Det finns fler länder som behöver hjälp

Varför upptäcks det först nu att Libyen har gömt miljarder i Sverige, när det hela tiden varit känt att de har haft gott om investeringar i övriga europa i allt från mediekoncerner, fotbollslag, aluminiumsmältverk, fastigheter och olja?

Precis som danska venstre (som jag sällan håller med av naturliga skäl), så är det dags att någon agerar för att se till att de tillgångar som påstås vara diktaturens och Gadaffi-familjens personliga tillgångar hamnar i befolkningens händer.

I övrigt så noterar jag att det fanns tydliga och nära relationer mellan diktaturen och sd:s galjonsfigur Jörg Haider. Eller före detta får jag väl säga, för det är få gånger jag har sett ett partis anhängare så snabbt sluta tala om Jörg Haider och länka till de saker som var relaterade till honom som sd gjorde när det kom fram att Haider haft nära relationer med andra män...

Vad som är sant eller inte sant i propagandakriget kring Libyen är en annan sak, och frågan är om vi någonsin får reda på allt?

Det främsta målet tycker jag är att de faktiskt får en demokrati, där de själva får  utforma hur den ser ut.

En annan viktig aspekt tycker jag tas upp i Därför agerade omvärlden i Libyen. Det är ett problem när det bara är i vissa större kriser med våld som omvärldens länder agerar och reagerar, vilket gör det lätt att tro att det enbart är självändamålet för sina egna länders ekonomi som är anledningen till att det händer något.

Det borde, om FN fungerat väl, snarast handlat om behovet av hjälp. Artikeln ovan nämner Elfenbenskusten, som knappt nämnts i svensk media överhuvudtaget. Innan alla kriserna började i norra Afrika och nu sist Japan, så fick de lite uppmärksamhet från media och omvärlden, men nu finns det risk att det igen glöms bort.

Apropå sd, så brukar deras anhängare och politiker raljera över att Libyen skänkt pengar till en svensk moskée. Men är det inte mer uppseendeväckande att framstående forskare och välkända politiker hjälper dem oerhört tydligt med att få en bättre bild av sin egen diktatur i omvärldens ögon? Det måste till ett Europa med ledare som går att lita på är intresserade av en riktig demokrati i alla världens länder, även om det är till det sämre ekonomiskt för de europeiska länderna.

Att sen andra försöker prata bort det hela med Libyen - Vänsterns vånda, när det är många som behöver känna vånda är snarast genant för skribenten ifråga.

Senast jag skrev om situationen i Libyen var i Svårt att se en annan lösning.

Media ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn exp gp gp gp gp dag dag dag dag hd hd hd hd hd hd exp exp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Svårt att se annan lösning

Jag var lite försiktigt optimistisk igår, men om det stämmer att Libysk flyg attackerat vad som påstås vara rebellernas sista fäste, så var löftet om att låta bli att flyga inte mycket värd.

Normalt sett är jag, som jag sagt vid flera tillfällen, inte alls förtjust i militära lösningar. Men det här som går via FN och stödjer en påbörjad revolt för demokrati, som få ställer sig emot och det till och med verkar finnas stor förståelse för även inom länder som varit skeptiska till militära aktioner i Irak och Afghanistan har en betydligt större legitimitet än det brukar ha.

Rent demokratiskt är det med andra ord bra. Men hur det slutar rent militärt och hur det slutar efteråt och hur mycket omvärlden vill lägga sig i, står skrivet i stjärnorna. Där är jag oerhört skeptisk till att det går problemfritt.

Men som läget är nu är det omöjligt att låta en regim stå kvar när den dödar sin egen befolkning med militär kraft.

Sen är ju bara frågan om vad man ska göra med alla de andra länderna där det finns protester och där de slås ner med våld?

Det finns i vart fall tro från min sida på att situationen kan lösa sig för flera av länderna med problem nu, om de får hjälp. Det går inte att tro att alla kan klara sig lika bra och lätt som Egypten, som ändå visar fram sig som ett bra exempel på en snabb demokratisering, när man idag låter landets befolkning rösta om förändrad författning för landet.

