Utbildningar lönar sig även för Sverige

Jag var inne på det både i Död, dödare, dödast - Alliansens arbetsmarknadspolitik och Regeringens arbetsmarknadspolitik är stendöd. Fortsatta skattesänkningar, som fortsätter att påverka på olika sätt och i vanlig ordning fortsätter att gynna de som redan har mest inkomst och fortfarande är inte full sysselsättning, eller att komma så nära full sysselsättning som möjligt, så hög prioriterat om det borde vara.

Därför är det skönt att se att Vänsterpartiet kommit till en större insikt, och dessutom är självkritiska mot sig själva och sitt tidigare agerande, i Sysselsättningen viktigast i vårt ekonomiska ramverk:

Vänsterpartiets alternativ är ett ekonomiskt ramverk som underlättar en politik för full sysselsättning. Det kräver följande förändringar:

1 Inför åtgärdsplaner för full sysselsättning. Vi vill skriva in i budgetlagen att regeringen två gånger per år ska presentera en åtgärdsplan för full sysselsättning till riksdagen. Åtgärdsplanerna ska också innehålla mål för arbetslöshet, sysselsättningsgrad, undersysselsättning och ett tydligt återrapporteringskrav.

2 Demokratisera och ändra målen för penningpolitiken. Riksbankslagen föreskriver att målet för penningpolitiken är att Riksbanken ska upprätthålla ett fast penningvärde. Riksbanken har sedan definierat detta som att penningpolitiken ska styras av ett inflationsmål på två procent per år. Vi menar att detta måste kompletteras med ett sysselsättningsmål som inte ska underordnas målet om prisstabilitet, vilket sker i dag. Vi tror också att en höjning av inflationsmålet till tre procent kan bidra till lägre arbetslöshet och en mer stabil ekonomisk utveckling. Det är Riksdagen som ska utforma målen för penningpolitiken. Utifrån dessa ska Riksbanken självständigt utforma den löpande penningpolitiken. Så skapas en tydlig ansvarsfördelning.

3 Ändra kommunernas årliga balanskrav så att det gäller över en konjunkturcykel. I en lågkonjunktur ställs kommuner och landsting inför ett svårt val mellan att antingen skära ner på kostnaderna eller höja kommunalskatten. Nödvändiga investeringar ställs in eller skjuts på framtiden. Sådana beslut förvärrar en lågkonjunktur. Dagens system skadar såväl kommunernas verksamhet som en balanserad samhällsekonomisk utveckling.

4 Inför samma regler för lån och avskrivningar för investeringar i staten som i kommuner och landsting. Det behövs möjligheter för avskrivningar och lånefinansiering av statliga investeringar i järnvägar, byggnader och bostäder. I dag redovisar staten kostnader för infrastrukturinvesteringar i den takt de uppstår vilket innebär att de direktavskrivs. Det är inte rimligt att dagens generation betalar kommande generationers investeringar. De senaste årens tågkaos beror bland annat på bristande investeringar orsakade av det stelbenta reglemente som råder.

5 Ersätt överskottsmålet i de offentliga finanserna med ett mål om balans över en konjunkturcykel. Det är inte rimligt att fortsätta spara när vi har massarbetslöshet. I stället för att betala av på en extremt låg statsskuld behöver vi investera för att stärka Sveriges långsiktiga tillväxtpotential och för att öka sysselsättningen.

6 Avskaffa systemet med treåriga utgiftstak. Detta har en tydlig ideologisk slagsida eftersom restriktioner finns för utgifter men inte för inkomster. Det gynnar den borgerliga regeringens omfattande nedskärningar i välfärden som kombineras med stora skattesänkningar. Utgiftstaken minskar möjligheterna att stimulera ekonomin och att möta reformbehov. Det är inte rimligt att utgifterna bestäms tre år i förväg och sedan inte får ändras. Oavsett om arbetslösheten ökar kraftigt eller inte så kan inkomsterna öka oväntat. Ett system utan utgiftstak ställer samma krav på budgetdisciplin och budget i balans.

Hög arbetslöshet är ett slöseri med samhällets resurser. De ekonomiska ramverken ska stödja – inte försvåra – en ekonomisk politik för full syssel sättning, jämlikhet och välfärd för alla.

Naturligtvis finns risken för att man med hög sysselsättning hamnar i en situation där man får en ökad eller hög inflation, vilket jag personligen tror är anledningen till att allianspartierna inte satsar mer på exempelvis utbildningar som fyller de behov av den ökade efterfrågan på mer kvalificerade anställningar.

