Åt vilket håll går centerpartiet?

Det är inte utan att man får säga att Maud Olofsson väljer en bra tidpunkt att avgå, som hon meddelade igår att hon kommer att göra, efter tio år och tre valrörelser. Den var inte oväntad för mig heller, även om en så rutinerad räv som K-G Bergström ansåg det oväntat...

Det är svårt att se att hon för centern historiskt sett kommer att ha betytt särskilt mycket eller kommer att betraktas som en bra partiledare, med tanke på att centern idag är ett litet parti, som utifrån sina relativt få sympatisörer har ett relativt stort inflytande. Eller som Aftonbladet säger: Hennes arv - Partiet i ingen behöver och som har två oförenliga väljargrupper som huvudsakliga väljare, yngre välutbildade och välbetalda yngre storstadsbor och äldre människor på landet.

Det är egentligen hennes största merit som partiledare, att hon lyckats få ett inflytande, via ministerposter i partiet, som hon bäst kommer att minnas. Anledningen är att hon var den som låg bakom det lyckade allianssamarbetet. (Med lyckat syftar jag på att alliansen lyckats vinna två val på raken, vilket historiskt sett inte tillhör vanligheterna för de borgerliga partierna).

Mer bråk påstås vänta, eftersom centern varit lojala mot moderaterna och regeringen. Men frågan är varför de tror att de ska få det nu, med sina låga siffror i både opinion och val? Är det beredda på att öka risken för nyval? Det betvivlar jag...

Jag tror det är svårt att vinna väljare på att ställa sig till höger om moderaterna, som dagens politiska samhälle ser ut, om man är ett parti som centern. Jag tror fortfarande att de haft större möjlighet som ett parti längre till vänsterut, som är mindre nyliberalt.

Själv är jag krass och tycker det är trist att hon avgår och inte är envis och inte alls vill lämna sin post. Vilket enbart beror på att hon sen ett bra tag är ett sänke för partiet och vem vill ha något annat än sänken för de partierna man inte sympatiserar med?

Frågan är vilken partiet vänder sig till? Det är knappast sina gamla kärnväljare på landet längre och hos väljarna har deras nyliberala inriktning inte dragit särskilt många nya väljare, utan snarare skrämt bort dem.

Själv har jag svårt att tro att någon av kandidaterna kan funka för de breda skarorna. Knappast Federley, som inte tilltalar traditionalisterna inom partiet.

De behöver snarast mer än byta partiledare, precis som Federly själv säger, men jag kan inte se att han är rätt person att leda det arbetet.

Jag tror mer på Annie Johansson, som kanske kan lyckas fungera om medlande länk mellan de två falangerna. Jag är inte helt säker på det, eftersom hon i mina ögon ter sig mer nyliberal och inte alls så nära traditionalisterna. Men de är lite som kd:s väljare, som ogillar kd:s "normalisering" och att de inte är konservativa som de varit tidigare. Men frågan är vilket parti de då ska välja?

(Annie Johansson har jag kritiserat i Sparande kommer att fortsätta vara en klassfråga)

Möjligen kan jag tänka mig att det finns andra borgerliga partier för centerväljarna, men det borde snarare tilltala den nyliberala högerfalangen inom gamla centerpartiet.

Anna-Karin Hatt tror jag fortfarande är ett för nytt namn för att funka bra för annat än de redan insatta. Möjligen har hon fördelen av att inte vara förknippat med något negativt.

(Kritiserad i Dikt och förbannad lögn.)

Andreas Carlgren nämns också som möjlig efterträdare, men han har varit hårt utsatt som miljöminister, och gjort många direkt dåliga val för både sina potentiella väljare och miljön, vilket knappast ökat hans chanser att bli partiledare.

(Är kritiserad på många ställen här, bland annat i Jag minns gamla tider och Centern fortsätter på det sluttande planet.)

Även Eskil Erlandsson har nämnts på något ställe som potentiell partiledare. Men sån tur att vi får regeringens sämsta minister till partiledare kan vi väl ändå inte ha?

Då kan vi glömma bort alkoholmonopolet, via hans omhuldade gårdsförsäljning, som gäller allt och alla och knappast några gårdar med liten exklusiv tillverkning på landet. De lär snarast bli utslagna av stora aktörer från övriga EU, något som oroar socialnämndsordförandena i landet. Det är ju knappast en egentlig gårdsförsäljning det hela handlar om längre.

(Eskil Erlandsson har jag kritiserat många gånger, bland annat i Svar till Eskil Erlandsson och Erlandsson hånar konsumenter och producenter.)

Fredrick Federly har nämnts tidigare, men det hoppas jag inte på alls, trots att han mycket väl kan bli ett sänke också, med sina märkliga nyliberala förslag. Jag hoppas verkligen inte att han, i sann nyliberal anda, kommer fram och får makt, för då lär det bli fler gamla damer som får sköta om den omsorg samhället inte ger över prostituerade och andra utsatta människor.

Det bästa man kan säga om Olofsson som politiker är nu vid hennes avgång: Hon sätter partiet främst och framför sin egen person och roll som partiledare.

Det hedrar henne, för det är det inte många som klarat av att göra varken historiskt sett eller i vår absoluta samtid.

media svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn smp smp smp exp exp exp exp exp exp exp exp exp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk ab ab ab ab ab hd hd hd hd hd hd hd kvp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!