Men från Peking hörs det inget...

Inte helt oväntat så var det väldigt tyst från nästan alla håll och kanter om gårdagens inlägg, både från traditionellt högerhåll i den svenska politiken och från den mer extremhögerinriktade världen där sd m fl huserar, trots att det borde intressera båda delarnas politiskt aktiva, bloggar och andra skribenter.

De få som ändå sa något var, lite oväntat eftersom jag sällan håller med dem om något, Smålandspostens ledarsida som skriver ytterligare jämfört med vad som kom fram under gårdagen:

Även på måndagen fanns det ett drag av obehag. Nu är det fler "presskonferenser" än måndagens som inte lever upp till ordet konferens. Inga frågor, läs om mänskliga rättigheter och demokrati, fick ställas till när vice presidenten presenterade affären i Stockholm i går. Men statsminister Fredrik Reinfeldt informerade att han tagit upp både frågorna om mänskliga rättigheter och regimens censur av Internet med den kinesiske ledaren. Att en affär med Kina på denna nivå inte kan frikopplas från politik blev således uppenbart i samband med söndagens och måndagens övningar. Före köpet var Geelyförespårkarna ivriga på att upprepa att företagets ägarstatus är privat till skillnad från andra biltillverkare från folkrepubliken. När affären genomförs är det däremot symptomatiskt nog en politisk företrädare som går längst fram i ledet. 

Även DN:s ledarsida skriver om det här i  Inte bästa vänner:

Men det kändes obehagligt att lyssna på Maud Olofsson efter presskonferensen i söndags. När affären mellan kinesiska Geely och Volvo Personvagnar var klar talade hon slirigt om att ”vi har synpunkter på Kina, och det kan goda vänner ha”. 

...

Men Sverige har alltför ofta försökt hålla sig väl med och navigera mellan världens framväxande stormakter. Näringsminister Maud Olofsson bör främja goda relationer mellan våra länder, men inte vara god vän med Kinas ledare. 

Det känns oerhört konstigt att hela tiden se en undfallenhet mot visst håll, när man hela tiden applåderar annat.

Det kommer igen i hur man väljer att från media lyfta fram hoten mot Vilks, trots att detta hotet borde vara minst lika intressant och viktigt att skriva om och beskriva, om inte större eftersom det riskerar ge större påverkan än enstaka extremister som hotar en person, inte minst när det handlar om världens största stat både vad det gäller antalet invånare och antalet avrättade, vars exakta siffror Amnesty efterfrågar...

Men även svensk media, här i form av påstått liberala DN, bör ifrågasättas. Det talas om terrorister när det gäller extrema islamister, som gärna sd skäller på och det talas om extremister som spränger folk i Moskvas tunnelbana, vilket ingen kan ifrågasätta.

Men när det plötsligt handlar om kristna grupper som vill mörda i USA så väljer man att döpa om dem till "milis"...

Mer media ab ab hd hd dn dn dn sds sds sds sds dag dag

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!