Klövdjuren betydligt dyrare än rovdjuren för skattebetalarna

Från dagens Smålandsposten:

Klövdjuren betydligt dyrare än rovdjuren för skattebetalarna

Det är tragiskt att någon väljer att döda ovanliga djur som lodjur, likt det som hittades i Åsnen. Lodjuret är ett skyggt djur som sällan attackerar boskap och helst äter vilt. Det är lättare att förstå de problem fårägare kan få med varg.

Men vargen går att hantera. Värmland är ett av landets mest vargtäta områden, med 26 revir. 2013 hade man i Värmland drygt 17 000 får, enligt Jordbruksverket. Men bara 3 vargangrepp 2012 och 6 stycken 2013.

Enligt Maria Falkevik, rovdjursansvarig på Länsstyrelsen och Gunnar Glöersen, jaktvårdskonsulent vid Jägarförbundet, båda i Värmland, beror det på den utbredda rovdjursstängslingen.

Det sägs att rovdjursstängslingen begränsar möjligheterna för människor att röra sig i naturen. Vi som rör oss ute i naturen ser många stängslingar runt nyplanteringar som ett skydd mot klövvilt. En stängsling som är för hög för människor att ta sig över. 

                          

Ett annat argumentet är hög kostnad för samhället, t ex via de bidrag som betalas för rovdjursstängsling. Enligt den senaste Rovdjursutredningen och riksdagens utredningstjänst så är den sammantagna kostnaden för rovdjuren 160 miljoner. Det finns andra utredningar från personer i jägarförbunden som hävdar att summan är 900 miljoner.

Det är visserligen höga summor, men samtidigt så nämns sällan vad kostnaden för samhället är för övrigt vilt.

Förra året skedde det 46 000 viltolyckor i Sverige. Enligt Anders Sjölund på Trafikverket så kostade olyckorna samhället 4 miljarder kronor (ungefär samma summa som all sjukvård kostar under ett år i Kronoberg). I den summan ingår inte egendomsskador och Sjölunds bedömning är att inte alla viltolyckor blir klassade som viltolyckor hos polisen. Forskaren Andreas Seiler på Sveriges lantbruksuniversitet, har för sin del räknat ut att en älgolycka kostar samhället minst 200 000 kronor.

Till kostnaden tillkommer det ytterligare en miljard, för reparationer av bilar efter viltskadorna samt höjda försäkringspremier som drabbar privatpersoner. Bara i Kronoberg kostade viltolyckorna bilägarna och försäkringsbolagen 56 miljoner.


Idag finns 5 miljoner bilar, 9,5 miljoner invånare och nästan 400 000 älgar innan älgjakten. Går vi till 60-talets början så hade vi 1,5 miljoner bilar, 7,5 miljoner invånare och sannolikt under 200 000 älgar. Älgens ökning beror hur skogen sköts (det blir mer föda idag) och hur man jagar. Det är ingen slump att det sker många viltolyckor idag när älgar och bilismen ökat kraftigt.

Ett sätt att skydda sig är via viltstängsel. Det kostar 400 000 kr/km att sätta upp och 2 000 kr/km i underhåll per år. Trots kontakter med Trafikverket kan de inte ge uppgifter på hur mycket stängsel som sätts upp och underhålls. Men med tanke på hur mycket stängsel man ser utmed vägarna inser man att summan blir hög.

Den svenska skogsbrukens forskningsinstitut, Skogforsk, har räknat ut att 15% av virket förstörs av älg, det vill säga 23 miljarder i minskad försäljning, utöver missade skatteintäkter via färre anställda inom skogsindustrin.

Det sägs ibland att rovdjur inte passar in i dagens samhälle. Frågan är i så fall om något vilt gör det och om alla är beredda att betala så mycket som älgstammens storlek kostar skattebetalarna idag? För att inte tala om de olyckor med personskador och ibland dödsfall som sker.

Mitt förslag är en rejäl minskning på antalet klövdjur, för att hålla nere både samhället och individernas utgifter.

smp
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

En vettig rovdjursstam en del av vildsvinsproblematikens lösning

Svar till Björn Gidstam 28.9 (publicerad i Smålandsposten 5/10)

En vettig rovdjursstam en del av vildsvinsproblematikens lösning

Jag delar Gidstams uppfattning om att vildsvinen är ett mycket större problem än något annat vild djur i Sverige. Så sent som i går kväll var jag nära att köra in i 3 vuxna vildsvin och ca 10 kultingar, strax utanför Agunnaryd i Ljungby kommun.

För några år sen jobbade jag som kyrkvaktmästare i Öja kyrka, strax utanför Gemla. Jag fick lägga närmare tre arbetsdagar på att försöka vända rätt ca 200 kvm uppbökad gräsmatta, så det blev hjälpligt snyggt. Jag har full förståelse för vilket tröstlöst arbete Gidstam har haft.

Så vitt jag vet så är det inte bara befolkningen i landsbygden som har problem, utan nu börjar det även krypa närmare större samhällens bostadsområden eftersom vildsvinen är så många till antal och kanske är det det som behövs för att samhället ska agera och reagera.

Jag tror det behövs flera olika lösningar eftersom antalet vildsvin är stort och konstant ökande. Det behövs både fler jägare som är villiga att lägga tiden det tar att skjuta det skygga vildsvinet, en fälla som inte plågar djuren och jägare som är villiga att kontrollera fällorna ofta. Tyvärr finns det exempel sen några år tillbaka i Kronoberg hur vildsvinskultingar blev snabbt ihjälstressade när flera av dem gick i en fälla, vilket verkligen inte är bra.

Jag delar även Gidstam tankar kring vargen. Lika lite som att fällor och jakt kan lösa vildsvinsproblemet här ensamt, lika lite kan en vargstam göra det.

Men den kan utan att tveka var en del till en minskning av vildsvinsstammen. Jägarförbundets hemsida talar om att "en viktig predator på vildsvin är vargen" och att "det finns områden där vargen står för över 90% av dödligheten av årsgrisar." Såna områden finns t ex i Tyskland där rådjur och vildsvin är vargens huvudföda. Även lodjuret kan ta vildsvinskultingar, men däremot har jag inte kunnat hitta referenser över hur stor del av deras föda vildsvinet kan utgöra.

Rovdjuren kan naturligtvis inte lösa vildsvinsproblematiken ensamt, lika lite som jakt kan göra det. Men den är en naturlig del av att hålla nere den stora ökningen av kultingar och av ett djur som inte har någon naturlig fiende, utan får föröka sig fritt.

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Nordens Ark November 2011 - Lodjur

Ett av de roligare djuren att få se för första gången på nära håll var vårt svenska lodjur. Även om jag bor i trakter där det finns eller har funnits några olika lodjur, så har inte jag, och knappt någon annan heller, fått se ett viltlevande lodjur i Sverige, eftersom de är nattaktiva och direkt skygga djur.


Jag upplevde förra gången på Nordens Ark då vi inte alls såg lodjuren, och den första dagen nu när vi gick där själva utan djurskötare med mat, som om även de som levde i fångenskap var skygga. När vi följde med djurskötaren och maten så blev den ena, som bott i hägnet längst, mindre skyggt av sig, medan de andra, honan fortsatte väsa och fräsa och befann sig på mer behörigt avstånd än hanen.


Den lever på allt från hjortdjur som rådjur till mindre gnagare och har med andra ord normalt sett gott om föda att fånga i svenska skogar, så det är människan som är det största hotet mot den.


Det var ändå en härlig känsla att stå mindre än två meter från den svenska faunans, sen 9 000 år tillbaka, enda vilda kattdjur.

Den som vill se mer få gärna bli facebookvän med mig och hänvisa till att ni vill se fler bilder, eftersom jag lägger upp mer där än här: https://www.facebook.com/jerker.nilsson eller titta på övriga inlägg som är taggade med Nordens Ark.


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Sälslakten är inte bra, men...

Sälslakten, här i Norge, har upprört svenska så länge jag kan minnas, det vill säga sen en bit in på 70-talet.

Åsikten att jakten inte ska finnas är oerhört vanlig bland svenskar.

