onsdag 16 november 2011

Bröllop på Wapnö Slott, Halmstad - Bröllopsbilder från våra kameror

Vi gifte oss den 6 november 2011 på Wapnö slott, strax utanför Halmstad, efter att ha varit sambos sen våren 2009. Vigselförrättare till den borgerliga vigseln var Gunnel Karlsson-Nilsson, som var ett lämpligt val eftersom hon var gammal vänsterpartist precis som vi.


Vi hade en fantastisk dag med nära och kära och det här är några av bilderna från våra egna kameror som vi själva tagit, vilket gör att det kommer att komma fler bilder när vi får fler från anhöriga och framförallt den officiella fotografen Elin Olsson om några veckor.


Det kommer inom kort finnas fler bilder på min facebooksida, så om någon vill se fler är det bara att klicka på facebookikonen i kolumnen till vänster om den här texten och bli vän med mig för att få tillgång till dem också.


Första bilden är för The Hello Tony Project och sista bilden är på vår kraschade kinesiska lanterna... Tur att vi inte gifte oss när det var torrt och sommar :)

Tårtan var en Saschertårta, som var bland det godaste jag ätit i tårtväg någonsin. Förrätten var Polenta- och Räktrekant, som även den var extremt god. Huvudrätten, som vi missade att ha med på bild, var Slottsstek med blåbärsgelé, potatiskaka, svampsås och grönsaker. Efterrätten var, som däremot finns på bild, Hallonpanacotta med passionsfruktssås och mörk choklad.






















Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Social Return On Investment - SROI

Jag var och lyssnade på föredrag om SROI (Social Return On Investment) den 25 oktober på universitetet i Växjö och smet ifrån landstingsfullmäktige några timmar. Jag blev inkallad som ersättare och vände tillbaka till fullmäktige, så att jag missade ungefär den sista halvtimmen av föredraget. Sen var det mycket annat som kom emellan vilket gjorde att den här redovisningen blev något sämre än nödvändigt eftersom jag med tiden glömt lite detaljer.

För mig var begreppet och uttrycket SROI ett helt nytt begrepp.

Kortfattat kan man säga att SROI är ett sätt att kartlägga och beskriva värdet av sociala, miljömässiga och ekonomiska effekter.

I vanliga fall använder man oftast BNP för att mäta det producerade i ett land. Redan Kennedy tyckte det var ett trubbigt instrumtent för 40 år sen eftersom t ex utsläpp och annat som förstör kan räknas positivt för BNP men skola och omsorg, som i det långa loppet även är positivt för BNP och framförallt för individerna, räknas som negativt för BNP.

BNP mäter inte de saker som en majoritet av människor räknar som viktigt, som självkänsla, hälsa, trygghet, delaktighet, miljö m m. Man måste försöka sätta ett värde på både människan och miljön.

SROI fokuserar det som är värdeskapande

Det är ett sätt att förstå hur effektivt samhällets resurser används för att skapa de saker man förväntas av samhället och kan sägas mäta värdet av de investeringar samhället gör.
Fokus ligger här på effekterna (outcome) istället för på resultatet (output) som är det vanliga.
Inom sjukvården kan man t ex utvärdera hur många läkarbesök som görs, men det säger inget som effekten av besöket. Inget alls om hur det ger en faktisk förändring, trots att man utöver det strikt medicinska kan få effekter socialt, miljömässigt och ekonomiskt.
Grunden finns i social redovisning och utmaningen ligger i att knyta ihop ekonomi, miljö och människan.

Hur fungerar det?

Man kan använda sig av ett exempel som ett arbetsmarknadsprojekt, i form av en beviskedja:
Insatser --> Aktiviteter (t ex coaching) --> Resultat (får jobb) --> Effekter (Vad beror på individ och projekt) --> Påverkan (Hur individen förändras)

Den sammanlagda effekten socialt, miljömässigt och ekonomiskt är det som skapar ett värde. Utöver det mest självklara i exemplet ovan som bättre inkomst så får t ex individen även ökat självförtroende samt skapar ett värde via sitt jobb för någon annan än sig själv.

Användning av SROI

22 ha av hamnen i Sydney byggs om till bostäder och affärscentrum, vilket ska göra den till den första klimatanpassade stadsdelen i världen och ska producera mer vatten än den gör av med.

I Skottland använder man SROI i upphandlingar och fokuserar mest på konsekvenserna av upphandlingarna och inte i första hand den strikta tydliga kostnaden.

Man kan använda det för att utvärdera både samhällsutvecklingen och den interna verksamheten. Det gäller att skapa rätt fokus i offentliga upphandlingar och sen utvärdera upphandlingen.

