Från dagens Smålandsposten:
Klövdjuren betydligt dyrare än
rovdjuren för skattebetalarna
Det är tragiskt att någon väljer att
döda ovanliga djur som lodjur, likt det som hittades i Åsnen.
Lodjuret är ett skyggt djur som sällan attackerar boskap och helst
äter vilt. Det är lättare att förstå de problem fårägare kan
få med varg.
Men vargen går att hantera. Värmland
är ett av landets mest vargtäta områden, med 26 revir. 2013 hade
man i Värmland drygt 17 000 får, enligt Jordbruksverket. Men bara 3
vargangrepp 2012 och 6 stycken 2013.
Enligt Maria Falkevik, rovdjursansvarig
på Länsstyrelsen och Gunnar Glöersen, jaktvårdskonsulent vid
Jägarförbundet, båda i Värmland, beror det på den utbredda
rovdjursstängslingen.
Det sägs att rovdjursstängslingen
begränsar möjligheterna för människor att röra sig i naturen. Vi
som rör oss ute i naturen ser många stängslingar runt
nyplanteringar som ett skydd mot klövvilt. En stängsling som är
för hög för människor att ta sig över.
Ett annat
argumentet är hög kostnad för samhället, t ex via de bidrag som
betalas för rovdjursstängsling. Enligt den senaste
Rovdjursutredningen och riksdagens utredningstjänst så är den
sammantagna kostnaden för rovdjuren 160 miljoner. Det finns andra
utredningar från personer i jägarförbunden som hävdar att summan
är 900 miljoner.
Det är visserligen höga summor, men
samtidigt så nämns sällan vad kostnaden för samhället är för
övrigt vilt.
Förra året skedde det 46 000
viltolyckor i Sverige. Enligt Anders Sjölund på Trafikverket så
kostade olyckorna samhället 4 miljarder kronor (ungefär samma summa
som all sjukvård kostar under ett år i Kronoberg). I den summan
ingår inte egendomsskador och Sjölunds bedömning är att inte alla
viltolyckor blir klassade som viltolyckor hos polisen. Forskaren
Andreas Seiler på Sveriges lantbruksuniversitet, har för sin del
räknat ut att en älgolycka kostar samhället minst 200 000 kronor.

Till kostnaden tillkommer det
ytterligare en miljard, för reparationer av bilar efter viltskadorna
samt höjda försäkringspremier som drabbar privatpersoner. Bara i
Kronoberg kostade viltolyckorna bilägarna och försäkringsbolagen
56 miljoner.
Idag finns 5 miljoner bilar, 9,5 miljoner
invånare och nästan 400 000 älgar innan älgjakten. Går vi till
60-talets början så hade vi 1,5 miljoner bilar, 7,5 miljoner
invånare och sannolikt under 200 000 älgar. Älgens ökning beror
hur skogen sköts (det blir mer föda idag) och hur man jagar. Det är
ingen slump att det sker många viltolyckor idag när älgar och
bilismen ökat kraftigt.
Ett sätt att skydda sig är via
viltstängsel. Det kostar 400 000 kr/km att sätta upp och 2 000
kr/km i underhåll per år. Trots kontakter med Trafikverket kan de
inte ge uppgifter på hur mycket stängsel som sätts upp och
underhålls. Men med tanke på hur mycket stängsel man ser utmed
vägarna inser man att summan blir hög.
Den svenska
skogsbrukens forskningsinstitut, Skogforsk, har räknat ut att 15% av
virket förstörs av älg, det vill säga 23 miljarder i minskad
försäljning, utöver missade skatteintäkter via färre anställda
inom skogsindustrin.
Det sägs ibland att rovdjur inte passar
in i dagens samhälle. Frågan är i så fall om något vilt gör det
och om alla är beredda att betala så mycket som älgstammens
storlek kostar skattebetalarna idag? För att inte tala om de olyckor
med personskador och ibland dödsfall som sker.
Mitt förslag
är en rejäl minskning på antalet klövdjur, för att hålla nere
både samhället och individernas utgifter.
smp
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!