Men av någon anledning så är det fler som är tysta när det gäller svensk jakt, oavsett om det gäller varg, lodjur eller varför inte rådjur, som är det mest skjutna djuret i Sverige, och älg.

Jag har svårt att se att det inte haltar betänkligt vad det gäller vissa människors resonemang, där det är synd om vissa djur och andra djur tycks få skylla sig själva...

Uppdaterat Att skrämma bort närgångna vargar tycker jag däremot är en helt annan sak än att skjuta dem.

Lodjursjakten som jag nämnde ovan tidigare tycker vara över i vissa delar av landet när man skjutit de tilldelade sju djuren. Sen är frågan hur många mer som verkligen sköts...

Uppdaterat 2 Eller en rimlig fråga att ställa till de som är upprörda över vargarna, som görs av en bloggare, är om man inte borde vara mer rädd för att möta rattfyllon? Rattfyllon är en realitet som dödar andra människor, även barn.

Mer media gp exp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Mer rovdjursjakt

Det känns helt bisarrt att börja betala skottpengar på lodjur, när det är ett djur som det fortfarande finns relativt få individer av, även om de är betydligt fler än vargen.

Det blir än mer bisarrt och går helt emot jägarnas påstådda intresse av viltvård, som när man hjälper till att föda rådjur under hårda vintrar, när man dessutom väljer att fånga dem i fällor som mycket väl kan sluta med djurplågeri.

Nu ska man inte helt och hållet jämföra vildsvin och lodjur, men generellt finns hos nästan alla vilda djur en stor möjlighet till att bli oerhört stressade när de blir fast i en fälla under många timmar.

Nu är jag emot rovdjursjakten överhuvudtaget, i synnerhet på lo och varg. Men det är mindre risk för djurplågeri om man väljer att skjuta dem istället för att fånga dem i bur.

Exempel på olyckliga fällor som dödat djur finns sen ett par år tillbaka där 15 vildsvin dog efter att ha plågats till döds och naturvårdsverkets löften var av noll och intet värda.

Någonstans känns det som om rovdjurshatarna enbart vill se rovdjuren uppstoppade eller i djurparkerna, istället för där de hör hemma, i våra skogar och i vår natur.

Mer media ab ab ab

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Vargarnas vara eller icke vara

Jag skrev igår om vargarna som sköts i Skånes Djurpark att jag har viss förståelse för att de gjorde det, om de hotar andra djur.

Däremot är jag inte sämre än att jag kan ändra den åsikten i någon mån om det visar sig att det stämmer som Djurrättsalliansen påstår, att varghägnet låg nära bytesdjurens hägn. Det borde riskera att stressa både bytesdjuren och vargarna till att vara allt annat än lugna och det känns inte som det bästa valet, i synnerhet inte nu med facit i hand.

Vad det gäller vargarna i det vilda så konstateras det än en gång att jakt skapar knappast varaktig vargstam:

Carlgren erkänner indirekt att årets jakt var experimentell och siar redan om lärdomar inför nästa års vargjakt. Men den granskning av jakten vi kommer att begära av EG-domstolen hoppas vi resulterar i att det inte blir någon mer vargjakt förrän vi verkligen uppnått, det av miljöministern emotsedda, målet om en långsiktigt livskraftig vargstam. Och dit är vägen ännu lång och krokig.

Jag misstänker att populäriteten för även Carlgrens beslut i denna fråga är ett beslut taget för att få fortsatt stöd av vissa väljargrupper och inget som är på något sätt motiverat av rovdjurens bästa.

Jag försöker vara glad trots allt för att det sägs finnas fem lodjur i mitt eget län och jag hoppas att de som finns i grannlänet, nästan på gränsen till Kronoberg även kan sprida sina avkommor över gränsen.

Däremot tror jag inte mycket på den person som i den andra av våra två lokala dagstidningar som påstår sig ha sett vargspår också. Det är svårt att tro att en varg lyckats gömma sig så väl här när det är spårsnö och bytesdjuren i högre grad dragit sig mot bebyggelse..

Sån tur kan vi väl ändå inte ha?

Mer media ab sds hd hd gp