fredag 11 mars 2011

Osäker på civilkuragelag

Till skillnad från en av mina favoritbloggare, Svensson som är emot civilkuragelagen, så är jag själv lite mer avvaktande tveksam till om den är bra, "sådär" eller dålig. Det beror på hur den i slutändan mer specifikt utformas, i synnerhet efter ett antal vägledande domar.

Det finns helt klart risker med en sån lag, som bland annat nämns i Brist på civilkurage kan straffas, där man tar upp bland annat att det kan försvåra att få folk att vittna om de riskerar att inte vilja vittna eftersom de kan bli dömda själva för att inte ha agerat.

Blir det en konsekvens så blir det knappast en förbättring eftersom det redan idag är svårt att få människor att vittna i många fall och det är svårt att tvinga någon att handla.

Samtidigt så undrar jag om skapandet av lagen och en diskussion kring den i media kanske kan få folk att agera mer och bättre?

Jag har ringt 112 vid tre tillfällen i hela mitt liv. Den första när en stor hop med människor drog ut en person ur en bil och började slå på honom (som man meddelade mig hos 112 att många redan ringt in till), en andra gång när jag och ex-sambon på julafton mötte en bil som körde i fel riktning i vår fil på en motorväg med fyra körfält och mitträcke (som jag skrivit om tidigare) och en gång när jag i Perstorp var med om hur ingen, utöver jag, reagerade på en tydligt berusad man gick från en bankomatkö direkt för att köra bil. För att citera ett inlägg från min gamla blogg:

Angående anmälda brott så verkar folk där luttrade och inte chockeras över något...
Så kände jag i vart fall den gången, på samma ort, då jag stod i minutenkön på torget för några år sen och mannen före mig, som stank både ny och gammal fylla och vinglade så betänkligt från automaten att han gick förbi sin bil med 5-6 meter innan han kom på var den stod.
Det må vara hänt att ingen vågade ingripa. Det hade inte säkert jag gjort heller helt ensam, om jag insett på tidigt stadie vad som höll på att hända.
Men det enda jag såg var några skakningar på huvudet och ingen enda utöver jag tog upp mobiltelefonen för att ringa till polisen.
Nu blev jag visserligen olyckligt bortkopplad så det tog 5-6 minuter innan jag alls kom fram och framföra mitt ärende. Men polisen var glad att jag ringde ändå för de skulle försöka hålla koll på bilens ägare eftersom de fick fram var han bodde.
Men av de andra tiotalet personer som såg händelsen så gjorde ingen något överhuvudtaget.
Ibland tycker jag att civilkurage som kräver så lite agerande, som i mitt fall att lyfta på telefonluren, borde vara en självklarhet. Hade det exempelvis hänt en olycka på grund av den alkoholiserade mannens bilfärd och ingen hade ens ringt polisen så har jag inga problem med att man riskerar att bli dömd för det.

Media dag exp smp skd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

3 kommentarer:

  1. Håller helt med, även om jag beskriver problemet mer i detalj i min blogg.

    SvaraRadera
  2. Det har ju också visat sej i socialpsykologiska experiment att folk generellt inte är så benägna att larma om det hänt en olycka där många människor ser på. Om en ensam människa får syn på en olycka så larmar dom flesta, men är man en del i en folksamling är det inte så troligt att man lyfter luren. Förmodligen för att folk oreflekterat utgår ifrån att nån annan redan gjort nåt. Därför kanske en lag ändå vore bra.

    SvaraRadera
  3. Det har du helt rätt i att det är så människor reagerar. Det ter sig märkligt men det är lätt att putta över ansvar på andra människor som "inte heller gör något" åt vad nu problemet är...

    SvaraRadera