Jag var på Framtidskommissionens regionala konferens i Hässleholm 2 april, för att diskutera framtiden för Vänsterpartiet.
Syftet med att skapa en Framtidskommission går att läsa på deras hemsida och är bland annat följande:
- Gruppen ska formulera målsättningar och strategier för partiets roll, inriktning och organisatoriska utveckling de kommande tio åren.
- Gruppen ska under sitt arbete hämta in kunskap, erfarenheter och idéer från partimedlemmar och partiorgan, andra organisationer och enskilda i och utanför Sverige.
- Gruppen har full frihet att utforma arbetet rent praktiskt. Vill gruppen använda sig av enkäter, referensgrupper, seminarier, workshops och liknande står det dem fritt. Innebär något föreslaget arbetssätt kostnader utöver budget får gruppen ansöka om ytterligare medel hos VU.
Konferensen började med att Ida Gabrielsson, ordförande i Ung Vänster och Framtidskommissionens sammankallande höll ett föredrag om kommissionens uppdrag, bakgrund och vad partiet ville ha ut för resultat av deras arbete.
Sen fortsatte Mattias Håkansson, informationssekreterare från Vänsterpartiet, med att presentera en undersökning som man gjort över nya, gamla och tidigare sympatisörer och medlemmar till Vänsterpartiet.
En av de viktigaste uppgifterna är att nå ut med vårt politiska budskap konstaterades det redan från början och upplevelsen från många är att det har misslyckats.
En prioritering som Ida lyfte fram var att göra mer utomparlamentariskt arbete, eftersom det syns mer än vad det syns när man går på aldrig så många möten.
I flera andra länder finns det exempel på hur man har valt att hjälpa till med att t ex lära ut självförsvar, hjälpa människor med juridiska frågor, nattvandringar på stan och liknande saker, samtidigt som man ser till att aktivt föra fram budskapet om en förändring så att de här sakerna inte behövs göras av frivilliga krafter.
Kommissionen ska sammanställa 50 liknande exempel i sin slutrapport som ska komma till hösten.
Ytterligare saker som togs upp var följande:
När man talar om politiker så ska man försöka undvika floskler och slagord, utan använda ord som vanliga människor kan relatera till så att så många som möjligt förstår.
Undvik splittringar och interna bråk, ofta om småsaker och försök vända sig mot gemensamma motståndare istället.
Man ska försöka sprida kunskap både uppifrån och ner, samt nerifrån och upp inom partihierakin i Vänsterpartiet, något som inte fungerat bra alla gånger.
Kongressen bör vi alla skicka motioner till, men det är bra om man håller sig till större faktiska politiska frågor, än exempelvis matfrågor om maten på kongressen och det kommer att komma ett strategidokument för motioner till kongressen.
Att vi ska försöka vara där folk är. Finns det en organisation eller förening så är det bra att vi syns som politiker, även om vi inte utför något direkt politiskt arbete, utan sysslar med föreningsarbete.
I dagsläget är det många Saco-medlemmar som är aktiva politiker, eller möjligen människor utan jobb eller som är sjukskrivna. Det finns ett glapp inom LO-förbundens representanter, där normalt sett en stor del av våra väljare finns, som inte är representerade i så hög utsträckning inom Vänsterpartiet som är önskvärt.
Försöka stärka kvinnorna inom Vänsterpartiet. Tidigare har det funnits konferenser om feminism, som inte borde räknas som något som är riktat till kvinnor enbart, utan är något som borde riktas till män också. Försök istället skapa kvinnonätverk och försök utbilda de som är ovana i alla typer av frågor och försök driva på för jämställdhetsplaner för kommunerna.
Enkäten som presenterades tog upp ett antal olika saker om våra nuvarande och tidigare medlemmar.
Grundpolitiken, det vill säga Vänsterpartiets syn på välfärd, var den huvudsakliga anledningen till att människor valt att göra ett aktivt val och bli medlem och/eller aktiv inom politiken.
Många är nöjda med politiken, inte minst på ett lokalt plan och att Vänsterpartiet är ett alternativ inom politiken. Många var däremot missnöjda med den rödgröna satsningen.
Intern organisation fungerade oftast bra på det lokala planet, men kontakten till de nationella politikerna upplevdes som sämre. Det som saknades var ofta kunskap och utbildningar.
Utåtriktade arbetet fungerade bra i valrörelsen men det behövs synas mer mellan valen. Man ska försöka tänka på språket och retoriken, för att inte upplevas som för svåra att förstå. Många upplever att det är svårt att veta vilka forum som existerar att agera politiskt på. Även saker som tidsbris och avstånd försvårar.
Utbildningsbrist känner många av och de flesta utbildningarna som finns handlar om politik och många önskar sig även om organisatoriska och metodiska frågor. Kort sagt så önskas mer utbildning om så mycket som möjligt.
Efter lunchen, eller till och med under den, så hade vi gruppdiskussioner. Vi diskuterade utifrån hur vi tycker att Vänsterpartiet ska agera för att stärka sin position på både central och lokal nivå, hur vi ska göra för att nå ut med våra åsikter, vilka exempel det fanns på att lyckade aktiviteter samt vilka områdens som bör prioriteras på kortare sikt.
För att stärka organisationen behövs, utöver utbildningen och möjligheten att öka informationsflödet både uppåt och nedåt, som jag har tagit upp redan, också bättre sökfunktion till den nationella hemsidan, mer stöd till mindre organisationer, mer info till nya medlemmar och kunskap om hur man bemöter media.
Det behövs också en insikt från Vänsterpartiet centralt att det är stora skillnader i de lokala organisationerna, där det på vissa ställen bara är ett par tre stycken aktiva och på andra flera hundra. Det behövs olika sätt att driva de föreningarna på och hantera information på.
Att nå ut bättre behövs också. Det kan behövas en enda person som är den som vänder sig till media och söker upp media, så att det verkligen blir gjort. Det är för viktigt för att låta media missa att det finns en vänsterpartist eller en lokalorganisation som har en åsikt.
Det finns risk för att låta styrelsen ta för mycket beslut, som riskerar att utesluta medlemmar från beslutandeprocessen, i synnerhet i lokalorganisationer med få medlemmar.
Ta reda på vad varje enskild medlem har för specifika kompetenser och se till att utnyttja dem. T ex kan någon göra bra trycksaker, så se till att den personen får sköta det så det ser så professionellt ut som möjligt.
Använd dagstidningarnas kommentarsfält och möjligheten att få bloggarna att bli länkade från nyhetsartiklarna i webmedia för att nå ut. Vissa större organisationer organiserar sms-kedjor om att ge sig ut för att kommentera specifika artiklar. Det når människor som inte aktivt söker information om Vänsterpartiet i sig.
Vänsterpartiet på vissa orter har en tidning/flygblad som ges ut efter varje fullmäktige för att visa vad som sades och vad för politik Vänsterpartiet förde, som delas ut på gator och i brevlådor.
Prioriteringar framöver. Det som bör prioriteras på lite sikt är dock att arbeta för att minska och diskutera arbetslösheten, som av många upplevdes som det största problemet. Vänsterpartister är ibland lite dåliga på att inse att även den privata sektorn av jobb behövs och att det skapar en bättre ekonomi för oss alla.
Jerker Nilsson, Vänsterpartiet Kronoberg
Fler bilder från Framtidskommissionens konferens
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar