Vänsterpartiets framtid och liberalismen

Jag skrev för några dagar sen om Vänsterpartiets framtid i och med att Ohly bestämde sig för att sluta på sin post som partiordförande, men inte särskilt mycket om hur man skulle gå tillväga för att hitta en ny.

Normalt sett så tycker jag inte att allt mer liberala centerpartiet har så mycket att ta efter, men deras process vad det gäller att gå vidare med interndemorkatin tycker jag har en del fördelar.

Jag tror att Annie Lööf har flera goda poänger i det hon säger i Vi måste bli kaxigare internt från SvD idag där hon poängterar att det är viktigt att synas och höras. Och det gäller naturligtvis alla partier.

Wivi-Anne Johansson från Vänsterpartiet för fram liknande saker i Expressen för någon dag sen, i Låt V:s medlemmar rösta om partiledare:

Vi säger att vi är ett öppet parti och inget motsäger detta. Men nu har vi en ypperlig chans att verkligen visa vad vi menar med öppna och demokratiska processer. Jag hoppas vi i partistyrelsen nu ser till att alla som vill åta sig uppdraget att leda vårt parti ges möjlighet att resa runt i landet på disktriktskonferenser, distrikts- och partiföreningsmöten för att möta så många medlemmar som möjligt. Och för att låta medlemmarna ställa de frågor de anser intressanta och relevanta. Vilken slags ledarskap står de för, vilken politisk strategi tror de är bäst för Vänsterpartiet och vilka politiska sakfrågor som är de viktigaste i framtiden, på kort, medellång och lång sikt.

Tyvärr får jag höra att det finns ett antal partikamrater som inte delar den här uppfattningen utan tycker det ska vara som det alltid har varit, att det hanteras internt.

En av de frågor jag upplevde att många såg som viktiga på de två möten med Framtidskommissionen jag var med på var just den möjligheten att så många som möjligt så direkt som möjligt skulle få möjligheten att påverka valet av nästa partiordförande, just för att många upplevde att det var svårt att göra sin röst gällande mot partitoppen och just för att många upplevde den nu avgående ordföranden som en belastning för den egna lokala politiken.

Till skillnad från just centern så borde vi ha ett bättre ursprungsläge, där de erkänner att de är dåliga på välfärd. Det anses inte Vänsterpartiet vara och välfärd är så grundläggande att vi har alla möjligheter i världen, med rätt ledning och politik, få ett bra grepp om välfärdspolitiken och bli ett betydligt större parti än idag. (Läs gärna en debattartikel till av Wivi-Anne Johansson i Vi har en rad förslag mot barnfattigdom, som understryker det faktumet).

En öppen debatt och val av partiordföranden- och partistyrelsen, kommer också att ge betydligt mer media än om det hela sköts bak lyckta dörrar.

Det hela förordas också av statsvetare i gårdagens SvD och jag har inget att säga emot honom. Lika lite som man kan göra annat än som DN:s ledarsida konstatera att sättet som Juholt valdes på knappast har gynnat sossarna. Varför ska vi göra om deras misstag?

Under tiden finns det många kamper att fortsätta med i form av att argumentera för konstformer som vissa vill förbjuda, enögda ryggdunkare till regeringen och högerpolitiker som hanteras som absoluta sanningssägare, istället för åsiktsmaskiner.

Något måste helt klart göras mot den nyliberala politiken, där jag tror att Vänsterpartiet har och bör ha en stor roll att spela och att den inte ska fortsätta att driva landet och landets unga mot samma ruinbrant som många drivits mot i England, vilket ligger bakom de så onödiga kravallerna. Att den typen av politik inte funkar vet vi inom V, men för andra krävs det mer tydlig händelser, som de med lurade bärplockare...

Det är lätt att leta enkla lösningar á la diktatur, om att stänga internet vilket inte funkade för Mubarak. Men lika lite som man kan bara skylla på föräldrarna, lika lite kan man skylla på internet enbart. Det finns självfallet flera olika saker som påverkar, och ingen är opåverkad i den kontext och verklighet man lever i, oavsett om du lever fattigt eller rikt.

Skattesänkarpolitik skapar knappast några förutsättningar för att samhällets del ska underlättas, inte minst för de föräldrar som inte har råd att betala sina ungdomar framtid. Eller den förebyggande "vård" som kan få äldre att leva friskare och längre.

Har vi lyckats riva berlinmuren och östblocket så är det konstigt att vi alltid ska behöva bygga upp nya murar.

media svd svd svd svd svd svd svd svd svd hd hd exp exp exp exp exp exp e24 e24 ab ab dn dn dn dn dn dn gp skd skd skd nsk gp dag dag


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Varför inte hylla religionsfriheten?

Jag skrev om Ett beklämmande förbud i Frankrike i tisdags, angående den nya lagen om att förbjuda viss typ av slöja/burka i Frankrike, trots att det bara beräknas beröra kanske ett par tusen kvinnor som mest.

Reaktionerna blev som vanligt, negativa, bland kommentatorerna och mer positiva bland de liberala ledarsidorna, vilket självfallet är en klen tröst, för någon som tycker att man i grund och botten ska få välja kläder själva, oavsett anledning man väljer de kläder man har.

Lyckligtvis så verkar Frankrike stå relativt ensamt än så länge, när nu Storbritannien tackar nej till ett liknande förbud, men det finns fler EU-länder som diskuterar möjligheten...

Det märkligaste är någonstans ändå att man gör kvinnorna till ett problem. Ska man gå efter de muslimska kritikernas åsikter så tycks det vara terrorister och allmänna våldsverkare som är ett problem, och hur ofta hör man talas om att det är något annat än just män?

Dessvärre så kan det mycket väl göra situationen värre för alla kvinnor i vissa länder:

Europa har ambitionen att vara en röst för tolerans, demokrati och mänskliga rättigheter över hela världen. Men Europas trovärdighet som toleransens apostel i världspolitiken hotas av slöjförbudet. Muslimer världen över kommer – med all rätt – att uppfatta förbud mot burka och nikab som en stigmatisering och ett utryck för islamofobi. Att bara ett fåtal av Europas stater än så länge har beslutat om förbud kommer sannolikt inte att spela någon större roll för den muslimska opinionen.

Slöjförbud i Europa stärker regimer som Mahmoud Ahmadinejads i Iran eller Omar al-Bashirs i Sudan. Det är fullt tänkbart att fundamentalisterna sporras till hårdare tag mot de kvinnor som bryter mot den muslimska klädkoden, med Europa som alibi. De gör ju faktiskt bara samma sak som fransmän och belgare när de angriper kvinnor på grund av deras klädsel, kan de hävda.

Friheten kan komma att beskäras inte bara för muslimska kvinnor i Europa, utan också för kvinnor i Iran eller Somalia. Ett sämre utfall av en lag som påstås ha som syfte att stärka kvinnors ställning är svårt att föreställa sig.

Undrar hur man ska föregå och vara ett gott exempel inför diktaturer med de här besluten?

Här hemma riskerar vi få samma typ av regler, om sd mot all förmodan skulle visa sig få mer makt än väntat, nu när så många tycks blunda för de nära kopplingarna till faktiskt högerextrema.

Istället borde sd ägna sig åt att definiera det som är svenskt, som allemansrätten, även om det inte är det enda som är svenskt.

Varför inte hylla valmöjligheterna och religionsfriheten, även för de religioner som vi personligen står långt borta ifrån? Eller ska möjligen sd börjar driva att nunnor, som funnits i Sverige nästan lika länge som kristendomen, tar av sig sina huvuddok de också?

Mer media skd exp

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Annonser från BloggPartner