Det finns två typer av SROI

Prognosticerande som baseras på antaganden och används vid planering.
Utvärderande som baseras på utfallsdata. Används löpande under tiden.

Resultat av SROI-Analys

Den ger fördjupad förståelse för verksamheten.
Har ett SROI-värde: 3,2:1 = 1 satsad krona ger 3,20 kr ut för människan.
Fokuset ligger på själva investeringen, inte på kostnaden.

SROI-metoden i sex steg

1. Fastställ analysens omfattning och idenfitiera intressenten. (Vad som ska omfattas, Vem som ska involveras och hur involverandet ska ske. Det kan vara vad för verksamhet som helst. Intressenter är de som upplever förändringen)
2. Kartlägg effekterna. (Involvera intressenterna för att kartlägga hur insatser omvandlas till aktiveter, resultat och effekter)
3. Mät effekterna (Identifiera och använd indikatorer för att mäta om förändring har skett och i vilken omfattning och hur länge)
4. Fastställ påverkan (Kartlägg hur stor del av förändring som beror på den aktuella verksamheten respektive externa faktorer)
5. Monetära proxytermer - monetära uppskattnings som ska representera det sociala värdet - utvecklas för at tmäta värder av effekterna. Värdet av de positiva och negativa effetkerna summeras och relateras till kostnaden och skapar det tidigare nämnda SROI-värdet.
6. Ger effekterna ett värde och beräkna SROI-värdet (Viktigast här är kvalitetsgranskning. Presentera även analysen för intressenterna och beslutsfattarna och förankra SROI-processen som en naturlig del i verksamheten).

Sju principer som SROI-metoden bygger på
(för att säkerställa gångbarheten)

1. Intressenterna är centrala i processen
2. Förstå vad som förändras för intressenterna
3. Värdera det som är relevant för intressenterna och hur det är värt något för dem
4. Inkludera enbart väsentliga sker
5. överdriv inte
6. Var öppen och transparent (redogör för processen, vilket ökar trovärdigheten)
7. Kontrollera resultaten externt (låt intressenterna läsa resultatet)

Indikatorer - Att mäta effekter

Ett exempel: En grupp beskriver varsin del av en elefant. Varje person och del gör det inte att du förstår att det är en elefant. Men ju fler du hör beskriva ju lättare blir de att förstå att det är en elefant de har delarna av.

Olika typer av indikatorer

Objektiva indikatorer - T ex Inga sjukskrivningar innebär färre läkarbesök
Direkta mätningar - T ex Kostnadsbesparingar
Subjektiva indikatorer - T ex självrapporterad hälsoförbättring

Man behöver använda sig av flera olika indikatorer för att få en större säkerhet angående en faktisk förändring.

Att få fram ett SROI-värde

Man kan använda sig av en stjärna enligt bilden nedan. Man definierar varje steg vad som ska uppfyllas för att de olika stegen mellan 1-10. Man pratar med individerna utifrån standiserade frågor. Det underlättar analysen radikalt om varje steg har ett mätbart värde.

I exemplet med arbetsmarknadsprojektet kan man använda sig av färre "spetsar" på stjärnan än vad bilden nedan har och man kan t ex ha följande: Anställningsbarhet, Existentiellt välbefinnande, socialt välbefinnande, fysiskt välbefinnande och psykiskt välbefinnande.



Ett annat exempel som stjärnan ovan används i Canadian Index of Well-beeing där man väljer att mäta "Ett vitalt samhälle".

Där har man bland annat "spetsar" som består av: Känsla av samhällstillhörighet, Deltagande i gruppaktivitet, Frivilligarbete, Antal nära släktingar, Stöd av andra, Fattigdomsbrott, Våldsbrott, Att våga promenera själv, Erfarenheter, Diskriminering, Ta hand om andra, Utbildning, Miljö, Levnadsstandard.

Det stora värdet av den här typen av mätmetoder är att det mäter de saker som är genuint viktiga för i princip alla människor, vilket inte alltid ekonomiska vinster på kort sikt måste vara.


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Ibland undrar man vad som händer i Älmhult...

Ibland undrar man vad som händer i Älmhult, eller som inte händer alls...

Älmhult har lidit av akut kassabrist och kunde inte betala en veckas räkningar. Anledningen var att avtalet med Ikea över det nya handelsområdet drog ut på tiden, vilket självklart gjorde att Ikea inte ville betala innan de visste till hundra procent vad de betalade för.

Jag vet egentligen inte vilket som är värst, att det krävs ett avtal, om än väldigt stort, för att kommunen ska få problem med likviditeten eller att man inte har så mycket koll på in- och utgifter att man redan innan inser att man kommer att få problem med betalningsförmågan OM något strular till sig med betalningarna.