Någonstans är det märkligt att det finns gott om arbeten på vissa håll samtidigt som det finns arbetslösa på ett annat håll. Även om självfallet inte alla kan klara av lämpliga utbildningar, så går det utan att tveka att få de båda grupperna att minska i antal. Om man nu är intresserad av att tänka långsiktigt.

Det resonemanget är också ett resonemang som förtjänar epitetet betonghäck...

Själv undrar jag om man inte ser riskerna alls med överhettning, när vissa får mycket mer pengar av det stora överskottet som kommer redan under det här året?

Den förda politiken skapar mycket tydliga och stora klyftor mellan högre utbildade/mer betalda och de som inte har samma möjligheter, eftersom politiken så tydligt gynnar de som inte tillhör utsatta, som oskyldiga barn. Något som flera fackförbund beklagar och även de saknar satsningar på exempelvis utbildningar för att få fram fler industriarbetare, vilket gör att vart femte industriföretag inte kan anställa de människor de har behov av. Det är värt att poängtera att även opolitiska bedömare gör liknande slutsatser, att det behövs satsningar på både infrastruktur och utbildningar:

Professor Magnus Henrekson, på Institutet för näringslivsforskning, menar att regeringen bör satsa mer på infrastruktur och utbildning.

–Man underskattar vilka stora behov som finns och vilken lönsamhet sådana investeringar leder till. Det är nödvändigt för att skapa jobb, påpekar Magnus Henrekson.

Även Cecilia Hermansson, chefsekonom på Swedbank, tycker att regeringen borde ägna sig mindre åt att betala av på statsskulden och i stället lägga pengarna på att ”utbilda arbetskraften och satsa på infrastruktur”.

Att företagen inte kan anställa är illa, och det påverkar skatteintäkterna i sig, men fortfarande så tycker jag ännu mer illa om sjukförsäkringen och hur svaga grupper hanteras. Att ens behöva läsa om hur barn få försörja sina sjuka föräldrar, trots att det inte går att sätta tidsgräns för sjukdomar, istället för att låta dem bli självständiga och ha en möjlighet att utveckla sina egna liv är beklämmande och definitivt inte värt ett modernt samhälle av idag.

Ett tydligt exempel är nyheten idag om Exportrådet ser potential i Sydkorea, som kan öka med 60-80% från Sverige.

Läser man på Svenska Exportrådets hemsida, så får man fram följande, angående exporten till Sydkorea:

Svensk export till Sydkorea har i snitt ökat med 6,7 procent årligen sedan 2005 och Sydkorea är idag Sveriges 26e största exportmarknad globalt, och den fjärde största i Asien efter Kina, Japan och Indien. Jämfört med andra ledande ekonomier är Sveriges export till Sydkorea förhållandevis låg samtidigt som potentialen för svenska företag är enorm. Sydkorea ligger i framkant på många områden där svenska företag är mycket konkurrenskraftiga.

Exportrådet har genomfört en studie för att beräkna effekten av frihandelsavtalet på svensk export och resultatet är en beräknad exporttillväxt på mellan 60-80 procent, eller 650-900 miljoner US-dollar. En sådan exporttillväxt skulle göra Sydkorea till Sveriges andra största exportmarknad i Asien, näst efter Kina.

98,7 procent av alla tullar kommer på fem års sikt efter införandet av avtalet att försvinna, 69,4 procent av alla tullar kommer att försvinna omedelbart när avtalet träder i kraft. Frihandelsavtalet täcker inte enbart in tullrestriktioner utan angriper även de så kallade icke-tariffera handelshindren, såsom lagar och standarder, som kommer att förenklas och harmoniseras. Denna del av avtalet kommer att stå för den huvudsakliga exporttillväxten.

Exportrådet ser störst potential inom branscher där Sverige redan har etablerat sig i Sydkorea: Bilindustri, tillverkningsindustri, maskinteknik, medicinteknik, kemikalier, metaller och elektronisk utrustning. På dessa marknader ser vi en tillväxtpotential på minst 60 procent (i vissa sektorer är potentialen över 100 procent).

Utöver dessa sedan tidigare etablerade branscher ser Exportrådet också en stor tillväxtpotential i sektorer där svenska företag har väldigt liten närvaro i dagsläget. Mer specifikt så har vi identifierat följande områden som särskilt intressanta: Livsmedel, jordbruksprodukter, konfektion och tjänsteexport.

