Visar inlägg med etikett mänskliga rättigheter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mänskliga rättigheter. Visa alla inlägg

tisdag 8 juni 2010

Rätt tyst i media

Jag berömde utrikesminister Carl Bildt så sent som igår.

Men det finns all anledning att förundras över hur tyst det är i media om att företaget Bildt var en aktiv styrelsemedlem i, även under tiden som minister, nu igen anklagas för krigsbrott  och för att ha stött brott mot mänskligheten.

De enda jag hittar nu på morgonen som skriver om det är Sydsvenskan.

Naturligtvis borde det ha varit en toppnyhet hos alla medier nu på morgonen, för det är  oerhört märkligt med en minister som försöker verka för fred i världen, när han tidigare tycks ha blundat för ökade oroligheter...

Uppdaterat Precis när jag ska skicka det här så skriver åtminstone Aftonbladet om det, även om de, trots sin socialdemokratiska koppling, inte nämner Bildts relation till företaget...

Uppdaterat 2 Nu i eftermiddag/kväll så skriver även svenskan om det, tack vare att en socialdemokrat beskriver Bildt som nedkletad av olja och kräver en utredning av företagets agerande. Äntligen rör det på sig!

Även Sydsvenskans ledarsida skriver nu om problemet. Men nämner Carl Bildt gör det däremot inte...

Mer media dag




Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

söndag 9 maj 2010

Kampen för kvinnors rättigheter behövs fortfarande

Igår skrev jag om kvinnors rättigheter att slippa bli prostituerade, trots att andra kvinnor, i form av folkpartisten Camilla Lindberg argumenterade för motsatsen.

Idag skriver några andra folkpartister, med en betydligt sundare syn på kvinnors rättigheter, om Kvinnors rättigheter på europadagen och om hur ett antal länder inom EU fortfarande inte har rätt att få bestämma över sina kroppar i form av att aborter är förbjudet.

Det är märkligt att man efter så många år i många länder fortfarande har svårt att inse hur många mer som riskerar dö, inte bara foster utan även de kvinnor som förnekas abort. Undrar på vilket sätt det gör något bättre?

Problemet är naturligtvis många gånger synen på kvinnor och på deras sexualitet, samt männens oförmåga att ta ansvar för sin del, något som knappast är bättre i de patrikala och orimligt hårt religiöst styrda länder den här typen av regler ofta får orimligt stort genomslag. Samtidigt som litet eller inget ansvar läggs på den andra parten, för trots allt så är man två personer vid både önskade och oönskade graviditeter...

Det är med andra ord samma typ av människor som tidigare var motståndare till P-pillret, som firar 50 år nu och andra typer av preventivmedel, trots att det skapar mer frihet även för kvinnorna.

Oavsett vad man tycker så är det ett konstaterande att färre graviditeter överhuvudtaget, oavsett om de genomförs eller försökts avbrytas, sannolika är en av de största sakerna som påverkat kvinnors hälsa positivt. Tyvärr är det fortfarande så att det i länder där kvinnorna blir gravida ofta också leder till större ohälsa och betydligt fler dödsfall.

Nu saknas det bara mer opinion mot rättsväsendets vilja att se genom fingrarna vid sexköpsbrott och framförallt en förändring hos domstolarna själva att vilja följa de lagar som de är satta att hantera.

Ett minimikrav för rättssäkerheten, som borde vara viktigare än något annat även här, vore att ta de här fallen till domstolarna istället för att ge dem ett strafföreläggande, som artikelförfattarinnan Wennstam föreslår:

Personligen tror jag också att man ur ett brottspreventivt perspektiv kan se fördelar med att åtala sexköpare i stället för att ge dem ett mer kliniskt strafföreläggande. Den sexköpare som tvingas sitta sig genom en hel rättegång och lyssna till vittnesmålen från de utnyttjade flickorna kanske får en liten annan bild av sitt agerande.
I övrigt så upphörs jag aldrig att förvånas över att någon vill ha sex med någon annan, som sannolikt är mot deras vilja och att de kan klara sig så lindrigt undan, trots dagsböter och höga inkomster:


Bland annat fick en folkpartistisk kommunpolitiker betala endast 1 500 kronor i dagsböter, trots en årsinkomst på runt 700.000 kronor. Han hade betalat exakt samma summa, 1 500 kronor, för ett gangbang med en sjuttonårig flicka. Flera äldre män hade vaginalt, analt och oralt sex med flickan på en madrass i kommunpolitikerns bostad. En av de andra männen var mycket våldsam mot flickan utan att någon ingrep.
”Kaliber” ger flera exempel på sexköpare som utifrån sina årsinkomster skulle ha fått böter på uppemot 30.000 kronor, men som trots det döms till att betala böter som levde de på existensminimum. Bötesbeloppet stannar flera gånger på just 1.500 kronor, lika mycket som de har betalat för själva sexköpet.
...
I researcharbetet fann jag också andra exempel på hur rättsapparaten ser genom fingrarna med uppenbara sexköpsbrott. En högt uppsatt vd som skulle delges misstanke om flera sexköp avfärdade via sin sekreterare gång på gång delgivningsmännen med att han satt i viktiga affärsmöten. Till slut rann tiden ut för åklagaren som fick lägga ner förundersökningen trots att omfattande bevisning fanns mot mannen.
I ett annat fall hade en kommunchef gjort sig skyldig till omfattande ekonomiska bedrägerier. Han hade försnillat miljontals kronor, pengar som han nästan uteslutande lagt på att köpa sex. Han greps på bar gärning tillsammans med en prostituerad på ett hotell i Göteborg.
Men trots att mannen själv erkände ett mycket omfattande köpande av sexuella tjänster, i ett försök att förklara sina ekonomiska brott med att han var sexmissbrukare, så åtalades han inte för ett enda sexköp. De allvarliga ekonomiska brotten konsumerade enligt åklagaren de allvarliga bötesbrotten sexköp och togs aldrig med i stämningsansökan.
Frågan är hur de män som väljer att köpa sex verkligen vet att kvinnan är där av fri vilja? De gånger de handlar om kvinnor som är tvingade till det, borde det inte vara dags att döma även de männen för våldtäkter?
Skillnaden mellan sexköpet med den unga flickan som beskrivs i citatet ovan och gruppvåldtäkter som anmäls till polisen är inte så stora att det bara går att ignorera.

Mer media dn dn dag ab smp

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

onsdag 13 januari 2010

Inte alls förvånande

Inte alls förvånande att Google överväger att lämna Kina när det riskerar att slå mot deras verksamhet...

Intresset för att mänskliga rättigheter minskar och det enda sättet att få upp ögonen för den igen är att slå där det gör som ondast: mot plånboken på de som tjänar pengar på diktaturerna.

Konstigt nog är kritik rätt tam mot företag som tjänar pengar i diktaturerna, när många annars ondgör sig över bristen på demokrati, trots att de företagen riskerar cementera diktaturen. Ungefär som jag upplever har hänt i Kina.

Edit Lite tragikomiskt är det att Googles aktieskurs faller efter beskedet. Kapitalismen "tackar" för att Google börjar agera i enlighet med de mänskliga rättigheterna genom att göra företaget mindre värt...

Edit 2 Ett bra inlägg skriver bland annat Amnestys svenska generalsekreterare idag hos SvD: IT-företag bidrar till förtryck.

It-företagens verksamhet har många beröringspunkter med mänskliga rättigheter. Yttrandefrihet, rätten till privatliv och brevsekretess är kanske uppenbara, men också rätten till hälsa, förbud mot slaveri, fackliga rättigheter och många andra mänskliga rättigheter kan kränkas i samband med deras verksamhet runt om i världen. It-företag kan till exempel hamna i en situation där de får till uppgift att hjälpa förtryckarregimer med avlyssning och censur av medborgarna. Eller de kan anställa personal i ett land där fackliga rättigheter kränks och arbetsförhållandena kan vara livsfarliga, som till exempel i Kina.
Hur den utrustning och de system it-företag har producerat påverkar mänskliga rättigheter eller vem som har kontroll över dem efter leverans, bör höra till de riskanalyser som företagen regelmässigt gör. Risken att it-utrustning och system hamnar i fel händer ökar i konfliktområden och bristfälliga demokratier. Följderna av utebliven riskanalys kan skada människor – men också företagets rykte.
Men hur är riskmedvetenheten bland svenska it-företag? Under 2008 publicerade Amnesty Business Group resultaten från en undersökning, Amnesty Business Survey, som visade att it-företag ofta inte känner till människorättsriskerna i sin verksamhet.
Mer media dn dn dn dn sds kb kb svd svd svd