket till från egen plånbok) gick till Jul i Gemenskap i Älmhult, som ordnar julfirande för ensamma.
Ser du någon reklam som upplevs olämplig, så säg gärna till. Jag har, som ett exempel på något olämpligt, plockat bort reklam för SMS-lån, som kom upp utan att jag valt det.
Åsikterna som framförs av mig här är enbart mina egna och är inte alltid nödvändigtvis de samma som eventuella partier, föreningar, fackförbund eller andra organisationer jag är involverad i.
Det är således ingen officiell blogg för något eller någon annan än mig själv och de åsikter jag har, oavsett inläggens innehåll.
Kommentarerna
Kommentarerna från er som skriver här släpps igenom, om de följer svensk lagstiftning, vanligt hyfs och netiquetten samt inte länkar till andra suspekta siter.
Helst ska kommentarerna handla om inläggets innehåll också, om inte riskerar den att inte släppas igenom.
Nästan alla inlägg kommenteras av mig. Ibland kan det dock, på grund av tidsbrist, tyvärr ta en eller två dagar innan jag har tid med att släppa igenom och kommentera era kommentarer.
Det är ibland märkligt att vara Vänsterpartist, och få veta vad partiet tycker av meningsmotståndare. I synnerhet när det är lögner. Kajander påstår att Vänsterpartiet är emot betyg, men det stämmer inte. Däremot så anser både jag och partiet att det inte finns någon anledning till betyg innan slutet på grundskolan, något inte heller vetenskapen vänder sig emot.
Kajanders insändare innehåller en lång utvikning om en skola som inte fungerar och frågar om det är en sån skola Vänsterpartiet vill ha? Det förvånar mig att Kajander inte tycks inse att de som på riksnivå styrt skolan under 8 år är alliansen och att hans eget Folkpartiet haft ministerposten i fråga via Jan Björklund. Inte heller vill han förklara hur betyg skulle få eleverna som stör att uppföra sig bättre.
Själv satt jag under förra mandatperioden som ersättare för Utbildningsnämnden i Älmhult, och träffade gott om lärare och besökte flera skolor, vissa med viss regelbundenhet. Inte en enda gång har någon sagt till mig att det är betyg i yngre år de behöver för att lösa skolans problem.
Däremot har de flesta lyft fram fler lärare och mer personal som ett måste och att det behövs fler utbildade lärare. Älmhults skolor har höjt sina resultat via de pengar man fått från Ikea, där man bland annat satsat på fler lärare. Precis som Vänsterpartiet tycker man ska göra.
Jerker Nilsson, Vänsterpartiet Älmhult Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
För utsatta grupper som unga, funktionsnedsatta och invandrare har i princip inget hänt sedan alliansregeringen kom till makten. Det kan vi i Centerpartiet inte acceptera. För oss är det självklart att Sverige måste kunna erbjuda alla människor möjligheten att jobba och försörja sig själva.
Regeringens jobbpolitik behöver därför utvecklas. Framtidens arbetslinje måste i större utsträckning bygga på lägre trösklar in på arbetsmarknaden, ökad trygghet vid uppsägning, förbättrad matchning och bättre möjligheter för företag att växa och anställa.
Man kan ju nästan förledas att tro att centern inte alls är med i regeringen och är medskyldig till den misslyckade politiken.
Kul är dock att de sällar sig till kritikerna, som börjar bli många inom alliansen där Björklund från Fp var först...
Jag tror att han kan ha en poäng i det, för vad det gäller att göra för att synas där man trängs bland ett gigantiskt moderaterna och två mindre mittenpartier, så tror jag det krävs saker som märks.
Då märks ju visserligen nyheten att Björklund kände till vapenaffären rätt mycket och den är ju onekligen radikal, i synnerhet för ett påstått liberalt parti... Fast knappast på ett positivt sätt som stämmer överens med något alls och lika illa för en påstådd liberal som en utrikesminister att vara involverad i folkmord, där man försöker påstå att det fanns fredsavtal:
Framförallt är det ingen nyhet utan något både Fp och andra borgerliga partier har fört fram flera gånger tidigare. Själv tror jag att Fp hade haft mer att vinna på att bli mer socialliberalt, vilket de har framstått som under de korta perioder de har haft som mest anhängare. Fast har de någon som helst förankring i t ex omsorgen om utsatta barn längre, eller tror de att allt går att lösa med betyg?