Och när det väl strular till sig så ska man vara medveten om att det blir problem. Det känns definitivt som något som måste förändras jämfört med hur det är idag, för vad händer nästa gång?

En äldre kvinna förvägrades att äta tårta, som boende på ett äldreboende i kommunen. Anledningen var feldiagnos över att hon inte tålde mjölkprodukter och var laktosintolerant och att hon inte heller tålde nötter och choklad.

Bortsett från det värsta, som är att man alls gör en feldiagnos som får vara så länge, och som tydligen ingen läkare har satt,  och att det nästa gång kan vara något direkt livsfarligt det handlar om, så undrar jag en sak.

Finns det verkligen ingen som kan använda sig av laktosfria produkter eller göra tårtor utan nötter eller choklad? Låglaktos eller helt laktosfria produkter är inte så pass dyra att det ska göra någon större skillnad i den kommunala budgeten varken på kort eller lång sikt.

Jag är sannerligen varken en bra och innovativ kock eller konditor, men att erbjuda maträtter som många klarar av att äta har jag inga problem alls att klara av, vilket borde vara en självklarhet när man inser att man har en allergisk människa på sitt äldreboende.

Det tycker jag de människor som är på äldreboende är mer än väl värda.

Uppdaterat Och som fortsättning så lider utbildningsnämnden av rejäl brist på pengar. Det är svårt att tycka annat än att den borgerliga ledningen i kommunen är på god väg att köra ekonomin i botten, för att inte tala om hur långt ner i botten de körs som drabbas av pengabristen.

media smp smp smp smp smp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

måndag 14 november 2011

Bestridan av abonnemang hos nyckelbricksföretaget Keyback

Bestridan av abonnemang

Efter att ha kontaktat Konsumentrådgivaren i Älmhults kommun så väljer jag att skriva det här brevet till er.
Jag har idag den 14 november fått ett brev med en betalningspåminnelse för att betala för en nyckelbricka hos er jag via mail har sagt upp för 2-4 månader sen via e-mail.

Så vitt jag minns så har jag inte fått den första räkningen av er alls, men eftersom jag redan hade kontaktat er och sagt upp min tjänst så är det möjligt att jag trott att det har varit ett reklamerbjudande så att jag kan ha slängt brevet helt oöppnat.

Därför väljer jag att bestrida mitt abonnemang och att jag ska ska betala för det ett helt år till när ni verkar ha tappat bort mitt mail och eventuellt inte skickat den första räkningen rätt.
Jag utgår således från att ni kommer att stryka mitt abonnemang och krav på att betala årsavgiften, om ni inte meddelar annat.

Dessutom så hoppas jag ni inser att det här är väldigt dålig goodwill för er del, med tanke på att jag tidigare har varit en troget betalande kund sen över 20 år tillbaka.
Jag kommer naturligtvis inte att någonsin igen anlita era tjänster mer och jag betvivlar att någon i min omgivning kommer att göra det samma.

(Företaget det gäller heter Keyback och har sitt säte i Malmö. Anledningen till att vi bytte var helt enkelt att Stöldskyddsföreningen gav oss sex brickor för ett pris som var billigare än en bricka kostade hos Keyback. Sprid gärna infon här vidare.)

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Pengarna går först

MVG blev IG vid omrättning av nationellt prov.


Det här sänder en tydlig signal till Jan Björklund som inte vill att man ska kunna överklaga betyg. När inte ens nationella prov ger samma bedömning och så här stor skillnad så är det naturligtvis ett krav att man måste kunna överklaga.


Det borde en liberal inse och det skapar rättssäkerhet och trygget för något som kan påverka för resten av livet.


Dessutom är han ytterst ansvarig, och borde avgå, med tanke på att det enligt artikeln inte ens går att säga vilken av bedömningarna som är de rätta. Något som gör att proven uppenbart är helt felaktigt utformade.


En av de stora anledningarna är sannolikt privatiseringarna av skolan, som nu går samma korttänkta girighetsväg som den privatiserade sjukvården och äldreomsorgen, där pengar är det viktigaste.


Det man säljer i skolan är kunskap och kunskap mäts via betyg. Naturligtvis är höga betyg det bästa argument för att sälja in skolan till eleverna,  även om gratis datorer hjälper till...


Personligen tycker jag det är dags för att införa någon form av upphandling även för de som ska driva skolverksamhet eftersom friskoleverksamheten uppenbarligen, precis som den privata sjukvården, har för stora och allvarliga brister.


Men som det är idag så är upphandlingarna för dåliga när det inte ens går att säga upp en upphandling lätt när det finns stora brister.


