måndag 13 juni 2011

Vårdnadsbidraget är en styggelse

Jag konstaterade redan i augusti förra året att vårdnadsbidraget inte är bra, eftersom det gör att invandrarkvinnor inte kommer ut på arbetsmarknaden, att barn inte får samma möjligheter till sociala kontakter som andra barn och att i de fall där barn far illai sin familj, så minskar möjligheten drastiskt att någon vuxen människa utanför familjen lägger märke till det barnet.

Det finns gott om exempel där bra vuxna människor inom förskolorna och liknande har märkt att det finns något problem med ett barn eller i en familj, som aldrig hade uppdagats innan.

Det struntar gärna kristdemokraterna i.

Jag tycker det är dags inte bara för oppositionspartierna att argumentera mer högljutt mot det här, utan även för övriga allianspartier att agera enligt sin inslagna väg på "arbetslinjen", där man knappast gynnar den genom att låsa fast människor i sina hem, så länge deras barn finns kvar hemma. Det är knappast ett bra sätt att få familjer att hålla ihop.

Några experter skriver idag på SvD:s debattsida att Vårdnadsbidraget ökar segregationen, och ingen utanför kd är förvånad:

"Det blir en kvinno- och fattigdomsfälla som dessutom medför att barnen inte får tillträde till barnomsorg/förskola och tidig träning i svenska språket"
Jag undrar när förändringen och viljan att lyssna på experter kommer?

Vänsterpartiet vill avskaffa kvinnofällorna.

media ab ab ab ab hd svd svd svd dn dag dag dag smp hd exp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

12 kommentarer:

  1. Åsa Lundström13 juni 2011 11:14

    Jag håller med om att för barn som far illa i hemmet är det värre att alltid vara hemma och att ingen upptäcker deras situation.Men att pga detta ta bort vårdnadbidraget är ett fel sätt att åtgärda problemet. Då måste vi ta bort sommarlov, jullov, ja tom helger. Ett barn borde inte få vara hemma överhuvudtaget i vissa fall där det blir misshandlat. Att upptäcka och hjälpa utsatta barn är viktigt men inte genom att försvåra för en annan, välfungerade, familj att vara hemma lite längre och fixa sina sociala kontakter på annat sätt.Det blir svårt om man alltid ska ta bort all frihet som på något sätt kan missbrukas av någon.

    SvaraRadera
  2. Det tycker jag var en dålig jämförelse eftersom lov är rätt korta i tid. I princip kan ett barns vuxenkontakter utanför den närmaste släkten vara enstaka gånger gånger fram tills de börjar i skolan.

    SvaraRadera
  3. Undrar varför aldrig jag träffar de kloka underbara, människorna som talas om här. Men det är ju tur att andra gör det. Min krassa erfarenhet är att jag och min familj är de enda som bryr sig om oss.

    SvaraRadera
  4. Jag hänger inte med hur du menar Eva?

    SvaraRadera
  5. Vårdnadsbidraget är inte värre än att höja något annat bidrag för dessa s.k. fattigfamiljer. Det vänstern pläderar för är som vanligt höjda bidrag till alla som det är synd om. snacka om att låsa in dessa i fattigmansfällor. du får ursäkta men jag ser inte skillnaden.

    SvaraRadera
  6. Du menar att vi ska slänga ut människor på gatan? Övriga bidrag har som mål att få bort människor från bidragen till arbete.

    SvaraRadera
  7. Jag hoppas att vår skribent inte har några egna barn, och att alla som vill sätta sina tilltänkta barn tidigt på förskolan inte skaffar några.
    Vad ska man ha barn till om man ändå ska lämna bort dem till någon annan?
    Det är kanske den diskusionen vi ska föra, utifrån barnen. Vad skulle barnen vilja?
    Då skulle de flesta barn svara att de vill vara hos sina föräldrar. Dom barn som inte vill det har säkert en god anledning att inte vilja och då är det väl bra om samhället går in och tar barnen och placerar dem någon annanstans.
    Slutsats: trygga barn är barn som förlädrar älskar.
    otrygga barn är barn som inte får kärlek och blir bortlämnade.

    Nätpsykologen

    SvaraRadera
  8. Jag tycker att diskussionen om att vårdbidrag, RUT osv är en kvinnofälla är att angripa problemet från fel håll. I stället för att angripa vårdnadsbidrag som kvinnofälla borde man angripa det faktum att en förälder oavsett kön kan bli diskriminerad på arbetsmarknaden pga att man under en tid väljer att ta han om sitt barn. Det är väl det som är problemet? Inte vårdnadsbidraget. Att vara hemma under några år och ta hand om sina barn borde ses som en merit.