För att gå tillbaka till Vapenaffären igen, ty den är fascinerande i den mening att den så totalt går emot allt som alla partier tidigare påstått sig stå för.
Det går att se hur vissa ledarskribenter, som i SvD försöker försvara den.
Men det är skönt att se att DN, vars liberalism ofta kan ifrågasättas på goda grunder, släpper fram Peter Wolodarskis fantastiska text Lika korkad som en vanlig folkpartist:
Utrikesdepartementet konstaterar i en rapport att ”församlings- eller religionsfrihet existerar inte i Saudiarabien. Politiska partier är inte tillåtna. Fackföreningar är inte tillåtna och inte heller finns någon strejkrätt… Kvinnor förblir diskriminerade och de har små möjligheter att själva forma sina liv”.
Med ena handen beskriver alltså regeringen ett av världens mest brutala styren. Men med den andra väljer man att fullfölja ett militärt samarbetsavtal, som Socialdemokraterna ingick 2005, med samma skurkregim.
Bara detta – att Sverige lierar sig militärt med Saudiarabien – är djupt oetiskt och borde inte ha varit möjligt att driva igenom. Att detta ändå skett visar att de ljusskygga vapenaffärerna inte försvann bara för att det kalla kriget tog slut. De försvarsindustriella och ekonomiska intressena är fortfarande så starka att moralen går ut där pengarna går in.
Det kan till och med vara så att frestelsen att ingå tvivelaktiga avtal med diktaturer har ökat i takt med att vårt eget försvar dragit ned på sina beställningar. Produkterna måste säljas. Och om Sverige köper mindre, behöver någon annan köpa mer. Politikerna skjuter ifrån sig ansvaret och tvår sina händer, trots att de bäddat för ett system som gång på gång försett skurkaktiga stater med vapen. Det enda sättet att få stopp på detta ovärdiga är att i lag förbjuda all försäljning till icke-demokratier, utan undantag. Men det har hittills varken Moderaterna, Socialdemokraterna eller Centern velat.
I stället har dessa partier lagt grunden för en exportstruktur som inte tål öppenhet, granskning och normala politiska beslutsgångar. Ty så snart allmänheten får veta vad som pågår – denna gång tack vare Ekots ansträngningar – blir ordningen omöjlig att försvara.
Med sitt språk glider statsråden runt sanningen så att de är nära att förlora balansen. Det explosiva i Saudiaffären är de uppenbara försöken att mörklägga, vilseleda och föra allmänheten bakom ljuset. Pistolen ryker redan när det visar sig att Totalförsvarets forskningsinstitut startat ett bulvanföretag för att genomföra affären. Det inger inte förtroende när försvarsminister Sten Tolgfors först ger intryck av att han inte känt till saken för att sedan ändra version efter att ha blivit överbevisad.
Antingen har Tolgfors talat osanning eller så har han undermålig kontroll över sitt fögderi. Oavsett vilket bör försvarsministern ligga illa till.
Efter Boforsaffärerna på 1980-talet lovade utrikesminister Sten Andersson (S) att vapenbyken skulle ”tvättas ordentligt och offentligt”. Någon riktig tvätt blev det aldrig, trots att de omfattande härvorna ledde till att Bofors blev ett fult ord i Indien; synonymt med mutor och maktmissbruk. Den som visste för mycket kunde sväva i livsfara. Vintern 1987 föll den svenska krigsmaterielinspektören Carl-Fredrik Algernon framför en t-banevagn i Stockholm. Då talades det om självmord, men handelsminister Björn Molin är i sina memoarer övertygad om att Algernon mördades därför att han satt inne med avgörande information.
Vad visste försvarsministern om den saudiska vapenfabriken och projekt Simoom? Vad visste regeringen? Vad visste oppositionen?
”Du är bestämt lika jävla korkad som en vanlig folkpartist”, sade Boforsdirektören Martin Ardbo. I dag är vi alla folkpartister.
Det är skönt att se att det enda partiet som inte tycks vara folkpartister idag är Vänsterpartiet och de som är folkpartister hyllar Raoul Wallenberg och tycker det är tid att ge honom ett erkännande. Det låter ju "väldigt rimligt" att ett parti som skiter i demokratin i diktaturer gör en sån sak. Vad hade Raoul Wallenberg tyckt om det?
Jag menar sen när i helvete kan det ses som radikalt att hålla med 78% av befolkningen och vara mot diktaturer och att stödja dem?
