Vänsterpartiet och framtiden

Det finns egentligen mycket till att skriva om terrorbombsförsöket i Stockholm som jag skrev om i morse (inte minst Säpos brister) och Wikileaks och Assanges frisläppande mot borgen, som jag skrev om för några dagar sen (men som drunknat i det övriga mediebruset). I sig en negativ konsekvens att den misslyckade självmordsbombaren orsakade att en organisation som indirekt faktiskt hjälper utsatta och oskyldigt döda muslimer genom att visa hur illa USA och Nato har agerat i många fall. Men nu riktas medias ögon åt ett annat håll...

Men jag tänkte jag skulle låta bli de visserligen intressanta ämnena och istället skriva några ord om Vänsterpartiet.

Nu när socialdemokraterna tycks ta ett steg åt höger för att plötsligt byta fot vad det gäller FRA-övervakningen, så öppnar det sig en stor lucka åt vänster, där det går att plocka in många missnöjda vänstersosseväljare, som inte alls ser någon framtid i ett moderaterna-light i det nya socialdemokraterna.

Att kalla det för något annat är svårt när den omvändningen välkomnas av Reinfeldt och jag har, trots protester, svårt att se att den inte går igenom.

Samtidigt finns det en konstant diskussion om Lars Ohlys framtid, både inom partiet och en, som jag förstår det, hos honom själv.

Egentligen har jag inte mycket emot Lars Ohly eller partiledningen i övrigt som sådan. Men, för att göra en liknelse från idrottsvärlden, så brukar man byta ut ledarbänken när det går dåligt en lång tid. Det är som jag ser det omöjligt att se det på annat sätt, när Vänsterpartiet står och stampar på 5-6% sen Schyman gav upp partiledarskapet för drygt tio år sen.

Det behövs en ny politik och det behövs en ny partiledning. Det går inte, även om man vill, varken att byta ut alla spelarna, i form av fotfolket eller väljarna till något bättre.

Precis som Stig Henriksson, kommunalråd i Fagersta där V fick över 50%, säger i Sveriges Radio, så borde hela partistyrelsen ställa sina platser till förfogande. Nu har vi visserligen en Framtidskommission i Vänsterpartiet som innehåller lite yngre förmågor, som jag hoppas kan kritisera den sittande partiledningen.

Jag hoppas också att de har förmåga att lyssna på de ställena där Vänsterpartiet gör bra ifrån sig och funderar över varför V en gång i tiden hade en bit över 10% som valresultat och vad som saknas från då.

Det här skrev jag rätt långt om i På tiden, några månader tillbaka i tiden, som en eftervalsanalys från mig.

Även om jag i sig tycker oerhört illa om sd, så är det ändå svårt att inte le lite när de visar självständighet och röstar med oppositionen angående riktlinjer för demensvården.

I Älmhult så drev vi bland annat demensfrågor, i form av delat boende från övriga äldre som var för sjuka för att bo själva, under valrörelsen och det är så viktiga frågor att jag är glad att den samlade oppositionen, inklusivde sd, valde att bortse från vad de tycker om varandra för att rösta på det förslag som var bäst.

Även om jag självfallet hatar sd, så är jag pragmatisk: Man ska inte rösta mot dem om det är saker som man själv är för.

En regering som uppenbarligen inte tycker att grupper som är utsatta är viktiga är ingen nyhet och det är en förlust de definitivt förtjänar på alla sätt och vis.

Jag hoppas dessutom att de väljer att föra fram den politik som det nu röstades fram, att det behövs nationella riktlinjer för demensvård, eftersom den uppenbarligen inte fungerar.

Demensfrågorna är en typisk Vänsterpartifråga som borde drivits hårdare och att det hade behövts riktlinjer för hela riket. Nu går politiken igenom i bästa fall ändå. Men frågan är varför det inte togs upp redan under valet?

Mer media ab svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dag dag dag dag dag gp hd hd exp exp exp gp skd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!