Uppdaterat Jag noterar att någon på borgarsidan ÄNTLIGEN vaknar till liv och inser att vi haft en horribel vapenexport till diktaturer. Undrar om Björklund vågar driva det vidare i regeringen och inte bara för partikamraterna?

Media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn exp exp exp exp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag skd hd hd hd hd hd hd hd smp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Kanske ett litet fall framåt?

I morse skrev jag Äntligen börjar något hända, där FN äntligen tog ett beslut om att agera mot situationen i Libyen, och jag syftade på att de faktiskt försöker agera så att revolten inte hinner slås ner.

Ett litet fall framåt, eller rätt stort egentligen om uppgifterna stämmer och håller i sig, är att konsekvensen verkar vara att Libyen beslutar om eldupphör efter att de har insett att de har i det närmaste hela världen mot sig.

Jag är antagligen en stor cyniker, men jag trodde inte att det skulle kunna hända något annat än en blodig sammandrabbning.

Nu finns det naturligtvis ingen som vet vad som kommer att hända i fortsättningen, men det känns åtminstone som om det finns en liten liten möjlighet att det kanske kan gå att lösa på något annat sätt än med våld, trots att jag inte alls känner något förtroende för någon av de inblandade.

I övrigt noterar jag att många tror att man minns bombningarna från 1986 i Libyen, och att ledningen vet att fortsatta bombningar mot den egna befolkningen bara riskerar drabba honom själv.

Media ab ab ab ab svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn exp exp exp gp gp hd hd hd hd hd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Sluta samtycka!

Inlägget igår som handlade om situationen i Libyen, Hjälp Libyens befolkning, riktar sig egentligen på många håll.

Ett är att se till att vi, både i Sverige, EU och resten av omvärdlen, verkligen hjälper alla de flyktingar som vill fly från landet, att se till att de kan göra det. Det finns inget att tjäna på att låta dem de dö i onödan och det är svårt att se annat än att de kommer att vilja åka tillbaka när blodbadet är över.

Förhoppningsvis så är det som många bedömare tror, att Gaddaffi inte kommer att hålla ut särskilt lång tid till, vilket gör att det hela kommer lösa sig självt. Men tills dess så är det dags att visa verklig solidaritet med de som bokstavligt talat flyr för sina liv.

Som jag skrev igår så är jag mindre negativt inställd till en militär insats än jag brukar vara. Men självklart är att det ska skötas med försiktighet, oc inte alls som med Irak eller Afghanistan, som går att se som misslyckanden. Det bästa är om det är FN och inget enskilt land som agerar, så att det inte blir fel.

Jag hörde på radion nu på morgonen hur Libyens FN-ambassadör hållt ett glödande tal där han bad om hjälp och väljer att bryta med Gaddaffi och det är svårt att inte röras av det han säger och bilderna från händelsen. Det är knappast över att inte få en islamiskt diktatur som han gråter över eller som människor dör för, som ett antal foliehattförsedda skallar med sd- trohet försöker få det till eller nästan lika konspiratoriska kristna skribenter...

Fortsatt pinsamt är att regeringen inte följer sina regler för hur exporten till diktaturer ska hanteras. Den gamla sanningen stämmer fortfarande, Den som tiger samtycker! Eller är Ute och cyklar, som DN:s ledarsida säger...

Sanktioner i all ära, som införs nu. Men är inte det så dags nu när diktatorn ändå är på väg att falla?

Men i Kina händer inte så mycket för demokratins framtid och kritiken mot det landet fortsätter vara tyst...

Media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag skd skd hd hd hd hd hd exp exp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Inga hjältar här - men däremot i Libyen

Både i gårdagens utrikespolitiska inlägg om diktaturerna som faller och i det inrikespolitiska om Märkliga uppföranden så faller det oerhört mycket på den sittande regeringen och ett antal av dess ministrar.

Värst då, så väl som nu är fortfarande kritiken mot Carl Bildt, som inte ens kan förmå sig att uttala sig kritiskt mot en diktator, som inte verkar helt frisk, som ingen tror kommer att sitta kvar någon längre tid vid makten.

Vad för typ av person och människa är man om man inte ens kan uttala sig klart och tydligt för demokrati?

Några hjältar här som kan eller vill försöka hjälpa landet mot demokrati, inte ens med ord, finns det inte här i vår regering.

Istället får man lita till alla de modiga på plats som bokstavligt talat slåss för sina liv och väljer att inte bomba sin egen befolkning, utan istället landa sina plan på annan plats, fn-diplomater som säger upp sig eller som hellre går utan jobb än att indirekt stödja den diktatur som gärna dödar sin befolkning, för att få behålla makten.

Anders Lindberg förtydligar det i sin debattartikel hos Aftonbladet:

Gaddafi är en hänsynslös diktator i ledningen för en polisstat.

Mot honom står nu en demokratirörelse inspirerad av framgångar i Tunisien och Egypten.

I går sa sveriges utrikesminister Carl Bildt (M) till flera medier: ”Nu handlar det inte om att stödja den ena eller den andra. Det handlar om att försöka få till stabilitet och en rimlig utveckling.”

Silvio Berlusconi svarade ännu rakare, enligt Reuters, när han fick frågan om han varit i kontakt med Gaddafi: ”Nej, jag har inte pratat med honom.

Situationen är fortfarande rörig så jag kommer inte att störa någon.”

Bildt och Berlusconi har fel. Det handlar om att ta ställning. Även om man stör.

Demokrati är bättre än diktatur. Mänskliga rättigheter bättre än förtryck. Fredliga demonstrationer bättre än stridsplan.

Hur svårt kan det vara?

I Nordafrika och Mellanöstern formas nu en ny generation av protesterna.

I framtiden kommer de titta Europa i ögonen och ställa frågan: var var ni någonstans när vi erövrade demokratin? Vems sida stod ni på?Just nu finns anledning att skämmas över svaret.

Det märkligaste av allt är att jag som vänsterpartist ofta får stå tillsvars för vad andra gjort i kommunismens namn, trots att jag själv är för parlamentarisk demokrati och aldrig varit för varken en kommunistisk diktatur eller någon annan typ av diktatur.

Men när det kommer till hur regeringen av idag hanterar diktaturer, som har en påverkan av realpolitiken, så klarar de sig undan rätt långt, precis som vid alla de andra moderata skandalerna.

Även i fall där man inte ens med ord kan stödja demokratikämpar som bokstavligt talat dör för demokratin. Vems sida regeringen än står på, så inte är det demokratins sida och det enda pris för mänskliga rättigheter de kan få är diktatorns Gaddafipriset för mänskliga rättigheter, som de får dela med svenskans ledarredaktion som inte klarar av att kritisera regeringen i det här  fallet, trots att de borde efter de åsikter de påstår sig ha. Men fram till revolten i Tunisien och Egypten så har de enbart haft problem med Vitryssland och ignorerat övriga världens diktaturer...

Wolfgang Hansson, även han på Aftonbladet påminner om hur gärna Sverige och flera andra västländer gärna gör affärer med Libyen:

Libyen är en av de värsta polisstaterna i världen.

Ändå exporterar Sverige varor för över en miljard kronor om året till landet.

För drygt ett år sedan var handelsminister Ewa Björling där och försökte få Libyen att köpa ännu mer.

Dubbelmoral eller ”business as usual”?

Med sig på resan till Libyen och Tunisien hade hon bland annat representanter för Svenska rymdbolaget. De erbjöd Libyen att köpa ett luftövervakningssystem tänkt för att upptäcka oljeläckor och hålla koll på fiskebåtar.

Men som en representant för Rymdbolaget hjälpsamt påpekade för libyerna gick det också utmärkt att använda för att övervaka flyktingar som försökte lämna landet sjövägen.

Uttalandet filmades och visades i SVT där det väckte visst rabalder. Skulle Sverige verkligen hjälpa en diktatur att hindra befolkningen från att fly?

– Otroligt allvarligt med tanke på hur det ser ut för mänskliga rättigheter i Libyen, säger Magnus Wahland på biståndsorganisationen Diakonia.

Reaktionerna gjorde att Rymdbolaget skrinlade alla eventuella planer på Libyenexport. Men

i tysthet har Sveriges handel med Libyen mer än fördubblats de senaste tio åren.

Men Sverige säljer inte bara till Libyen. Vi köper också en enda produkt – råolja.

...

I kölvattnet avlade Ewa Björling (vice statsminister Bosse Ringholm var där redan 2005) ett besök i september 2009 vars syfte var att öka affärsmöjligheterna för svenska företag i Libyen.

”Libyen är fullt av möjligheter”, skrev den svenska ambassaden i Tunisien strax före i en rapport om Libyens ekonomi. Man påtalar att Libyen ”förfogar över betydande ekonomiska resurser” och att man behöver bygga bostäder, sjukhus, skolor och annan infrastruktur.

Sverige vill helt enkelt vara med och dela på kakan. Money talks.

...

Biståndsorganisationen Diakonia och Amnesty hävdar i en färsk rapport att inget av de tre statliga organ som hjälper svenska företag att handla med länder i tredje världen har någon policy kring mänskliga rättigheter.

Detta trots att riksdagen 2003 antog regler som säger att alla politikområden, inklusive handel, ska främja mänskliga rättigheter.

Politiskt har statsminister Reinfeldt och Sverige inga problem med att fördöma regimen i Libyen.

På vilket sätt exporten till Libyen främjar försvaret av demokrati och frihet i landet är oklart.

Det är inte ett sätt som alls påminner om synen som väst hade på samma diktator tidigare, men nu tycks det finnas pengar att tjäna där, så varför bryr sig om att landet demokratiskt sett är en mycket hård diktatur?

Läs gärna vidare om regeringens märkligheter i Märkligheter i inrikespolitiken.

Media ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd skd exp exp exp skd skd skd skd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Margot kom hem!

Innan idag skrev jag om Olika frågor inför valet och nu skriver Aftonbladet om hur valet blir.

Jag vet en sak som blir sämre än nödvändigt och som lär fortsätta även efter valet. Sämre för svensk politik, men antagligen bättre för alla andra utanför landets gränser.

Margot Wallström får toppjobb inom FN och jag tror mycket väl att det är en ytterst lämpad person på den platsen. Det är bara synd att jag tror att hon, i vart fall för Sveriges del, gjort ett ännu bättre jobb som partiledare för S och statsminister...

Kan man hoppas på henne till nästa val igen, 2014?

Mer media dn sds hd ab ab dag

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Ständigt dessa nyttiga idioter

Det är inte utan att man undrar om karln som skrivit Ständigt dessa amerikaner behagar skämtar i sin totalt okritiska hyllning av USA och dess hjälp till Haiti.

Missförstå mig inte, självfallet är det skitbra att det finns länder som hjälper till vid katastrofer. Men att föra fram att FN tar lång tid på sig att agera som argument för att hylla USA när USA så ofta och under så många år satt käppar i hjulen för FN:s beslutsprocess och underlåtit att betala den avgift de är ålagda att göra så blir det en direkt konstig argumentation.

Eller varför så totalt glömma bort att flera av de saker som hänt i Haitis historia, som hållt dem kvar som ett fattigt land utan demokrati, eller som bräcklig diktatur, varit understödda av USA?

Det bästa vi andra kan göra är att stödja de organisationer som Aftonbladet skriver om (Även DN skriver om organisationer att välja på). Själv väljer jag nästan alltid Läkare utan gränser, som är först in och sist ut ur en katstrof och dessutom aldrig drar sig för att kritisera de som har makten i de katastrofer de agerar i, något som är nog så viktigt för att lösa långvariga problem.

Mer media ab ab ab ab ab svd svd svd dn dn dn dn dn sds sds sds kb kb hd hd dag

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!