Deras makt utgår från folkets vilja, och folkets vilja vad det gäller vapenexport är 78% säger nej till vapenexport till diktaturer. Svårare än så är det inte. En vald politiker i demokratin Sverige bör inte bara lyssna på folkets åsikt, utan även försöka göra omvärlden tryggare och mer demokratisk. Men framförallt bör man lyssna på det folk som man blivit vald av, något man hänvisar till när det gäller andra saker, som sjukförsäkringen och jobbpolitiken, som man sagt sig ha starkt mandat för att föra.
Mest anmärkningsvärt av allt är att Saudiarabien allmänt räknas till de ”moderata”, det vill säga någotsånär fredliga och USA-vänliga, arabländerna. Visst deltog Saudiarabien i kriget mot Saddam Husseins Irak i början av 1990-talet, verkade för en fredsöverenskommelse mellan Israel och palestinierna och upplät mark till amerikanska militärbaser i islams heliga land – ett beslut som särskilt upprörde Usama bin Laden. Men det saudiarabiska styret som sådant kan knappast betecknas som moderat, och än mindre den verksamhet som bedrivs i omvärlden.
För även om andra länders dubbelmoral i förhållande till Saudiarabien är stor, är nog den saudiska dubbelmoralen ännu större. Redan i samband med Gulfkriget började försöket att kanalisera den interna religiösa entusiasmen ut ur landet, där den skulle kunna ställa till med problem, och ut i världen, där den skulle kunna stärka Saudiarabiens ställning. ”Den traditionella saudiska politiska idén”, skriver Efraim Halevy, förre chefen för Israels underrättelsetjänst Mossad, ”har alltid byggt på föreställningen att rikets stabilitet kan ’köpas’ – att fientliga eller potentiellt fientliga element kan blidkas och deras ansträngningar riktas någon annanstans, så att kungariket Saudiarabien lämnas i fred.”
Med underförstått amerikanskt godkännande – menar Halevy – har det från Saudiarabien spridits islamisk fundamentalism över hela den muslimska världen, utan hänsyn till följderna. För att komma undan de svåra frågor som religiösa fanatiker skulle kunna ställa om landets egen politik, bidrar man till att fanatismen sprids utanför landets gränser. Någon större dubbelmoral än denna är svår att tänka sig.
Jag delar inte skribentens slutsatser om att Saudiarabiens dubbelmoral är värre, av den enkla anledningen att de är en diktatur, och diktaturers moral är per definition dålig och det finns få, om ens något, exempel på en diktatur som under en längre tid behandlat hela sin befolkning bättre än vad man generellt gör i demokratier.
Den värsta just dubbelmoralen är att stödja den icke-demokratiska verksamheten de har sysslat med, något västländerna varit medvetna om, samtidigt som de försöker dölja sitt eget stöd och försöker göra Saudiarabien till en "mindre dålig" diktatur...
Även statsministern har rättfärdigat avtalet med att det bidrar till att saudierna lyssnar mer på Sverige när vi kritiserar bristerna i mänskliga rättigheter. Men denna absurda MR-koppling är ju i praktiken ett underkännande av alla vapenembargon; om bara Nordkorea fick köpa lite vapen så skulle nog de galna ledarna tänka lite mer på folkets frihet.
Att sen skribenter försöker slå blå dunster i våra ögon är en annan sak när det gäller jobbpolitiken är en sak. Inte ens de vanliga hyllningskörerna kan försvara vapenexportpolitiken.
I Skattepengar till andra än medborgarna, så förvånades jag inte över att det gick skattepengar som inte kom medborgarna till godo ut till privata företag.
Därför blir jag lite glatt överraskad när jag ser en borgerlig tidning, nämligen centeranknutna Skånska Dagbladets ledarsida ha rubriken Jo, det finns för mycket valfrihet, apropå möjligheterna att sälja rätten driva skola.
Det är bättre att Folkpartiet fortsätter hålla sig till sin främsta källa till anhängare: Att slå på invandrare... Visst stämmer det att språket är viktigt, men det är oerhört populistiskt att tro att det är det enda viktiga och att det inte alls är viktigt för infödda. Frågan är vad man gör med de infödda som inte klarar ett eventuellt språktest?
