Mitt första Kommunfullmäktige

Jag var för första gången på lite mer allvar med om mitt första landstingsfullmäktige, som tjänstgörande för ett litet tag sen. Tidigare har jag bara fått hoppa in lite på slutet. Men nu senast så drog det ut så långt på tiden att det måste rört sig om över fyra timmars tjänstgöring.

Precis som jag skrev då, så var det i måndags "Ett litet steg för mänskligheten men ett rätt stort steg för mig" när jag var tjänstgörande för första gången överhuvudtaget i kommunfullmäktige i Älmhult.

Jag var definitivt lite nervös här också, inte minst för att jag insåg att jag skulle behöva prata och argumentera betydligt mer än min korta fråga i landstingsfullmäktige.

Det var visserligen bra att det första jag fick gå fram att göra var att läsa upp Motionen om ökad demokrati, eftersom det egentligen bara består av att gå fram och läsa upp den. Visserligen så önskade jag att jag skrivit den betydligt kortare, men ändå... :)

Det togs visserligen ett par stora frågor, i synnerhet i kronor räknat, i form av centrumplanen och angående avtalet av Ikea och Ikanos köp av den mark som ska bli det nya handelsområdet i Älmhult, där nya Ikea-varuhuset kommer att stå.

Den stora frågan tidsmässigt blev istället, vilket inte var helt oväntat eftersom partierna lekte "Hela havet stormar" sett till vilka allianser de sitter fast i vanligtvis, den om framtida regionbildningar och om vi ska vara med Skåne eller inte.

I själva verket var det egentligen en fråga om vi alls skulle börja på den processen eller inte. Det tog drygt 1 1/2 timme att få 15 inlägg att diskutera igenom det hela.

Själv var jag uppe vid två tillfällen, och använde bland annat metaforen kring att jag gifter mig inom kort av kärlek, men att jag naturligtvis inte skulle gifta mig med någon som inte kan sköta sin ekonomi. Region Skåne, till skillnad från Kronobergs län, där till och med borgarna kan höja skatten när ekonomin inte fungerar, har dålig ekonomi och är helt enkelt ingen partner man vill gifta sig med. Det är en sak om det är någon som är fattig, men ändå kan sköta ekonomin. Men så är inte fallet här.

Det som var intressantast med den här diskussionen var egentligen att det till sist bara var de två stora partierna, sossarna och moderaterna som tillsammans med folkpartiet som var för ett sammangående med Skåne.

Övriga partier, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centern, Sd och mest förvånande av alla Kd, ställde sig bakom Centerns yrkande om att skjuta upp det hela. Men när det inte är mer än 16 mandat för de partierna, så kör naturligtvis de andra partierna över oss utan problem.

Tråkigt tycker jag och mest för demokratins skull, eftersom det faktiskt inte finns någon som helst folkopinion för att vilja gå ihop med Skåne, inte ens från skåningarnas sida...

Tyvärr så gjorde tiden den här diskussionen tog att luften lite gick ur det hela sen, och det blev lite avslaget sen när våra frågor kom upp, även om jag gjorde så gott jag kunde.

Vår interpellation angående varför man ställer så få krav i annonserna på anställda "dagmammor", som det hette förr kom upp ett litet tag senare, och den går att läsa Här.

Svaret kom från Bodil Hansen skriftligt och går att läsa här nedan:

Svar på Interpellation från Predrag Jankovic

./. angående utbildning och krav på dagbarnvårdare.

Vi har andra krav på personal på förskolan vid nyanställning än vid nyanställning av dagbarnvårdare, men samma möjligheter till kompetensutveckling som för personal i förskolan. Vid anställning i förskolan står det i annonsen att vi kräver utbildad förskollärare i övrigt är annonserna likvärdigt utformade.

I begreppet ”ha erfarenhet av arbete med barn” kan det finnas flera olika kunskapsbakgrunder t ex utbildning till barnskötare eller förskollärare eller ofta fortbildningar inom yrket under tidigare anställningar. Vi kräver också att personen skall arbeta utifrån förskolans läroplan och barnens behov. Förskolans läroplan reglerar bl a vad det pedagogiska arbetet skall innehålla vad det gäller språk, matematik, naturvetenskap och teknik.