Ser ni på någon exportmöjlighet där som inte behöver utbildning i grunden?

Lösningen, när det nu inte ska löna sig att röka och supa, verkar vara att de med liten eller ingen ersättning ska försöka hitta kraft för att orka smuggla alkohol och tobak, för där tycks det definitivt finnas en potential till stora inkomstkällor...

Eller möjligen att köpa ännu dyrare alkohol på krogen och tjäna mer pengar på att inte ge skolorna tillräckligt med pengar, med horribla exempel som behov av hörselskydd i skolbänken. (Läs gärna vad Aftonbladets skolgranskning kommit fram till så här långt).

Uppdaterat Inte bättre förr är DN-ledarsidans rubrik. Man glömmer också att det inte direkt var sämre förr heller, i synnerhet inte sett till hänsynen som togs till behövande människor och Sverige hade en, sett till omvärlden, bättre sjukvård, sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring än idag.

media e24 svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn exp exp exp exp exp gp gp gp gp gp ab ab ab ab ab hd smp smp skd skd skd skd nsk hd hd hd hd hd hd hd dag


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Är det så han tänker?

Om det är så som Borg säger att de kommunala lönerna är för höga och att det är ett hinder för fler anställningar, så är det väl läge att dra samma slutsats för alla skattebetaldas löner och för den delen för alla privata anställningars löner också?

Om Borg själv börjar med att halvera sin lön, så kan vi anställa en till person att hjälpa honom, och så blir det fler som får jobb på regeringskansliet också? Eller varför inte höja skatten lite också, så blir det ännu fler som får jobb.

Synd bara att privatieringarna anses höja möjligheterna för exempelvis lärare m fl att få högre löner, med tanke på att det går stick i stäv med det Borg förespråkar nu.

Media svd svt exp hd hd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Illavarslande

Jag noterar att vår finansminister inte tycker att politik är lustfyllt, utan att det är ansvarsfullt och fyllt av plikter.

Nu befinner jag mig politiskt sett, ur alla aspekter, miljontals mil från hans politiska uppdrag, men nog borde det väl vara möjligt att hitta viss njutning i att se att man tar beslut som förändra världen till det bättre, oaktat exakt vad man anser är det som faktiskt gör världen bättre, trots allt ansvar? Annars är jag inte säker på att man verkligen är rätt person på rätt plats.

Men visst, men en politik som både i landet och kommunerna är en politik som drar ner på behoven för den lilla människan, som akuta sjukdomar och skolan, så hade jag också haft svårt att känna någon som helst glädje...

Ett tydligt exempel är nerdragningarna hos Försäkringskassan, något som tar bort det personliga mötet för de människor som har en livsnödvändig kontakt med försäkringskassan.

Det är lätt att tro att det ska kunna ersättas med internet och telefonkontakt, men du glömmer direkt den lilla människan bakom ett sånt beslut. Den äldre personen som har svårt för internet eller invandraren som inte kan språket bra nog är några exempel på människor som definitivt redan utsatta grupper som nu utsätts ännu hårdare för diskriminering och får det svårare att ha den typen av kontakt med myndigheter som en medborgare i ett demokratiskt land defintivt ska ha rätt till.

Det finns redan en uppfattning, som jag i många fall delar, att det är svårt att nå myndigheter. Genom att lägga ner lokalkontoren så kommer de problemen att öka.

Artikeln länkad ovan, från GP, missar dock en poäng. Även om beslutet att lägga ner många lokala kontor är Försäkringskassan, så är den ett resultat av regeringens politik och ovilja att ge FK resurser nog att driva lokalkontoren för, och det trots att det är under en tid de får oerhört mycket kritik för deras  hantering av sjukskrivna.

Det ökar knappast rättssäkerheten eller tryggheten för någon av de som Försäkringskassan är en livsnödvändighet, där möjligheten att mötas av ett ansikte är något som gör vardagen lättare.

Eftersom regeringen uppenbarligen lämnat över skapandet av nya jobb till media och sjukvården till privata intressen i hög grad, så förväntar jag mig snart att det kommer fler tv-program av samma typ, som ska göra dig frisk som underhållning, istället för att ta det på så stort allvar att det kommer alla människor till del, som behöver det.

Eftersom det är flera partier som har eller är på väg att byta partiledare/språkrör så finns det en förhoppning om förändring i opinionen och ett tryck från oppositionen att man ska kunna förändra den idag allt mer orättvisa välfärden och få folks medvetande att vakna till liv om det.

Men tyvärr, så krävs det krafttag från flera partier och bättre ledning, för att nå ut till väljarna och inte låta sig styras av alliansens retorik, trots övertag i media. Jag hoppas på en tydlig och snar förändring på många plan, men jag är inte säker på att den kommer.

Media exp exp dn dn gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag ab svd svd svd svd svd svd hd hd hd hd hd skd skd nsk nsk nsk ab smp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Förstår de "tillgång och efterfrågan"?

Frågan är om dagens regering och Anders Borg förstår hur "tillgång och efterfrågan" fungerar?

Det är tveksamt när man läser ytterligare en gång om hur rot-avdraget ger smyghöjningar eftersom det plötsligt är en betydligt större efterfrågan på hantverkare, och med det kommer självfallet fusk dessutom, som jag upplever att man varit oförberedd på och inte verkar veta hur man ska hantera.

Visserligen förstår jag att man som husägare är glad för det hela, men eftersom husägare normalt sett är stadd vid god kassa så är det en märklig reform när man samtidigt nedprioriterar andra områden som är beroende av skatterna.

Visserligen påstods det att det tidigare skulle ge så mycket mer skatteintäkter att det inte bara skulle gå ihop, utan även ge överskott.

Men i den mån det stämmer så tycks det viktigare att hålla lägre skatter än en vettig skola, åldringsvård och liknande...

Tyvärr känns det som att oppositionen är förlamad av partiledarbyten och att ingen kräver några svar av mittenpartierna som fortsätter halka med de starka moderaterna och det finns egentligen ingen riktig diskussion om den politiska framtiden, som känns osäker för alla utom moderaterna.

Partier påstås vara mer än en samling idéer, men idag känns det tveksamt om de ens är det... Det påstått kreativa förslaget om att slå ihop Fp och C, som jag skrev om tidigare i veckan, som kom från deras ungdomsförbund, bemöts idag med frågan Varför kan inte CUF och LUF slås ihop för att visa vägen? Det bemöts med tystnad från ungdomsförbunden...

Det enda kreativa jag hört på en lång tid från oppositionspartierna eller de mindre partierna i övrigt är från gårdagens Aktuell som innehöll en taggad Josefin Brink, som konstaterade att det uppenbarligen går att få jobb i inom butiker och liknande att bli heltidsjobb i högre utsträckning, om man vill, om det inte handlar om affärer med övervägande kvinnlig personal...

Mer media exp svd svd ab ab skd nsk hd hd e24 e24


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Ska ni läsa en bra text idag...

Ska ni läsa en bra text idag, så läs då Mikael Nybergs på Aftonbladet Kultur som heter Kapitalets syndaflod:

Anders Borg talar myndigt om ”ansvarsfull ekonomisk politik”. Samtidigt har regeringen utverkat tillstånd i Bryssel att än en gång förlänga statsstödet till bankerna. Subventionerna motsvarar enligt Financial Times drygt 49 procent av BNP, ett av de största åtagandena i världen.

I stället för att nyttja sin kreditvärdighet till att låna pengar till investeringar i bostäder, utbildning eller alternativ energi går staten i borgen för bankdirektörer med en beprövad förmåga att sprätta bort pengar och själva ta för sig. De politiska partierna har i samförstånd satt förskolor och pensioner i pant. 

Vi måste nu, förklarar finansministern, “samla i ladorna” för nästa kris. EU har avblåst den keynesianska utflykten. Vi ska med tysk och svensk effektivitet spara ihop till de räntor och bolagsvinster som försörjer samhällets överdel.

Direktörsklubben European Round Table of Industrialists, ledd av Volvochefen Leif Johansson, föreslår reformer av de sociala trygghetssystemen ”för att uppnå en bättre balans mellan social sammanhållning och finansiell hållbarhet, till exempel genom att lägga större vikt vid patienternas ansvar för sjukvårdskostnaderna”.

”I sken av den ekonomiska verkligheten behövs insikt om att det finns saker vi inte längre har råd med,” skriver Fredrik Reinfeldt och brittiske premiärministern David Cameron i en gemensam artikel . Finansminister George Osborne har beordrat departementen att räkna på 40-procentiga nedskärningar.