Det behövs självfallet minskade kostnader och ökade anslag, om något ska fungera. Däremot är det inte det samma som att det enda svaret är att sälja ut offentlig verksamhet, eftersom det inte är en naturlag att det då blir billigare att driva. Det är inte det samma som att sänka momsen för företag som säljer ohälsa, eftersom vi likt andra länder riskerar att få betala surt i vård.
Men så länge den viktigaste delen av oppositionen, är ett konstant haveri och man inte byter ut ledargestalterna, så lär protesterna klinga rätt ohörda och slagen mot unga och arbetslösa kommer att fortsätta att genomföras, trots att regeringen inte ens har majoritet i riksdagen.
Därför blir jag inte helt förvånad att för första gången, mig veterligen, så ser jag hur sex nordiska vänsterledare, med svenska Vänsterpartiets Jonas Sjöstedts i spetsen, uttalar sig unisont om hur storbankernas verksamhet måste regleras.
Om inget annat har det visat sig att total oreglerade marknader inte fungerar bättre än totalt reglerade och när det kommer just till bankerna så kan deras krascher orsaka betydande påverkan på vårt land och våra grannländers ekonomi.
Vi kan självfallet inte påverka USA eller världsekonomins makt över vårat land, trots att de har stor påverkan. Men vi kan påverka hur våra egna storbanker får och kan agera. Det är tröttsamt att skattebetalarna ska behöva vara de som sopar upp efter deras storsatsningar, så att de kan gå så gott som skadefria ur varje kostsamt misstag de gör.
Det här sänder en tydlig signal till Jan Björklund som inte vill att man ska kunna överklaga betyg. När inte ens nationella prov ger samma bedömning och så här stor skillnad så är det naturligtvis ett krav att man måste kunna överklaga.
Det borde en liberal inse och det skapar rättssäkerhet och trygget för något som kan påverka för resten av livet.
Dessutom är han ytterst ansvarig, och borde avgå, med tanke på att det enligt artikeln inte ens går att säga vilken av bedömningarna som är de rätta. Något som gör att proven uppenbart är helt felaktigt utformade.
Det man säljer i skolan är kunskap och kunskap mäts via betyg. Naturligtvis är höga betyg det bästa argument för att sälja in skolan till eleverna, även om gratis datorer hjälper till...
Personligen tycker jag det är dags för att införa någon form av upphandling även för de som ska driva skolverksamhet eftersom friskoleverksamheten uppenbarligen, precis som den privata sjukvården, har för stora och allvarliga brister.
Men som det är idag så är upphandlingarna för dåliga när det inte ens går att säga upp en upphandling lätt när det finns stora brister.
Läs gärna den ypperliga texten av Johannes Forssberg, Vårdbolagens egen minister, om hur okritiskt förändringarna genomförs, som vi alla betalar med våra skattepengar:
Däremot har ingen kommun osynliga ägare med postbox i skatteparadis som kräver årliga vinster på 10 procent av omsättningen. Ingen kommunchef belönas, som varit fallet i Carema, med bonus för att hon gjort så stora nedskärningar på ett boende att verksamheten ger saftiga överskott. Kommunala boenden har heller inga företagshemligheter, och politikerna behöver inte vänta ut några kontrakt för att kunna ingripa om verksamheten inte fungerar. Äldreminister Maria Larsson har ofta lyft fram valfriheten som ett skydd mot vanvård. Men att lägga kvalitetskontrollen i det artrosdrabbade knät på Agda, 94, är varken humant eller smart. De äldre som löper störst risk att utsättas för vanvård är också de med minst förmåga att säga ifrån och välja om. Därför kommer äldrevården aldrig vara en fungerande, fri marknad, där konkurrensen i sig tvingar företagen till ständig förbättring. För att skydda de äldre krävs hårda regler och skarp tillsyn. Riskkapitalägda företag som Carema och Attendo, som tillsammans står för hälften av Sveriges privata äldrevård, är inte onda. Men de är heller inte goda. De vill tjäna pengar. Det är förmodligen därför bemanningen i den privata äldreomsorgen, enligt socialstyrelsens register, är 10 procent lägre än i den kommunala och oftare består av timanställda. På samma sätt som friskoleföretag sparat in på syo-konsulenter, skolsköterskor och bibliotek försöker vårdbolag kapa alla kostnader. Men när det gäller skolan har Jan Björklund stängt smitvägarna med en ny lag, och inrättat en välpumpad statlig myndighet som gör skoningslösa inspektioner.
