Facebook och politiken

Jag skrev om sociala medier som reklampelare för politikerna för några dagar sen under rubriken Frågan är hur stor roll just Twitter spelar?

Det samma går att säga om Facebook, möjligen med det förbehållet att det är betydligt fler människor aktiva på Facebook, eftersom det går att använda även om man är relativt inaktiv själv. Det gäller dessutom att komma ihåg att Facebook främst används av sociala skäl och inte politiska, vilket gör gruppen människor som skiter i politiker på Facebook milt sagt stor.

SvD skriver om hur facebook växer som kampanjkanal och tar som exempel på Facebookgruppen Gör Birgitta Ohlsson till EU-minister, med 450 medlemmar (481 skrivande stund).

Visserligen kan det ligga något i att det är viktigare med engagemang än många medlemmar, men det går inte så totalt att bortse från att antalet medlemmar också visar på hur stort intresset är.

Intresset för Birgitta Ohlsson som EU-minister känns milt sagt väldigt svalt om man börjar jämföra med gruppen Bevara och beskydda vargen, som har drygt 22 000 medlemmar, Vi som protesterar mot regeringens nya sjukförsäkringssystem med snart 6 300 medlemmar, Stoppa utförsäkringarna med över 8 000 medlemmar, Avsätt den borgerliga regeringen med drygt 5 500 medlemmar och Sverigedemokraterna i riksdagen - Nej tack med hela 295 000 medlemmar.

Ja till och med mitt eget partis allt annat än populära partiledare har fler medlemmar i Lars Ohly for president än vad Birgitta Ohlsson har.

Med det kan man säga mycket, det går både att kommentar den ofta förekommande kommentaren att journalister oftast är så vänstervridna att det påverkar det som skrivs (trots att politiska och ekonomiska skribenter inte är det i så hög grad), vilket inte stämmer här.

Det går också att göra sig lustig över att Sd som säger att de säger vad "vanligt folk tycker", trots att deras egen grupp samlar ungefär 5 000 jämfört med de 295 000 som är emot dem.

Det viktiga är kanske att inte helt och håller varken överskatta, eller underskatta, Facebook och bloggar (även om jag själv som sagt tycker att de flesta överskattar just Twitter).

Men just nu med flera generationer som inte har tagit del av de sociala nätverken och bloggarna så finns det gott om människor, för att inte säga en tydlig majoritet, som inte alls tar del av politiken på annat sätt än de traditionella sätten.

Enfrågepartierna, som drar till sig många yngre människor, nämnde jag i Frågan är hur stor roll just Twitter spelar? och jag är helt övertygad om att varken PP eller Sd varit så stora som de är utan internets existens.

Sd hade fortsatt vara den Ortodoxa minoritetsgrupp de egentligen är, utan att inse det själva och Piratpartiet hade inte startat upp överhuvudtaget.

Någonstans är jag övertygad om att tiden kommer att komma för de sociala medierna, men det krävs minst ett årtionde till innan det är den viktigaste informationskällan för en majoritet av svenskarna.

Mer media sds svd  svd smp