Den underliggande, aldrig uttalade uträkningen är enkel: när den översta procenten fått sitt åligger det övriga medborgare att skruva ner anspråken

Ha det i åtanke när ni läser Anders Borgs uttalande om pengar till reformer för svenska folket och om att vara försiktig med att inte slösa för mycket med tillgångarna.

Även om jag i grund och botten tycker bra om det rödgröna samarbetet så visas det vid flera tillfällen att Vänsterpartiets samarbetspartier inte är riktigt så och att deras retorik kring pensionerna lämnar utrymme åt att inte alls öka pensionärernas tillgångar som de tidigare verkar ha velat.

Oavsett vad som ska betalas, så är det löntagarna som får betala. Frågan är bara om ni vill betala de absolut rikaste människornas inkomstökningar, eller vill ni betala vad pensionärerna är förtjänta av?

Jag noterar också att Färre sjukanmäler sig. Frågan är varför? För att det inte är någon idé även om man inte är frisk?

Mer media ab svd dn dn gp gp kb


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Annonser från BloggPartner

Måtte jag slå honom i alla fall...

Jag hade helt missat att Anders Borg, ni vet finansministern, hade ett förflutet som orienterare.

O-ringen har onekligen levt, i min ögon, lite i medieskugga från de nationella medierna (vissa lokala medier är dock oerhört duktiga, inte minst där o-ringen tävlingarna brukar gå) och det är nog en god tanke att bjuda in kända människor, som Anders Borg. Oavsett om de springer eller inte, så blir det något för media att ta upp.

Dessutom verkar det som om Anders Borg kommer att delta under söndagens tävlingar.

Själv är jag ju inte känd nog, knappt ens på det lokala planet, för att få några vip-inbjudningar.

Men skulle jag och Borg hamna i samma klass så ska jag göra vad jag kan för att inte hamna bakom och kunna konstatera att jag är bättre än finansministern :)

Mer media na mn


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Annonser från BloggPartner

Jag vet inte vilket som är värst...

Jag vet inte vilket som är värst, ett parti som eldar upp 100 000 kronor eller en allians som stillatigande ser på när orättvisorna ökar, här i form av fortsatt mer ojämlikhet i skolans värld, där det fortsätter att göra skillnad på barn och barn.

SCB:s undersökning sträcker sig från 1990 till 2008. Under början av denna period blev ungdomsskolan till stor del en kommunal angelägenhet och senare genomgick friskolan en explosiv ökning. Det är också här de främsta förklaringarna till betygsklyftan ska sökas, anser Lärarfacket. 

Att det finns stora kommunala skillnader på skolområdet är ingen hemlighet. Skolverket har också slagit larm om sprickor i likvärdigheten. Tydligast kan nog ändå senare tids utveckling ses i spåren av friskolevurmen. Splittringen av det svenska skolsystemet i en allt mer utarmad kommunal skola och AB friskola, har ändrat utbildningsförutsättningarna på ett dramatiskt sätt. Här har forskare kunnat konstatera tilltagande segregation och klasskillnader. Ett slags bekräftelse av forskning som tidigare till exempel funnit att elever från välbärgade miljöer får högre betyg än elever från arbetarhem, även när deras begåvning gett anledning att vänta ett annat utfall.

Regeringen påstår att de ska satsa miljarder på skolan nästa år, men frågan är om det i huvudsak kommer att handla om en satsning på att få fler företag inom skolbranschen att kunna tjäna pengar, eller om det handlar om att se till att det i slutändan faktiskt blir en bra skola som ger alla samma möjligheter att lära sig och gå vidare med sina kunskaper mot högre mål?

Den enda trösten är att Borg säger sig vilja ha en bred politisk lösning och jag hoppas verkligen att han, eller vem som än styr finanserna i landet efter valet, står fast vid det. Det ger antagligen mer långsiktighet än andra lösningar.

Missförstå mig rätt, jag vill självfallet har rödgröna lösningar på allt. Men å andra sidan så ser man tydligt hur snabbt mycket kan rivas upp vid ett regeringsskifte...

Vad det gäller F! pengareldande så går det att konstatera att de pengarna, så länge vi inte talar om monopolpengar, naturligtvis gjort mer nytta på många andra ställen än som förkolnade rester.

Mer media sds dag exp gp gp dn


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Annonser från BloggPartner