Maria Larsson. Foto: Martina Huber
Maria Larsson är totalt ointresserad av sådant, trots att Riksrevisionen redan 2008 slog larm om hur uselt ställt det är med kontrollen av den privata äldreomsorgen. När kommuner privatiserar äldreboenden är det ofta av ideologiska skäl, och den positiva andan har färgat av sig både på avtal och tillsyn. Man gillar företag som Carema och Attendo på ett politiskt plan, och tror därför det bästa om dem. Maria Larsson är kanske det värsta exemplet av alla. När hon gav kommunerna 150 miljoner för att införa valfrihet inom äldreomsorgen ställde hon inte några som helst krav på insyn i företagen, till Riksrevisionens förtret. Ministern ansåg kanske att hon redan fått tillräcklig insyn genom att, som den goda vän hon är, personligen inviga fyra nya Attendo-boenden de senaste åren. Äldreministern ska reglera företagen, inte göra PR för dem.
Men hon själv väljer att skylla på helt andra människor, de anställda, som inte har särskilt mycket möjlighet påverka sina arbetsplatser och än mindre få möjlighet att uttala sig i media.
I gårdagens ”Dokument inifrån” i SVT fick vi följa barnen till den svårt cancersjuka Florence. Hur de kämpade för att hitta någon som kunde ge henne smärtlindring. Deras kamp är vardag i dag, det vet alla som har sjuka föräldrar.
Men i Sverige är det arbetslinjen som gäller. Vården är anpassad till friska människors tillfälliga sjukdomar. När patienterna blir gamla och riktigt sjuka blir de olönsamma. Då skickas de hem och det blir hemtjänsten och släkten som får dela upp dygnets timmar.
Det är den verkligen innebörden av Fredrik Reinfeldts arbetslinje, att samhället struntar i de som inte arbetar.
Valfriheten är ett skämt, för du kan inte välja en adekvat vård och omsorg eller vad för typ av hjälp du vill ha som gammal.
Det är dags för verklig valfrihet och inte bara valfrihet för de med pengar!
Som det är nu, som på ledarsidan hos SvD, så diskuteras enbart företagens frihet.
Det som hade behövts är en omändrad arbetsuppgift för biståndshandläggarna, som istället för att i första hand utreda vad den äldre personen vill ha, istället frågar vad de vill ha för sina pengar, istället för att snäva in och förbjuda vissa saker.
Låt de gamla och deras anhöriga, där de är dementa och inte kan bestämma själva, få en större påverkan för verklig frihet för de som betalar och som det handlar om.
Man ska inte behöva omyndigförklara någon på ålderns höst per automatik.
Det är möjligt att solidaritet inte är så sexigt idag, men vad vet vi om vad som kommer i morgon? Det är visserligen en klen tröst att det går i vågor vad som är avgörande för hur människor politiska ställningstaganden.
Men det gäller alltid att bygga för framtiden, oavsett vad eller vem det gäller...
Centerpartiets försök att föra en öppen debatt om vem som ska bli partiledare, även om den kritiserats på goda grunder, ger mycket mer media än vad det partiet, i skuggan av moderaterna, annars skulle fått. Som t ex Lööfs artikel om barnomsorg och att inte begränsa föräldrarnas valfrihet (men däremot säger hon inget om att barnens bästa hamnar i andra hand jämfört med föräldrarnas bästa, men solidaritet med väljare är väl viktigare än med barn?), samtidigt som de för en politik mot möjligheterna till att ha nattöppna dagis.
Att bygga för framtiden och inte begränsa människors valfrihet, samt att känna solidaritet, måste självfallet gå till andra länder också, som i länder som Syrien med uppror och uppmaningar om att inte hjäpa regimen. Fast det är ju inte så längesen som handelsminister Björling åt middag med diktatorn och hans hantlangare, så nog borde väl de redan vara fria? Som om det viktigaste där var att diskutera demokrati... Eller sätta press på dem om handeln när det gäller demokratiska processer för folkets bästa.
Lägg till det här en ekonomisk kris, som knappast gör att det blir mer pengar till det allmänna i vårt land, oavsett om det ska säljas ut eller skötas på annat sätt.
Vänsterpartiet behövs som en stark röst att blåsa på, för att försvåra för de värsta avarterna som drabbar oss som inte är rika och välbetalda. Därför behövs det två språkrör som människor lyssnar på och tror på.
Inlägg
