Var är ni alla andra dagar?

Det senaste inlägget här jag skrev var om Wikileaks och hette Yttrandefriheten ska endast krävas i andra länder, exempelvis Kina.

Men även när det gäller just Kina så tycker jag det finns mycket märkligheter från inte minst svensk media och svenska politiker.

Det finns gott om uppmaningar om att kritisera Kina och inte vara för undfallande mot dem, nu när det är så att fredspristagaren inte får komma hit, utan befinner sig fängslad i Kina.

Med tanke på alla reaktioner Kina visar upp tack vare Nobelpriset så är det tydligt att de verkligen tycks uppleva den negativa uppmärksamheten som oerhört jobbig.

Frågan är då bara varför media, företrädesvis mer eller mindre påstått liberala människor, nästan enbart yttrar sig en dag som den här?

Läs gärna följande artiklar:

Den tomma stolen - Stå upp mot Kinas senaste utpressningskampanj, från DN:s ledarsida

Försiktigt tassande kring den kinesiska makten - Skånskans ledarsida

Västvärldens ledare måste visa stöd för kampen för mänskliga rättigheter i Kina av bland annat Lennart Sacredeus från Kd.

Som en logisk följd så borde Wikileaks som organisation få fredspriset nästa år. För precis som året fredspristagare skriver så lever det fria ordet på internet. Hans text och exemplet Kina visar mycket tydligt varför ett faktiskt fritt internet och organisationer som Wikileaks inte bara behövs utan faktiskt också bör uppmuntras för att fortsätta tillåta det fria ordet.

Och som jag skrev tidigare i veckan så är jag övertygad om att risken för krig är betydligt mindre med fler sanningar och färre lögner, något som borde vara helt i fredspriset till Nobels äras tankegång. Men så länge det är natopräglade politiker som tagit över nobelsfredspris lär det inte bli någon förändring åt ett vettigt håll...

Även de gånger de kritiserar och avslöjar väst, och inte bara  diktaturstater som väst gärna gör affärer med och låter tjäna pengar på oss.

Det är skönt att se att Nobelpristagare Liu Xiaobo själv tror på Kinas frihet. Själv är jag betydligt mer pessimistisk. Varför ska man vilja lägga ner diktaturen när den går så bra och understödjs av västmakterna som behöver billig arbetskraft?

Frågan är var kritikerna idag är alla andra dagar?

Uppdaterat Som svar på tal så kommer idag några mycket bra artiklar som faktiskt visar att det finns ett antal människor som reagerar, även om de i vissa fall står långt från mig politiskt sett.

Två moderater, i form av Karl Sigfrid och Mary X Jensen, i Sverige bör fördöma USA:s övertramp:

Situationen som denna visar vilka som tror på yttrandefrihet bara när det bekvämt och vilka som gör det på riktigt. Nu har Sverige möjlighet att göra skillnad genom att gå mot strömmen och stå upp för det självklara - att en liten nyhetsaktör på nätet har samma rättigheter som traditionella medier. Vi förutsätter att Sverige agerar utifrån vad som är rätt - inte utifrån vilka regeringar vi betraktar som våra vänner - och försvarar Wikileaks när omvärlden gör vad den kan för att kväva det fria ordet.

Hans Agné, som är statsvetare, skriver på SvD:s Brännpunkt, i Öppenhet skapar en säkrare värld:

Också i Sverige har tonläget blivit upphetsat, bland annat genom påståendet att offentlig insyn skulle motverka möjligheterna att bedriva en effektiv säkerhetspolitik. Men på den punkten har diskussionen hamnat fel. Större öppenhet gör världen säkrare.

Att det inom säkerhetspolitiken skulle råda ett utbytesförhållande mellan offentlighet och effektivitet stämmer inte. Öppenhetsmotståndare brukar mena att det är lättare för politiker att göra viktiga överenskommelser om de inte i efterhand behöver försvara vilka eftergifter de tvingades göra under förhandlingarna. Effektivitet handlar då om att stärka möjligheterna att få igenom beslut som allmänheten står emot.

Vill man att politiken i stället så effektivt som möjligt ska tjäna allmänheten är insyn som regel bra, också inom säkerhetspolitiken.

En annan missuppfattning är att demokratisk kontroll av säkerhetspolitik egentligen är onödigt . Anledningen skulle vara att statens uppgift begränsas till att skydda det egna folket och att säkerhetspolitiken riktar sig mot icke-medborgare. Men i global politik kan man inte resonera på det sättet. Där måste staten för att vinna legitimitet främja allas intressen. Erkänner man inte det kravet ens som en målsättning i den globala politiken förvandlas politiken till en renodlad maktkamp – och den utvecklingen gagnar inte någon, allra minst ett litet land.

Samtidigt som nyheterna ovan kablas ut så noterar jag att USA och Kina för militära samtal och det ter sig plötsligt lite mindre förvånande...

Mer media ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dag dag dag dag exp exp exp exp exp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp skd skd skd skd skd hd hd hd hd hd hd hd nsk nsk nsk kvp smp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!