tisdag 23 augusti 2011

Varför bara rovdjurspolitiken?





Svar till Andreas Carlgren m fl 23 augusti på debattsidan hos bland annat Smålandsposten, där man skriver om Svensk rovdjurspolitik ska bestämmas i Sverige.

Carlgren och kompani skriver bland annat följande angående rovdjurspolitiken.

Att den "tar hänsyn till lokala sociala och ekonomiska förhållanden."

Ja tänk om man resonerat likadant i fler frågor, som vad det gäller sjukskrivningar, arbetslöshet och de ersättningar från försäkringar människor har betalat in mer till än vad som betalas ut, eftersom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna inte, sen flera år, betalar ut lika mycket som de får in, och blir en dold skatt. 

Men det är klart, det påverkar ju betydligt fler människor än vad rovdjurspolitiken gör, så då spelar det uppenbarligen mindre roll...



Sen fortsätter man med att "Det ska vara en politik som är lokalt förankrad och avspeglar regionala skillnader, inte på stelbenta och centralistiska direktiv från Bryssel."

Byt ut Bryssel mot Stockholm... Även inom arbetslösheten finns det regionala skillnader, som borde få påverka och inte styras av stelbenta och centralistiska direktiv från Stockholm...

Jerker Nilsson, Vänsterpartiet, Älmhult


(Obs: Det första och sista fotot är mina egna. De får användas i icke-kommersiella sammanhang, om man talar om att jag är upphovsmannen och länkar tillbaka till detta inlägg. Det i mitten är inte mitt och får inte användas. Däremot använder jag det med upphovsrättsinnehavarens tillåtelse. Dock vill vederbörande vara anonym.)

mer media smp ab svd svd svd svd svd svd dn hd gp dag dag skd skd nsk



Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

1 kommentar:

  1. De förändringar som regeringen beslutat rörande varg efter kritik från EU medför att det tar längre tid och blir dyrare att nå gynnsamt bevarandestatus. Det hade för vargens långsiktiga bevarandestatus varit bättre om regeringen inte gjort dessa framtvingade ändringar.
    Enligt rovdjursutredningen SOU 2011:37 är det för att nå acceptabelt bevarandestatus prioriterat att sänka inaveln och först när detta gjorts skall antalet höjas.
    Licensjakten 2010 och 2011 verkar ha sänkt inaveln och jakten 2012 skulle sänkt den ytterligare.
    Sänkningen av inavel av en tillförd (eller invandrad) varg blir större om antalet befintliga vargar är lägre.
    Går man från licensjakt till ren skyddsjakt så sänks inte inaveln utan ökar istället pga "genetisk drift".
    Ökar man antalet så minskar effekten av varje ytterligare genom naturlig immigration eller utplantering tillförd varg. Det tar alltså längre tid och högre kostnad att uppnå en given inavelssänkning. Det blir svårare och mer tidsödande att uppnå gynnsamt bevarandestatus.
    Detta visar att EUs regler inte är tillräckligt flexibla och EU för stelbent för att driva art- och habitatdirektivet mot Sverige på sätt som nu skett. EUs inblandning motverkar sitt syfte!

    SvaraRadera