Inom kommunens verksamhet genomförs också fortbildning av all personal, även de som arbetar inom pedagogisk omsorg. Sådan som genomförts är utbildning omkring nya läroplanen, matematik, språkutveckling, naturvetenskap, m m

Som vid alla anställningar genomförs intervjuer med de sökande för att bekräfta kompetens och lämplighet för yrket.

Från tre års ålder erbjuds alla barn allmän förskola med pedagogisk verksamhet 15 timmar per vecka . 4 – 5-åringar som har sin placering i pedagogisk omsorg hos en dagbarnvårdare deltar 2 – 3 dagar per vecka i verksamhet på Haga förskola för att utveckla barnens lärande.

Dagbarnvårdarna har tillhörighet till en förskolechef som ansvarar för kvaliteten och utveckling av verksamheten. Även dagbarnvårdare genomför planeringsdagar där personalen får fortbildning under ledning av förskolechefen.

Dagbarnvårdarna arbetar också en del tillsammans med sina barngrupper.

All personal som arbetar inom skolans område skall lämna registerutdrag ur belastningsregistret.

Älmhult 2011 10 28

Bodil Hansen

Jag tyckte det var ett mycket märkligt och konstigt svar, som inte riktigt besvarade frågan "Varför", utan som mest konstaterade ATT det var så man gjorde...

Mitt svar var följande:

Dagbarnvårdare Annons - svar

Varför andra krav på personal på förskolan som är hårdare än för dagbarnvårdare som stora delar av veckan arbetar själv, besvaras inte i Hansens svar. Däremot konstateras att så är fallet.

Märkligt att fråga efter någon som kan få samma kompetensutveckling som övriga, enligt svaret, framför att anställa någon som redan har kommit en bit på vägen.

I pedagogisk omsorg, som är det moderna namnet på familjedaghem eller dagmammor, går barn från 1 år.

I svaret nämns bara 4-5 åringarna, som 2-3 dagar per vecka får besöka Haga förskola för att utveckla sitt lärande.

Finns det någon pedagogisk utbildad personal som bryr sig  om 1-3 åringarnas utveckling?

Vad det gäller 1-3 åringarna så är exempelvis språkutvecklingen viktig. Det är också viktigt att se hur motoriken fungerar, något som även det påverkar språkutvecklingen.

Dåligt utvecklad motorik i barnaåren kan ge språkproblem (läsinlärning) i skolåldern. Något som en utbildad person har bättre möjligheter att upptäcka än en med enbart erfarenhet av barn.

Och då är vi ändå bara inne på barn som inte har uttalade problem i hemförhållandena eller liknande. 

Att söka tydligt efter någon förskollärarutbildning och inte enbart erfarenhet av arbete med barn ökar dessutom möjligheterna att uppmärksamma de unika behov varje barn som individ ska få tillgodosett enligt skollagen, som är vad verksamheten ska utgå från.

Att däremot ha personal utan utbildning bland personal som är utbildad har bättre möjligheter att ge fortsatt god pedagogik.

Jerker Nilsson , Vänsterpartiet

Jag tycker aldrig att Hansen kom vidare med något vettigt svar därefter heller, utan hänvisade till att det var svårt att hitta utbildad personal, vilket jag är väl medveten om. Men självfallet så kan man ändå välja att formulera att man föredrar de med utbildning och istället försöka sätta in de utan utbildning på förskolor med utbildad personal, något som är mycket lättare att få att fungera, än om de ska jobba själva merparten av tiden.

Sista frågan gällde en interpellation som Predrag ställt, som går att läsa här, om hur barnfattigdomen ser ut i Älmhult. Att han ville ha den som interpellation berodde på att han ville ha en bred diskussion kring lösningarna på det, istället för enbart som en enkel fråga, som inte innefattar någon diskussion mer än med den som svarar på frågan.

Ordföranden i Socialnämndens svar såg ut så här:

SVAR PÅ INTERPELLATION OM BARNFATTIGDOM 

Predrag Jankovic ställer i en interpellation 2011-10-18 frågan hur situationen ser ut i Älmhults kommun vad gäller barnfattigdom.

Svar:

Antalet barn i ekonomiskt utsatta familjer kan antas, liksom i landet i helhet, ökat sen 2007.

En fördjupad redogörelse finns i en bilaga sammanställd av IFO/OF-chef Perarne Petersson.