Läs gärna den ypperliga texten av Johannes Forssberg, Vårdbolagens egen minister, om hur okritiskt förändringarna genomförs, som vi alla betalar med våra skattepengar:



Däremot har ingen kommun osynliga ägare med postbox i skatteparadis som kräver årliga vinster på 10 procent av omsättningen. Ingen kommunchef belönas, som varit fallet i Carema, med bonus för att hon gjort så stora nedskärningar på ett boende att verksamheten ger saftiga överskott. Kommunala boenden har heller inga företagshemligheter, och politikerna behöver inte vänta ut några kontrakt för att kunna ingripa om verksamheten inte fungerar.
Äldreminister Maria Larsson har ofta lyft fram valfriheten som ett skydd mot vanvård. Men att lägga kvalitetskontrollen i det artrosdrabbade knät på Agda, 94, är varken humant eller smart. De äldre som löper störst risk att utsättas för vanvård är också de med minst förmåga att säga ifrån och välja om. Därför kommer äldrevården aldrig vara en fungerande, fri marknad, där konkurrensen i sig tvingar företagen till ständig förbättring. För att skydda de äldre krävs hårda regler och skarp tillsyn.
Riskkapitalägda företag som Carema och Attendo, som tillsammans står för hälften av Sveriges privata äldrevård, är inte onda. Men de är heller inte goda. De vill tjäna pengar. Det är förmodligen därför bemanningen i den privata äldreomsorgen, enligt socialstyrelsens register, är 10 procent lägre än i den kommunala och oftare består av timanställda. På samma sätt som friskoleföretag sparat in på syo-konsulenter, skolsköterskor och bibliotek försöker vårdbolag kapa alla kostnader. Men när det gäller skolan har Jan Björklund stängt smitvägarna med en ny lag, och inrättat en välpumpad statlig myndighet som gör skoningslösa inspektioner.

Maria Larsson. 
Maria Larsson är totalt ointresserad av sådant, trots att Riksrevisionen redan 2008 slog larm om hur uselt ställt det är med kontrollen av den privata äldreomsorgen. När kommuner privatiserar äldreboenden är det ofta av ideologiska skäl, och den positiva andan har färgat av sig både på avtal och tillsyn. Man gillar företag som Carema och Attendo på ett politiskt plan, och tror därför det bästa om dem.
Maria Larsson är kanske det värsta exemplet av alla. När hon gav kommunerna 150 miljoner för att införa valfrihet inom äldreomsorgen ställde hon inte några som helst krav på insyn i företagen, till Riksrevisionens förtret. Ministern ansåg kanske att hon redan fått tillräcklig insyn genom att, som den goda vän hon är, personligen inviga fyra nya Attendo-boenden de senaste åren. Äldreministern ska reglera företagen, inte göra PR för dem.
Men hon själv väljer att skylla på helt andra människor, de anställda, som inte har särskilt mycket möjlighet påverka sina arbetsplatser och än mindre få möjlighet att uttala sig i media.


Men Sverige idag är något helt annat, som nämns i Reinfeldt struntar i sjuka och gamla:



I gårdagens ”Dokument inifrån” i SVT fick vi följa barnen till den svårt cancersjuka Florence. Hur de kämpade för att hitta någon som kunde ge henne smärtlindring. Deras kamp är vardag i dag, det vet alla som har sjuka föräldrar.
Men i Sverige är det arbetslinjen som gäller. Vården är anpassad till friska människors tillfälliga sjukdomar. När patienterna blir gamla och riktigt sjuka blir de olönsamma. Då skickas de hem och det blir hemtjänsten och släkten som får dela upp dygnets timmar.
Det är den verkligen innebörden av Fredrik Reinfeldts arbetslinje, att samhället struntar i de som inte arbetar.
Valfriheten är ett skämt, för du kan inte välja en adekvat vård och omsorg eller vad för typ av hjälp du vill ha som gammal.


Det är dags för verklig valfrihet och inte bara valfrihet för de med pengar!


Som det är nu, som på ledarsidan hos SvD, så diskuteras enbart företagens frihet.


Det som hade behövts är en omändrad arbetsuppgift för biståndshandläggarna, som istället för att i första hand utreda vad den äldre personen vill ha, istället frågar vad de vill ha för sina pengar, istället för att snäva in och förbjuda vissa saker.


Låt de gamla och deras anhöriga, där de är dementa och inte kan bestämma själva, få en större påverkan för verklig frihet för de som betalar och som det handlar om.


Man ska inte behöva omyndigförklara någon på ålderns höst per automatik.


media svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn gp gp gp gp gp dag dag ab ab ab ab ab ab exp nsk skd skd smp smp smp smp hd hd hd 



Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!