Två parallella fall i hög hastighet

Det finns många bottnar i de två fallen som pågår inför medierna just nu, där både kungahuset tack vare kungen och där sossarna tack vare Håkan Juholt och medias koncentration på hans agerande.


Jag är kluven i det ena fallet och glatt upplivad i det andra, där media faktiskt vågar kritisera och lyfta fram kungahuset i negativ dager på ett helt annat sätt än man vågat tidigare.


Någonstans så har de, utöver att befinna sig i fritt fall, egentligen bara en enda sak att göra för att försöka rädda den organisation de båda företräder: Avgå och lämna över till bättre lämpade.


Egentligen spelar det inte längre roll vad som är sant eller falskt och om mediar har överdrivit och är den stora skurken bakom det hela.


Jag hör ibland diskussioner i Vänsterpartiet, kring bl a vissa politikers misstag och korkade uttalande, att man inte ska lägga sig platt för borgarmedia. Men allvarligt talas så oavsett vilken sida de tillhör på ledarsidan, så är det likväl så att de påverkar väljarna, och frågan är varför inte grundorganisationerna ska vara det som man har mest för ögonen och det som är det viktigaste?


Inser inte personen som hängs ut som bortgjord, oavsett om det är sant eller inte, och agerar sänke det, så måste det finns modiga personer bakom i organisationerna som kan tala om det högt och tydligt och få övriga att bestämma att det är dags för ett byte.


Naturligtvis ser jag fram mot det omoderna kungahusets fall, som de inte verkar veta hur de ska hantera och fortsätta tapp i popularitet.


Men jag kan inte hjälpa att jag tycker synd om S också faller, kanske delvis på grund av omodernitet de också som inte kan hantera den uppkomna situationen.


Vänsterpartiet får flera gratischansen, egentligen av fler än de här båda två händelserna (som moderaternas ovilja att så här långt vilja visa varifrån de får pengar, en utsåld äldreomsorg i fritt fall, en anställningspolitik som EU hanterar bättre och Bildts oförmåga att agera mot diktaturer), eftersom de bör vara alternativet för tidigare S-väljare i högre grad än idag och de bör genom lite mer tydlighet i sitt kungamotstånd kunna vinna mer röster även på det. Det hela känns igen hos Ohlys styvnackade svårighet att inse att det var dags för partiledarbyte redan efter förra dåliga valet för Vänsterpartiet.


Det är synd att Vänsterpartiets kongress och val av ny partiledare (eller förhoppningsvis två partiledare) ligger en dryg månad framåt. Men med tanke på saktfärdigheten hos både kungahus och socialdemokratin, så är risken, eller möjligheten, stor att ingen av dem har agerat på något vettigt sätt. (Jag rekommenderar läsning av resultatet av "omröstningen" av partiledarkandidaternas besök i Växjö, som hela tiden där den genomförts under senaste halvåret med besök på marknader m m, gett samma resultat som vid utfrågningen i Växjö med delat ledarskap och Sjöstedt och Andersson som de främsta valen)


Tyvärr så får man offra "drottningen" i de här fallen med Juholt och kungen, för att alls kunna fortsätta framåt med schackspelet. Huvudsaken är inte personen som blir avpolleterad, utan framtidens val.


Den enda som har lite svårt att byta just nu är möjligen kungen, vars höggravida dotter inte är i bästa läge att bli mamma och regent samtidigt.


Helt klart är dock att något måste hända, och att man inte längre kan stoppa huvudet i sanden, om man inte vill förlora helt på lång sikt och kanske för alltid? Det hjälper inte hur många aldrig så bra ledarartiklar om viktiga ämnen man skriver, om tankarna är någon annanstans hos väljarna.


media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab dn dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd smp smp gp gp gp gp dag dag dag dag dag dag skd skd nsk nsk svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd hd exp exp exp 




Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!