För att definiera begreppet utgår vi från Rädda Barnens rapport ”Barnfattigdomen 2010”, där familjer som har låg inkomst eller försörjningsstöd räknas som fattiga. Barn betyder i detta fallet de som är under 16 år. Rapporten speglar situationen fram till 2008.

Av tabellerna på sista sidan i bilagan kan vi utläsa att Älmhults kommun haft en ökning från 218 barn (6,6 %) 2007 till 231 barn (7,1 %) 2008. För följande år har vi gjort antagandet att förhållandet mellan antalet barn i familjer med försörjningsstöd och de som har låg inkomst är detsamma och beräknat antalet till ca 330 barn 2009 och ca 350 barn 2010.

Eftersom, per definition, alla barn i familjer med försörjningsstöd räknas som ”fattiga”, kan Socialnämnden inte påverka dessa siffror inom försörjningsstödets ramar. Våra åtgärder koncentreras istället på att, tillsammans med andra aktörer, som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, göra vägen tillbaka från ett utanförskap så kort och enkel som möjligt.

Älmhults kommun som helhet har ett ansvar att skapa förutsättningar för ett väl fungerande näringsliv och en differentierad arbetsmarknad.

Vidar Lundbäck

Ordf. i Socialnämnden

Svaret var lite knapert att diskutera kring och både jag och Predrag glömde helt bort, tyvärr, att den ursprungliga interpellationen från Vänsterpartiet enbart frågan om hur det ser ut i Älmhult, angående barnfattigdom, vilket gör att det är den enda frågan som kan diskuteras, vilket gjorde mitt svar omöjligt och ordföranden gjorde tyvärr rätt som avbröt mitt svar, som såg ut enligt nedan:

Barnfattigdomen svar på interpellation

Vi valde att ta fram en interpellation istället för en enkel fråga som Predrag först tänkt sig. Anledningen är att få fram en bred diskussion kring lösningarna.

Tyvärr inget svar om hur vi ska lösa problemet eller försöka minska det.

några saker man kan göra för att motverka barnfattigdomen.

Samhället ska försöka ge så mycket som möjligt gratis till alla barn. Som god vård/barnpsyikatir, glasögon, medicin, ungdomsmottagningar, fritids m m

Gärna frukost i skolan, avgiftsfria kultur- och musikskolor, förstärkt vuxenutbildning eller höjd norm för ekonomiskt bistånd som gynnar barnens föräldrar som ofta är orsaken till barnfattigdomen, ha max 20 elever per klass, låta barnen bestämma mer över skolans fysiska utformning gör att de känner mer ansvar och förstör mindre.

Ha barnomsorg som motsvarar kravet på arbetstider, så att föräldrarna verkligen kan jobba och ta vilka jobb som helst. Ta bort t ex vårdnadsbidrag så att alla barn kan få komma ut i förskolan och påbörja en tidigare utveckling.

Skapa lagändringar så att kronofogde och  socialtjänst måste samarbeta innan vräkningar eller utmätningar. Även en förälder som inte har barn som bor hos sig ofta påverkas barnet negativt om föräldern plötsligt inte har något hem alls och aldrig kan ta emot barnet.

Försök ha låga inträden eller gratis inträden på bad och liknande, i synnerhet under loven då fattigdomen blir tydligare. Ha många övriga aktiviteter vid loven.

Se över fritidsbidragsreglerna så att föreningar som inriktar sig mot barn och som tar ut liten eller ingen avgift ges större möjlighet att få med de barn till fattiga föräldrar som har svårast att hitta till föreningsverksamheten.

Underlätta spontanidrott och ha lekplatser, isbanor, utegymnastikredskap och gärna en utrustningsbank, så att barn inte blir hemma för att just de inte har några skridskor att följa med på friluftsdagarna med.

Jerker Nilsson Vänsterpartiet

Men det är inte värre än att vi båda har lärt oss en läxa och frågan i övrigt är ju bara att lyfta igen, om än med en bättre formulering, och lösningarna har vi faktiskt möjlighet att bestämma över också och det hoppas jag att alla vill.

Roligast, utöver att jag hade mer mod än jag någonsin trodde som barn att jag skulle få att tala inför människor (även om det naturligtvis inte var bra som så), var allt beröm som strömmande in från andra partiers representanter över hur bra förslaget kring Motion om ökad demokrati i Älmhults kommun.

Den är jag stolt över att vara författaren bakom och stolt över att mina partikamrater direkt anammade och tyckte var bra!


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!