    I övrigt tycker jag din blogg är intressant och kommer att fortsätta följa den:-).

    SvaraRadera
  9. Nätpsykologen - du är inte mycket till psykolog om du inte inser att människor måste tacka ja till de jobb de kan få för att försörja sig och att arbetssituationen kan förändras efter man skaffat barnen. För att inte tala om relationen till den andra föräldern, så man riskerar bli ensamstående. Barn riskera bli otrygga om de enbart får umgås med föräldrar och inte får umgås med jämnåriga som inte är direkt lekkamrater

    Ingrid - Jag håller delvis med dig. Rut, eller att vara hemma med barn en längre tid, är en kvinnofälla och det borde vara en merit att ta hand om sina barn, i synnerhet för män.

    SvaraRadera
  10. Just i denna fråga har jag svårt för ditt partis åsikter. Kanske för att jag är kvinna, kanske för att jag är mor, kanske för att jag haft de jobb jag haft. Och kanske för att det därmed varit ombytta roller hemma hos oss. Våra val under barnens uppväxt har varit att pappan varit hemma mest eftersom han haft lägre lön. Detta innebär att det i dag är han som hamnat i det du kallar kvinnofälla - inte jag. (Jag hamnade i en annan kvinnofälla, men det är en annan historia). Så min uppfattning är fortfarande att det inte är vårdbidraget eller hur det fördelas inom familjen som är problemet. Problemet är samhällets/näringslivets syn på dem som väljer att vara hemma med sina barn i ett antal år. De anses ha varit borta från arbetsmarknaden. Om de däremot lämnar sina barn på dagis och åker till ett annat dagis för att ta hand om andras barn - ja då utför de ett arbete. Är inte detta ett konstigt resonemang?

    Vad gäller bidrag, så hade vi föräldrakooperativt dagis och kommunen betalade ca 60 000:-/år i början av 90-talet. I dag är det säkert över 100 000:-/år. Jag ser inte skillnaden om dessa pengar i stället går till familjen om de väljer att vara hemma. Jag återkommer till det: Det enda problemet med detta är samhällets syn på denna form av arbete. (Militärtjänst däremot är en merit.)

    Sedan måste jag kommentera ditt svar till Nätspsykologen. När min dotter var liten var jag helt förtvivlad över att vi inte hade ekonomiska möjligheter så att jag fick vara hemma längre. Jag var hemma i 4 månader och använde sedan bröstpump (helt bisarrt hela skiten). Trots allt så finns det biologiska hormonella förändringar som inträffar i samband med barnets födsel, vid amning osv. Människobarnet utvecklas dessutom långsamt jämfört med andra däggdjur. En barnpsykolog menade att barnen egentligen inte behöver andra än sina föräldrar under den tidiga präglingsperioden upp till 3 års ålder. Han menade t o m att det var skadligt att barnet skildes från sina föräldrar större delen av den vakna tiden under dessa år. Om detta är sant vet jag inte, men att lämna sina barn till främmande människor vid 12-13 månaders ålder kan inte vara naturens mening. Jag är helt övertygad om att det utbyte de då har av andra barn är lika med noll. De behöver lugn och ro och närhet från sina föräldrar.

    SvaraRadera
  11. Nu börjar det bli riktigt intressant! Varför skulle det vara en merit "I SYNNERHET FÖR MÄN" att ta hand om sina barn? Antingen blir man bättre på att hantera konflikter, logistik osv eller inte. Varför är det stereotypt när en kvinna är hemma och en merit när en man är det? Varför är det hemmafrutöntvarning om en ung kvinna bakar cupcakes och så himla mysigt när en man bakar surdegslimpa? Varför ska en man behöva jämställdhetsbonus och pjosk för att vara hemma och få meriter medan en kvinna absolut inte får falla i fällan?AAAHHHHHHH....

    SvaraRadera
  12. Ingrid - Att det kallas för kvinnofälla beror på att det med mycket stor majoritet är just kvinnor som utnyttjar det. Naturligtvis var det en fälla för de män som utnyttjar den också. Jag instämmer i att problemet kring barn och arbete på många sätt hänger på arbetsgivarna.

    Jag får erkänna att jag är för dåligt påläst för att veta exakt vid vilken ålder barn har utbyte av andra barn. Men jag vet t ex föräldrar som säger att deras barn har haft utbyte av sina syskon från ungefär den åldern, så jag har svårt att se att de inte kan ha utbyte av andra också då.

    Åsa - För att bryta gamla mossiga normer och inse att man kan välja tvärtemot dem?

    SvaraRadera